I takt med att mediakrisen fortlöper inför mer och mer traditionell media sk betalväggar. Frågan är om det är medias sista dödsryckningar i att hålla fast vid en exkluderande gammalmodig affärsmodell, som helt missar hur viktigt delningar i sociala medier har blivit för läsandet?
Idag har i princip alla seriösa rikstäckande privata media sk betalväggar. Det handlar om DN, SvD, Dagens Industri, Sydsvenskan mfl, som begränsar läsandet av deras innehåll. I flera fall är betalväggarna triviala att gå runt via olika tekniska grepp, som läsarläge, avstängd JavaScript, rensade cookies eller tjänster som Unvisit. Det finns dock undantag. Landsortspressens lösningar går generellt inte att gå runt, utan är korrekt implementerade, dvs kräver faktisk inloggning på serversidan. Även SvD har implementerat sin betalvägg korrekt numera.
Jag har upptäckt att jag tröttnat på att sitta och gå runt betalväggarna och helt enkelt struntar i att läsa artiklarna alls. Är det något intressant finns det pressmeddelanden mm hos ursprungskällan i 95% av fallen, som man kan gå på istället. Eller så kan man föra en allmän diskussion kring rubriken, t ex en artikel hos SvD som handlar om hur någon förlorade en miljon på bostadsmarknadens nedgång runt finanskrisen 2008.
Mediahusen lockar med en krona för en provmånad, men efter att ha testat det en gång säger jag aldrig mer. Medan det bara krävs ett klick för att testa provmånaden, måste man ringa kundtjänst för att avsluta sin provmånad. Det är helt enkelt inte värt besväret.
Fler och fler bekanta eller sk influencers på sociala medier skriver att de slutar dela artiklar som går till betalväggar. Det blir bara en massa gnäll, eller så läser folk bara rubriken. Trots allt kan man inte ha sjuttioelva prenumerationer på alla traditionella medier.
Delningar på sociala medier gör oerhört mycket för antalet sidvisningar. Artiklar som blir virala på Facebook skjuter snabbt upp i mycket höga siffror. Facebook och Twitter är tillsammans större trafikkällor för mig än Google. Men när artiklar hamnar bakom betalväggar riskerar de framöver att inte delas.
Samtidigt finns det den rent reklamfinansierade gratispressen, som ofta rent av utan presstöd delar ut gratistidningar veckoligen på olika orter. I många fall läggs även deras artiklar ut direkt online. Dessa tidningar är lönsamma och har en specifik nisch, där pappersbaserad reklam fortfarande kan vara relevant – lokal reklam. Detta lever inte Internettjänster generellt upp till lika väl, och är en marknad som ännu inte flyttat över till Internet.
Rikstäckande traditionell media famlar just nu efter hur de ska överleva och för stunden är betalväggar lösningen tror man. Jag misstänker att det tvärt om blir en dödsryckning där man skrämmer bort de sista läsarna på lite sikt.
Åtminstone kan man göra det lika enkelt att avsluta en prenumeration som att teckna den – eller bara köpa en artikel. Men genom att göra det svårt att avsluta så avslutar man en gång och tecknar aldrig mer en prenumeration.
Det är uppenbarligen helt möjligt att dra in tillräckliga intäkter på reklam. Jag kan göra det på 3 – 7 artiklar om dagen. Visserligen inte med de kvalitetskrav som gäller för riktig journalistik, men typ 80-90% av det traditionella media publicerar är omskrivningar av pressmeddelanden eller referat av andra traditionella medias artiklar, alternativt marginellt förändrade översättningar av utländska artiklar. Ett sådant referat skriver man på tio minuter, åtminstone jag, vilket ger gott om tid över till kvalitetsjournalistik.
Framför allt kommer traditionella media tappa återväxten. Nya generationer läsare kommer inte tillkomma. Förr fick dessa traditionell media via tidningen på matbordet. Nu får de länkar på sociala medier, men med betalväggar så blir det inte mer än en rubrik.
