Nedanstående är ett gästinlägg signerat Bullion som tidigare skrivit korrekt om banksystemets kapitalkrav. Gästinlägget handlar om ECB:s LTRO.
LTRO-operationen handlar initialt om att refinansiera bankerna med syftet att säkra likviditetsförsörjningen till bankerna.
Likviditet är livsviktigt för bankerna. Utan likviditet stannar bankens betalningsystem och kreditskapande. Vid ett allvarligt likviditetsstopp tvingas banker att sälja bort tillgångar för att klara av sina betalningskrav på tidsbundna lån som gått till förfall.
Likviditet skapar bankerna via inlåning från sina externa långivare. Utan likviditet – ingen bank – inga krediter.
Bakgrunden till operationen var att skuldkrisen i EU var på väg att brisera när även Italiens obligationsräntor steg uppåt 6-7% vid slutet av förra året. Banker investerar gärna i statsobligationer med höga kreditbetyg därför att de anses vara riskfria. Den låga risken gör att kapitalkravet är satt till noll vilket innebär att banken inte reserverar några egna pengar (alltså noll i kapitaltäckning).
Alla som lånar till sin bostad vet ju att den kortaste upplåningsformen 3M ger den lägsta räntekostnaden. Eftersom bankerna gör sina vinster på ränteskillnaden så lönar det sig alltså bäst om banken lånar ut långt och finansierar sig med den kortare upplåningsformen.
Men denna affärsmodell är inte helt riskfri eftersom den skapar ett beroende av att likviditetskällorna aldrig får sina.
Gör de det så börjar det göra jäkligt, jäkligt ont. Tänk investmentbanken Lehman Brothers innan konkursen. Varje vecka gick stora miljard belopp till förfall och bankens funding-avdelning måste varje vecka hitta nya nya långivare. (Investment-banker har inte banktillstånd och får inte ta emot insättningar från allmänheten)
Vid ett veckoslut i september 08 hade problemen blivit så stora att det bara gick att få in ny likviditet om en ny köpare gick in och tog över Lehmans skulder och giftiga tillgångar. Vi vet hur det gick med det, tiden var för kort och rann ut under en helg.
(En bra liknelse är att jämställa likviditet med en drog som h****n, det skapar ett beroende. Eller jämför med blodet i en kropp. Nytt blod måste hela tiden ersätta det blod som flyter ut ur ett sår. LTRO är för bankerna ungefär som blod-påsar är för en patient som ligger på ett operationsbord efter en trafikolycka.)
Här ligger också förklaringen till att svenska banker tackade nej till det första LTRO-erbjudandet från ECB. Man ville visa att svenska banker är starka och inte behöver tigga om billiga nödlån.
Vid oro för en allvarlig likviditetsbrist börjar banker samla på sig cash och säljer bort tillgångar, kanske italienska statsobligationer. När fler säljer och färre köper sjunker priset på värdepappret och i andra änden stiger då räntan. Problemet med att sälja värdepapper som banken inte behåller till maturity (förfallodagen) är att om priset på papperet fallit jämfört mot köpedagen så innebär det att banken gör en kapitalförlust. Eftersom systemet bygger på noll-risk och noll i kapitaltäckning så förstår ni vad det problemet kan leda till – ett solvensproblem och banker som måste räddas.
ECB har som en av sina huvuduppgifter att skapa prisstabilitet. Sjunkande priser på italienska statspapper ger stigande räntor i andra änden. En ohållbar utveckling både för Italien, likväl som för banksystemet i stort, innebar ett allvarligt systemhot och förebådade om en snar ekonomisk kollaps för hela EU.
Hur hade finansvärlden sett ut idag om inte LTRO sjösatts? Eller ta de stora EUR/USD swapavtalen som de stora centralbankerna kom överens om i höstas för att avvärja en dollarlikviditetsbrist som uppstod då de amerikanska bankerna tappade förtroendet för EU’s skuldkris och drog sig för att fortsätta låna ut pengar till EU-banker.
Efter varje avvärjt hot drar marknaden en suck av lättnad och ett sövande lugn infinner sig på börserna. Problemet är bara att alla de här räddningsoperationerna skapar överlikviditet och det ger biverkningar i form av spekulation, inflation och en tillvänjning av mer och mer stöd från centralbankerna. Frågan är om det går att dra tillbaka all överlikviditet och hur kommer marknaden i så fall att reagera den dagen det skulle bli aktuellt.
Som det ser ut just nu så har den dagen flyttats flera år framåt i tiden men i den här världen kan man inte ta någonting för givet. Det har vi sett många exempel på.
Jag glömmer inte förre ECB-chefen som vid ett pressmöte fick frågan om inte ECB också ska köpa statspapper precis som FED gör. Hans svar var ett bestämt nej som understryktes med att frågan inte ens varit uppe till diskussion. Punkt.
