Schibsted/SvD mfl rapporterar nu att Cyperns banker fortsätter ha stängt, sedan parlamentet sagt nej till att konfiskera spararnas pengar. De största två bankerna riskerar rent av att aldrig mer öppna igen.
Olika variationer på Ryssland, t ex Ryssland, rysk, ryssar etc nämns 23 gånger i Schibsteds artikel och Vladimir Putin tre gånger. Cyperns öde verkar inte direkt vara en EU-angelägenhet.
I den planerade räddningsplanen för de cypriotiska bankerna så skulle EU-trojkan skjuta till pengar om man beslagtog spararnas pengar. Eftersom räddningsplanen föll tänker man nu inte ställa upp. Som väntat kommer därför bankerna fortsätta ha stängt. När de väl öppnar igen kommer man antagligen infört begränsningar i uttagsrätt mm.
På Nya Zealand överväger man nu den (misslyckade) cypriotiska lösningen för sina banker (Putin-regimen/Russia Today). Pandoras box är nu öppnad.
37 kommentarer
ja vad har Cypern för panter? En blandning av bankaktier och oljeprospekteringsrätter?
Ett förmånligt hyresavtal på lämplig militärbas torde inte vara helt ointressant för Ryssland. Som komplement till den i Syrien. Och så då prospekteringsrätterna förstås.
Jovars men det skulle varken EU eller Turkiet gå med på! Eller folket!
Eller britterna! Och gå ur EU låter inte som sannolikt. Men världen är full av överraskningar.
Synd att bankerna(EFH) trodde på lögnen att Troijkan inte skulle haircutta bort 100 Mdr av GSB´s. Egentligen var just detta orsaken till dagens situation, dvs Cypriot-bankerna med hög likviditet köpte grekpapper mitt i krisen? Hur dum får man vara? Blodsbanden till trots!
Uppenbarligen så tar Cypern ut alldeles för låg hyra på dom militärbaser som Storbritannien har på ön. Fast egentligen så räknas dom som brittiskt territorium. Kanske Cypern borde säga upp kontrakten och lägga ut dom på auktion för högst bjudande. Det borde glädja marknadsliberalerna. Kina kan behöva en bas i medelhavet, och den andra basen kan Kim Jong-Un eller Iran ta för att säkra sina vapenleveranser till Syrien.
Belånade BLT utan kontanter på banken är de som klarar sig bäst igen…
Stäng dem för alltid, det vore nog det bästa…
Linus : Jag tror du har rätt där, jag håller själv på att vikta om från tillgångar till medelstora lån och har aldrig känt mig tryggare. Det är farligt att ha stora lån, men lika farligt att vara skuldfri och endast ha tillgångar som vi ser är osäkra.
Haha, det tror du väl inte på allvar? Syftet med lånen/skulden är att försätta folk i permanent slaveri, helt enkelt eftersom det inte är möjligt att frigöra sig från dessa skulder. Tills vi omdefinierat systemet är botten av pyramiden (där du, jag och majoriteten av folket ingår) körda.
Nu generaliserar du grovt.
Låt säga att man har väldiversifierade tillgångar OCH lån på kanske 1-2 mille, låga levnadskostnader och generellt bra ekonomi – då ser inte jag det som permanent slaveri att ha en sådan skuld på boende. Särskilt inte som det blivit sjukt dyrt att bo i hyresrätt de sista 10 åren.
Visst, i en perfekt värld vore all miljonärer och alla var skuldfria – men nu ser det ju inte ut så.
Ja, så länge det tuffar på och inkomsterna rullar in och räntan är låg är det inga problem. Jag förstår poängen med det (eg. ologiska) att sitta på "medelstora" lån, men jag tror tyvärr att det är en falsk trygghet, iaf. för många. Vi har aldrig haft lägre räntor och har nu hamnat i ett trevligt moment 22 där vi tvingas trycka pengar för att betala gamla skulder. Känns det hållbart? På något sätt kommer det upphöra. Antingen genom en stor skuldavskrivning, i samband med en revolution, eller genom att skulderna ska betalas tillbaka. Vilket blir väldigt jobbigt för väldigt många.
I en perfekt värld existerar inte pengar, åtminstone inte sådana som bygger på evig ökning av skuld – och så ser det ju definitivt inte ut. Än.
