“We’re actually the elite in society, but people just don’t know it yet.” – SDU:are med armarna i kors, tydligen ungdomsförbundets hälsningstecken
SD-svansen brukar vara pigga på att uppmärksamma utländska reportage om Sverige. Så här följer ett reportage från The Guardian, som var och filmade på SDU:s rikskongress och träffade “den svenska eliten”. Håll till godo.
Hur kan svenska staten med massiva miljarder till myndigheterna helt ha missat att planera för asylkrisen och inte ens lyckats tilldela ekonomiska medel i god tid. Svaret på detta kommer nedan.
1. Till en början har vi den sk Reinfeldtdoktrinen, “vi samarbetar inte med rasister”. Jag har om och om igen påtalat att det är Sverigedemokraternas närvaro i Riksdagen som är den primära orsaken. Innan dess hade Sverige en måttligt avvägd migrationspolitik och hade vid ett betydligt mindre allvarligt läge än idag för länge sedan tagit ett luciabeslut likt (s)verigedemokraten Ingvar Carlsson gjorde, men eftersom man inte samarbetar med rasister öppnade man istället alla dammluckor när SD kom in i riksdagen och kan inte ta några som helst åtgärder som går SD:s väg. Därmed kan politiken enbart leda till ännu mer invandring så länge inte SD har egen majoritet. Kom ihåg att SD och SD:s svans varnade för “massinvandringen” redan när asylsökande var en bråkdel mot idag, dvs de är också helt oförberedda på dagens situation och vet inte heller hur de skulle kunna lösa den när rättsväsendet nu kapitulerat och inte längre kan upprätthålla utlänningslagen. När SD kom in i riksdagen 2010 var antalet asylsökande 31 819, varav ungefär hälften utvisades. Det kallades “massinvandring” då. Nu är Migrationsverkets prognos 150 000 för 2015 och Migrationsverket är fortfarande dimensionerat för att hantera en bråkdel av detta. Min prognos att invandringen pga SD:s närvaro i riksdagen kommer bli de facto helt fri har besannats och en röst på SD är alltså en röst för fri invandring. Notera att SD är ett direkt rasistiskt parti, med direkt utpekande av specifika folkgrupper i sina publikationer – man gör skillnad på invandrare och invandrare och är alltså rasister. Ett icke-rasistiskt invandringskritiskt parti hade varit emot alla invandrare, oavsett härkomst.
2. Sedan kostar asylsökande pengar. Ja, det är faktiskt sant. Dels för staten de första två åren, och sedan för kommunerna via socialbidrag försörjningsstöd i upp till sex år för de ca 50% som får jobb inom åtta år och ännu längre för de övriga. Plus välfärd som föräldraförsäkringar, skola, sjukvård, etc.
Svenska staten har det sk överskottsmålet, vilket betyder att om man ska vidta proaktiva åtgärder måste man budgetera för dessa, dvs höja skatter eller sänka utgifter (välfärden) för att kunna ta emot 150 000 asylsökande om året. På grund av kostnaden är detta inte politiskt möjligt. Därmed budgeterar man det inte utan lånar istället pengar för “oförutsedda utgifter” när de “överraskande uppkommer”. Detta är ett sätt att komma runt överskottsmålet.
Och eftersom man inte budgeterar kan man inte använda ekonomiska medel till att ordna resurser som infrastruktur, boenden eller utbilda och rekrytera personal i förväg, inklusive lärare till skolan, vilket tar fem år att utbilda. Och då får man en kris.
Så därför finns det heller ingen höjd tagen för de pågående volymerna i den statsbudget som är framlagd för 2016 och som redan är inaktuell. Skulle man ta höjd skulle man tvingas finansiera asylströmmarna via välfärdssänkningar eller höjda skatter och då även medge för svenska folket att detta kostar pengar.
