Realtid.se med journalisterna Per Agerman och Malcolm Svensson Rothmaier har ifrån Wikileaks läckta amerikanska diplomattelegram grävt fram att finansminister Anders Borg vände sig till USA för att rädda Baltikum. Swedbank var nära att gå under om man skall tro finansministern.
Latest in Swedbank
Nu ansluter sig storbankerna till min lilla kör om amorteringskrav och/eller (successiv) minskad avdragsrätt för underskott av kapital. Swedbanks VD, SEB:s chefsekonom och Nordeas chefsekonom tycker nu att Finansinspektionen också skulle infört amorteringskrav när de satte bolånetaket.
Swedbanks sk bad bank, Ektornet AB, som skall ta över alla skärppanter som Swedbank får i knät när kunderna inte längre kan betala på sina lån, expanderar enligt en platsannons.
“Ektornet befinner sig i en period där vi växer snabbt och vi kommer enligt prognos att äga fastigheter till ett värde av cirka 8 mdr 2013.”
Spik i foten? Jajamensan!
Nu är förstås inte 8 miljarder speciellt mycket, även om det inte framgår vilken valuta det rör sig om och om det är marknadsvärdet eller den mark-to-fantasy, dvs det pantsatta värdet, som man bokför tillgångarna som.
Det viktiga för Swedbank är som bekant att inte skriva ner värdet på fastigheterna till sina marknadsvärden och då få en förlust. Möjligen att man gör det efter att ha delat ut Ektornet till sina aktieägare så nedskrivningarna inte drabbar själva Swedbank.
Marknadsvärdet på den nordiska portföljen är enligt platsannonsen 440 MSEK, så rimligtvis är det även marknadsvärde man talar om när man säger 8 miljarder.
Av någon outgrundlig anledning blev jag för någon månad sedan kontaktad av den lokala sparbankstiftelsens private banking-avdelning och inbjuden till en (sälj)middag med underhållning där de ville informera utvalda kunder om private bankings momentum-produkter för diskretionär förvaltning.
Varför jag blev inbjuden har jag funderat länge över. Min enda relation till banken ifråga är att jag har ett bankfack hos dem, och de senaste årens deklarationer har placerat mig på lägre inkomstnivåer än de flesta städerskor eftersom jag sedan 2006 i princip enbart har tillgångar via kapitalförsäkring. Man skall ju inte heller redovisa eventuell förmögenhet längre, så banken måste grävt bakåt bland alla kunders deklarationer tillbaka till åtminstone 2006 för att jag skulle verka som en intressant kund. Eller så bjöd man in alla som är egna företagare.
Jag är förstås inte den som tackar nej till en gratis middag, och tackade ja. Om inte annat kunde jag ju få ut ett blogginlägg ur det hela.
Fast övriga mer eller mindre rika företagare, bönder, skogsbönder och annat löst folk i bankkontorets upptagningsområde tackade tyvärr inte ja i tillräcklig utsträckning. Arrangemanget ställdes in, och istället för en gratis middag blev det ett telefonsamtal från någon på private banking.
Nu var det inte Swedbank Roburs fond Momentum de försökte sälja på mig, utan någon annan lösning som man inte säljer till familjerna Kretin och Pletin, utan krävde större belopp för att få vara med och leka. Typ 50 000 – 100 000 som instegsnivå, minns inte riktigt.
Iaf så slog man sig för bröstet att man rejält slagit börsen sedan år 2000, och rent av stigit trots att börsen inte gjort det. Låter ju bra tyckte jag, ungefär en enkel MA50/MA200-strategi mot börsindex svarade jag och inflikade också under vilka omständigheter en sådan strategi inte fungerar.
Ett intressant meningsutbyte följde.
En poäng som den käre mannen från private banking faktiskt fick in var att det krävs disciplin och stenhårt psyke för att faktiskt följa en sådan investeringsstrategi. Det kan alltså finnas en vits i att lägga ut det hela på en hedgefond istället. Någon som gör arbetet åt dig, och därmed inte har någon personlig relation till pengarna.
Vettigt, men förstås tråkigt. Plus att det kostar procent. Och aldrig att jag stoppar in pengar i något utan att förstå vad det är för investeringsstrategi man använder. Fast den är förstås hemlig, så inte vem som helst plankar den.
Men det sätter fingret på en viktig punkt, relaterad till föregående inlägg om att gifta sig med sina investeringar. Nämligen att alla inte har psyket att följa en vettig tradingstrategi. För många kan det rent av faktiskt vara bättre med hedgefonder. Vanliga fonder förkastar jag förstås, eftersom de är en investering i en riktning för börsen, regioner eller sektorer och alltså även de kräver aktiv förvaltning för att hantera de dippar som alltid kommer.
Så vad säger ni? Lägga ut förvaltningen på en hedgefond/private bankning, eller själv försöka följa marknadens svängningar?
Kanske dags att påminna lite om det svenska statliga bankstödet, nu när HQ Bank överdrivit sina tillgångar med 500-1000 MSEK.
Som mest garanterade Riksgälden 354 miljarder i bankgarantistödet. 354 000 MSEK. Nästan 40 000:- SEK per svensk. 160 000:- för en tvåbarnsfamilj. Den 30:e juni 2010 var man nere på 196 000 MSEK. Av detta går 90% till … Swedbank. Men garantierna minskar iaf.
Det mesta av garantierna handlar dessutom om lån i utländska valutor, dvs spekulation utanför Sveriges gränser som Swedbank ägnat sig åt. Man kan se det som att Swedbank skulle gå omkull rätt brutalt om inte Riksgälden garanterade bankens upplåning för sina äventyr utomlands. Vem skulle utan statliga garantier låna ut pengar till Swedbanks värdelösa panter i Baltikum?
Det är förstås lite kul att Finansinspektionen slaktar HQ Bank, när Swedbank är hundrafaldigt värre och dessutom utanför Sveriges gränser.
Men världen är förstås inte rättvis. Viktigt att inte glömma det.
Detaljer kan man läsa i Riksgäldens senaste rapport om stöden för sk finansiell stabilitet.
Eftersom allt fler banker har dragit sig ur garantikonstruktionen, så kanske det är dags att byta namn på systemet till “De statliga Swedbankgarantierna“?
Nu höjer iaf Riksbanken räntan till 0.75%. Välkommet, men inte överraskande.