Så kallade trygga placeringar

Vi har nu fått se att varken interventionen i Bear Sterns för ett drygt år sedan eller i Fannie och Freddie för en vecka sedan har fått marknaderna att bottna. När en intervention leder till att marknaden bottnar så skall marknaden vända upp. Inte vända upp tillfälligt och sedan söka nya bottnar. Lyssnade man på första timmen av Financial Sense i helgen fick man höra Steve Hochberg som tittat på alla statliga interventioner sedan åtminstone 70-talet, och baserat på det kan konstatera att botten är inte nådd. Andra intressanta detaljer var att om man ser till utdelningarna på Dow Jones så är Dow Jones fortfarande högre värderat än innan börskraschen 1929, trots börsnedgångarna.

Inte så muntert kanske.

Just nu ser det inte ut att bli någon statlig räddning av Lehman Brothers heller, men det ryktas om bud från Bank of America och kineser. Å andra sida är det ju inte sagt varifrån BoA:s pengar skall komma ifrån, kanske amerikanska staten?

Nåja, skall man ligga likvid, var stoppar man de pengarna för bästa ränta?

Bankerna kommer förstås säga “räntefonder“, så de kan ta 0.5-1.5% i förvaltningsavgift av dig. Så kallade korta räntefonder skall vara väldigt säkra. Men är det de? Säkra fonder placerar väl i statspapper kan man tro.

Låt oss ta en liten titt på Swedbank Roburs korta räntefonder Penningmarknadsfonden och Svenska Likviditetsfonden, som givit 2.39% respektive 1.83% i värdestegring hittills i år. Sämre än vad du hade fått om du lyft på luren och ringt Riksgälden och satt pengarna på Riksgäldskonto med rörlig ränta. Inte så underligt med tanke på förvaltningsavgifterna på 0.5% respektive 0.95% för att göra ungefär det samma åt dig.

Men vänta, har de gjort det samma? Nej. För dessa säkra fonder innehåller inte mycket statspapper.

Penningmarknadsfonden har inga statspapper på listan över de tio största innehaven. Istället har man köpt kredimarknadsreverser och andra korta räntepapper av Statshypotek, Swedbank, Swedbank Hypotek, SEB, General Electric (!), Landshypotek, SBAB, Sandvik AB och Nordea Hypotek.

Företagsobligationer och bolåneobligationer alltså. Att sätta pengar i Penningmarknadsfonden är alltså att sätta pengarna i att de svenska bankerna och hypoteksinstituten inte går omkull. Alltså att man har 100% förtroende för deras framtida ekonomi och att vi inte får någon bostadskrasch i Sverige eller i andra länder där dessa ligger tungt investerade.

Det ser likadant ut för Svensk Likviditetsfond.

Och det ser likandant ut för övriga bankers korta räntefonder. De sätter pengarna i hypoteken eller företag, inte i svenska statspapper. T ex Handelsbanken Räntefond, som inte har något statligt innehav alls. Däremot en lång rad med företagspapper, allt från Toyota till AP Fastigheter.

Det är alltså betydligt bättre att sätta pengarna hos Riksgälden, eller sprida ut dem under bankgarantins 250 000 SEK på bankkonton i diverse banker. Där får man iaf högre ränta.

Om t ex SEB hypotetiskt går omkull och du har 250 000:- SEK där så får du efter några månader tillbaka de pengarna via bankgarantin. Men om du hade pengarna i Swedbank Robur Svensk Likviditetsfond, så tappar den 5.8% i värde när SEB:s kreditmarknadsreverser blir värdelösa.

För all del, sätt pengarna i dessa korta räntefonder, men var då medveten om vad du gör. Samtidigt får du bättre ränta och bättre säkerhet på andra platser som hos Riksgälden direkt utan förvaltningsavgifter eller på bankkonto. Allting går att sälja med mördande reklam? Eller med “din personlige bankman”.

Tittar vi istället på långa obligationsfonder, t ex Swedbank Robur Räntefond Sverige, så är situationen ännu värre. Förutom att man placerar i bank- och företagsobligationer, så har man även direkta innehav i sk “säkerställda obligationer“. Alltså den svenska motsvarigheten till de bolånepapper som kraschat i USA. En säkerställda obligation är ingalunda säker. Den består av ett antal specifika bolån som inte längre är i utfärdande hypoteks ägo, utan flyttats över till obligationen. Hypoteket har alltså varit så snällt att de inte ville ha räntan och risken på vissa lån, utan paketerat om dem i en obligation som sedan sålts till räntefonder. I vissa fall kan bankens hypotek sålt obligationerna till bankens egna fonder och därmed kunder. Tyvärr är det svårt eller omöjligt att får reda på hur många ettor på Östermalm som ingår i just din fond, men grattis, äger du Swedbank Robur Räntefond Sverige, så äger du specifika lån på specifika lägenheter och villor. Du vet bara inte vilka.

Och återigen ser det likadant ut även utanför Swedbank Robur. Exempelvis Nordea Räntefond som enligt halvårsrapporten inte hade ett öre i statspapper utan bara hypotekspapper, bankpapper och företagspapper.

Nu skall man förstås inte äga obligationsfonder under en räntehöjande cykel, eftersom obligationer tappar i marknadsvärde när räntan höjs, men det var återigen det där med “din personlige bankman”.

Nåja, så länge den svenska bostadsmarknaden inte kraschar eller bankerna inte kraschar och inte något av de inlånande företagen kraschar så behöver man kanske inte oroa sig.

Själv har jag likvider och trygga placeringar satta hos Riksgälden eller på bankkonto.

Någon läsare kanske kan tipsa mig om någon kort räntefond som endast har svenska statspapper. I vissa fall skriver man ut de 5-10 största enskilda papprena på översikterna och då ser det ut som man bara har statspapper. Men titta på den detaljerade beskrivningen för att få hela sanningen.

Vet inte om Dagens Nyheter har tittat på det här när de skriver om fondplaceringar under rådande turbulens?