När jag skuldsätter mig räknar jag med en ränta på 10% UTAN möjlighet till ränteavdrag och att både jag och min sambo kommer att gå på A-kassa/socialbidrag och endå klara lånen. Så visst kan skiten träffa fläkten, men risken är liten och att leva helt riskfritt går inte. Sen har vi ju sett hur politiker hellre säljer ut ett helt land än låter nyfunkistörstande bolånetorksar stå sitt kast. I värsta fall får jag väll sälja med förlust, inte hela världen när det handlar om så pass "små" pengar att man kan backa i princip hela summan med tillgångar.
om ALLT totalhavererar samtidigt, ja då har vi alla större problem än lån på fastigheter. Då gäller det att ha ett vattenfilter och några 50-pack med Gyttorps röda i vapenskåpet för att rida ut stormen.
Ser vi i backspegeln så är det vi lånefria som varit de stora förlorarna sedan alliansen tog över.
@Marcus & Linus
Jo, har man tillgångar riskerar man att bli av med dessa och stå utan tillgångar (eller mindre tillgångar). Saknar man tillgångar så kan man inte bli av med dem, men man står då likväl utan tillgångar.
Valet står alltså mellan att ha chans till att ha tillgångar i framtiden eller vara garanterad att stå utan tillgångar i framtiden. Det första alternativet tycker jag låter som bättre än det sistnämnda.
En annan sak att tänka på när det gäller lån (såvida det inte är blancolån) är att det finns en tillgång inblandad i ekvationen som faller under ovanstående resonemang – risken är att man då hamnar i en situation där man har ett lån men utan säkerheten för det.
I den bästa av världar skulle allt detta tillslut leda till att vi låter banker gå i konkurs om de inte har täckning, samt att insättningsgarantierna tas bort. Då kan inte bankerna agera hur våghalsigt som helst längre. Men förmodligen blir resultatet av allt som händer nu det motsatta: staterna garanterar bankernas dåliga och riskfyllda affärer i ännu större utsträckning.
Byt i resonemanget ut "bank" mot "stat", vem är det då som står som garant? Att gå i borgen för någon som gör riskfyllda affärer är i sig en riskfylld affär. Bankgarantin är alltså bara att man fångar upp problemet hos en större aktör som står utan garanti och om man inte löser problemet så kommer det fordringsägare som blir drabbade i slutändan, det förefaller som att man bara skjuter på problemet…
Anonym: Det är klart att det är någon som får stå för förlusterna! Jag ser inte problemet med det. Bankgarantin är en subvention av bankerna, då de inte behöver betala för riskerna.
Om en bank är KK, så är det naturligt att fordringsägare förlorar (en del av) sina pengar. Detta skulle leda till att sparare är mer försiktiga med var de sätter in sina pengar.
Eller menar du att det är någon slags naturlag att insättningar på banker inte ska kunna försvinna?
@Krille
Ta och byt ut "bank" mot "stat":
Om en stat är KK, så är det naturligt att fordringsägare förlorar (en del av) sina pengar. Detta skulle leda till att sparare är mer försiktiga med var de sätter in sina pengar.
Kanske kan det vara så att de som lånar ut pengar till cypern har börjat bli lite mer försiktiga med var de sätter in sina pengar. Eftersom staten gått in som garantn för bankers riskfyllda affärer så kommer ju staten ta på sig en risk och därmed utgöra en större risk för sina fordringsägare, sålänge risken kan inneslutas av staten så är det inga problem men när det blir så illa att staten inte längre kan innesluta risken så rinner den över på statens fordringsägare.
Anonym: Hehe, jag tror jag missförstod lite vad du skrev i den första…
Är du positiv till insättningsgarantin (och omöjligheten för en bank att gå i KK) eller är du emot?
Insättningsgarantin är inte helt lyckad – hur man skall kunna avskaffa den under ordnade former är dock kanske inte helt trivialt. Det är nog önskvärt att det finns praktiska alternativ till att låna ut pengar (och därmed utsätta sig för kreditrisken) innan man kan avskaffa garantin – eller att se till att det finns alternativ där risken minimeras.
Anonym: Jag håller helt med.
Finns det ett enda skäl till att det *inte* skulle bli en bank-run när bankerna på Cypern väl öppnar (om de öppnar)?
Nej, det enda jag kan tänka mig är att de inte öppnar skulle nog kunna göra att det inte blir en bankrun. Andra åtgärder (som gör bankrun meningslöst) är jag tveksam till hjälper eftersom folk inte verkar agera rationellt.