Samtidigt är mediakrisen överdriven. De flesta tidningar går faktiskt med vinst, men när man kontrollerar media så gäller det förstås att skrika högt om hur dåligt det går, så man kan få mer skattepengar. Presstödet har i princip dubblats på några år.
Traditionella media behöver börja producera åsiktsbefriad kvalitetsjournalistik igen. I den stenhårda marknad Internet innebär finns det inga omvägar runt kvalitet. Speciellt gäller detta om man ska gömma kvaliteten bakom betalväggar.
Siste man släcker ljuset, vilket rimligtvis blir Aftonbladet i en av sina tjugofaldiga ompostningar av en Youtube-filmsnutt de snott utan att fråga upphovsmannen.
Det sägs redan jobba fler journalister som informatörer än inom media. I Kungsbacka kommun har lokalpressen tydligen något i stil med sju anställda, medan enbart kommunen har i stil med 15 informatörer, som på heltid trummar ut kommunens budskap. Dubbelt så många som medias journalister. Det är inte bara presstödets skattepengar som journalisterna diar, så de lär väl inte gå någon nöd på skrået.
Naturligtvis ska man ha betalt för sitt arbete, men efter att ha släppt sitt innehåll fritt på Internet har folk vant sig vid att betala via reklam. Samtidigt har kvaliteten och relevansen hos traditionella media snabbt havererat och att gå tillbaka till att betala ur egen ficka är en rejäl uppförsbacke. Om ingen vill betala för arbetet, så kanske arbetet ska upphöra? Det är så det fungerar för andra än journalister.
Jag kommer fortsätta producera innehåll (undviker ordet kvalitet), vilket har visat sig gå utmärkt utan att behöva ta del av betalväggar eller ens pilla med teknik för att gå runt dessa. Jag ser ingen anledning att betala för att länka till traditionella media. Då är det bättre att gå på källan, om det så är SCB, regeringen, ett pressmeddelande, en myndighets hemsida, eller någon av de sista traditionella media som inte kör med betalväggar. Det räcker åtminstone för 3 – 7 artiklar om dagen.
Detta var för övrigt dagens tredje artikel och klockan är bara 12:30. Då har jag ändå varit och handlat mat, varit på Clas Ohlson och IKEA också.
Traditionell media bör fundera på någon lösning där man betalar via en tjänst (som man kan säga upp med ett knapptryck) som används för att logga in hos allas betalväggar, och där sedan intäkterna fördelas ut beroende på var man läser. Det kommer aldrig bli aktuellt att prenumerera på 20+ olika sajter som delas i sociala medier. Och då kommer ändå bara kategorin “news junkies” och “political pundits” att betala. Tills dess kommer betalväggarna göra att man får ännu mindre reklamintäkter när läsandet går ner.
57 kommentarer
Idé. Multipass som ger tillgång till flera tidningar? Sedan gör tidningarna en uppgörelse om fördelning av intäkter (bla baserad på trafikanalys). Görs kanske redan av tidningskoncerner?
Typ ett tidningarnas Spotify eller Viaplay?
Kommer ju aldrig att ske.
Av någon absurd anledning ska ju tidningarna har rejält betalt oavsett efterfrågan så den prislappen skulle sannolikt hamna väldigt högt och generera väldigt få prenumeranter.
En del sidor överlever tack vare donationer, t.ex alt-media
Cornu tex, kunde också tjänat på att ha en "Donera" knapp ihop med sina artiklar så man kunde gilla artikeln och samtidigt donera en liten slant. Dock hade jag inte donerat nåt där han hånar Sverigevänner även om det antagligen gynnar SD.
Men det hade ju säkert någon annan gjort istället.
På den tiden jag köpte Kvällstidningar så blev det ofta en Expressen och en Aftonbladet, samma summa har jag fortfarande lätt råd att lägga på min dagliga läsning.
Oftast är det så för mig, läser en jäkla bra artikel och känner att jag vill stödja den annars oavlönade skribenten, finns det då en "Donera" knapp så använder jag den.
Särskilt om skribenten oftast skriver intressanta eller för samhället välbehövliga artiklar.
Så som Cornu faktiskt gör.
