Lite om gårdsstöd och miljöersättningar

Ni kanske inte har missat att jag kommenterat lite om att jag är ute och jobbar en del på gården nu. Jag fick en sur kommentar på förra inlägget, angående den låga timpenningen som EU-stöden innebär. Det var mest tänkt för att påtala att “EU-bidragen” i själva verket är ersättningar för arbete man blir ålagd att utföra som stödtagare. Dessutom går stöden in som inkomst i verksamheten, och skall beskattas. Det handlar alltså inte om bidrag, jmf barnbidrag eller bostadstillägg, utan är en intäkt i ett företag som ersättning för utförda tjänster och är villkorat.

Skall man förenkla så är stöden uppdelade i två kategorier, dels ett generellt gårdsstöd, och dels olika former av miljöersättningar. Gårdsstödet utgår för brukad areal, och enda kravet är just att den skall brukas. Plus att man därmed omfattas av EU:s tvärvillkor. För en väldigt liten naturbrukare som undertecknad innebär dessa inga större belastningar, utan är mest sunt förnuft, typ att man inte får hälla ut föroreningar på sin mark, följa lagar och regler etc.

Skall någon del av stöden kallas bidrag så är det just gårdsstöden, och dessa minskas dessutom successivt för att förhoppningsvis helt vara avskaffade inom tio år.

När det gäller miljöstöd, så utgår dessa t ex till betesmarker, slåtterängar, vallåkrar mm. Det finns även stöd för hållande av utrotningshotade lantraser, som inte är så lönsamma men kan vara värdefulla genetiskt, och en lång rad andra specialiserade stöd, ex fäbodar, skogsbete mm. Det finns också miljöstöd för åkermark, t ex underhåll av gamla stenmurar etc. Just betesmarker och vall står väl antagligen för största delen av miljöstöden. Här skiljer man på marker med allmänna värden och särskilda värden. För mark med allmänna värden kan ersättningen vara säg ca 1100:- SEK per hektar och år, och för särskilda värden 2500:- SEK per hektar och år. I extremfallet, med slåtterängar med särskilda värden, som skall slås för hand med lie eller handstyrd slåtterbalk, så kan ersättningen dra upp mot ca 10 000:- SEK per hektar och år. Men då är det rätt mycket jobb också.

Med miljöstöden följer regler för skötsel, och marker med särskilda värden har separat utformade skötselplaner för varje bit mark. Det här innebär alltså extra arbete, vilket miljöersättningarna skall ersätta. Tids nog kan arbetsbördan minska, men speciellt för nyrestaurerade marker kan det vara rätt mycket jobb.

Jag pratade om ca 100:- per timme ex moms i bruttointäkt för mark med allmänna värden. I rättvisans namn så innebär inte alltid särskilda värden högre arbetsinsats, och med samma antal timmar så kan man alltså landa på 250:- SEK per timme brutto, vilket får anses vara OK. Lite lägre än en hantverkare, men inte illa ändå.

Har man stora marker som kan brukas modernt, som mer liknar en golfbana eller en fotbollsplan, så kan det bli en väldigt bra timpenning. Då blåser man ut på betet med traktor och betesputs och fixar hela jobbet på kort tid. Men för att motivera kapitalkostnaden för utrustningen måste man ha mycket mark. Och enkel mark.

För egen del har vi gammal jordbruksmark, och även rätt lite jordbruksmark, mer att likna vid ett torp. Några hektar. Och den har aldrig brukats med traktor eller den gröna revolutionens gift- och kemikaliejordbruk, samt har ingen tillrinning från några giftjordbruk. I stort sett all mark har vi restaurerat själva de senaste åren, vilket innebär att de fortfarande medför relativt stora arbetsinsatser. Eftersom det handlar om ett gammalt kulturlandskap så är det mesta omöjligt att bruka med traktor – för små ytor, stenmurar, kuperat etc, och man får bruka det med riktigt småskaliga manuellare metoder. Samtidigt så innebär det här en artrikedom, både när det gäller djurliv, insekter och växtlighet. Och det mesta av marken är klassad som särskilda värden. En del mark utgör dessutom för små ytor för att alls söka stöd för, kravet för stöd är åtminstone 1000 kvadratmeter sammanhängade jordbruksmark. Vi har t ex en slåtteräng som ligger på ca 900 m2, och en annan på ca 200 m2, så de slår vi helt utan EU-stöd.

Timpenningen för skötselarbetet, utöver själva brukandet, ligger på ca 100-500:- SEK per timme, brutto. Den lägsta timpenningen blir på mark med allmänna värden, där vi i vårt fall förutom sedvanlig röjning av eventuella buskar som djuren inte tar även måste röja bort osmakliga växter som veketåg och örnbräken. Detta gynnar förhoppningsvis över tiden annat och därmed öka produktionen och minska arbetsinsatsen.

Den högsta ersättningen är på den mark som varit ordentligt restaurerad sedan tidigare, men saknar särskilda värden. Här handlar det om väldigt lite arbetsinsats, kanske två timmar om året per hektar, vilket ger ca 500:- SEK per timme, brutto. Tillkommer förstås brukandet, men det är inte miljöersättningarna som står för det, utan gårdsstödet. Sköter man sin mark med särskilda värden ordentligt kommer den över tiden kunna ge en extremt bra timpenning, men en del mark är förstås hopplös och kommer alltid innebära mycket jobb.

Nu kan man tycka att om man gnäller över låga ersättningar så skall man göra något annat. Ja, det är helt korrekt. Jag gnäller inte, jag informerar och försöker förklara att EU-stöden inte är bidrag, utan ersättning för arbete man åläggs utföra. Men liksom en kulturarbetare som försöker leva på sin musik, så handlar det om ett kall. Är det dåligt betalt, och man inte kan leva på det så får man hitta på något annat, eller ännu hellre utveckla verksamheten och hitta nya sätt att få in pengar; förädling, turism etc. Andra kanske borde sluta och låta någon annan ta över.

Samtidigt ser många jordbrukare jag pratat med förvaltningen av ganska olönsam mark som en samhällelig försäkring för framtiden, precis som hållandet av mindre lönsamma men sundare lantraser. För förr eller senare kommer vi behöva den där jordbruksmarken, antingen för att vi blir fler på jorden, eller för att några klimatförändringar, oavsett riktning, minskar produktiviteten i jordbruket, eller för att peak oil och den kommande oljebristen kommer kräva mer jordbruksmark. Eller någon annan anledning. Och lantraser har egenskaper som inte avlats bort med avkastning som ursäkt, och kan därför utgöra ett värdefullt genetiskt tillskott vid förändrade förhållanden.

Om inte annat får man trösta sig med att välskötta marker höjer värdet på marken om man en dag vill sälja av. På samma sätt som kulturarbetare som blöder för konsten, och inte gnäller över fildelning, antagligen får ett bättre marknadsvärde över tiden.

Risken är bara att de som tar över har en annan filosofi, och omintetgör åratal av arbete och förvandlar det hela till något som mest kan liknas vid en golfbana… Eller i fallet kultur kanske börjar sälja gamla låtar till reklamfilmer…