3. Slutligen får man inte påtala att asylsökande kostar pengar. Och kostar det inte pengar, så kan man ju inte heller budgetera några utgifter eller genomföra någon planering. Äsch, samma som punkt 2.
Svårare än så var inte den förklaringen. Man har inte missat att planera, man kan helt enkelt inte budgetera för det hela, då man inte vet hur det ska finansieras eller inte vill diskutera att det faktiskt kostar. Kan vi gå vidare nu?
Bonnier/Expressens Patrik Kronqvist skriver för övrigt följande:
“Med den nuvarande veckotakten på flyktingmottagandet behöver vi bygga motsvarande ett nytt Göteborg. Varje år. Samtidigt kräver strömmen av ensamkommande barn motsvarande fyra nya skolor. Varje vecka.
Det är knappast alarmistiskt att ifrågasätta om vi klarar att smälla upp så många hus eller rekrytera så många lärare på kort tid.”
Detta ska alltså lösas utan finansiering, utan resurser, utan budgetering och utan planering. Men med ett gott humör, där man “är negativ” om man ifrågasätter realismen i det hela. Problemet är inte bara att lösa ovanstående. Det stora problemet är att man istället sänker befintlig infrastruktur och samhällsservice i brist på lösningar. Vänta bara till utbränd personal och sjukskrivningar kommer igång på allvar. För det är kul och stimulerande att vara volontär några dagar. Men dagar blir till veckor, veckor blir till månader och månader blir till år.
 |
| Utan budget, ingen planering och inga proaktiva åtgärder. Då blir det tältläger. |
Det kanske är självklart och har även påtalats för mig från olika håll. Kanske är den ryska bombningsfilmen en skenmanöver och desinformation, sk maskirovka. Till skillnad mot demokratiska väst är man inte intresserad av att visa sin faktiska förmåga, utan bombar avsiktligt fält och filmar, för att tona ner den egna förmågan och göra måltavlorna självsäkert dumdristiga? Därtill har Time en mycket bra analys av Putinregimens bevekelsegrunder för både invasionen av Ukraina och bombandet av civila i Syrien.
Man kan utgå från att underrättelseanalytiker världen över sitter och analyserar sönder den ryska bombningsfilmen. Dit räknas även syriska rebellers underrättelseavdelningar. Det finns alltså få skäl för Ryssland att vara ärliga i vad man lägger ut.
Naturligtvis ska man inte förklara något med en konspiration eller illvilja, när det istället kan förklaras med inkompetens och dumhet, men maskirovka (vilseledning) är en del av rysk militär doktrin sedan decennier tillbaka. Hela psyopskriget man för mot Europa är i sig maskirovka, och det finns egentligen inget som säger att bombningsfilmen är något annat heller.
En källa skriver att man använde samma tillvägagångssätt under Georgienkriget 2008:
“En av dem var att ryssarna valde att släppa videomaterial på rykande gamla stridsvagnar och omodern stridsteknik till media, medan man samtidigt ägnat sig åt effektivt undanröjande av kritisk infrastruktur och modern krigföring som man istället dolde. Intrycket som förmedlades då var att ryssarna ville förmedla en lägre förmågegrad än den man faktiskt besatt.”
Det är fullt rimligt att man använder detta tillvägagångssätt även i Syrien, likt man också gjort i Ukraina.
Filmen med enbart missar nedan.
Relaterat har Time en utförlig välskriven analys kring Rysslands invasion av Ukraina, liksom att man nu bombar civila mål i Syrien. Det handlar mycket riktigt om att krossa EU, så det ryska folket inte tittar västerut, mot demokrati, pluralism och internationellt samarbete. Ukrainas folk gjorde det, och då invaderade man och drev över två miljoner ukrainare på flykt, ett folk man sade sig vilja rädda.
