Militär utrustning för journalister, kurs 102

Dags att fortsätta den påbörjade grundkursen i militär utrustning för journalister. Denna gång fokuserar technothrillerförfattaren Lars Wilderäng i all enkelhet på grundläggande kunskaper om militära fordon för markstrid, det som journalister felaktigt brukar kalla pansarvagnar eller jeepar.

Till en början facit på kontrollfrågan från första avsnittet av kursen, som berörde finkalibriga handeldvapen. Svaret på övning A är förstås “automatkarbin”. Mer än så behöver man inte veta och mer än så behöver man inte skriva. Vill man vara specifik var det en Rynnäkkökivääri 62, eller om man så vill den finska automatkarbinen (“stormgevär” på finlandssvenska) RK-62 i kaliber 7.62×39. Det främsta målet med första delen av kursen var dock att lära sig att använda ordet “automatkarbin”.

Svaret på övning B lär ni er förhoppningsvis i detta kursavsnitt.

Terrängbilar och pansarterrängbilar

Det journalister gärna vill kalla jeep kallas terrängbil. Är den bepansrad, så är det en pansarterrängbil. Att kalla en terrängbil, t ex amerikanska HUMVEE eller svenska pansarterrängbil 16 “Galten” för en jeep är som att kalla alla personbilar för Ford, eller rent av T-Ford.

Jeep är namnet på ett företag idag, även om namnet ursprungligen kommer från Ford GPW – Ford General Purpose Willys, efter tillverkaren Willys MB, den första terrängbilen av denna typ. GP kan förstås uttalas som jeep. Att kalla något för jeep är alltså motsvarigheten till T-Ford. Den första i sitt slag.

Vill man vara lite överkurs kan man benämna en del terrängbilar som personterrängbilar, men detta lämnas till en högre kurs. Håll dig till terrängbil.

Idag hittar man i princip inga jeepar bland modernare försvarsmakter. Använd ordet terrängbil. Några terrängbilar hittar ni nedan.

Terrängbil. Här svenska terrängbil 11. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Terrängbil. En sk MB (G)eländewagen.  Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Det är förstås inte fel att kalla en pansarterrängbil för terrängbil. Tvärt om blir däremot fel, t ex att kalla en svensk terrängbil 11 för en pansarterrängbil. Om fordonet däremot ser bepansrat ut och har hjul så kan man kalla den för pansarterrängbil. Notera här att även tyngre hjulförsedda trupptransportfordon, t ex finska Sisu eller nya Patria XA-360, svenska pansarterrängbil 360, eller i den ukrainska konflikten BTR-fordon, alltså är pansarterrängbilar, inte pansarvagnar. Överkurs som undergrupper som pansarpjästerrängbil etc lämnas till högre kurser.

Pansarterrängbil. Inte en jeep. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Pansarterrängbilar, specifikt patgb 16. Inte jeepar. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Pansarterrängbil. Specifikt pansarterrängbil 360, eller om man så vill Patria XA-360. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Inte en pansarvagn, utan en pansarterrängbil. Här ryska BTR-80A. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Bandvagnen

Om ett militärt fordon har larvband, men saknar pansar, kallas det en bandvagn. Idag är obepansrade bandvagnar allt mer sällsynta, men förekommer ändå. En mycket vanlig bandvagn är den svenska Hägglunds 206. Utan pansar är vikten mycket låg och framkomligheten fantastisk.

Bandvagn. Inte pansarvagn. Bandvagn 206. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Pansarfordon

Nu över till den svåra delen, den där journalister brukar skriva pansarvagn.

Ordet pansarvagn ska aldrig förekomma. Engelska tank heter stridsvagn på svenska, men även utländska journalister är notoriskt dåliga på att skilja stridsvagn, stridsfordon, pansarbandvagnar, pansarterrängbilar (se ovan) och bandhaubitsar från varandra och kallar allt detta för tank. Man gör alltså ett kardinalfel om man översätter tank rakt av till stridsvagn.

Om man inte vet vad det handlar om för bepansrade fordon rekommenderar jag att man använder pansarfordon. En engelsk text som du som journalist använder till grund för din egen artikel, från din trygga vrå som krigskorrenspondent hemma i DN-skrapan i Stockholm, kan exempelvis översättas som följer.