Regeln säger ju att ECB inte får finansiera EU-länderna med sedelpressen. Några dagar senare kom ett kort PM – ECB: Stödköper spanska statspapper.
-Men regeln säger ju…
-Jo men vi köper på sekundärmarknaden.
Så enkelt kan regler omtolkas och kringgås.
Hälsningar Bullion
(På primärmarknaden auktionernas skulderna ut till högstbjudande då obligationerna emitteras, då bestäms priset/räntan på obligations-lånet.)
26 kommentarer
The FED får väl inte heller köpa direkt av Treasury? QE1&2 och Operation Twist utspelade sig väl helt och hållet på sekundärmarknaden?
Nej det kommer inte leda till hyperinflation.. än
Såna här "Economy for Dummies"-inlägg är mycket uppskattade (av oss dummies). Kom gärna med fler!
Instämmer i kören!
Bugar och bockar!
Börjesson, tack! 🙂 Det ska jag gärna göra.
ECB använder inte nya pengar för att köpa statspapper, de "steriliserar" alla sina köp, alltså trycks inga nya pengar genom dessa köp.
När en centralbank köper statspapper så kan den finansiera sig genom att expandera sin balansräkning. Det innebär att en skulderna ökar samtidigt som tillgångarna ökar. ECB är ju den enda bank som kan trycka upp Euro. Det innebär att centralbanken betalar sina köpta obligationer via en upptryckning av euro. skulder. Det finns alltså inga gränser för hur mycket pengar som en centralbank kan skapa. Det är bara att expandera skulderna (trycka pengar) och köpa tillgångar. Sterilisering innebär att bankerna som tog emot betalning för sina obligationer sätter in pengarna på ett insättingskonto hos ECB. Dessa insatta pengar har bankerna tillgängliga som likviditet. Det finns ingen garanti eller ens ett syfte från ECB's sida att pengarna från LTRO ska sitta kvar på ett insättingskonto hos ECB.
Här inser man att man är helt okunnig i hur obligationer funkar. Hur kan man överhuvudtaget anse att statsobligationer är riskfria om dom kan sjunka i värde? Är ursprungsvärdet relaterat till räntan så att det totala värdet pris + ränta håller status quo eller vad?
Dom är riskfria på sätt att om man håller dem till "maturity", dvs löptiden ut, så får man pengarna tillbaka samt överenskommen ränta. Priset som kan sjunka är vad någon annan är villig att betala på andrahandsmarknanden.
Oerhört klargörande och en lektion hur det ser ut och fungerar bakom kulisserna. Förklarar också varför Euro-staterna nu också är beredda att släppa Grekland. Brandväggen är klar men det brinner som sjutton bakom den. Alla tillgångar värda att räddas (bankerna inom EU) är säkrade. I alla fall för ett tag framåt. Frågan som återstår att få besvarad är går vi mot en hyperinflation eller en recession som inga brandväggar klarar oss ifrån?
“It is always a nice idea to leverage crap to buy crap in order to save crap”
Tack Bullion, bra inlägg. Min känsla av att finanssystemet är ett korthus har inte blivit svagare av ditt klargörande inlägg.
/Mats L /ASPO Sverige
Tackar för klargörandet. Vi är många intresserade som är vetgiriga och har våra föreställningar som behöver lite tillrättavisningar.
Vi får se hur det blir nu när Fedsen antagligen inte kommer med en tredje runda QE – den omedelbara reaktionen var att guldet rasade men Treasuries rörde sig inte nämnvärt – märkligt – i längden verkar det som om det borde vara tvärtom
Jag kan faktiskt inte stämma in i kören som tycker att inlägget är klargörande. Kanske är jag lite slö i huvudet, men tycker inte det framgår vad som är "likviditet" i bankernas betalsystem. Du Bullion säger att bankerna behöver låna in likviditet från nya långivare. Hur går betalströmmen då? Låt oss säga att en bank(bank A) har obligationer som förfaller på 100 miljoner en dag. Nu ska bankens funding avdelning "rulla lånet", man hittar en villig långivare pensionsfond eller liknande.
Betalström 1. pensionsfonden säger åt sin bank där fonden har inlåning att föra över 100 miljoner som betalning för obligationen? Är det så det kan gå till?? I så fall måste ju fondens bank(bank B) administrera en överföring till bank A. Hur går denna till? Är det en överföring som sker mellan bankernas konton i centralbanken? Är det inlåning i centralbanken som alltid är likviditet(undantaget kontanter)?
Betalström 2. Bank A måste betala obligationen som förfaller till innehavaren. Hur ser betalströmmen ut? Använder bank A sin inlåning i centralbanken för att innehavarens bank ska acceptera att sätta sig i skuld till obligationsägaren?