När det gäller Syrien gäller det att maximera flyktingströmmarna för att få ner EU på knä och krossa de europeiska systemen. Samtidigt driver man EU:s befolkning åt den invandringsfientliga och Kremlfinansierade extremhögern, samtidigt som EU-medlemskap inte blir attraktivt för de ryska folken. Man ska komma ihåg att det är Kremlstödda Assad som står bakom huvuddelen av flyktingarna, inte IS, som främst härjar i de glest bebodda nästan folktomma delarna av Syrien.
“By supporting the Assad regime, Russia helps to produce the refugees that drive European politics rightward. Syrian refugees who arrive in Europe must be treated humanely and according to law. At the same time, European leaders might consider the possibility that Russian policy in Syria is aimed toward the transformation of the country into a refugee factory. In Ukraine, Russian intervention generated two million refugees among precisely the people Moscow claimed it was protecting. In Syria, it has been the Assad regime, which Russia has now supported, that has been responsible for the vast majority of the refugees.”
Att bomba civila mål ligger absolut i linje med att öka på flyktingströmmarna. Ryssland fortsätter bara det Assad påbörjat, fast kanske började Assadregimen få slut på oljefat att fylla med sprängämnen? Man har via flyktingströmmarna redan fått flera EU-länder att suspendera Schengenavtalet, och det i mer än de tio dagar som är tillåtet.
“The war in Ukraine was thus never about Ukraine alone. It was always about the destruction of the European project as such. If the European Union fails, then there is no danger that Russians will see Europe as an alternative. If Europe fragments into nation-states, Russia becomes a much stronger player. Thus Russia seeks to destroy the European Union by supporting radicals and populists who oppose European integration and seek a return to the nation-state. Although President Putin spoke of a revived “anti-Nazi coalition,” his friends in Europe include fascists.”
Det blir i sammanhanget inte konstigt att Sverigedemokratiska väljare hyllar Putin. Trots allt är SD mot hela EU, och stöder Putin i EU-parlamentet. Den ryska nationalfascistiska Kremlregimen är den europeiska extremhögerns bästa vän. Och att bomba civila mål i Syrien är ännu ett sätt att åstakomma detta. Att sedan SD-sympatisörerna via sina hyllningar av Putins bombningar i Syrien stöder ännu större flyktingströmmar är förstås ironiskt. Men så är SD:s väljare enkelt fårk att manipulera.
Att Ryssland ingriper nu kan mycket väl handla om att sparka ett EU som redan ligger rätt i huvudet, genom ännu kraftigare flyktingströmmar. Som bekant fortsätter man krigföring till motståndaren är helt besegrad och krossad. Det gäller även det moderna hybridkriget vi utsätts för just nu. Flyktingarna är här det cyniska vapnet.
“Vinden har vänt.” – Henrik Arnstad
Nu visar hela fyra opinionsundersökningar, samtliga genomförda efter den sk “flyktingkatastrofen” blev medial, att Sverigedemokraterna går framåt mer eller mindre kraftigt trots att “vinden har vänt”. Det handlar om TV4/Novus (telefonintervjuer), Metro/YouGov, Nyheter Idag/Sentio och Aftonbladet/Inizio.
Gårdagens nya opinionsundersökningar var alltså TV/Novus, där SD gick framåt 1.4 procentenheter, och Metro/YouGov, där partiet ökade med 2.1 procentenheter och som största parti får 27.3% av opinionen. Flyktingfrågan hamnade också som den viktigaste frågan för opinionen rapporterar Metro.
“I den senaste väljaropinionen från Yougov, utförd på uppdrag av Metro, ställdes frågan om vilka tre politiska frågor som är viktigast just nu. Flykting- och invandringsfrågan hamnade högst upp på 53 procent, en ökning med sju procentenheter från augusti.”