“Russian terrorist tanks seen entering Dohansk.” 

“Ukrainska separatisters pansarfordon har setts ta sig in i Dohansk”

Alternativt, om man vill översätta tanks still stridsvagnar så måste man först visuellt identifiera fordonen. Annars vilseleder du läsekretsen, lite som att påstå att (mp) fick 14% i vallokalsundersökningen när de egentligen fick 5%, eller som att kalla inresta ryska medborgare och terrorister i sydöstra Ukraina för ukrainska separatister (se ovan).

Här följer några grundläggande knep för att identifiera pansarfordon mer specifikt.

Stridsvagnen

En stridsvagn är ett larvbanddrivet tung pansarfordon med ett grovkalibrigt eldrör avsett för direktbekämpning av andra bepansrade fordon, inklusive andra stridsvagnar i fronten. Fordonet har normalt 3 – 5 besättningsmän, idag oftast fyra, även om ryska har tre, då man har en automatladdare istället för en person som laddar.

Visuellt kan amatörer ha svårt att skilja på stridsvagnar från de lättare, oftast truppbärande, stridsfordonen och speciellt från bandhaubitsar. Generellt brukar en stridsvagn ha sitt torn ungefär mitt på fordonet och eldröret (“kanonen”) är kortare än på en haubits och brukar vara riktat ganska horisontellt. Stridsvagnar har oftast motorn längst bak i fordonet, vilket kan ses på drivhjulen, dvs hjulet med taggar i ena änden av larvbandet.

Nyhetsaktuella israeliska Merkava är lite speciell, då man kan lyfta ur magasinet, som sitter i karossen baktill, och använda utrymmet till begränsad sjuk- eller trupptransport. Motorn i Merkava sitter alltså framtill (? – egen logisk slutsats, har inte kontrollerat).

Stridsvagn, inte pansarvagn. Här israeliska Merkava IV. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Rysk stridsvagn, inte pansarvagn. Här en T-90A. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Svensk stridsvagn, inte pansarvagn. Här stridsvagn 122. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Pansarbandvagn

För att kunna transportera skyttesoldater (“infanteri”) någorlunda splittersäkert från slagfältets stora slaktare, artilleriet, använder man bepansrade trupptransportfordon, som pansarterrängbilen ovan eller mer traditionellt pansarbandvagnen. På engelska kallas dessa för APC – armored personell carrier.

Till skillnad mot stridsfordonet har pansarbandvagnen ingen medeltung beväpning avsedd för att bekämpa andra bepansrade mål. Skalan är dock något glidande.

Pansarbandvagn. Inte pansarvagn. Här amerikanska M113. Aktuellt kan noteras att även Israel har M113 i sin fordonspark. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Pansarbandvagn. Inte pansarvagn. Inte stridsvagn. När svenska försvaret var som mest överoptimistiskt ansåg man att den 20 mm automatkanon som sitter på detta fordon kan bekämpa och nedkämpa bepansrade mål, men mot moderna fordon kan man knappast det. Det är alltså inte ett stridsfordon. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Pansarbandvagn. Här en rysktillverkad MT-LB. Förekommer i Ukrainakonflikten. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Stridsfordon

Utvecklingen av pansarbandvagnen har gått över till stridsfordonet, som är en modernare och oftast kraftigare variant. Stridsfordon har en beväpning som kan nedkämpa andra pansarfordon, men knappast moderna stridsvagnar framifrån. Exempelvis har amerikanska M2 Bradley lyckats nedkämpa irakiska T-55-stridsvagnar med sin 25mm bushmaster-automatkanon och svenska stridsfordon 9040 anklagas för att ha en så kraftig 40mm Bofors-kanon att den blir ett prioriterat mål för fientliga stridsvagnar.

Engelsk beteckning är IFV – infantry fighting vehicle eller AFV – armored fighting vehicle, där den senare inte nödvändigtvis kan ta med sig skyttesoldater.

Samtidigt kan man förvirra begreppen genom att påtala att stridsvagnar uppfyller kraven för att vara stridsfordon, men generellt avser man med stridsfordon fordon som också kan bära skyttesoldater, eller annan personal, skyddat.

