På allmän begäran lyfter jag så här på söndagskvällen frågan om utlandsflytt för de läsare som överväger detta. Ni läsare som är svenska expats, till vilket land ska man flytta och varför just det landet?
 |
| Oslo rådhus från Tjuvholmen i änden av Akers Brygge. Norge är förstås det vanligaste landet för svenska expats. |
Bloggrannen En mensans betraktelser har skrivit ett antal inlägg kring frågan att emigrera och tittat på en del länder.
Mensanens noggranna genomgång ger följande betyg:
Andra typiska platser att titta på är England, Malta, Irland, Skottland, Wales, Danmark, Schweiz, Tyskland, Spanien, Frankrike mfl, men så långt har inte mensanen kommit än.
Betygen sätts med skola 1-5p, samhälle 1-5p, brottslighet 1-3p, språk 1-3p, bostad 1-3p, identitetsvänstern 1-5p, islamism 1-3p, naturkatastrofer 1-3p, visum 1-2p, framtida utsikter 1-4p, arbete 1-5p. Vägningen här är förstås utifrån egna prioriteringar. T ex finns det ingen vägning av skatter.
Men vad säger ni, kära läsare, som redan är expats? Vart flyttar man och varför just dit? Varför valde du att flytta dit du gjorde, och vad är bra och vad är dåligt. Eller varför har du flyttat hem till Sverige igen?
65 kommentarer
Kanske England, beroende på hur de hanterar Brexit. Om EU faller ihop så definitivt England. Nya Zealand får också tummen upp, men det ligger också långt åt helvete bort från allt… USA: om Trump vinner och faktiskt får bort korruptionen, men tvivlar på det.
Skåne.
Brottslighet, språk, identitetsvänster och arbete (det vet de inte vad det är) är väl inget att skryta med, men man får in svensk TV och det finns knäckebröd i affären.
Spittekauuuuuga!
Om blockaden över sundet upphör så ordnar det sig med jobben, och då kan ju identitetsvänstern dra till Christiania.
Österut är ju otänkbart att flytta. Däremot så borde vi redan i fredstid ha ett utvecklat sammarbete med Kanada. Avtal på plats för att skicka barnen dit vid eventuellt problemläge här. Man hade kunnat knyta upp sig på en familj, lära känna dem och knyta band, hälsa på och i ett läge då det är ofred här så gör vi som Finland under vinterkriget. Skicka iväg barn så är det bara att panga på i försvaret slippa fundera över sånt. Dessutom så skulle det kunna knyta två bra nationer närmare varandra.
NLD är bra =)
Österrike!
Ett välmående socialt välfärdsland som håller på socialkonservativa traditioner. En kultur som är mycket lika vår i Sverige med dess fördelar men inte dess nackdelar.
Kultur, tillgång till god utbildning – Den europeiska vetenskapen som vi idag skördar frukterna av uppstod mellan 1870 – 1920 i denna del av världen.
Nära till berg, skidåkning och soliga stränder söder om Alperna.
Efter att ha övervägt alternativ som Storbritannien, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Danmark med något så när liknande språk och kultur tänkte jag mig ett tag norra Indien.
Även usel svensk pension borde räcka till rätt lyxigt liv i typ Mussorie. Vettigt klimat (typ sommartillflykt för Delhi-bor), toppensjukvård om du letar lite, har inga barn så skola är inte problem (men flera engelska kvalitetsskolor), brottslighet typ noll om du är etablerad på rätt plats, språk lätt på ett år eller så (gäller kanske inte alla andra än språknörden jag), tunt med naturkatastrofer, jobb för att öka ut fattigpensionen lätt för mig med lite el och Internet.
Lite långt från släkt och bekanta och falukorv och Systemet, så jag stannar nog ändå i prisrimliga servicetäta Falkenberg tills man bär ut mig ur mitt hus.
Kanada för sin natur. Oslagbar. De verkar oxå hålla sig ifrån trubbel, så det känns rätt tryggt att flytta dit. Schweiz är ett annat alternativ. Härlig natur, neutralt och liberala vapenlagar. Har bott vid kusten hela mitt liv så det är väl det jag skulle sakna där i så fall.
Flytta bara för att? Eller för att Sverige går åt skogen? Vad är i så fall scenariot? Energibrist med skenande energikostnader internationellt? Muslimska terrorister gör landet för osäkert? Ekonomisk krasch av andra skäl? Osv…
Vissa scenarion påverkar ju även andra länder.