Med tanke på det förtroende cyprioterna antagligen har för sin ledning så hjälper det nog inte att hålla bankerna stängda eftersom sådan information lätt kan betvivlas som desinformation för att undvika bankrun. Rykten om att bankerna är öppna väger nog tyngre än politikernas påståendende om att de är stängda.
En bankrusning borde väl kunna stävjas med ransonering av kontanter? Typ motboken för cash.
@Karl
Om folk litade på de besked som politikerna ger ja. En traditionell konkursförvaltning av banken skulle göra att bankrun blir meningslös (då ingen får ut mer än och alla får en "rättvis" del av sin fordring oavsett), men om folket inte tror på politikerna att så sker så kommer det nog vara en ansenlig mängd som ger sig ner till banken för att se till så de inte missar något.
Hur klarar cyprioterna sin vardag nu när de har sina bankkonton frysta? Det är väl få som går runt med mycket kontanter på sig nu för tiden. Jag tänker på såna enkla saker som att köpa mat osv… mataffären behöver ju också tillgång till sina konton för att köpa in mer mat. Någon som vet hur det ser ut?
De får väl äta getost och soppor ?
Nej, att frysa alla bankkonton i ett helt land i 48 timmar skulle innebära total kollaps/anarki eftersom nästan ingen kan betala för något och inget vet om de vågar ta emot kontanter som betalningsmedel eftersom de inte kan sätta in kontanterna någonstans och rånrisken blir uppenbart hög ganska snabbt för en matbutik eller en bensinstation.
Det är en av riskerna med anonymiteten i samhället. Hade man varit känd i större utsträckning av dem man gör affärer med så hade det gått att lösa den problematiken med att handla på kredit.
En annan sak som kommer i tankarna är artiklarna om hushållens beredskap, har du mat och andra förnödenheter hemma så du klarar dig några dagar så skall inte fruset bankkonto innebära en katastrof. NB att även med stängda banker kan leveranser av förnödenheter som vatten och el mm, sålänge man kan ta sig till jobbet (har man soppa i bilen ifall man inte har månadskort på kollektivtrafik) så flyter även det på.
EU har vid åtminstone två tillfällen visat prov på särbegåvning.
1. Dels när Cypern beviljades EU-medlemskap, trots att Cypern var och fortfarande är uppdelat i en grekcypriotisk och en turkcypriotisk del. Detta har lett till Cypern är ett riktigt juridiskt gökbo för EU-byråkraterna. Men detta bekommer inte Carl Bildt. Han säger att EU-utvidgningen har varit framgångsrikt, utan undantag (läs Cypern).
2. Dels när det bestämdes att bl.a. småsparare ska betala med sina surt förvärvade slantar på banken, för ett havererat politiskt prestigeprojekt – den gemensamma valutan €. Skatten på insatta medel luktar panikåtgärd!
Jag tycker det finns lärdomar att dra:
* gå ur eurozonen.
* gå ur EU i dess nuvarande form.
* länder bör ha varsin nationell finansmarknad.
* bankväsende bör vara nationellt.
* bankväsende ska delas upp i relativt riskfria sparbanker och relativt riskbenägna affärsbanker. Ju högre risk, desto högre ränta.
* affärsbanker ska kunna gå i konkurs.
* insättningsgaranti bör finnas OBSERVERA endast för sparbanker.
* insättningsgarantin ska ge trygghet åt privatpersoners banksparande, för att hindra uttagsanstormning.
* man måste förstå att växande multinationella banker inte är ett ekonomiskt smörjmedel utan en improduktiv odemokratisk verksamhet som suger musten ur den reella ekonomin.
Jag antar att "affärsbanker" är de som ger bostadslån. Jag tycker nog att det räcker med nationella "sparbanker" – skall man inte ställa någon garanti så finns det ingengen anledning för att inskränka "affärsbankernas" verksamhetsområde så mycket. Kravet på nationella "sparbanker" är väl för att insättningsgarantin är nationell, men kravet kanske inte är så hugget i sten (eller du kanske med nationellt menar statligt?).
Hur "sparbanker" kan fungera redan i dagens system har cornu skrivit om tidigare belysit i någon artikel (att man helt enkelt lånar ut insättningarna till riksbanken och får lite ränta som banken kan leva på). Risken blir då minimal (risker som att banken inte följer reglerna eller att riksbanken inte betalar tillbaks sina skulder kvarstår). Man kan också tänka sig en statlig "sparbank" och då kan man kanske få mindre risk för insatta medel.
