Det är väldigt tacksamt för media med hysterin kring utbrottet av den nordamerikanska influensan, även populärt kallat svininfluensan. Detta oavsett hur motiverad hyserterin är eller ej.
Allt sedan den nyligen avlidne författaren Michael Crichton (Jurassic Park, Sphere, Blodröd Sol mfl filmatiserade böcker) skrev The Andromeda Strain 1969 så har vår och bla Hollywoods fantasi kittlats av mystiska och dödliga sjukdomar. The Andromeda Strain gjordes i filmversion 1971, och moderniserades nyligen i en rätt sevärd miniserie av amerikanska SciFi Channel, inklusive lite konspirationsteorier och allt.
Crichton hittade på i princip allt det vi idag känner igen, med biohazmat-dräkter, hemliga statliga labb etc. Återstår att se om hans bok Prey, om nanoteknologins fiktiva faror, blir film framöver. (aj hävv ön äkstensiv lajbrari)
Flyttar vi oss framåt i tiden så handlar Stephen Kings magnum opus, The Stand (Pestens tid), om en influensasmitta som rymmer från ett militärt labb och i princip raderar ut hela mänskligheten, undantaget en liten klick som får göra upp i en klassisk kamp mellan ont och gott, med kraftiga religösa övertoner. The Stand gjordes också till en ganska trogen TV-miniserie, vilket också tillsammans med Forrest Gump blev skådespelaren Gary Sineses bredare genombrott.
Bland rörlig bild hittar vi också på 90-talet filmen Outbreak, där det dock inte är influensan som spökar, utan någon variant av Ebola eller annat afrikanskt apbaserat virus. Mer roande var The Army of the Seven Monkeys av fd Monthy Python-medlemmen Terry Gilliam, med Bruce Willis och Brad Pitt i huvudrollerna. Här var det återigen en människoskapad farsot som i princip utraderade mänskligheten, som får fly till underjorden och via tidsresor försöker hitta ett botemedel. Antagligen den mest sevärda av filmer i ämnet. Och att se Brad Pitt spela över är alltid roande. Eller var det iaf innan det blev tjatigt.
Och i närtid så hade en nyfilmatisering av I am Legend förvandlats från vampyrberättelse om den sista människan på jorden till att handla om just någon otäck sjukdom som i princip raderat ut mänskligheten, eller förvandlat dem till zombies. Det alternativa slutet var för övrigt bättre än det officiella.
Men mest relevant för dagens situation är den magnifika kanadensiska TV-serien ReGenesis, speciellt säsong ett. Denna faktaspäckade och förhållandevis realistiska TV-serie fokuserar mycket av första säsongen på spanska sjukan, och inleds med hur huvudpersonen David Sandström (skall föreställa vara svenskättling), spelad av Peter Outerbridge, inser att han släppt loss ett tveksamt inhämtat exemplar av sjukdomen från labbet och att den nu kommit ut i befolkningen. Varefter han blir ihjälkörd av en bil innan han hinner slå larm. En cliffhanger som inte får sitt upplösning förrän i säsongens sista avsnitt. Den aktuella relevansen är väl att spanska sjukan också var en svininfluensa.
Det är uppfriskande med en TV-serie, där man faktiskt använt riktiga vetenskapsmän som konsulter, och huvudkaraktärerna dels är en sex- och alkoholmissbrukande mikrobiolog (Outerbridge), en biokemist med aspbergers, en katolsk homosexuell mexikansk läkare och en kvinnlig bioinformatiker. Jag menar, hur många vet ens vad en bioinformatiker är? (jag vet) Och den manliga huvudrollsinnehavaren får vara naken i princip varje avsnitt och visa rumpan i ett uppenbart hån mot amerikanska TV-serier. Få, om några, nakna kvinnor, men ständigt nakna män i denna serie, inklusive en del man-on-man-action. Finns något genusperspektiv inbakat där. Vet dock inte vilket. Karaktärerna blir dessutom barnsligt förtjusta över akademiska framsteg, som att bli publicerade i någon obskyr vetenskaplig tidskrift etc.
Det kan förstås hjälpa om man bland annat har lite grundläggande kunskaper i genetik för att hänga med på språket i TV-serien, så man vet vad rekombination är osv, men TV-bolaget har åtminstone haft en websajt tillsammans med Ontario Genomics Institute där vetenskapen bakom varje avsnitt förklarats. Nu är mycket fiktivt och orealistiskt, men på en sådan nivå att det krävs detaljkunskaper för att kunna se felen i fiktionen.