Åland lät som en bra idé men om det stämmer att de är på väg ner i identitetsvänsterns avgrund är det uteslutet.
Det troligaste landet att emigrera till för min del vore nog USA, inte minst eftersom jag genom min nuvarande arbetsgivare troligtvis skulle ha goda jobbmöjligheter i Chicago. USA har naturligtvis sina problem, men som vit västeuropé borde det inte vara några problem att etablera sig i Chicago och skapa ett bra liv. Den amerikanska individualismen och personliga friheten tilltalar mig starkt och rent idelogiskt är nog USA det bästa landet jag kan tänka mig.
I Europa skulle jag kanske välja Schweiz, fast jag misstänker att det blir svårare att etablera sig där. Annars har jag funderat på Prag och Tjeckien, ett land som jag tror har en bra framtid där man tar mycket av det som är bra med Tyskland, och skalar bort det som är dåligt.
Om du ogillar identitetsvänstern bör stora delar av USA vara borta också. Det är där alla postkommunistiska/postfeministiska begrepp som används i Sverige föddes. Rasifierad, mikroaggressioner, triggers, osv. På vissa universitet har rasifierade segregerade boenden för att slippa mikroaggressioner från vita.
Ett annat relativt nytt och intressant begrepp där borta som antagligen sprider sig hit inom kort tid är "reverse-rape". Vilket enligt den amerikanska identitetsvänstern är lika illa som en vanlig våldtäkt. Innebär att män som vägrar ha sex med en "kvinna" som har en kroppstyp som avviker från heteronormativa ideal så har han begått en omvänd våldtäkt.
Finns det reverse-reverse-rap d.v.s. kvinna som vägrar ha sex med en man som vägrar ha sex med samma kvinna?
Jo, det mesta i vår kultur har väl sitt ursprung i USA. Skillnaden är att i USA har identitetsvänstern inget inflytande att tala om, medan i Sverige både socialdemokratin och borgerligheten är infiltrerade av denna demagogi. I USA finns allt som är bra och dåligt, men fördelen är att man själv i stor grad kan bestämma vad man vill ta del av, istället för att bli utsatt av den socialistiska statens påbud.
Flyttar till Spanien-Gran Canaria……när muslimerna tar över vårt gamla Sverige…
Svante var har du varit, har du inte märkt att ditt skräckscenario redan har hänt?
Vid det här laget har jag bott i Sverige, Italien, Sydafrika, Tyskland, UK och USA. Kan egentligen inte rekommendera något av dem (även om Sydafrika erbjuder en del unika möjligheter – dock måste man vara beredd på att gå helt off-grid).
Av de länder jag besökt är det nog Kanada jag helst skulle bo i. Med lite vilja kan man verkligen leva isolerat och vara nästan helt fri ifrån statlig involvering (skatter borträknat). Kanadensarna är dessutom ett synnerligen trevligt folk.
Bor just nu i norra Italien och kan inte annat än rekommendera det. Det kluriga med Italien är att hitta ett bra jobb då det råder rätt hög konkurrens om dessa och "vanliga" jobb är lågavlönade. Mat, klimat och kultur väger tungt för mig. Levnadsstandarden klart högre än i Sverige. Dessutom är italienare skönt politiskt inkorrekta, här får man tycka vad man vill… så länge det inte handlar om mat. Där är åsiktskorridoren smal.
Hur någon kan ranka Finland som högst övergår mitt förstånd. Blir deprimerad bara av att sätta min fot i landet.
Får man fråga vart i norra Italien du arbetar samt inom vilken bransch? Det vore även av intresse att veta hur du fick arbetet där? (ev. tips uppskattas).
Tacksam för svar.
Italien ligger nog högst på min lista just nu. Oklart hur smidigt saker fungerar innan man lärt sig italienska. Nästa finanskrasch kan nog starta i Italien, vilket förstås kan ge en del köptillfällen. Jordbävningar, vulkaner och tsunamis är inte så ovanliga i Italien. Tydligen hade man kraftiga jordbävningar också i norra Italien för 800-900 år sedan, som skulle åstadkomma massiva dödstal om de hände nu.