@Anonym 08:08
Jag hade tänkt mig att sparbanker i första hand ger bostadslån. Jag räknar bostaden som en säker pant för banken, om man får låna till, låt oss säga, ca 75 – 80 % av marknadsvärdet på bostaden.
Som du har räknat ut så vill jag att sparbankerna ska vara nationella. Det finns dock en variant, som jag i nuläget inte kan se några principiella invändningar emot, och det är att staten i form av någon en myndighet övertar sparbankernas roll. Det viktiga är att privatpersoner och företag ska kunna känna sig optimalt säkra på att deras pengar i sparbankerna inte kommer att förskingras.
Om detta förtroende skapas mellan staten och privatpersonerna/företagen så tror jag vi har en viktig grund för ett fruktsamt förhållande mellan individen och staten. Den relativt starka ömsesidiga tilltron mellan individen och staten, som på gott och ont har byggts upp i Sverige sedan 1500-talet, raseras i rask takt av nyliberala svenska regeringar genom sin girighets- och bonuskultur.
Om vi har ett system med en statlig sparbank så tycker jag att insättningsgarantin blir obsolet. Insättningsgarantin är dock befogad i system med privata sparbanker.
Jag har tänkt mig att affärsbankerna ska få ägna sig åt riskfyllda spekulationer även med privatpersoners kapital. Men det viktiga är att staten inte ska känna sig tvingad att rädda en konkursande affärsbank. Det får absolut inte komma i ett läge då en konkursande affärsbank, på grund av sin storlek eller infiltrationsförmåga i den politiska sfären, sägs hota samhällets funktion. Därför såge jag helst att även affärsbanker endast finge verka på den nationella finansmarknaden. Jag kan dock tänka mig multinationella affärsbanker. Givetvis får girighets- och bonuskulturen flöda i affärsbankerna om aktieägarna tillåter det.
Det nuvarande systemet med multinationella kombinerade affärs- och sparbanker på en global finansmarknad som även inbegriper penningtransaktioner från organiserad brottslighet, samt där allmänheten står för förlusterna vid en bankräddning och ägarna och bankledningen tar eventuella vinster, är synnerligen förkastlig konstruktion. Hur tänkte man?
@gruelse
En invändning mot att "sparbanker" skall hålla med bostadslån är att det ofta har varit just liknande utlåning som har varit bidragande till att banker får problem. Jag tror mer på konceptet att man separerar ut just garantikontona och tillhörande betalsystem så att det är skilt från allt vad risktagande är (inklusive bostadslån).
En modell är som sagt att en statlig myndighet (exvis RB, SKV eller riksgälden) agerar "sparbank" och då är det nog ganska väsentligt att de gör det på ett renodlat sätt och inte använder medlena för att låna ut till bostäder eller något annat eftersom det kan ge dem en orättvis konkurrensfördel. En fördel med ett sånt system är att man kan inkludera det banktillgodohavandet till legalt betalningsmedel eftersom man får en slags monopolställning på kontotypen.
@Anonym 16:24
När jag använder begreppet ”sparbanker” syftar jag på en bank som servar privatpersoner och företag med olika typer av lån (även bostadslån med låg belåningsgrad) samt förvaltar insatta sparmedel. Jag tycker också att det är lägligt med att de har hand om löneutbetalningar, garantikonton, betalsystem etc. Kort sagt de får bli hjärtat i det basala finansiella blodomloppet, som behövs för att en penningekonomi ska fungera.
"En invändning mot att "sparbanker" skall hålla med bostadslån är att det ofta har varit just liknande utlåning som har varit bidragande till att banker får problem."
Vad jag har förstått så består de problemen i att privatpersoner har kunnat belåna sin bostad till 90 %, och i vissa ömmande fall till 100 %. Det är alldeles för högt, ty vid en tillräckligt stor värdeförsämring på bostadsmarknaden riskerar bankerna att inte ha fullgoda säkerheter för sin bostadsutlåning.
Dessutom har man varit på tok för släpphänt med amorteringskraven. Den allmänna inställningen i samhället måste bli att det är en hederssak att betala tillbaka ett lån!