Naturligtvis är ReGenesis fullkomlig fiktion, och handlar om en fiktiv myndighet, Norbac, som har hand om smittskydd och prevention för Kanada, USA och Mexiko. Gott om konspirationsteorier också om man är lagd åt det hållet. Men åtminstone så rör det sig inte om ett hemligt statligt labb, utan ser lite mer ut som labb kan göra i verkligheten. Fast kanske lite trångt, men det beror väl på att man försökt knö in allt i en TV-studio. Och man får viss inblick i vilket repetetivt manuellt arbete det kan vara att arbeta med dessa saker, inga magiska apparater som ger ifrån sig svar på nolltid, utan här skall det sittas och för hand göras bakterieodlingar eller isoleras gener via PCR hela natten lång.
Likt t ex Prey så är väl ReGenesis en sedelärande historia som ställer sig frågan om vetenskapen och tekniken gått för långt, eller inte. Något som åtminstone David Sandström försöker besvara i fjärde och sista säsongens sista avsnitt. I TV-seriens intro skrivs namnet ut Re:Genesis, vilket ger en djupare innebörd till seriens namn.
En TV-serie för nördar.
Se den. Finns att köpa på DVD. Kanske sänts på TV också, vad vet jag. Och inte får jag ett öre i reklam för att skriva detta om serien heller.
Att sedan allt jag lärt mig om Kanada har jag lärt mig av att titta på ReGenesis ger ju en liten skev bild av landet. T ex så verkar det i Kanada vara helt OK att dricka alkohol på jobbet. Inklusive chefen som har en flaska i skrivbordet som används öppet. När en karaktär dricker öl medan han labbar med en dödlig sjukdom så får han bara kommentaren “är det inte lite tidigt på dagen för en öl?” och svarar “äsch”. Kanske beror på aspbergers? Å andra sidan så går både ett och annat åt helvete i serien också. Kanske finns ett budskap där någonstans?
Detta i bjärt kontrast mot USA. Volvo Personvagnar är ju ett amerikanskägt företag, och när jag suttit där på konsultuppdrag har det inte ens varit tillåtet att ha med sig en påse nyinköpta och oöppnade drycker från systembolaget av rädsla för att man skall bli stämda någonstans i kundkedjan. Eller så är det någon Sarbanes-Oxley som spökar.
Oavsett så har vi via underhållningsmedia och böcker sedan länge matats med världsomspännande pandemier, massdöd och undergång. Så det finns i vårt kulturella medvetande, och med det blir det väldigt tacksamt för dagspressen med den nordamerikanska influensan.
Fast nu framgår det att hysterin kanske just var en hysteri. Enligt WHO finns det bara 79 bekräftade smittade, och endast sju dödsfall. Övriga har tydligen avlidit av andra orsaker.
Dikten överträffar än så länge verkligheten. Science over fiction.
Lite musikval för ämnet. Don’t fear the Reaper (även passande ledmotiv i miniserien The Stand) med Blue Oyster Cult, och Riders on the Storm med The Doors för den rätta stämningen.
14 kommentarer
Hoppas att du inte får skäl att fortsätta med låtar från The Doors…
//GeneClark
Som exempel tänker du på? Light my fire? Break on through to the other side?
Jag är en stor fan av post-apokalyptisk fiction och skulle kunna lägga till många böcker till din lista. Jag nöjer mig dock med böcker av S. M. Stirling, främst denna boktrilogi som jag helhjärtat kan rekommendera:
– Dies the fire (2005)
– The protector's war (2006)
– A meeting at Corvallis (2007)
http://www.amazon.com/Dies-Fire-S-M-Stirling/dp/0451460413/ref=sr_1_2?ie=UTF8&s=books&qid=1240956683&sr=1-2
Om man gillar denna trilogi kan man sedan gå tillbaka till en helt fristående trilogi som ändå på ett lite klurigt sätt knyter an till böckerna ovan. Första boken heter "Island in the sea of time" (1998).
Till sist kan man gå vidare till den trilogi som är halv-färdig just nu och som följer på de första tre böckerna ovan. Första boken där heter "The Sunrise lands" (2007).
Nå, det finns mycket mer men Stirling har flytit upp till att bli en favorit.
Sedan står också McCormacks "The road" i läselistan (kommer som film i år).
Och jag kan förstås inte underlåta att nämna oljetoppsromanerna "A world made by hand" av Kunstler och "Last light" av Scarrow som jag kommer att läsa i hängmattan i sommar och förhoppningsvis skriva om i min blogg.
Daniel, jovisst.
Jag försökte dock här fokusera kring pandemier och sjukdomar, “Dies the Fire” handlar inte om det, utan om vad som skulle ske om teknologi dör över en natt.