Jag bodde tidigare i Milano och måste säga att det var sådär. Jobbade på universitet (som var bra) men upplevde staden som rätt stängd. I och för sig många som säger det om just Milano.
Bor i Milano och älskar det. Så otroligt öppet och vänligt jämfört med Stockholm. Har även bott i Brasilien som är fantastiskt om man har mycket pengar eller om företaget man jobbar för betalar hus och skola.
Kommer aldrig flytta från Italien och har dessutom sålt stugan i Sverige nu. Kan tänka mig att köpa igen om tio år om utvecklingen går åt rätt håll.
Jag jobbar för ett svenskt börsbolag som lokalanställd. Med norra Italien menar jag Bologna och norrut. Jag har bott både i Milano och i mindre städer och jag måste säga att även om Milano kan vara häftigt när man är ung så finns den verkliga livskvaliteten i de mellanstora städerna som Verona, Padova, Parma mm. Där är tempot lugnare men maten och kulturen på topp.
Jag fick jobb genom mitt svenska företag och pratar numer även Italienska vilket är ett måste för att komma in i samhället. Det svåra med Italien är att etablera sig, antingen kommer man hit som ung och jobbar upp sig annars är nog vägen att gå via ett företag som man redan jobbar på. Svårt att koma någon vart utan kontakter på något sätt.
Italien norr om Bologna ska man ha väldigt otur om man blir jordbävningsdrabbad.
Någon lågskattekanton i Schweiz eller New Hampshire USA. Hong Kong skulle kunna fungera men det är lite för varmt för att bli en fullpoängare.
Jag min fru och dotter har nu bott i Indien i tre år och jag kan säga att livskvaliteten är i topp, dock har Indien samhälls mässigt långt kvar till väst men allt finns här till ett pris. Dock ska man alltid lägga till att leva expat liv som utsänd är inte ett normalt liv.
Det är klurigt att hitta bra betalt jobb här som ger en bra inkomst så man kan leva ett bekvämt liv,visum krav och byråkrati sätter ofta käppar i hjulen.
Skatten är runt 35-40% vid normal svensk lön. Man sparar pengar på att vardagliga livsmedel är mycket billigare, men elektronisk prylar är generellt dyrare.
Mycket av den kulturella delen förstår man inte och bidra med en del frustrationer.
En reflektion nu är att det känns säkrare att bo här, nu med alla "oroligheter" och hot mot Europa. Det finns definitivt hot här också men man spelar inte upp det som man gör hemma.
Jag skulle nog flytta tillbaka igen om tillfälle gavs.
Indien är kul, men infrastruktur och byråkrati är ju katastrofalt usel. Jag jobbade i södra Indien i tre månader, och jag undrar fortfarande hur jag överlevde trafiken…
Jag har bott utomlands i 25 år nu, lite mer än hälften av livet – jag flyttade ut som 23-åring. Större delen av livet har jag bott i USA (flera ställen, stora städer och mindre städer), men jag har också bott i Tyskland, Tjeckien och England. Så jag är definitivt kvalificerad att svara på frågan. Jag tillbringade också en månad i Sverige i somras, så jag kan jämföra med gamla Svedala också.
USA är helt klart bästa landet enligt mig. Det är inte helt lätt att förklara, men det är bara så att det finns mer frihet här. Frihet betyder också att man måste ta mer ansvar själv – frihet och ansvar går hand i hand. Skatterna är nog lägre än i alla fall de flesta ställen i Europa, men det är bara en del av friheten.
Förutom friheten finns också hur bra allt det praktiska funkar. Med familj och hus har man en lång lista med administration – handla mat, köra till fotbollsträning, jobba, etc. Och det funkar helt enkelt mycket bättre här i Amerika.
Enda problemet? Det går inte att köpa matjessill i mataffären (Kalles Kaviar hittar man på Ikea).
Spännande. Mina erfarenheter från Kalifornien är annars att logistiken är extremt komplicerad pga:
1. Trafikstockningar, och
2. Kass kollektivtrafik.
Men USA är ett stort och heterogent land så klart.
Svårt att tänka sig att de båda stora städerna I Kalifornien, bade brukade ha ett väl utbyggt kollektivtrafiksystem
Det finns många lediga hus nu i Detroit.
