Sverige har avskaffat de statliga livsmedelslagren och i butikerna räcker maten på sin höjd en vecka. Men Sverige har i praktiken livsmedelslager för flera månader, men problemet är distributionen och att vi är beroende av just-in-time. Lagren är dock inte statliga.
Latest in just-in-time
Det räckte med att det snöade en dag i Stockholm så gapar mjölkdisken tom på ICA. Inte jordens undergång – det går att äta snö (som inte är gul – snö som är gul är inte kul) – men ett bra exempel på hur fort det går när krisen kommer i dagens just-in-time.
 |
| Läsarfoto från ICA Saltsjöbaden. |
Överallt ska det upprättas logistikområden eller logistikcentran. Kommunerna har helt gett upp tankarna på att etablera industriområden där något skapas, utan nu handlar allt bara om att flytta runt importerade varor på väg till sin konsumtionslada.
 |
| Möjligheternas logistikområde! Till skillnad från alla andra logistikområden. |
Utmärkande för ett logistikområde är att inget tillverkas där. Det bara transporteras till och från det. Ett finare ord för omlastningsterminal.
Man kan fråga sig hur det går med dessa logistikområden, som nu står att finna i stort sett i varenda kommun som råkar ha en bilväg, järnväg eller hamn. Desto mer avlägset från allt, desto sannolikare är det att man hittar möjligheternas logistikområde.
Har omsättningen av varor ökat så mycket att vi behöver dessa logistikområden som nu verkar vara de vanligaste nyanläggningarna i Sverige. Enorma områden av deprimerande och anonyma plåtlador, alla dyrkande Justin Time-guden.
Vad kommer hända med dessa allerstädes närvarande plåtkyrkor när ekonomin dyker eller vi får problem med drivmedelsförsörjningen? Hur mycket av ekonomin handlar egentligen bara om logistik och att flytta saker från A till B. I slutändan landar produkten som konsumtion i BNP, där den konsumeras av ett hushåll. Samtidigt måste ju alla dessa transporter också bokföras i BNP på något vis kan man tänka sig.
Mer logistikområden åt folket!
Bonnier/Expressen har en lång intervju med en av tre begåvade ministrar i regeringen, den hyllade mediala krisklippan Anders Ygeman. Dessvärre kör Ygeman i diket när det gäller civilförsvar och personlig beredskap, för han “bor i stad”, där man tydligen inte behöver beredskap.
 |
| Inrikesminister Anders Ygeman (s) |
Dessvärre återupprepar inrikesminister Ygeman mytologin om 72 timmars personlig beredskap, som är något som den frivilliga försvarsorganisationen Civilförsvarsförbundet har hårdlanserat. Även om 72 timmar är bättre än noll timmar, så saknar den stöd i empiri eller faktiska behov och stöds t ex inte av MSB, även om MSB borde vara tydligare kring detta.
72 timmar härrör från Kanada och kalla kriget, där man behövde ta med sig 72 timmars förråd ner i kärnvapenskyddet, då man ska stanna minst tre dagar i skydd till strålnivåer har fallit till nivåer där man kan vistas utomhus delar av dygnet igen. Fast försörjningsbehovet är även då längre än 72 timmar – det är knappast så att samhället fungerar 72 timmar efter ett kärnvapenkrig.
Siffran har blivit mytologisk vid det här laget, men för svenskt totalförsvar handlar det mer om ett behov av flera veckor innan samhället ställt om till krislogistik. Att t ex Försvarsmakten ska klara sig själv i 7 – 10 dagar visar på hur lång tid samhället kan behöva ens för att kunna ordna krisförsörjning till försvaret. Ännu värre skulle det se ut för civilbefolkningen.
Sedan har vi några direkt intressanta citat. Ni har säkert alla sett citatet från någon tidning om den unga kvinnan som “inte är så beroende av el för jag bor i stan”. Ygeman har nu levererat sin egen motsvarighet.
“Jag har nästan inte en enda konserv, för jag bor i lägenhet i stad.” – inrikesminister Anders Ygeman (s)
I stan hittar vi matbutiker som i princip dagligen fyller på sina hyllor just-in-time. På grund av höga försäljningsvolymer kan man ta leveranser dagligen. Därmed har man bara artiklar för någon dags normal försäljning om leveranser upphör på grund av t ex strömavbrott (ja, logistikkedjan är beroende av fungerande strömförsörjning) eller IT-angrepp som angreppet mot ICA:s centrala logistiksystem i höstas. På landsbygden hittar man istället små butiker, som inte har sådana försäljningsvolymer, så de har snarare upp till några veckors artiklar på sina hyllor, undantaget färskvaror. Vid smörkrisen härom året fanns det gott om smör i lanthandeln, eftersom de bara tar in smör varannan vecka, medan hyllorna var tomma i stan.
Behovet av hushållslager är alltså större i staden än på landet, då det finns mer artiklar per capita i landsbygdens butiker.
Stadsbor kommer inte rusa ut på landet och tömma butikerna, då de inte, likt Ygeman, känner till detta.