Men ha prenumerationer som man knappt orkar avsluta funkar inte, särskilt inte hos media som endast i undantagsfall presterar nåt som inte är propaganda.
ETC mfl överlever på bidraget från staten
Om tidningarna anger sin ideologi till något som slutar på demokrati (exempelvis ekosocialliberaldemokrati) kan de kanske motivera lite presstöd, men det går inte att försvara varför en tidning som kallar sig liberal skall motta presstöd.
Den "liberala" pressens ökade oförmåga att leverera något av värde baserat på egen intjäningsförmåga kan således leda till att vi får ett högst behövligt ideologiskifte. "Liberalismen" är oförenlig med lösningen på våra problem, som Alf Hornborg påpekade på DN Kultur för tre dagar sedan. Ändå lyckades han undvika att nämna automatisering/digitalisering/robotisering, som gör "liberalismen" till en än mer problematisk ideologi. Frihet för robotarna? Tidningarna verkar dö pga digitaliseringen.
Kan du länka?
http://www.dn.se/kultur-noje/alf-hornborg-darfor-ar-det-inte-trovardigt-att-pasta-att-varlden-blir-battre/
Jepp, det är lösningen, Bonnier, Schibsted mfl. får gå ihop och bygga ett system och sen dela på intäkterna.
Detta hade man kunna gjort för 20 år sedan, men man är lika efter som skivbolagen var när det gäller musik. De ser hellre intäkter falla år efter år, istället för att inse att konsumenterna vill ha en tjänst som är bekväm. Jag har inga problem att betala 100-200 kr per månad för nyheter, men då vill jag ha alla större tidningar, sen får de ta betalat efter vad jag besöker.
Jag prenumerera redan på Readly för veckotidningar, Netflix för gamla filmer, Apple Music och Spotify för musik. Det finns dock inget alternativ för nyheter, och då uteblir intäkterna.
Något som väl saknas är en form av "mikrobetalningar" på nätet. Då skulleman kunna läsa den artikel man är intresserad av oberoende vem som givit ut den.
Många kan gott betala en slant för gott arbete (även jag) men vill inte binda upp mig till en hel åsiktsmaskin som de flesta tidningar nu blivit. Och sedan besöka alternativa sajter för att få reda på vad som egentligen hänt.
Mikrobetalningar skulle ju också ge en fantastisk statistik över vad folk vill läsa och det är kanske det som är problemet. Ett antal sk. Journalister skulle bli arbetslösa vilket vore välgörande. Kunde man sedan applicera metoden på Public Service också skulle landet bli en bättre plats att leva på.
Ja, mikrobetalningar vore det bästa. Otroligt att vi 2017 inte lyckats få ett system på plats.
Jag kan tänka mig att en stor del av problemet är att folk mest vill betala för lättsamt skit och att tidningarna knappt skulle få in några pengar för det seriösa innehållet.
De tappar också den seriösa samhällsdiskussionen, eftersom DN Debatt och liknande är erbarmliga alternativ till fria forum på nätet. Och vem vill betala för Peter Wolodarskis utläggningar?
"Jag kan tänka mig att en stor del av problemet är att folk mest vill betala för lättsamt skit"
Kan vara så för en del, precis som det kommer vara en del som aldrig kommer betala för musik. Men det finns många som är villiga att betala för nyheter, annars skulle folk inte ha prenumererat på papperstidningar tidigare. Pengarna är inte problemet för de som har ett jobb. Det är distributionen och paketeringen som är fel. När något nytt händer vill jag läsa det direkt, inte få det levererat på döda träd dag efter. Jag vill inte vara begränsad till en tidning utan vill ha flera olika perspektiv.
Tänk om varje musikband hade en hemsida där man fick prenumerera på deras musik eller att varje Bankomat hade en eget PIN nummer. Klart användandet skulle vara begränsat.
Jag skulle gärna betala flera hundra per månad för att ta del av insatta personers analys av sakernas tillstånd, analytiker smartare än jag, som har tid att analysera. Det jag ser idag är mest efterblivna kommentarer av mindre vetande. Det är svårt för mig att motivera någon betalning för den tjänsten.