Det finns förstås gott om post-apokalyptisk fiktion att läsa. Äldre klassikter som “The Postman” (där väl inte apokalypsen specificeras, så den kan väl varit en pandemi om man så vill) eller “Lucifer’s Hammer” är väl värda att läsa också.
För den peak oil-intresserade så är S. M. Stirlings böcker lämpliga, liksom “Last Light” och “A World Made by Hand”.
“The Road” är väl en av de mörkaste post-apokalyptiska berättelserna någonsin. Inte att rekommendera om man redan är deprimerad. Fast det finns kanske en strimma hopp där någonstans ändå.
Bland rörliga bilder så skall det väl startas en TV-serie till hösten som heter “Day One”, också post-apokalyps. “Jericho” hamnar väl där också., men den är väl nedlagd?
Men allt detta kanske kan vara ett ämne en annan gång?
Den gamla Tv-serien från 70-talets England, de Överlevande. Går att köpa på Dvd.
Anonym, “Survivors” är den engelska titeln för den som är intresserad.
Den har även nyinspelats 2008.
I bägge fallen så faller samhället samman sedan en pandemi dödat de flesta människor, så den är väl relevant för ämnet.
Tack för påpekandet.
Tycker ändå du ska ge kolla igenom denna. Vad vet man? youtube “Swine Flu Genocide”
Ok, om vi begränsar oss till pandemier kan jag rekommendera den fiktiva dokumentären “Smallpox 2002: Silent weapon” som sändes på BBC och senare också i svensk TV.
Otroligt välgjord och skrämmande. Presenterades som en dokumentär av en pandemi som i filmen hände “förra året”. Insatser av skådisar mixas med intervjuer med riktiga forskare och krishanterare som låtsas att de i backspegeln diskuterar den pandemi som till slut besegrades men som dessförinnan skördade 60 miljoner offer globalt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Smallpox_2002
Daniel, tack den minns jag. Gjordes i kölvattnet av de påstådda mjältbrandsbreven efter 9/11.
Hade fortfarande TV på den tiden, så den såg jag.
Zombier i I am legend? Nja, kanske fanns det eventuellt någon i bakgrunden som jag missade, men huvudsakligen handlade det ju om något slags vampyr-varelser. Rätt skall vara rätt.
I nuläget är det för övrigt alldeles för tidigt att avfärda teorin att det är ett zombieutbrott som nu har drabbat Mexico och spridit sig över världen. Det kan knappast vara en slump att antalet döda i våldsbrott har exploderat på de ställen “influensan” har brutit ut, främst då Mexico. Mexicos extremt höga mordtal har tidigare bortförklarats med att det skulle pågå ett drogkrig, nu verkar man istället få det till att handla om influensa.
Bokförlagan av I am Legend handlar om vampyrer. Nyfilminspelningen med Will Smith i huvudrollen handlar mer om zombie-liknande varelser. Fast du kanske inte sett den?
Jag har sett filmen och kan hålla med om att varelserna i denna avviker lite från vad man normalt brukar betrakta som vampyrer. Varelserna är dock absolut inga zombier, åtminstone inte om man håller sig inom vetenskapens ram.
Det finns mycket forskning inom zombieområdet. En zombie skapas genom att en människa infekterad med solanumviruset avlider, varpå solanumviruset återuppväcker basala kroppsfunktioner. Detta var inte fallet i filmen I am legend. Varelserna i filmen avviker även rent beteendemässigt från hur vi vet att zombier uppträder. Zombier tål t ex exponering för solljus minst lika bra som en levande människa.
När vi nu eventuellt står på tröskeln till ett globalt zombieutbrott gäller det att skilja på fakta och myter. Chansen att överleva ett zombieutbrott är betydligt större om man har koll på grundläggande zombiefakta. Du har ett ansvar för dina läsares välbefinnande och skulle kunna fungera som en utmärkt ambassadör i zombieberedskap. Men då måste du lära dig att skilja mellan påhittade filmvarelser och riktiga zombier.
Bah, zombies. Vad krävs för instruktioner? En cykel och en machete eller annat vasst huggvapen är väl allt som krävs förutom en sedvanlig BoB.
Men du har rätt, de smittade i senaste filmversionen av I am Legend är oklassificerbara. Infekterade, men överlevande människor (och djur), som utsöndrar överdoser av adrenalin hela tiden och är ständigt stressade och hyperaggressiva, plus att de inte tål solljus. Fast de är ju inte vampyrer, för de behöver inte dricka blod.
Hej Cornucopia,
Jag tänkte på “The End”!
Hälsningar,
GeneClark