terrorism

Uppmärksamheten kring att Stockholm ska belöna och ta hand om jihadreturer, till skillnad mot t ex svenska utlandsveteraner, har nu exploderat. Nedan följer en tidslinje för hur detta spridit sig sedan Per Gudmundsson skrev om det hela på sin blogg.

Själva explosionen av uppmärksamhet kom förstås inte av Gudmundssons blogginlägg, eller ens mitt uppmärksammande av det hela. Vita medelålders heterosexuella (? – vet ej Gudmundssons läggning och kunde inte bry mig mindre om vad vuxna människor ömsesidigt gör tillsammans med sina kroppar) män får nämligen inte sprida sådant här. Istället plockade Schibsted/SvD in en sk rasifierad, som gästbloggade om det hela, och därefter exploderade nyheten i ansiktet på Stockholms kommun. I identitetspolitikens Sverige är det nämligen inte vad man säger som spelar någon roll, utan hudfärgen på den som säger något (och möjligen kön). För i Sverige är vi inte rasister som bryr oss om hudfärg och etnicitet, utan bedömer alla som individer.

2015-05-12 23:13 Gudmundssons blogginlägg Bostad, jobb, vård och bidrag till Stockholms jihadister

2015-05-15 13:14 Mitt blogginlägg Åk på jihad eller till Ukraina – gå före i Stockholms bostadskö

Än så länge alltså bara vita medelålders män (sexuell läggning ej intressant). SvD fann antagligen Gudmundssons gräv av nyhetsvärde, men behövde ha någon rasifierad som kunde gå ut med det. Det tog ytterligare fyra dygn och en timme.

2015-05-19 14:14 Nuri Kinos gästblogginlägg hos SvD Terrorister kan få gå före i bostads- och jobbköer

Kort sagt, utmärkt.  Det är en tillgång för Sverige att så många med utländsk bakgrund hittas i media, så man faktiskt kan publicera sådana här nyheter för den breda allmänheten.

Dock är det tydligen skillnad på utländsk bakgrund och utländsk bakgrund. Stampen/GP:s ledarskribent Csaba Bene Perlenberg kallades för svenne av Aftonbladets Martin Aagårds. Perlenberg om svenneangreppet:

“Jag tillhör visst gruppen ”Några av de svennar som inte fattade poängen med den textraden jobbar på Göteborgs-Posten.” Inte för att vara sån, och inte för att det har betydelse av någon annan anledning än att Aagård tar sig rätten att sätta etiketter utifrån kulturell och etnisk tillhörighet, men tre av fyra nuvarande medarbetare på ledarredaktionen på GP har rötter i de östra delarna av Europa.”

Aagårds facebookstatus. Foto raderat då digital citaträtt ej gäller foton.

Östeuropeer är alltså så integrerade i dagens Sverige att de från Södermalmsblaskan Aftonbladet numera kallas för svennar.

Man får också se det som feministiskt och identitetpolitiskt positivt att Aagårds omfamnar en bred sexualitet och kan tänka sig att “knulla” både kvinnor och män på GP:s ledarredaktion. Att han tänker göra det utan att be om ömsesidigt samförstånd är förstås negativt, men det är kanske från vänsterns håll att betrakta som för en god saks skull? Man har ju redan tidigare hyllat Sovjets massvåldtäkter av tyska kvinnor. Varför vänstern verkar tycka det är feministiskt ok att våldta sådana man inte håller med lämnas som en övning åt någon på Södertörns högskola. Jag har inte hört att någon på GP:s ledarredaktion ser fram emot att bli “knullad” av Martin Aagård. Även IS jihadister “knullar” som bekant de som inte håller med IS, så det hela blir logiskt i sammanhanget att Stockholms kommun ska belöna dessa “knullare” när de återvänder till Sverige.

Med Nuri Kinos blogginlägg, i verkligheten en riktig artikel, var hela korken avskruvad från ketchupflaskan och det blev legitimt att sprida nyheten att Stockholms kommun ska belöna jihadreturer.

2015-05-19 21:18 Public Service/SVT vågar ta upp ämnet – Starka reaktioner mot Stockholms satsning mot extremister

2015-05-19 22:22 SvD publicerar en riktig ledare i ämnet – Jihad och naiva Stockholm

“Man får av hövlighet mot strategiförfattarna anta att det genusperspektiv som ska beaktas avser flickorna och kvinnorna som faller offer för IS djävulska dåd.

Den enfald som Stockholms stads politiska ledning i sammanhanget ger uttryck för förskräcker. I strategidokumentet varnas för kontraproduktivitet, medan Islamiska förbundet – en svensk gren av Muslimska Brödraskapet – beskrivs som en garant för att jihadisterna lättare ska lämna våldets bana.

När goda intentioner övergår i naivitet blir de ens fiende. Ingen kan på allvar tro att samordning, goda råd och annan kommunal tarmflora förslår i kampen mot den grymhet och extremism som IS vilar på.”

Svenska utlandsveteraner får se Stockholms initiativ som positivt. Vill svenska veteraner ha hjälp får man åka en vända på jihad, så väntar jobb, bidrag och bostad när man återvänder till Stockholm. Kanske finns det även en möjlighet för de övergivna svenska afghanistantolkarna här?

Dock hävdar bloggrannen Magnus Ernström att ingen slipper undan IS annat än med en kula i nacken, och de jihadreturer som återvänt till Sverige har slagits för någon annan terroristgrupp, som al-Nusra eller al-Qaida. Ett alternativ är att de aktivt tillåts återvända för att rekrytera fler, eller vara sovande agenter inför framtiden. IS mål är inte terrordåd mot västvärlden, utan att erövra hela jordklotet och terrorism mot andra länder är då kontraproduktivt, då det kan få länderna att vidta åtgärder mot organisationen i förtid.

Relaterat har Schibsted/SvD en artikel om hur tre svenskar reser ner för att slåss mot IS under kurdernas fana, sponsrade av “en trader”. Tradern ställer upp med 100 000:- SEK till personlig utrustning (ej vapen), vilket bör täcka in exempelvis kroppsskydd med keramiska plattor.

Intressant var att ytterligare tre ville åka, men var tydligen anställda av Försvarsmakten, som anmälde avvikande uppfattning kring eventuell tjänstledighet för ändamålet. Bryter väl mot någon värdegrund att på fritiden bekämpa världens grymmaste regim och skydda Iraks och Syriens civilbefolkning mot folkmord, etnisk rensning och våldtäkter. E

nligt uppgift förekommer det dock ändå att svenska försvarsanställda rest ner för att slåss mot IS, men de individerna kanske inte berättade varför de ville ta tjänstledigt, och därtill ingår det i arbetsbeskrivningen att kunna hålla tyst om saker efteråt.

Frågan blir då om dessa individer också omfattas av Stockholms kommuns generositet, eller om den bara gäller jihadister?