Den heliga bilismen och peak oil

Svenska Dagbladet går på ledarplats ut till försvar för resande och speciellt bilismen. I mycket har de rätt, t ex följande citat:

“Dessutom är resandet ett av den moderna ekonomins viktigaste smörjmedel. Utan obegränsade fysiska kontakter, inom och mellan länder och marknader, stannar affärerna av.”

Privatbilismen står också globalt för en ganska liten del av av både oljekonsumtion och fossila CO2-utsläpp, men av någon anledning är det ändå just denna punkt som miljöpopulister ofta fokuserar på.

Men nu kvittar det med populism hit eller dit, försvar för bilismen och resandet eller ej. För i nuvarande form är den ändå inte hållbar nu när oljan sinar i spåren av peak oil. Resandet med fossila bränslen, speciellt det långväga flygresandet kommer minska framöver. Inte för att det inte finns alternativa bränslen, utan för att dessa inte kan nå väsentliga volymer för att ersätta oljan. Det är skillnad på teknik och volym.

Människan har alltid rest, det är bara räckvidden som ökat. Till fots kunde man i rask takt på bra underlag komma 5 mil på 10 timmar. Det var då lika exotiskt att gå från Lilla Edet till Göteborg, som att idag ta flyget i tio timmar. Skillnaden är att med ökad räckvidd så får man också mer utveckling eftersom räckvidden ökar och därmed t ex kundunderlaget. Ju längre bort man kan nå, desto rikare kund kan man hitta och därmed få bättre betalt. Och på motsvarande sätt kan man ju längre man når hitta en billigare leverantör, och alltså behöva betala mindre.

I spåren av de sinande fossila bränslena kommer räckvidden i ekonomin successivt minska.

Än så länge har vi använt effektiviseringar till att utöka volym och räckvidd och i OECD-länderna har därför oljekonsumtionen legat ganska stilla sedan 1980-talet.

Men vårt beroende av person- och varutransporter baserade på fossila bränslen har ökat drastiskt.

Jag kan illustrera detta med antalet fordon i Sverige. Datat är månadsvis, och vågorna i kurvorna beror alltså på säsongmässiga avställningar av fordon. Vi börjar med antalet påställda personbilar.

Sedan 1975 har antalet bilar ökat med nästan 70%, men befolkningen har bara ökat drygt 13%. Vårt beroende av bilen har alltså ökat kraftigt.

Ännu värre är det när det gäller lastbilar, och med det varutransporter.

Här har vi en ökning på över 200%.

Däremot har antalet bussar minskat marginellt, dvs vi åker alltså mindre kollektivt än förr, vilket alltså bara stärker bilden av vårt beroende av individuella biltransporter.

Jordbruket är också mer beroende av traktorer idag än förr, dvs även där är sårbarheten och oljeberoendet större.

Detta kan ställas i relation till mindre jordbruksmark och framför allt färre bönder. Nu används även traktorer inom annat än jordbruket, t ex parkförvaltning etc.

Slutligen en titt på terrängfordon.

Hur vårt transportberoende samhälle skall se ut i framtiden när råvarubristen sätter stopp för den här utvecklingen kan vi fundera på. Hur skall vi kunna bibehålla nuvarande välstånd och ekonomisk utveckling om vi samtidigt tvingas bli mer lokala?

Miljörörelsen såväl som SvD:s ledarredaktion är fortfarande insnöade på klimatförändringarna och den eventuella frivilligheten i att vidta åtgärder mot dessa. Men vad de missar är att vi pga peak oil/gas/coal obönhörligen kommer tvingas att förändra vårt samhälle och vår livsstil. De enda som kommer ha någon frivillighet kommer som vanligt vara de allra rikaste.

Det är klart att många hoppar upp och ner av glädje varje gång klimatrörelsen får på pälsen. De tror nämligen att man därmed kommer kunna fortsätta med nuvarande livsstil och köra bil precis som idag.

Inga debattartiklar eller ledarsidor kommer dock ändra på tillgången till ändliga råvaror, vilket vårt samhälle och ekonomi har byggt på i allt högre grad de senaste 200 åren.

Att oljepriset idag år 2009 ligger strax under 80 USD mitt under den djupaste recession världen skådat på flera decennier, mot drygt 10 USD mitt under brinnande högkonjunktur år 1999 beror på att det finns en underliggande, latent och stigande brist på olja i spåren av peak oil. Det är verkligheten.

Läs mer om peak oil här på bloggen.