Ett av problemen är att svenska är ett litet språk och det på en befolkning på 10 miljoner inte finns tillräcklig många som vill betala för kvalitetsjournalistik. Skulle jag betala för något så ligger tidskriften Fokus närmast till hands.
Tio?
Åtta är vi väl…
Di är väl inte seriös längre,om någonsin.
Där var man ibland för att läsa kommentarerna,efter det kollar man bara läget på sidan vad som är "dagens fokus".
Förresten Firefox o readers view(loggan till höger om adressfältet)så kan man läsa allt skit obehindrat.
En google-sökning på rubriken brukar generera många träffar hos andra tidningar som har exakt samma artikel gratis.
Jag upphörde ett tag att prenumerera på SVD:s nätupplaga. Dock saknade jag den, så jag återupptog prenumerationen. Jag har inget emot att betala, om jag vet att jag får en någorlunda kvalitativ produkt. Jag är övertygad om att det finns en grupp läsare som är beredda att betala för kvalitet, och inte nöjer sig med klickjakts-sajter som nyheter24, diverse bloggar, etc.
Fast visst kan det vara irriterande att inte kunna läsa artiklar som länkas. Något system för mikrobetalningar, eller att kunna köpa något slags "digitala lösnummer", borde utvecklas.
Ja, SVD upplevs som mer något sånär saklig om man jämför med AB och Expressen. Pga att man slipper mkt bling-bling. Men granskande och analyserande journalistik av väsentliga samhällsfrågor och makten finns inte i någon blaska. Inte ens SVD. Den biten har upphört helt i gammelmedia då journalisterna är stöpta i samma form. Så jag ser för egen del ingen anledning att betala.
En gång i tiden var jag beredd att betala för en prenumeration av SvD. Men nötterna ville prompt har mitt personnummer, mina pengar och min adress räckte inte, så då fick det vara.
I sammanhanget är det kanske värt att nämna vetenskapliga tidskrifter, som såvitt jag minns kan kräva 140 kr för nerladdning av en sketen gammal artikel på några få sidor. Detta trots att alla skribenter redan innehar en god lön från det allmänna för att utföra sin forskning. Forskningsresultat bör därför vara fritt tillgängliga.
För en vetenskaplig artikel så får skribenten inte betalt. Det är förläggarna.
Alla forskare har inte så bra betalt. Alla forskare får inte lön från det allmänna. Mycket av forskningsresultat hålls hemligt för att det är för värdefullt för företaget som betalar.
En ny medicin tex kostar typ 5 miljarder $ enligt Forbes. Det mesta som forskas på når inte hela vägen. Med dagens uppdelning av länder och ekonomiskt system är det svårt att därmed göra alla forskningsresultat fritt tillgängliga även fast det genast skulle ge oss en klart snabbare utveckling av mycket mer än medicin.
Brukar för övrigt gå att få fram forskningsartiklar via bibliotek.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Forskare på privata företag torde sällan publicera resultat i vetenskapliga tidskrifter. De skriver i bästa fall en patentansökan.
Visst går det att få vetenskapliga artiklar via universitetsbiblioteken, men då måste man skriva in sig på en kurs i ekonomisk historia eller egyptologi eller något. Annars blir det ingenting.
De vetenskapliga tidskrifterna bör kanske sluta publiceras i pappersformat om det är så fördyrande att även digitala artiklar måste bli skitdyra. De utgör då bara en kvarnsten kring forskningens hals.
När vi på min fd arbetsplats bytte global forskningschef så gick vi från att vara extremt försiktiga till att publicera i journaler till att det blev ett krav att publicera en artikel per år, allt för att höja synligheten. Att publicera kan i vissa fall vara en del av en patentstrategi.
Som forskare vill man absolut inte att resultatet av ens forskning hamnar bakom någon betalvägg, eftersom man vill att andra forskare ska kunna läsa ens artiklar och citera dem. Det är ett av anledningarna till att fler och fler vetenskapliga artiklar istället publiceras i så kallade open access-tidskrifter, exempelvis PLOS ONE. Då betalar istället artikelförfattaren vid publiceringen, och sedan är artikeln fritt tillgänglig för alla.