Jag bor i Thailand sedan 25 år. Driver en webbyrå här. Bangkok är en fantastisk stad, speciellt för ett barnlöst par eller om du är singel :O Har man barn kommer saken i ett annat läge. Vi flyttar nog hemåt om något år. Det värsta med Thailand är att det är för varmt och att det nästa är omöjligt att få permanent uppehållstillstånd här. Skolor, försäkringar, kvalitetsmat handlar ju "bara" om pengar….
Tack för blogginlägget. Vi kanske inte måste flytta till Sverige om vi flyttar "hem". Portugal och Spanien har legat på kartan. Nu har jag mer info att gräva i.
Efter att lång tid kollat på alternativ har jag bestämt mig för att flytta till Las Palmas, Gran Canaria.
Stad på omkring 350 000 invånare med trevlig stadskärna med äldre kolonial bebyggelse. Som kallast på vintern är det 18 grader och som varmast på sommaren 24 grader. Bra livskvalitet, mycket skandinaver, svensk skola och till skillnad från Sverige sjukvård, skolor, polis och andra samhälleliga funktioner som fungerar.
Tilläggas kan att det inte finns någon moms och att bolagsskatten är 4 procent.
Temperaturerna du anger har inte mycket med verkligheten att göra. På vintern blir det normalt ner mot fem grader innan solen går upp. Tjugofyragrader är medeltemperaturen mitt på augustidagarna. Självfallet blir det varmare ibland. Och momsen var sist jag kollade fem procent. Vilket dock knappast behöver föranleda någon omprövning.
Kanarieöarna är torra och kan bli ännu torrare pga klimatförändringarna. Det är ganska jobbigt att ta sig dit om man inte flyger.
Oklart om vi refererar till samma ställe. Väderdata från 1971-2000 ger en genomsnittlig lägsta temperatur till 14.7-14.9C i de kallaste månaderna januari-februari.
http://worldweather.wmo.int/en/city.html?cityId=1234
Och avseende moms:
"VAT is not applied in the Canary Islands; instead there is a specific Sales Tax (IGIC) which has a general rate of 5%. In addition to increased and reduced rates of IGIC, there is a zero tax rate for certain basic need products and services (eg telecommunications)."
http://www.lowtax.net/information/spain/spain-canary-islands-special-zone.html
Både du och jag har nog fel. På flygplatsen har temperaturen varierat mellan 6 och 44 grader som extremtemperaturer. Mer normalt är att det varierar mellan 15 och 28 grader.
Även om jag älskade de åren jag bodde i Sydafrika – så skulle jag för närvarande inte vilja flytta tillbaka dit pga av korrumption och landets generella tillstånd.
För mig så har alltid Kanada och Nya Zealand varit intressanta. Kombinationen av att kunna kommunicera helt (engelska), tillgång till härlig natur och en skön social inställning.
Även om jag har fler bekanta på Nya Zealand + kanske mest spännande flora av naturområden/väder(?), så vinner nog Kanada på att ha jämfört högt socialt skyddsnät, väl utbyggd infrastruktur och kanske enklast för mig att hitta jobb (IT/management). Nackdelen med Kanada är en riskfaktor med grannen – men då blir det nära till släkten jag har där. 🙂
Men, just nu är det ny flickvän i Sverige – så dessa tankar får ligga på hyllan tillsvidare.
…visst finns Norge och Finland på listan. Men jag tror att man alltmer skulle behöva kunna språket bättre (speciellt Finland).
Sverige är inte så dumt när man har flyttat runt en del, inget självändamål att flytta.
Är man ute efter att tjäna pengar ligger kontinenten afrika bra till.
Innan brexit – Bath i UK
Efter brexit – Edinburgh i Skottland
Att inte Island nämnts? Helt ok klimat, lagomt isolerat från omvärlden, acceptabelt språk, trevligt folk och ren energi från varma källor.
Spanien; + låg brottslighet, bra sjukvård, bra infrastruktur -tågen går i tid, bra (privat-)skolor, stort utbud av bostäder till rimliga priser, kultur, nöjen och uteliv i särklass, god och billig mat, skönt klimat – energisnålt, nära till SE, spanska är ett världsspråk, man kan ta med sig svenska pensionsförmåner och leva bättre än i SE
identitetspolitik finns såklart men lägger inte sordin på samhällslivet
minussidan är att hitta ett jobb som det går att leva på pga dåliga löner och abetsvillkor, att driva eget företag är heller inte lätt pga byråkrati och skattesystem.