Jag vet inte om jag fattat nåt fel här? men skulle uppskatta svar.
Du har läst för mycket av Lincolns oväsentligheter. Stackare.
Ok kanske. Jag kan inte allt. Kan du förklara vad "likviditeten" i betalsystemet består av så ska jag lyssna? eller någon annan?
Hej Anonym. Du ställer lite irrelevanta frågor i det här sammanhanget.
Men sen ställer du faktiskt en bra fråga; Vad är likviditet?
Likviditet är en fackterm som används i finansvärlden. Tänk på uttrycket "likvidera" som kan betyda betala men också döda eller utplåna.
Likviditet inkluderar alla tillgångar som omedelbart finns till hands som kan döda skuld. Likviditet består av kassan; sedlar och mynt och insatta pengar på annan banks konto. Likviditet är utlåning till kreditinstitut samt likvida placeringar i system för överföring av betalningar mellan banker. En bank kan också räkna in vissa höglikvida värdepapper till sin likviditet (stats-obligationer med höga kreditbetyg) som omedelbart kan säljas.
Likviditeten finansieras av insättningar på balansräkningens skuldsida.
Jag skulle kunna förklara begreppen Balansräkning, Skuld, Kapital, Tillgångar, Pengar och Likviditet i syfte att en gång för alla reda ut hur bankerna skapar pengar. Det är faktiskt inte så svårt bara man behärskar fackspråket.
Om Cornucopia gillar en klargörande artikel i ämnet så finns den att läsa här på bloggen om någon eller ett par dagar.
Hälsningar Bullion
Hej Bullion! Varför är frågorna irrelevanta?
Likviditet är alla tillgångar som omedalbart finns till hands för att döda en skuld. Det håller jag med om.
Frågorna jag försökte ställa var mer för att reda ut rent konkret hur betalströmmarna går när banker finansierar sig och vad för tillgångar som används för att slutligt kan reglera skuldförhållanden mellan sig.
Jag antog att även om det är exempelvis AP-fonden som köper exempelvis en banks bostadinstituts obligationer så använder fonden sig av det centrala betalningssystemet(RIX i centralbanken) genom att beordra att den bank fonden har inlåning i betalar den utgivande banken. Eller är det inte så?
Du säger att inlåning i andra banker är likviditet. Det låter rimligt under förutsättning att den bank man har inlåning i kan uppfylla sitt åtagande(vilket den torde kunna göra genom enkel bokföring om det är en skuld till samma bank som ska likvideras) på något vis? hur? sker det inte även då en betalning genom RIX?.
Att sälja något värdepapper som anses säkert för tillfället kan väl självklart också användas för att reglera skulder men betalströmmen mellan bankerna som administrerar betalningen borde väl gå på samma vis som ovan vid bostadsobligations köpet i så fall?
http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Press-och-debatt/Nyheter/2011/Den-svenska-finansmarknaden-2011/
På sidan 137 i denna rapport från Riksbanken finns en beskrivning av hur RIX fungerar med en fin bild till. 546 miljarder kronor per dag strömmade det i genomsnitt genom RIX varje dag under 2010. Av dessa betalningar hänförde sig i snitt 336 miljarder kronor till den så kallade räntemarknaden."Med räntemarknaden avses avistahandel och
derivathandel i den mån de leder till leverans av ett underliggande
värdepapper". Vilket alltså torde innebära att exempelvis försäljning av bostadsobligationer sker genom det centrala betalningssystemet och i detta är det väl endast inlåning i Riksbanken som kan reglera skulderna slutligen. Underskott i betalningssystemt kan även som jag förstått det lösas med att banken som har underskott lånar detta av de andra bankerna som den har underskott emot på vad som kallas dagslånemarknaden, men det bygger på att det finns förtroende mellan bankerna att banken har möjlighet att uppfylla sina åtaganden.
Slutsats alla betalningar sker i princip genom RIX underskott i RIX kan banken finansiera genom att överföra inlåning i Riksbanken eller låna av andra banker vilket kräver att förtroende mellan bankerna finns. Riktig likviditet som alltid fungerar torde således endast
vara inlåning i centralbank och kontanter.
Så har jag tänkt är det fel?
Hej Anonym.
Vad jag menade var att frågorna var irrelevanta i relation till ämnet i min artikel. Frågan vad likviditet är tyckte jag däremot var relevant eftersom artikeln handlade om likviditetsförsörjningsprogrammet – LTRO.
När det gäller frågor om hur betalsystemet fungerar så kan jag svara dig så här:
Tänk dig att du har en skuld till mig. Hur ska du bli kvitt den?
Vad vi behöver är först ett betalningsmedel som duger som likviditet. Kontanter är uteslutet eftersom vi inte möts personligen. Vi behöver ett annat betalningsmedium.