Det är ganska vanligt att forskare som finansieras med skattemedel har kravet att resultaten måste publiceras som open access. Helt rimligt, tycker jag, att skattefinansierade forskningsresultat ska vara fritt tillgängliga att läsa för allmänheten.
Det viktigaste är väl att man publicerar i de journaler med högst impact-factor och att forskningen refereras av så många som möjligt? Inom mitt område så ligger den mesta och bästa forskningen bakom betalvägg men jag håller med om att skattefinansierad forskning borde vara åtkomlig för allmänheten.
Ja, som inskriven vid Lunds universitet har jag tillgång till i princip all vetenskaplig litteratur av klass. Skattebetalarna pröjsar.
Skulle aldrig komma på tanken att betala för svensk gammelmedia.
F.ö. finns ett antal startups som erbjuder den tjänst som efterfrågas (gemensam betaltjänst för flera kanaler, länkningar mellan byråernas artiklar, osv) men det är nog minst nåt år innan det är inne.
Enligt ett av dessa startups jobbar gammelmedia så att de sätter sin PR budget och strategi en gång per år, de kan då avsätta en liten del för "innovation/nytänkande", sen utvärderas det under året och möjligtvis ökar kommande år, men även om det visar sig fungera så blir det först tredje året som det får genomslag.
Noterar att streamingtjänsterna klarar av tillhandahålla enkel uppsägning av abbonnemanget. Efter att ha sett slut på det intressanta innehållet i HBO och CuriosityStream sade jag upp dem med några enkla knapptryck. Återkommer om ett halvår eller så när de fyllt på med nytt innehåll. Hade det varit krångligt att säga upp hade jag aldrig återkommit igen.
Vad gäller dagstidningar så går mitt intresse i vågor och skulle gärna betala för att läsa vissa artiklar, men inte gärna betala hela tiden i väntan på att något intressant skall dyka upp. Och att behöva kontakta kundtjänst för att säga upp abonnemanget är ju helt efterblivet. De kanske tror att kundtjänst på något sätt kommer att övertyga en att inte avsluta det.
En betalningsmodell där jag betalar för hur mycket jag läser vore det allra bästa i mitt fall. Oftast är det max 3-4 artiklar per dag som är läsvärda. Ibland ingen. Känns lite för mycket att betala fullt pris för det.
Det finns ett system för micropayments av nyheter up and running i Nederländena – Blendle. Dock ingen höjdaraffär för medierna, så jag skulle inte hålla andan i väntan på att det implementeras i Sverige.
Skillnaden mellan en nyhetsförmedlare likt DN/SvD och film- och musikbranschen (som nämnts i kommentarerna) är skalbarheten och de löpande produktionskostnaderna. Det är helt enkelt väldigt dyrt att producera en ny produkt varje dag med mänskliga resurser med skäliga villkor, medan exempelvis musik kan produceras rimligt billigt och har en helt annan livslängd och spridningskapacitet än vad en nyhetsartikel har. Den här löpande produktionskostnaden måste täckas på ett eller annat sätt. Traditionellt har det varit en mix av annons- och prenumerationsintäkter. Digital annonsering räcker i dagsläget inte för att täcka de kostnaderna, varpå digital nyhetsmedia behöver få in mer prenintäkter (eller andra intäkter).
Sen kan man ju alltid ha sina åsikter om huruvida det är värt att betala 100-200 kr i månaden för SvD eller DN, men det är ju ingen som tvingar någon att köpa journalistik som man inte tycker om lika lite som man tvingas köpa musik man inte tycker om.
Är då betalväggarna dödsryckningen för gammelmedia? Möjligt, men nuvarande trender ger dock 0 support för det påståendet då de flesta större medier ser en stark tillväxt i antalet digitala prenumeranter. Kommer det räcka och kommer det hålla i sig? Oklart, men sista ordet är inte sagt och det är en magiskt transformativ bransch, men i takt med att allt mer och mer info sprids på sociala medier så förefaller folk uppskatta våra traditionella mediers arbete mer och mer. Majoriteten har varken tid eller ork att gå till ursprungskällor och skapa sina egna nyhetsflöden. Traditionell media (exkl kvällspress) åtnjuter också ett rimligt högt förtroende i samhället i stort, men måhända inte här inne på bloggen.