Eftersom opinionsundersökningar som visar att SD är största eller näst största parti inte räknas kallar Public Serivce/SR Novus undersökning för den första sedan den mediala flyktingkatastrofen:
“Undersökningen är den första som till större delen gjorts efter spridningen av bilden på den treåriga pojken Alan Kurdi och den senaste tidens uppmärksamhet av flyktingfrågan.”
 |
| Putin- och Rysslandskramande
Sverigedemokraternas blivande svenska flagga? |
Fast totalt finns det nu fyra undersökningar, alla genomförda efter fotot på Aylan spreds i media. SD går alltså framåt +3.0, +0.7, +2.1 och +1.4 procentenheter i dessa fyra undersökningar – ett snitt på 1.8 procentenheter. Så mycket för att “vinden har vänt”.
I den mån undersökningarna är behäftade med metodfel, vilket samtliga institut hävdar att samtliga andra insitituts undersökningar är, så bör metodfelen vara konsekventa och förändringarna ovan är fortfarande relevanta, åtminstone i riktning.
En poll-of-polls av dessa fyra undersökningar ger SD ett medel på 24.025%.
Man ska komma ihåg att demonstrationer för flyktingar är lika representativa för hela den svenska opinionen som första maj-demonstrationerna. Baserat på första maj är 100% av svenskarna kommunister och socialister, men vi vet alla att det inte är så.
Politikerna väljer dock att fortsätta ignorera utvecklingen och spelar alltså SD i händerna. Extra intressant är att Folkpartiet nu åker ur riksdagen i YouGovs undersökning, kanske därför att deras väljare slutligen gett upp sedan partiet ställt sig bakom tvingande placering av flyktingar på orter där det helt enkelt inte finns några hyreshusghetton att placera dem i.
Frågan är när politiker och media kommer vakna och inse att de just nu puttar SD inte bara mot största parti, utan tids nog mot största block. Antagligen inte förrän när rösterna räknats på valdagen i september 2018. För fram till dess kommer väl samtliga opinionsundersökningar ogiltligförklarats, och inte bara de kritiserade allt mindre korrekta telefonintervjuerna.
På annat håll kritiserar Johanne Hildebrandt media för usel täckning och analys av flyktingkrisen, som ingalunda är något nytt eller ens europeiskt problem. Och Margit Richert skriver på Schibsted/SvD Kultur att Stefan Löfvens regeringsförklaring antagligen var skriven av skolbarn, med tanke på att den saknar all form av kommatering och förmåga att hålla mer än en tankegång, eller resonemang, åt gången.
Jag kommer naturligtvis fortsätta täcka SD:s extrema ökning i opinionssiffrorna, som antagligen helt saknar motstycke i svensk politisk historia. Speciellt kommer jag täcka denna extrema vindkantring, då etablerade media inte gör det. SD fick 1.4% i valet 2002, dubblade till 2.93% 2006, dubblade till 5.70% 2010 och mer än dubblade till 12.86% till valet 2014. Sedan dess har man antagligen på mindre än ett år dubblat igen. Tidigare stora rörelser i svensk opinion, som den sk Westerbergeffekten eller Miljöpartiets två inträden i Riksdagen är ingenting mot denna extrema vindkantring vi just nu upplever i svensk politik. En förändring som mestadels ignoreras eller förnekas av både media och de politiker vars karriärer hotas.
Om det är någon tröst så kommer SD efter valet 2018 ha ännu svårare att få tag på kompetenta politiker och kanske kan det kaos av inkompetens som kommer behöva fylla alla utskott och beredningar om SD landar runt 40% av mandaten slutligen få vinden att faktiskt vända… En valseger för SD kan bli en pyrrhusseger för deras väljare.
Efter att media massivt påmint svenska folket att det kommer ökande strömmar asylsökande till Sverige och Europa, den sk flyktingkatastrofen, går nu SD fortsatt framåt i de senaste opinionsundersökningarna. Samtidigt kommer det kritik mot telefonbaserade opinionsundersökningar från tankesmedjan Det goda samhället, där man menar att dessa blir allt mindre relevanta när en dissidentopinion ökar.
