Omfattningen av skador på byggnader och annat skapat av människor ger bra facit på var det är lämpligt att uppföra byggnader och bostäder. Förr i tiden kände man till sådant, men idag bygger man inte för oväder, utan för försommarväder.
 |
| Soptunnan. Egons enda offer. |
Har nu i den lite mildare blåsen och dagsljuset gjort en inventering av de två hemskiftena, inklusive gårdscentrum. Återstår inventering av ett större utskifte med produktionsskog och delvis gammalt granplantage.
Kan konstatera att den kraftigaste skadan på några byggnader och liknande var att en grannes (i lantlig bemärkelse) soptunna blåst omkull.
Vägföreningens väg går i botten av en södersluttande dalgång, vilket innebär att man ligger i lä från storm- och orkanvindar från väster. Längs vägen går också tele- och elledningarna på stolpar. Hus och gårdar längs vägen ligger alltså vindskyddat och det är inga problem att vistas utomhus ens vid orkanbyar, som bara känns som lite friskare vind. Det dånar och skogen på höjderna lutar betänkligt, men nere vid husen är det lugnt, trots att man ligger upp till nästan 50 meter högre som värst.
Hade man exploaterat området idag, så hade allt byggts något hundratal meter från vägen och högst upp på bergen, med tillhörande magnifik utsikt och medföljande stormskador.
Så därför får man också översvämningar, stormskador och kraftigt slitage i våra nya medelklassghetton med sina fina nyfunkishus. De byggs helt enkelt på fel platser. Vilket kanske inte är så konstigt, eftersom bra platser, som torra och översvämningsfria södersluttningar, naturligtvis generellt är upptagna vid det här laget. Och här i väst vill ju alla se havet.
11 kommentarer
Bra att ni har klarat er där.
Undrar om de ca 70 000 strömlösa är lika med eller mindre än den tredjedel som E.ON pratade om. Fast det kanske är totalt, och således inte alla är E.ONs kunder.
Även i öst vill ju alla ni vaytennära, eller som du eller någon av kommentatorerna för länge sedan: "översvämningsrisk i vardagsrummet".
I vissa fall misstänker jag nästan att det blir en prissegregering:
1. Medelklassens bor nytt, väderutsatt och belånat.
2. De ekonomiskt i nedre medelklassskiktet och neråt bor sämre, men i bättre (gamla upptagna) lägen och kanske i vissa fall mindre belånat.
Mindre belånat av två skäl – spekulativt, har inte kollat med högre säkerhet:
1. Inte lika hög köpkraft tvingar kanske högre sparande i vissa fall.
2. Mer hyresrätter då medelklasslån inte ter sig möjligt.
Resultatet blir att jag misstänker att det inte är omöjligt att av stadsbefolkningen har en del invandrade eller de som identifierar sig som invandrade till viss del proportionellt (dvs utgifter kontra inkomster) bättre ekonomiskt läge och kanske rentav mer snabbtillgängliga medel.
En hypotes som sagt. Kan vara fel.
Lite korrektur, skyller på mobil autocorrect.
*I öst vill ju alla också bo vattennära…*
Tittade i en villaförsäkring. Den ersätter skador som uppkommer vid vindar över 21m/s. Tittar man i SBN finns det en del komplicerade skriverier om byggnation vid just Götalandskusten, på höjder etc. för skattning av vindhastighet. Däremot hittar jag inga explicita krav om hur kraftig blåst ett nytt hus skall klara. Min Google Fu är inte stark nog. Kanske det är så att det är upp till försäkringsbolaget och byggherren att komma överens. Man kan nog anta att det inte går att sälja ett hus som inte går att försäkra.
Trodde du skulle skriva "i Stockholm", eftersom vi nästan aldrig får några stormar… Så här kan man bygga i trevliga sydvästliga lägen.
En konsekvens av dålig koppling planerande/byggande/ägande?
Kommunal tjänsteman(utan kunskap och ansvar) tittar på exploateringskarta och utser lämpligt område för nyproduktion.
Byggherre bygger på anvisad mark i trygg förvissning om att deras egentillsatta temporära bostadsrättsstyrelse inte kommer ha synpunkter på byggsätt och placering.
Fastigheten säljs till bostadsrättsköpare utan kunskaper i lämplig fastighetsplacering eller fastighetsskötsel överhuvudtaget. Byggherrens styrelse får ansvarsfrihet och överlämnar fastigheten till de nya fullständigt oerfarna BRF ägarna.
Klart, dags för nästa projekt i gammalt träsk eller utdikad sjöbotten.
Men fastigheten måste gå att försäkra till en rimlig kostnad. Så någonstans på vägen måste väl ett försäkringsbolag också ha godkänt det hela?
Det borde vara så men jag har aldrig varit med om att försäkringsbolag intresserat sig för placering eller byggnadssätt.
Jag tror att de har ganska omfattande friskrivningsklausuler.
@Riga 11:28. Den tanken har också slagit mig. Mycket väl att det kan vara så ibland. Vore kul att höra någon anonym kommunaltjänsteman (^^) uttala sig om saken. Jag tror däremot att det säkert finns många kompetenta kommunaltjänstemän, byggherrar och bostadsköpare som gör eller vill göra ett bra jobb men "får" inte och sliter sitt hår.
Fö. Jag har märkt att det är rätt många som utgår utan några,som helst belägg att någon annan (tex staten) har gjort det som krävs utan att faktiskt kolla.
Vi planerar ett bygge på en "bergstopp" med fantastisk utsikt åt sydväst.. tiden får väl utvisa om hurvida det blir stormproblem. Ännu är det ingen som kommenterat det, varken konstruktörer eller kommuntjänstemän.
Översvämmat lär det inte bli i alla fall.
Några tips i hur man bygger "stormsäkert"?
Säkert inget problem, däremot kan det bli blåsigt. Då är min erfarenhet att avrinningen från tak m.m. kan vara känsligare eftersom vatten kan blåsa in på alla möjliga lustiga ställen vid regn.
Annars brukar uppvärmningskostnaden bli något högre, vinden kyler bra, jämförbart(inte identiskt) köldfaktor för människor.
Tja historielöst skulle jag påstå, Det är ingen hemlighet att man i äldre tider främst letade efter bästa möjliga lokala odlingsmöjligheter när man letade efter en ny boplats, ett par veckor senare frost kunde vara skillnaden mellan svält och välstånd, det skiller flera veckor i odlings säsong mellan dalgångarna och höjdlägen till höjdlägenas fördel, det är bara att studera kartona, Den äldre bebyggelsen ligger på sydöstra sidan om höjderna eller på östra sidan av någon sjö allt för att utnyttja kvällssolen och värmen. Gamla vägar drogs främst på höjderna, på grund av att det var torrare och lättare att hålla vägen körbar, nere i dalarna som cornu förespråkar var det inte många som drog vägar eller bosatte sig frivilligt.