Om du och jag har ett bankkonto så får det duga.
Frågan är; Hur får du över dina konto-pengar till mitt bankkonto. Även om du och jag har samma bank så har du och jag ingen direktlina till varann. Vad vi behöver är en tredje part, som kan överföra vår transaktion. Den tredje parten är vår gemensamma bank som både du och jag har konton hos. Du begär att banken överför en miljard kr. till mig. Detta är en enorm summa för banken som bara har 0,5 miljarder i likviditet. Får banken ett likviditetsproblem nu?
Nej, inget som helst problem eftersom detta bara är en bokföringstransaktion inom bankens egna skuldkonton.
Fattar du, en miljard av bankens skulder flyttas från ett skuldkonto till ett annat av bankens skuldkonton. Överföringen kräver noll kr i likvida pengar.
Men låt säga att du har ett konto på Bank Y och jag har ett konto i Bank X. När du ber din Bank Y att överföra en miljard kr till mitt konto på Bank X så behöver våra banker ha en mellanhand som girerar betalningar mellan banker. RIX är en clearing-organisation = Bankernas Bank = Riksbanken.
Nu är det väldigt viktigt att din Bank Y har minst en miljard i likvida tillgångar insatta hos RIX. Det har den inte!
Vad den behöver nu är en ny långivare som kan låna dessa pengar omedelbart innan banken stänger. Annars kan du begära Bank Y i konkurs och att alla bankens tillgångar likvideras i en konkurs-auktion och att pengarna delas ut till fordringsägarna.
Nu är goda råd dyra, vem kan låna ut 0,5 miljarder till Bank Y. Svaret blir att ingen ställer upp, men någon måste väl kunna låna, varför inte fråga Bankernas Bank-RIX.
Den har massor av likviditet i form av kontoinsättningar från alla andra banker som den kan låna av.
Visst, sagt och gjort men RIX lånar bara ut mot att din Bank Y lämnar in goda säkerheter för lånet. Sen skapar Rix ett utlåningskonto med en kredit på 0,5 miljarder till dig, samtidigt görs en insättning på 0,5 miljarder till ditt insättningskonto – Simsalabim!
Samtidigt som detta sker så ökade likviditeten på RIX tillgångsida med 0,5 miljarder när insättningen bokfördes på Bank Y's insättningskonto. Simsalabim – Pengar ur tomma intet har skapats via en expansion av RIX balansräkning.
I nästa steg flyttar RIX, över en miljard från Bank Y's konto till Bank X konto. Denna överföring sker som en intern konto-transaktion utan att likviditeten hos RIX berörs. Samma princip som när du och jag hade samma bank. RIX spelar samma roll som när du och jag hade samma bank.
Som ett sista steg bokför Bank X en miljard på mitt konto. Bank X har nu en likviditet på plus en miljard kr att tacka dig och mig för. Denna likviditet består av 0,5 miljarder i nyskapad likviditet.
Byt nu ut RIX mot ECB och lägg till en löptid på RIX-krediten på tre år med en årsränta på en procent och ändra storleken på lånet till närmar 1.000 miljarder euro så förstår du bättre vad min LTRO-artikel handlar om.
Men det hade inte behövt bli så här:
Om Bank Z hade haft förtroende för din Bank Y så hade den kunnat bjuda under den erbjudna ränta som RIX i normala fall ger för krediter som RIX skapar. Då hade inte penningmängden ökat med 0,5 miljarder kr.
Hälsningar Bullion
"Likviditet skapar bankerna via inlåning från sina externa långivare. Utan likviditet – ingen bank – inga krediter. "
Varför säger Bullion inte vem som stod för likviditeten innan vi fick krisen?
Det är skulder och eget kapital som finansierar bankens likviditet.
De som banken står i skuld till är alltså insättare och externa långivare, plus det egna kapitalet som är bankens skuld till aktieägarna.
Varför kan du inte tala om att en av långivarna är riksbanken?
Därför att Riksbanken kan vara en av de externa långivarna bland många. //Bullion
Tack för de uppskattande orden. Angående Lehmans prekära situation i Sept. -08 som jag nämnde så läste jag nyss att Lehmans funding varje dag omsatte en tredjedel av sin upplåning. Tänk det – varje dag – Det måste varit hemskt svettigt att sitta där innan allt tog slut.
"En så kort framförhållning som de amerikanska investmentbankerna hade, de förnyade runt en tredjedel av sina skulder varje dag, kan som vi vet leda till katastrof."
Citat från en två år gammal men väl läsvärd artikel om man vill gräva ner sig i regelverkets detaljer.
Det svindyra regelverket
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article771593.ece
Mycket intressant och klargörande artikel. Skulle gärna se en till där du reder ut resten av begreppen ocskå.