"Sparbankerna" måste ta höjd för en framtida imploderad bostadsbubbla. De måste då neka vissa privatpersoner alltför "vidlyftiga" bostadslån. Riktlinje: ej belåna mer än ca 75 % av bostadens värde + amorteringskrav.
Den största orsaken till ditt nämnda problem ser jag i att statsmakterna vill ha en BNP-höjande kreditfinansierad bostadsbubbla som dock aldrig får spricka. Trycket i bubblan upprätthålls av ännu mer krediter, låga räntor, ränteavdrag och hög befolkningsökning i förhållande till befintligt bostadsutbud. I långa loppet är detta ej hållbart, men kan hålla mandatperioden ut.
Jag anser att bostadslån till rätt belåningsgrad är väldigt säkra lån från ett bankperspektiv.
Eller hur vill du beskriva problemen?
Vad återstår då för ”affärsbankerna” att göra?
”Affärsbankerna” har åtminstone kvar biten med värdepappershandel, som är behäftad med relativt hög risk. Jag anser också att, om privatpersoner vill ta bostadslån i en ”affärsbank” med andra, friare villkor så ska de få göra det. Här ska dock kapitalismen få verka fullt ut, vilket också innebär att ”affärsbanken” ska kunna gå i konkurs utan att samhället kollapsar.
Min utgångspunkt är att jag månar om nationen på lång sikt. Därför ser jag ett hot i en global, kapitalflödeseskalerande finansmarknad med ett multinationellt bankväsende, som blandar privatpersoners sparande med riskabla spekulationer på allehanda globala börser. Den globala finansmarknaden och det multinationella bankväsendet, i sin nuvarande utformning, har förvandlat länders demokratisk valda politiker till marionetter i händerna på de globala finansaktörerna. Demokratin är satt ur spel! Lehman Brothers-kraschen har bara bekräftat min farhåga.
En lång kommentar
Del I
På bloggen Jessie's Café Americain länk kommenteras och ges några förklaringar till Cyperns kris, och dess del i den större Pan-Europeiska kriskontexten, liksom även de olika triggers om har förekommit Cyperns prekära läge. Läsvärt och i linje med en del av vad bland annat Cornucopia skriver om.
Ett intressant tillägg är den sista passagen om ironi. Tyskland påtvingar nästan övriga inom EU-zonen liknande villkor som Tyskland blev påtvingat efter krigets slut. Historien jämnar ut sig?
(min kommentar: Hur som helst är detta ett väldigt känsligt och farligt läge, och givet rätt förutsättningar kan såklart många opportunister ta ett sådant gyllene tillfälle i akt, eller helt enkelt kan allas egenintresse och ogenomtänkta utspel, hot och handlingar tillsammans bilda en explosiv och oregelbunden cocktail ur vilken det blir väldigt svårt att ta sig ut – ett sorts intrasslat kaos.
Som det stod någonstans så krävs det för att lösa ett komplex problem att alla inblandade gör exakt det som krävs i rätt tid och på rätt plats. Översatt till EU:s ekonomiska kris är det – bortsett från allt annat – väldigt mycket micromanagement och krav på genomtänka reformer och beslut. Detta är idag inte realistiskt att genomföra riktigt för att dels är EU:s macroekonomiska landskap väldigt olikt lokalt och alla är väldigt måna (vilket i sig inte är ett dugg konstigt) om sina villkor och surt förvärvade slantar – samtidigt som många har "run out of ideas" och börjar visa tendenser till allt mer drakoniska och desperata grepp. Detta gäller nog både den styrande eliten och andra. Kapital är urvattnat och energiresurserna allt sinande. Liksom att man likt en grekisk antik tragedi misslyckas att komma konstruktivt överens (jämför antika grekland), även när hoten hopas sig allt större och allteftersom tydligare på horizonten.
I "retrospect", på svenska sett tillbaka några dagar hade kanske den ekonomiska manövern på Cypern kunnat lyckas om man istället hade gjort annorlunda.
Till en början gått ut offentligt och sagt till Cyprioterna "Vi har problem, så här ligger det till"; därefter sagt att man funderat ut några alternativ; och därmed satt igång en debatt. Man hade (kopierat rakt av från Jessie's Café Americain) antagligen varit tvungen att vara beredd på en "haircut", dvs en viss destabilisering av ekonomin oavsett. Men genom att gå ut såhär direkt hade man undvikit den momentana "ni snor våra pengar"-effekten och den allmänna revulsionen och farhågorna.