Det där låter som dagdrömmar av samma karaktär som de som tror att prisuppgången på bostäder kommer fortsätta för evigt eller att alla flyktingar har högskoleutbildning.
Läser ofta rubrikerna online, ibland nästan varje dag: DN, BBC, SvD, Washington Post, Aftonbladet, Flashback, SVT, The Guardian, Avpixlat, Expressen, GP, Arab News, RT, Jerusalem Post & Haaretz, CNN, Fria / Nya Tider, Bangkok Post, LA Times, osv …. Sen kan man bygga ihop en bra världsbild !
Ett kritiskt tänkande & kunskap kombinerat med många olika källor är väsentligt för att fatta världen, om man hämtar all sin input från SVT/Aftonbladet/DN/Expressen osv blir man en idiot.
När det händer något speciellt (krig i Ukraina el Israel tex) är det mkt intressant & lärorikt att jämföra vad olika svenska och utländska media skriver om samma händelse. Jp & Haaretz tex….
Kan tänka mig att mikrobetala för bra & opartiska & smarta artiklar, bra analyser och intervjuer osv där man lär sig något nytt. Men aldrig för tex DNs "åsikter maskerade som nyheter" … Men en tjänst med dolda avgifter där det är jobbigt att avsluta anlitas aldrig någonsin igen…
Men vad skall DN/SvD osv göra för att överleva ? Trixigt !
Det läskiga med DN "Oberoende Liberal" är att den har liksom SVT tagit på sig ansvaret att uppfostra befolkningen enligt journalisternas egen agenda, vilket i prkatiken är såsse/MP/V. Och det är förmodligen inte en avsiktlig strategi, utan bara ett resultat av "journalisternas" egen färgning. Andra tidningar hymlar inte om sin inriktning. Men DN är en ulv i fårakläder.
Nu senast hade ju SVT letat upp en företagare som de hängde ut med namn och bild för att han hade ifrågasatt kommunism och feminism, ett sk åsiktsbrott. Däremot är SVT mycket noga med att pixla mördare och väldtäktsmän i vissa fall.
Gamla massmediaaktörer som tex Bonniers kan man ju undra hur de ska kunna leva vidare. De agerar ju som om internet inte fanns.
Dvs de envisas med att mörka, hårdvinkla och pixellera helt efter sin agenda.
Det kommer inte hålla i längden, man kan som bekant inte lura alla människor hela tiden.
Åsikterna som prånglas ut är ju oftast enormt tjatiga, extrema och ofta helt vansinniga. Hur mycket tjat om HBTQ/ multikulti osv tål gemene svensk? Och att ständigt bli tråkad som svensk. Jag tror inte svensken i gemen är fullt så masochistisk som dessa mediaaktörer ibland verkar tro.
Jag orkar mindre och mindre se TV nyheter pga deras evighetslånga reportage om ingenting , ändå är jag väldigt intresserad av vad som händer i världen men TV nyheterna tillgodoser inte det intresset.
Fråga: Omfattas bloggandet av källskydd, eller är det bara gammelpressen som har sånt ?
Eller hur funderar det egentligen ?
Tror du verkligen att vi inte spåras hela tiden.
Sparas och analyseras.
Smickrande, inte sant…
Kan man få medalj kanske😂
Varför ej?
Man kan ju visst numer få "Värnpliktsmedalj."
Har ju 401 dagar med dessa g….ar.
Sedan 5 år och 3 utredningar innan jag fick bli legitimerad(?) vapenvägrare.
Kanske är jag lite knepig?
( Nej, jag vill inte ha medhåll!)
Just här bakom denna vägg omnämns just herr Wilderäng.
MSM och domedagsinlägg,weird.
http://www.di.se/nyheter/sa-ska-du-spara-om-kriget-kommer/
Observera: Spara!
