Det som händer på bokmässan stannar på bokmässan (och i sociala medier)

537

Ett sista blogginlägg om bokmässan.

Ungefär en gång om året lämnar jag skogen och uppför mig som en pseudokändis och umgås med andra pseudokändisar och branschfolk officiellt, även om det förekommer en del grejer som inte är offentliga tillställningar. Sådana är uteslutande i Stockholm, och därmed väldigt sällan något jag deltar i, än mindre skriver officiellt om. Men bokmässan är ju officiell, så nu får ni stå ut med ett sista blogginlägg innan vi återgår till ordinarie för bloggläsarna mer intressant rapportering.

Två dagar är ungefär vad jag orkar med, all respekt för de som orkar alla fyra dagarna, speciellt lördag och söndag, när allmänheten överbefolkar Svenska mässan. Så under lördagens återhämtning får det bli ett bokmässeinlägg till innan jag kopplar in hjärnan igen.

Två timmar försenad lunch i en nu nästan tom VIP-lounge. “Riktig mat”, som Mannerström påtalade när han satte sig bredvid.

Smått surrealistiskt blev det ibland, som när det i torsdags tog mig över två timmar att ta mig till lunchloungen, eftersom jag hela tiden blev utplockad ur folkvimlet av diverse andra förlag, total fyra stycken under torsdagen. Dessa ville gärna förutsättningslöst diskutera min framtida utgivning och förlagshemvist… Stjärnklart säljer tydligen väldigt bra. Till slut fick jag ett eget entourage från Massolit förlag, som eskorterade mig till fredagens signering hos SF-bokhandeln, så de kunde avvärja  ytterligare raggningsförsök.

Det som händer på bokmässan stannar på bokmässan sägs det i branschen. Samt det som händer på Park (Lane/Aveny – dit branschfolk konvergerar på kvällen efter respektive förlag/agentur/organisations mingel/middag/event) stannar på Park. Fast det sägs nog bara för att få andra att göra bort sig, så man kan posta det till sociala medier, speciellt Instagram. Pics or it didn’t happen.

Så här följer några rätt oskyldiga bilder från lite mindre offentliga sammanhang, som jag låter passera mitt omdöme. Övriga, hör av er för bankgiro om ni vill ha fotona på er raderade.

Skrivsidans ikoniska Leffe Delo och den härlige Marcus Priftis. Sköna snubbar gör sköna grejer tillsammans, på HOI:s montermingel, men …

… blir fotobombade av Leffes fru, rysardrottningen Caroline L Jensen. Enligt uppgift debuterar Leffe själv framöver, men det får väl han och signande förlag gå ut med tids nog. Enligt uppgift ska de revolutionera allt.

Bokbloggerskor på HOI:s montermingel: Maria från Marias bokliv, Eva Boktokig Boström och Pebbles Karlsson Ambrose från Bookiecookiez. I bakgrunden ser man bland annat bransch- och recensionsikonen Nisse Scherman på DAST, HOI:s ena grundare, författaren Lars Rambe (titlar) och återigen Leffe Delo.

Efter montermingel på fredagskvällen och det vänliga uppdykandet av Securitasvakter som konstaterar att mässan är stängd drar man vidare till förlagsmingel, förlagsmiddagar, agenturmingel, agenturmiddagar, eller motsvarande.

Själv landade jag på Massolit Förlagsgrupp förlagsmingel, där jag bland annat tog nedanstående foto på en kollega, som får förbli anonym. Fotot blev riktigt fruktansvärt och behålls i utpressningssyfte, som terrorbalans om denna kollegas publikation angriper bloggen eller mig framöver. Huruvida jag skämtar lämnas som en övning åt kollegan i fråga.

Massolit förlagsgrupps mingel på Hotel Rubinen. Vissa saker som händer runt bokmässan stannar helst där.

Efter förlagsmingel beger man sig tydligen till Park, dvs Park Lane eller om man så vill Elite Hotel Park Aveny, eller vad det nu heter. Park är vad branschen säger, och då vet alla vad som gäller.

Enligt uppgift, så nära försthandsuppgifter man kan komma utan att det är försthandsuppgifter, övervägde Expressen att ha ett TV-team på Park. Det hade blivit, som det heter, bra TV, men en ansvarsfull kollega lyckades avstyra detta, då skvallerpress-Sverige aldrig hade återhämtat sig igen.

Park. Att skrika i öronen på varandra i varma, trånga lokaler med hög ljudvolym är kul. (Obskyr popkulturell referens)

Partykraschning av Tidningen Vi/Vi läsers eget mingel på Park. Fast enligt uppgift existerar det informella samarbeten mellan olika förlagskonstellationer, där man har frikort att krascha varandras mingel. Alldeles säkert.

Ingen bok blir en bok utan hårt arbete, som uppfostrar herr författarens råmanus till en färdig bok och skickar ut den i världen. Några av dessa fantastiska människor hittar ni nedan.

Lite Massolit. Erika, kollegan Peo Bengtsson, Lina, Sofie, Jenny och Jennifer. Instagrammar ni, bloggar jag.

Jenny är PR på B Wahlströms barn- och ungdomsböcker. Erika är inte min förläggare, men andra förlagkollegors på skönsidan. Lina är min PR- och marknadsmänniska på förlaget och den som sliter mest med Stjärnklart just nu. Därtill smyger hon runt med en kamera och tar bilder som förstör min image och lägger ut på Facebook. Sofie på Massolit Agency är min agent för utlandsrättigheter. Jennifer är min förläggare och redaktionskoordinator och den som fostrat Stjärnklart till den slutliga och fantastiska bok den är, genom lite knuffar, kommentarer, synpunkter, utpressning och 2.5 bortklippta kapitel. Kapitel jag lägger in i uppföljaren igen, så hon har något att stryka.

Peo Bengtsson känner ni förstås till som bloggaren och författarkollegan bakom den suveräna bloggen Stockholm under ytan, där han förtjänstfullt sammanfattar hur bokmässan fungerar i detta blogginlägg. Han är förstås också känd för boken med samma namn, rockpastischen Mannen utan ryggrad och Kärleken passerade här en gång, samt den brinnande färska Så länge du är min syster. En allmänt skön snubbe och ironisk 70-talist ni alla skulle gilla. Enligt uppgift ska han sadla om (pun intended) till den litterära genrén sexy westerns. Om förlaget inte kände till det, så är ni härmed underrättade.

De som händer på Park stannar inte alltid på Park. Ibland får de skjuts till Skånegatan av de här herrarna.

Vi återgår till ordinarie sändningar i nästa blogginlägg. Zombieundergången har brutit ut.