I takt med att mediakrisen fortlöper inför mer och mer traditionell media sk betalväggar. Frågan är om det är medias sista dödsryckningar i att hålla fast vid en exkluderande gammalmodig affärsmodell, som helt missar hur viktigt delningar i sociala medier har blivit för läsandet?
Latest in mediakrisen
Den svenska mediakrisen fortsätter. Aktuellt nu är att Mittmedia sparkade sin VD efter att två olika alternativ presenterades för koncernen – där en av dem handlade om att sparka 75% av alla journalister och enbart gå över till lokala gratistidningar. Så vad är medias grundproblem? Svaret stavas Internet.
Det är särskilt populärt bland landsortspressen att dölja sina artiklar bakom sk betalmurar (eng paywalls). Västerbottens-Kuriren (VK) visar på ett utmärkt sätt varför man som potentiell kunde inte ska betala sig förbi dessa.
 |
| ”Detta är ett kvitto.” |
Ibland behöver jag i tjänsten (bloggare, författare, föreläsare, slöseriombudsman) faktiskt läsa artiklar gömda bakom betalmurar. Då behöver man förstås ett korrekt momskvitto till företagets bokföring. Det ser inte ut som det som VK skickar ut enligt ovan.
Skatteverket skriver att följande ska finnas på ett kvitto:
”Ett kvitto ska innehålla
det datum kvittot utfärdades
ditt namn och organisationsnummer
vilka varor du levererat eller tjänster du har utfört
momsbeloppet kunden ska betala eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna momsen.”
Som man ser ovan finns ingenstans angivet organisationsnummer, och inte heller momsregistreringsnummer. Eller att Västerbottens-Kuriren (pga utelämnat organisationsnummer är helt okänt vad det är för organisation man egentligen betalat till) har F-skattsedel och betalar sina skatter. Det står inte heller angivet vilken momssats man tillämpat (25%, 12%, 6%), dvs ”uppgifer som gör det möjligt att beräkna momsen”. Därtill måste det finnas ett löpnummer på kvittot (om jag inte minns fel), för att säljaren inte ska kunna mygla. Kort sagt duger inte ovanstående ”kvitto” till bokföring.
 |
| Spam, spam, spam! |
Resultatet blir att jag måste kontakta deras kundtjänst och begära ett riktigt kvitto. Kan vi gissa att detta kommer ta en hel del tid och i praktiken kosta dem mer än de 15:20 SEK de fick av mig?
Problemen slutar förstås inte där. Bara för att jag ville köpa möjligheten att läsa en av deras artiklar börjar de förstås spamma min mobiltelefon med reklam för deras kundklubb.
Jag som trodde att vitsen med att köpa sig förbi betalmurar var att man skulle slippa reklam. Men inte – istället får man alltså reklam till sin mobiltelefon. Tack så mycket, VK. Och nej, att jag i efterhand kan gå in och stänga av detta spammande är ingen tröst alls.
Inte konstigt att media krisar i Sverige. Gör om, gör rätt.
Och nej, aldrig i livet att jag hade valt alternativt 1:- SEK för en månads ”prova på” istället. Då sparar de mitt betalkorts nummer och sätter igång och drar pengar längre fram. Så jag betalar gladeligen 19:- SEK. Om jag nu bara kunde slippa spam till mobiltelefonen och få ett kvitto som duger som verifikat till bokföring.
Tillägg: Spamutskick ska tydligen också ha uppgifter om hur man avanmäler. Går iofs att göra på länken, men det framgår inte.
I takt med att sk ”gammelmedia” stängt sina kommentarsfält har den publika Internetdebatten flyttats till Facebook och Twitter. Det är en olycklig utveckling, då det ofta är uppenbart att de flesta som kommenterar där bara läser rubriken.
Att ha möjlighet att kommentera artiklar hos ”gammelmedia” tillhörde kanske storhetstiden från förr, innan mediakrisen tog fart på allvar. Fast eftersom alla kommentarsfält till slut alltid handlar om invandring blev det dyrt att hålla moderatorer dygnet runt och media stängde successivt ner möjligheterna.
Samtidigt har ju alla Facebook eller Twitter idag. Där delar man och kommenterar artiklar helt utan möjlighet för publicisterna att läsa eller moderera. Eller för den delen ens läsa dem om det är i deep web på t ex Facebook.
Jag har dock noterat att resultatet också är att allt fler enbart läser rubriken. Rubriksättningen blir alltså helt avgörande. Jag gjorde själv ett experiment kring detta i julas och mycket riktigt delades och kommenterades artikeln massivt, som om rubriken var sann. Detta trots att det längre ner i artikeln stod att den var en ren lögn.
Facebook och Twitter håller alltså debatten levande, men leder samtidigt till en direkt fördumning. I framtiden är rubriken allt och innehållet inget.
Dock kan jag konstatera att även här på bloggen kommenterar en del utifrån rubriken utan att ha läst artikeln. Men det verkar vanligare på Twitter och Facebook. Mycket vanligare.
Gammelmedia har sig själva att skylla. Även om inte Facebook och speciellt Internets rövhål Twitter är för evigt, så innebär utvecklingen allt färre läsare för gammelmedia. Nu läser man bara rubriken på Facebook.
Så se till att sätta en korrekt rubrik, som också presenterar hela innehållet.
Ha nu en fortsatt trevlig midsommar och glöm inte att läsa mer än rubriken.
Tillägg: Angående kommentarer så är kommentarer till inlägg äldre än en vecka förhandsmodererade för att eliminera 99% av allt spam, som inte automatiskt fångas upp av spamfiltren. Det betyder att det kan ta några dagar innan kommentarer på äldre inlägg publiceras, då jag ganska sällan går in och tittar på kommentarer som väntar på moderering. Det mesta är ändå spam, då de riktiga diskussionerna generellt sett upphör inom några dagar.
Angående Stampens ansökande om skydd mot sina fordringsägare (rekonstruktion), vilket gör det möjligt för dem att strunta i att betala fakturor utan att kunna begäras i konkurs, så finns Håkan Olofssons raderade krönika hos Resumé att läsa på Internet Archive.
Jag kallade artikeln det bästa du kommer läsa om mediakrisen förra året, innan Resumé av någon anledning fann det förväl att radera artikeln. Huruvida den anledningen stavas Bonnier eller Stampen låter jag vara osagt.
Men Internet Archive glömmer inte och den hittas alltså där för den som vill läsa.
Krönikan avslutas med
”Förresten, när du läser det här har Stampen gått i konkurs.”