För journalister kan det vara mycket lätt hänt att blanda ihop stridsfordon med stridsvagnar på grund av deras likartade utseende. Vid osäkerhet rekommenderas att använda pansarfordon. Annars är stridsfordon mindre, lättare, och har klenare beväpning. Är man som krigskorrenspondent på plats och inte kvar i svenska TV-huset är det lättare att uppfatta storleksskillnaden.

En stor skillnad mellan pansarbandvagn och stridsfordon är att den senare i princip alltid har ett relativt centralt placerat torn för sin beväpning, medan pansarbandvagnen kan sakna det eller likt bilderna ovan ha ett mycket litet torn. Stridsfordonets kraftiga beväpning behöver ett torn för ammunition och bemanning och för att kunna verka i alla riktningar behöver vapnet kunna roteras och därav ett fullstort torn.

Stridsfordon 90. Eget foto vid studiebesök på P 4 Skaraborgs regemente.

Stridsfordon, inte stridsvagn, inte pansarvagn. En amerikansk M2 Bradley. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Ryskt stridsfordon, en BMP-2. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Bandhaubitsen

Ett fordon som ofta kallas pansarvagn då den har “en stor kanon” är bandhaubitsen. En haubits är en artilleripjäs avsedd för indirekt eld, dvs ska skjuta långa sträckor och nedkämpa mål man inte ser från eldställningen. En haubits har också generellt en separat drivladdning och separat granat, där man kan ladda olika kraftiga eller olika antal drivladdningar för att nå olika avstånd. En stridsvagn har istället en enda patron, med drivladdning och granat i ett stycke.

Haubitsen kan också till skillnad från stridsvagnen elevera (höja) sitt eldrör i en mycket hög vinkel, över 45 grader. Allt oftare monteras haubitsar ombord på pansarfordon, oftast bandhaubitsar, även om det nya svenska Archersystemet istället är monterat på en bepansrad dumper och rimligtvis borde kalls hjulhaubits eller pansarhjulhaubits.

För journalisten kan det vara svårt att skilja en haubits eldrör från en stridsvagns eldrör. Dock har sällan bandhaubitsen sitt kanontorn monterat mitt på fordonet, utan snarare längst bak för att inte det långa eldröret ska ta för mycket plats vid förflyttning.

Svaret på övning B i förra kursmomentet var bandhaubits. Inte pansarvagn. Här en rysktillverkad 2S1 i finsk tjänst. 2S1 förekommer i den ukrainska konflikten. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Avvecklade svenska bandkanon 1, en bandhaubits. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Bandhaubits. Här tysktillverkade Panzerhaubitse 2000 i nederlänsk tjänst. Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Sammanfattning

Det finns många, många fler varianter och undergrupper av pansarfordon. Dessa lämnas till någon högre kurs. Om det är en tröst så är t ex en luftvärnskanonvagn 9040 fortfarande ett stridsfordon och absolut ett pansarfordon.

Med ovanstående grundkurs når journalisten förhoppningsvis minst en lägsta hygiennivå för de vanligaste typerna av militära markfordon.

Kom ihåg den enkla grundregeln, kan du inte skilja ut vilken grov typ av fordon, kalla bepansrade fordon för pansarfordon. Och glöm inte: använd aldrig pansarvagn, då framgår det att du är okunnig.

Nästa kurstillfälle tar oss till sjöss där vi tittar på militära fartyg.

Övningsuppgift A

Vad är detta för ett fordon? Ledtrådar: Har fordonet hjul? Har fordonet ett torn? Sitter tornet mitt på eller långt bak? Är eldröret (“kanonen”) långt och grovt, eller klenare? Verkar fordonet jättestort och jättetungt? Sitter motorn (titta efter det taggiga drivhjulet) bak som på en stridsvagn?

Källa, skapare och licens se Wikipedia.

Övning B

Inför nästa delkurs är frågan vad detta är för någon typ av fartyg?

Hangarfartyg? Jagare? Supermördardödskryssare? Skräckbåt? Eller kanske något annat? Källa, skapare och licens se Wikipedia.