Tyvärr är det väl alltför få svenskar (undertecknad inkluderad) som är bevandrad i världsspråket spanska.
man måste räkna med att lära sig nya språk om man flyttar utomlands
kunskaper i engelska är till nytta även i spansktalande länder
det finns redan 90 000 svenskar bosatta i ES varav många faktiskt är yrkesaktiva
Frankrike, speciellt för alla dessa med illa vyn av bränd pension (resultat av sent 80-90-talet) börjar torna upp, i horisonten.
Frankrike vardet och icke helt fel nordöstliga delarna; Alsace, Lorraine, Champagne-Ardenne, eller för kustklimat; Haute-Normandie, Basse-Normandie, Bretagne.
Nordöstliga delar kan man i vissa områden klara sig fint med Tyska språket eller knagglig blandning av bägge, Engelska är icke att tänka på, för aktuell generation-umgänge.
Fördel i runda slängar med bil, två personer kör, dags/dygns-tur för den vilket vill resa upp till södra delar av Sverige.
Rykande aktuell framtid, avkomma(f,04) där är redan samtalen på-g och att för dig gäller att planera med slutmål att betrakta Sverige som ett, semestermål.
Pratar vi ett land att jobba och försörja och uppfostra en familj i blir det onekligen något av våra nordiska grannländer. Möjligen USA.
Handlar det om pensionering/fjärrarbete utan familj blir valen betydligt fler och efter smak.
Själv tänker jag – var hade Hemingway valt att bo om han levt idag? Någonstans billigt, intressant och med lite charm. Jag tror att han hade valt sydöstra Europa – Belgrad, Bucharest eller Budapest.
Ett annat alternativ som kräver lite mer psykisk styrka är att bo kvar och ignorera media. Förutsätter att man bor i ett lugnt och bra område som inte är/blir invaderat. Strunta i alla inrikespolitiska nyheter, läs inte dagstidningar, titta inte på SVT… Ekonominyheter är ok, och man kan läsa stora utländska dagstidningar via nätet. Och studera roliga ämnen istället, matlagning, IT, kosmologi, .. !
-"ignorera" jajo-host emellertid och visst föralldel nu såhär något nattståndet, – just så slutligen att vi nu står framför det som så ska, "igno—"
Finns det något sådant område kvar? Jag har flytta en del, men överallt så blir jag påmind om att politikerna har mist förståndet.
Just nu är det uthärdligt, men jag har också typ vant mig vid att folk utanför affären skriker "FAKTUM" i örat på mig, eller sitter på röven hela dagen och säger "Hej, hej". I början hade jag lust att gå dit med en hink bensin och en tändare..
Jo, men det finns ju alla anledningar att byta upp sig oavsett invasion. Givet status quo, och Sverige trendar inte direkt uppåt för närvarande heller.
Fascinerande att inga troll dyker upp. Annars brukar ju Ryssland vara så himla fint enligt vissa
Ingen som nämnt Australien? På avstånd tycker jag det verkar schysst, men har aldrig varit där själv. Verkar hyfsat enkelt att få uppehållstillstånd om man har en utbildning.
Då får jag väl slå ett slag för "oz", det är nämligen det enda land jag hittills på allvar har funderat på att emigrera till. Min bakgrund är att jag har bott i Sydney som utbytesstudent i 1 år. Därmed så vet jag en del om hur det är att arbeta, söka tillstånd, skaffa lägenhet etc. Några punkter:
+ Det finns j#vligt mycket ledigt land. Ytan är större än hela Europa och bebos av 20 Miljoner invånare (och 100 miljoner får). Inga problem att knö sig in.
+ Det finns giftormar och giftspindlar i varenda hörn, hajar i haven och krokodiler i floderna – Helt korrekt. Därför är Mulle-utflykterna mycket mer spännande där. Notis: En familj vi besökte ute på landsbygden hade en hagelbössa på utedasset för att kunna skjuta giftormar i trädgården från dassfönstret. Runar är en fjant.
+ Man har ett socialt skyddsnät (typ). Jag tror att ersättningen var ca 4000 kr/mån vilket man såklart inte kan leva länge på. Och det är heller inte meningen!
+ Skatten var ca 20%, momsen ca 10%. Landet är ju byggt av gamla kolonialfångar så det är ingen idé att försöka få in mer.