Det lär inte ha undgått någon som alls följer nyheterna att det kommer asylsökande till Europa och till Sverige. Fotografier på enskilda tragedier i samband med detta har fått media, kändisar och politiker att tävla om att visa sin godhet och utropa att mörkrets makter nu besegrats. Men istället fortsätter alltså Sverigedemokraterna framåt i två opinionsundersökningar som till sin helhet utförts efter media vältrade sig i bilder av ett dött barn.
De som skriker högst speglar inte nödvändigtvis opinionen, och tvärt om rasar Miljöpartiet i en undersökning och åker snart ur riksdagen opinionsmässigt.
Flyktingströmmarna från inbördeskriget och Assadregimens och IS masslakt av syriens civila är ingalunda nya. Vad media däremot sett till att göra de senaste veckorna är att blåsa upp dessa medialt och gnugga in i en redan invandringsskeptisk opinion1. och knuffa ytterligare över till Sverigedemokraterna, särskilt som övriga oppositionspartier hoppat på det mediala tåget och därmed släckt mångas hopp om en nyanserad debatt, saklig och realistisk politik. Då återstår bara dissidens i form av att proteststödja Sverigedemokraterna.
“När beskeden är öppna gränserna och inget prat om volymer och framför allt inget prat om varför det finns flyktingströmmar, så finns en hög risk att de migrationskritiker som fortfarande i opinionen klängt kvar hos de äldre partierna i riksdagen slutligen ger upp. Och när de ger upp strömmar dessa istället rätt in i Sverigedemokraternas famn. Det finns alltså en risk att Sverigedemokraterna, trots 100 kändisar hos DN, kommer gå framåt stort i kommande opinionsundersökningar.”
Nu har det publicerats två opinionsundersökningar, socialkonservativtliberalistiska2. (?) Nyheter Idag/Sentio och socialistisk-feministiska Aftonbladet/Inizio. Undersökningar beställda av radikalt motsatta redaktionella ideologier.
Dessa avfärdas förstås med att de baseras på webbaserade intervjupaneler, men det väsentliga är att SD gick framåt relativt föregående opinionsundersökning från samma källor. Undersökningarna har genomförts den 3 – 9:e september respektive 2 – 9:e september och har alltså i sin helhet samlats in under flyktingtragiken och speglar alltså skiftet i opinionen och mörkerkrafternas flykt.
Sentio, som bäst prickade SD i riksdagsvalet 2014, om än att institutets siffror var under det faktiska resultatet, sätter nu SD till största parti om 26.5%. Inizio sätter SD till näst största parti på 21.5%. I bägge undersökningarna går SD framåt, 3.1 respektive 0.7 procentenheter. Inizio sätter Miljöpartiet, som kom in sämre i valet 2014 än den sämsta opinionsundersökningen, till 4.8% efter ett tapp på 0.9 procentenheter. Ett sådant tapp till och Miljöpartiet åker ut ur riksdagen om det vore val vid tillfället. Så mycket för godhetsrevolutionen i opinionen.
Det påtalas i en artikel hos tankesmedjan Det goda samhället, att det inte är webundersökningarna som är felaktiga, utan det är telefonundersökningarna som har allt större fel. Fenomenet kallas preference falsification, och ses när det uppstår en förbjuden dissidens, och förklarar t ex varför alla var kommunister i Sovjetunionen, men omgående efter unionens upplösning visade sig vara råkapitalister, liberaler eller rent av nazister.
Skribenten Nils-Olov Johnsson skriver:
“Människors vilja att uttrycka sin verkliga åsikt skiljer sig. Alla känner till det lilla fåtal sanningssägare, dissidenter, som förekom i de forna öststaterna, men vid sidan av dessa fanns många människor som anpassade sig till de förhärskande åsikterna. Att uttrycka avvikande åsikter som kan leda till någon form av bestraffning är många försiktiga med.”