En sådan direktdemokratiskt manöver hade kunnat utmynna enbart i en allmän debatt, eller rent av en folkomröstning. Där hade en -vad som ni blivit en likställt med en konfiskation – lösning varit en allmän proportionell donation till staten från Cyprioterna varit en möjligthet, eller något uppkommit i debatten. Detta skulle i sin tur kunna visa på demokratins vitalitet och även knyta an politiker och väljare som de är beroende av även i en krissuation*. Och fått till en lösning istället för ett inflation av problemet.
Del II
Men eftersom man idag är extremt rädd och ängligt om den allmänna opinionen så är ett sådant scenarion långsökt. Istället görs mycket bakom lyckta dörran och beslut och förslag kommer som rena överraskningar – för att inte säga en kalldusch. Det är inte rimligt längre att utgå från att allmänheten någonstans inte är varse om krisen på ett eller annat sätt.
Nu har man istället gjort soppan än grumligare och värre. Och blandat i allehanda stormakter – vilket gör att Cyperns öde är svårt att avgöra enbart för Cyprioterna själva som är egentlige de som oavsett utfall berörs direkt.
Utöver allt detta kan man såklart ha synpunkter om off-shore banking och Cyperns vana att göra förtjänst på pengar i skuggan eller gråzonen från andra länder. Att man överlag försöker hitta från EU:s och Ryssland håll de egna medborgare och företag som smiter undan (från ett statsmakt synvinkel) skatt osv är inte ett dugg underligt.
*Ddet är ett rätt naivt och utopiskt scenario.)
De här på bloggen som kommenterat att Cyperns ekonomi och risk för en framtida utblottad tillvaro verkar helt enkelt få rätt, även om spelet inte är slut än.
Nu är det ett sorts spel på flera parallella plan.
Ett grundläggande problem är att det finns en generell övertygelse att ett ekonomiskt normalläge är precis så som det var innan krisen dök upp. Vilket i sig är ett en grov missuppfattning, illusion och ett sätt att ljuga för sig själv – även i brist på bättre vetande (det har säkert skrivits om det här på bloggen). Perioden 2005-2008 var toppen på vågkammen, då "derivatorna" – dvs de framtida uställda löftena – pekade uppåt som bara den, precis innan Peak Oil slog igenom. Denna dogm är även väldigt hårt associerad med det moderna (nyliberala) axiomet om Tillväxten, ursäkta TILLVÄXTEN (som Cornucopia beskriver Upp, Upp, UPP!). Det är här man tyvärr måste påpeka att det är inte rimligt att en ö skall för all framtid syssla med bankärenden och lite turism på sidan av.
/Teheimar.
Geograf med inriktning på bland annat Politiskt och Ekonomisk Geografi. Jobbar med planering.
Var nere på stan precis och såg att de säljer sista minuten resor till Cypern nu för halva priset. Betala på 24 månader via Klarna.
Angående en haircut(drygt 6%) av deponenters inlåning upp till 100.000 Euro(inlåningsgaranti-gränsen) så bör man ha det klart för sig att det från början var ett beslut/förslag av grekcypriotiska myndigheter. Inte av Troikan! Antagligen en bedömning beroende på hur man vill balansera riskerna gentemot större kunder, t.ex ryska intressen.
Förhoppningsvis ändrar man detta förslag så att inte en s.k bankrun riskerar inträffa inom EU´s övriga perifieri. Man tvingas då utöka beloppet för större kunder!
Vi får se hur det slår nu när man diskuterar en good bank/bad bank-lösning. Dvs vilka deponenter som hamnar var? Underskott-residualen i badbanks-lösningen avgör hur stor haircut som beräknas ske! Man kan dock undra hur processen skall kunna ske bara på några dagar(till måndag då EU stänger ELA)eftersom aktiebolagslagen, insolvensregler etc har en del att säga till om. Man skiftar tillgångar och skulder från/till banker via valda inkråms-affärer. Alltså startar man en ny bank som förvärvar valda tillgångar, t.ex inlåning motsvarande en andel som är lika med den icke haircuttade delen, t.ex 85% av alla kunddeponenters saldon. Frågan är om det är lagligt möjligt att göra så? Sannolikt inte. The good bank bör givetvis helt innehålla alla kunder vars saldo underskrider 100.000 Euro. Kanske den enkla lösningen är att bara flytta/köpa detta saldo varefter resten går till konkus/likvidation?