+ Guld, som många tycks gilla nu för tiden, ligger och skräpar lite här och var i naturen. I Kalgoorlie fanns det ett stort antal uppköpare av guldklimpar. Dessutom finns det en allvarligt menad skylt innan man går in på puben där man uppmanas att göra "patron ur" innan man går in.
+ Billig bensin. Bra när man skall tanka sin 4wd. Även miljömupparna kör dem, fast de går på biobänsle.
Sweitz om det inte hade varit så svårt att stava till!
Kanada tror jag vore mitt alternativ
Om jag flyttar så flyttar jag till den sista kommuniststaten, Norge.
Förstår språket. Gott om svenskar. Bra välfärd. Bra infrastruktur. Fungerande skola, äldreomsorg och sjukvård. Relativt gott om jobb med hög lön. Nära till det rätt så billiga Sverige när man behöver storhandla.
Vi är mest intresserade av Portugal, och har köpt lägenhet där.
Har inte varit i hela världen, men att Kalifornien är överlägset är en ganska stark hypotes. Städer som San Diego snarare än Los Angeles, förstås. Sen finns det fler bra orter i USA, ett land som i stort konkurrerar med sig själv.
Man kan hursomhelst se det såhär: man ska ha oerhört speciella preferenser för att inte ha direkt svårt att acceptera Sveriges (överhuvudtaget nordens) förhållanden efter att ha bott i USA (och undvikit getton). Sedan är dock världen stor, så självfallet kan jag ha missat en massa platser lika lämpade för ett västerländskt värdigt liv.
Har alltid undrat hur folk vågar bo i Kalifornien. De väntar väl på den stora 'smällen'? Dvs en gigantisk jordbävning.
Annars är väl Texas den nya dynamiska staten om man vill till USA? Kalifornien känns såå 1900-tal (eller 1800 tom). Nu dras man med underskott, skulder o diverse problem.
Skulle jag flytta så hade det varit för att få ökad livskvalite. Varmare klimat, bra mat kultur och goda viner, lugnt tempo. Bättre prisnivå på äta ute och maten generellt.
Det får bli när barnen gått klart skolan. Möjliga platser jag kan tänka mig är Spanien (Catalonien, Marbella, Gran Canaria), Italien, Grekland, Västindien, Centralamerika (, Sydamerika (Brasilien), Florida. Viktigt att det ligger vid havet då jag vill ha tillgång till färsk fisk och skaldjur direkt från marknaden och jag gillar djuphavsfiske, dykning och båtliv.
Måste säga att jag mår lite illa av egoismen som strålar fram i nästan alla kommentarer här. Livet synes vara en tävling i att tillskansa sig resurser, tillgångar, förmåner et cetera, systematiskt köpa sig förbi problem och anstränga sig å det längsta för att slippa vara en del av en problemlösning eller ett sofistikerat samhälle, även om den egna investeringen är marginell, för det är en principsak. Så inihelvetes deprimerande.
Får mig att tänka att det kanske inte är så dumt om Trump vinner trots allt. Då kan egoismen fira sin triumf, avskedsfesten kan börja, hela skiten krascha och brinna, och förhoppningsvis kan ingen köpa sig ur eländet. Hellre det än att tyna bort på egoismens altare. Mänskligheten kommer ändå inte längre än några vändor till månen.
Koyaanisqatsi.
Hear, hear
Pensionerade mig i Tavira på Algarvekusten i Portugal vid 58 års ålder. Inte ångrat mig en dag. Trevlig liten stad med ca 10 000 innevånare. Relativt många pensionerade Svenskar här.
Mat och vin billigt, vi går ut och äter en enkel middag med vin för drygt 20 € för två personer.
Bilar och bensin är dyrt.
Som f.d. privatanställd tjänsteman får man ut den privata pensionen med 0% skatt.
Idag är det 24.1 grader i Atlanten, klart behagligt: http://www.surf-forecast.com/breaks/Ilha-de-Tavira/seatemp
Antar att de flesta expats köper sitt boende. Kan Du rekommendera nån bra kontakt, funderar själv på Portugal, efter ett antal år bakom mig i Turkiet resp Hong Kong.
Skulle kunna tänka mig något land i Östeuropa eller Israel.Inte bra för hälsan att bo kvar i Sverige då tokar styr landet mot avgrunden.