Problemet med telefonintervjuerna är att den tillfrågade känner sig känd och utpekad. Intervjuaren har personens namn, adress och telefonnummer. Att uttrycka dissidens kan därmed upplevas som farligt. Det är också därför samtliga opinionsundersökningar (utom Sentio) massivt överdrev FI:s och MP:s opinionssiffror och massivt underskattade SD:s inför valet förra året.
Johnsson igen:
“Många människor upplever större trygghet på nätet än i telefonen. Personen i andra änden av telefonluren har full kunskap om vem som tycker vad, vilket kan upplevas obehagligt, medan det inte finns någon specifik person i webbenkäten. I det senare fallet får man en falsk känsla av anonymitet. Egentligen är det ingen skillnad, vilket kvällstidningarnas ”uppsökande verksamhet” tydligt har visat, men i praktiken upplevs en skillnad.”
Webenkäterna kan sedan spåra och kompensera för bortfallet, då de kan se vilka grupper som inte svarar. I telefonintervjuerna ljuger man istället. Alla var ju kommunister i Sovjetunionen.
Så godhetsrevolutionen kommer fortsätta i media, vilket bara driver de som redan var tveksamma till invandrings- och integrationspolitiken (vilket är betydligt fler än de som röstar på SD) in i Sverigedemokraternas famn.
På annat håll har slöseriombudsmannen Rebecka Uvell upptäckt min artikel om Boverkets förslag om att asylsökande ska få gå före i bostadsköerna, som ska socialiseras med förbud för privat förmedling. Hon menar att om dessa betänkande från Boverket kvarstår i slutrapporten och rapporten också blir politik så kommer SD på egen hand nå över 50% i valet 2018. Något överdrivet tror jag, men principen kvarstår.
Nu återstår telefonopinionsundersökningarna. Det är fullt möjligt att de på grund av preference falsification visar en annan riktning på opinionen. Vilket i så fall är beklagligt om politikerna tror att de just nu håller på att krossa Sverigedemokraterna opinionsmässigt, då webenkäterna antagligen är mer korrekta. Oavsett vad beställaren har för egna åsikter, vilket Aftonbladet/Inzio visade.
Och att ta emot asylsökande och flyktingar utan en plan, utan en politik och utan tillhörande samhällelig infrastruktur – allt från vatten, avlopp, mobiltelefonitäckning, skolor, lärare, psykologer, tandläkare, vårdcentraler, lokalt rättsväsenderepresentation, arbetstillfällen mm är bara att inbjuda till problem. Plan, infrastruktur och resurser. Sedan öppnar man sina hjärtan. Hjärtat varmt, huvudet kallt.
Varför skriver jag om detta tro? Att skriva om status quo är totalt intressant. Att skriva om förändringar i nuvarande samhälle och politik eller kommande förändringar i samhället och politiken, där Sverigedemokraternas tjurrusning i samtliga opinionsundersökningar det senaste året är en tydlig sådan, är dock intressant. Ett alternativ är att man stoppar huvudet i sanden och låtsas att allt som talar till Sverigedemokraternas fördel är felaktigt.
 |
| Världens snällaste SD-valarbetare.
Copyright (c) 2015 I fablernas land (Twitter, Facebook). Återpublicerad med stöd av cc-licens. |
1. Tankesmedjan Den Nya Välfärden har via en Demoskopundersökning visat att 58% av svenskarna anser att invandringen är för stor år 2015, mot 45% år 2012. Dessa 58% är potentiella SD-väljare och opinionen mot nuvarande invandringspolitik är alltså större än Sverigedemokraterna.
2. Sverigedemokraterna kallar sig socialkonservativa, och Nyheter Idags Chang Frick har varit aktiv i den Sverigedemokratiska sfären. Numera kallar han sig liberalist, så jag slår här samman dessa två ideologier för att sätta en stämpel på Nyheter Idags redaktionella linje.