Hur man ej fryser ihjäl, torkar ut svälter ihjäl inte ett ord!
( Tror jag. Betalvägg, som sagt!)
Bara avbryta laddningen av sidan eller stänga av JavaScript så går sidan utmärkt att läsa.
Firefox readers view så funkar det.
Sällan har jag sett en så total betalvägg som Corren/NTM-concernens….
http://corren.se/nyheter/
inte ett tecken kan läsas. Sedan vill de har 99:- per månad…. snacka om hybris…
brukade läsa Di dagligen men sedan de förde in betalväggar är de endast dugliga till att kolla OMX och oljepriset
Tecknade digital prenumeration hos DN för 1kr första månaden, därefter 99kr, då jag var intresserad av en artikel som jag inte hittade någon annanstans. Kände sedan att jag inte var villig att fortsätta prenumeration och gick in till "mitt konto" för att avsluta. Efter att ha klicka mig igenom 3-4 "ja, jag är säker"-rutor möts jag av meddelandet att ett tekniskt fel inträffat.
Mailar kundtjänst som säger att jag måste ringa in för att avsluta kontot. Svarar att jag inte är intresserad av att sitta i telefonkö, utan vill avsluta mitt konto utan besvär och begär att få en fungerande länk för att avsluta abonnemanget.
Får sedan en bekräftelse på att min prenumeration avslutats. Det gick visst att göra via mail…
Det är ju väldigt enkelt att köpa abonnemanget via Klarna – varför inte kunna köpa enstaka artiklar?
Något sorts konto där man kan välja att köpa X antal artiklar för Y kronor, med samma inloggning till alla anslutna tidningar, tror jag hade fungerat. Vet inte vad som är rimlig prissättning, men kanske att man kan välja till "DN, 10 artiklar/månad" för kanske 39 kr, eller då köpa obegränsat tillträde för 99kr/mån. Givetvis med en enkel kontrollpanel där man kan välja vilka tidningar och vilken storlek på abonnemang man vill ha.
Vem utvecklar?
/Peter
Exakt detta hände mig för cirka 14 dagar sedan. Tydligen satt i system. Skamligt.
Vill man supporta bra siter utan att översköljas av hjärndöd reklam så finns det redan tjänster för det.
Denna till exempel: https://www.brave.com/publishers.html
Återkom till ämnet betalväggar av en händelse idag.
Intressanta observationer på
https://www.journalisten.se/kronika/fangad-av-en-betalvagg
Inte minst det faktum (som verkar inte framgå om man inte läser det finstilta) att du ger mediebolaget rätten att distribuera dina uppgifter till andra mediebolag. Även om prenumerationen avslutas.
Krisen för tidningarna beror på att de var så dumma att de lade ut allt sitt innehåll gratis på webben, och det inte längre fanns någon anledning att betala för dyra prenumerationer och lösnummer! Nu har de kommit på det och inför betalväggar!
"Åtminstone kan man göra det lika enkelt att avsluta en prenumeration som att teckna den – eller bara köpa en artikel. "
Att köpa sälja lösa artiklar tror jag vore ett döfött projekt som är omöjligt att tjäna några nämnvärda summor pengar på.
Hur ofta skulle man orka köpa en artikel?
De flesta skulle nog inte ens köpa en per månad.
För det första finns det knappt smidiga digitala betalmetoder. Vissa skulle behöva logga in med sin bankdosa för att genomföra ett köp… Yngre publiken kunde kanske köpa via swish eller paypal, men det kvarstår ändå att man ska genomföra böket med att hoppa in i sin betalapplikation, betala, vänta på att få nån slags kod eller liknande, och först därefter få läsa. Jag tror det skulle ta emot ordentligt för de flesta människor.
Vad skulle man förvänta sig att betala för en enda digital artikel?
Eftersom pappersupplagan av en kvällsstidning kostar typ 25kr så tror jag inte man skulle ge mer än 5-10kr för en enskild artikel digitalt.
Kan inte föreställa mig att detta skulle ge några större summor alls. Tror att man skulle tjäna mer på enstaka läsare som betalar 99kr per månad.