På landet finns det även en del flöden och fonderade flöden – ägg och honung är vanligt att se till salu på landsbygden, men även en del grönsaker och potatis, rent av officiellt kött, kan hittas här och var. Givet att man har kontanter eller andra bytesmedel kan man klara sig lite bättre på landet än i stan. De flesta har också egen brunn, även om den oftast är beroende av fungerande el.
Sedan kommer vid en omfattande kris själva Anders Ygeman personligen (men inte hans familj) att vara på regeringskansliet. Huruvida dessa har några krisförråd låter jag vara osagt. Fast familjen kommer knappast välkomnas till ledningscentralen.
Dock skriver Ygeman på sin Facebook att han har gott om torrvaror, rent av frystorkat, vilket kan ligga i linje med hans intresse för friluftsliv. Då kan man konstatera att han inte behöver konserver.
Värre är det dock med vattnet. Utan vatten kan man inte äta torrvaror eller frystorkat.
Och efter 72 timmar utan vatten är man död. Rent av redan inom 24 – 48 timmar.
“Skulle vattenförsörjningen sluta funka så skulle vi vara sårbara, för jag har inte dunkar med vatten i lägenheten även om vi har badkar. Lite mer beredskap borde man ha på det privata planet.” – inrikesminister Anders Ygeman (s)
Insikt i brist på denna punkt kan åtminstone leda till åtgärd. Det kan räcka med tre tiolitersdunkar med vatten för att en familj ska klara 72 timmar, inklusive matlagning. Biltemas stapelbara 10-litersdunkar rekommenderas. Så det är bara att åtgärda, Anders.
Vätska är viktigare än mat och viktigare än konserver. Ygeman är alltså rätt ute när han tar upp vatten, medan journalisten frågar om batterier, konserver och triangakök.
Utan vatten faller prestationsförmågan och den intellektuella förmågan fort. Man kan inte ens bränna av fettreserver utan tillförsel av vatten. Inom ett dygn utan vatten kan man vara död, även om man sannolikare klarar sig kanske två dygn. Vätskedriften är också starkare än rent av sexualdriften, det är bara det att vi hela tiden tillfredställer vätskedriften och efter ett halvt dygn helt utan vätska kan man göra vad som helst för vatten, inklusive dricka förorenat vatten direkt ur en pöl.
Och åker man på magsjuka som följd av smutsigt vatten torkar man ut ännu snabbare.
Vatten är viktigare än mat, värme, belysning. Börja alltid med att lagra vatten och se till att skaffa filter och helst även kokmöjligheter för att kunna rena vatten när lagret är slut.
Helkonserver innehåller dock vätska, så har man sådana konserver har man visst vatten – till dagsbehovet av vätska ingår vätskan i maten.
Anders Ygeman får plus i kanten för att han tar upp vattnet, men bör ta sig ett snack med MSB istället för Civilförsvarsförbundet och släppa 72-timmar.
Det civila försvaret ligger numera på justitiedepartementet och med det Anders Ygemans bord. Även om han nu körde i diket så går det nog lätt att dra upp honom och han kan antagligen köra vidare, med lätt bucklad stötfångare. Något totalhaveri handlar det inte om.
ATL har tittat på svensk självförsörjningsgrad på livsmedel och konstaterar att den inte alls är 50%, utan vid kris är den 0%. Redan efter en veckas drivmedelsbrist är maten slut i Sverige, åtminstone hos de som ska äta den.
Problemet stavas inte att vi har åkermark nog för att försörja 50% av Sveriges snabbt expanderande befolkning. Problemet stavas insatsråvaror, där jordbruket på flera punkter till 100% är beroende av import. Det enklaste och mest tydliga exemplet är förstås olja och drivmedel. Kort sagt diesel. Annat som saknas inom landet är tämligen enkla saker som bilbatterier, men det räcker att titta på drivmedel.
Therese Frisell, Livsmedelsverket:
“Vi har i dag inga lager med livsmedel eller kemikalier för dricksvattensproduktion. Och vår största förpackningsfabrik för livsmedel lades ner förra året […] Om det skulle vara möjligt att nämna någon försörjningsgrad så är den lika med noll.”
Utsätts Sverige för en blockad eller om internationell handel bryter samman, så stoppar helt enkelt jordbruket. Dock har vi OECD:s oljeberedskapsreserv, som räcker någon månad om Sverige beslagtar den – en del av denna reserv får dock förvaras utomlands. Men jordbruk fungerar som bekant i cykler på 12 månader.
Om transporterna upphör är maten slut lokalt inom en vecka, och i större livsmedelsbutiker inom någon dag för färskvaror och något längre för övriga livsmedel.
Dock kan man överleva flera veckor utan mat, rent av månader om man är i god kondition och vuxen. Men utan rent vatten (och nej, det ytvatten som finns i våra tätortsnära vattendrag är inte att betrakta som rent) överlever man bara någon dag. Det finns som Frisell påtalar ovan inga lager av kemikalier för dricksvattenproduktion inom landet, utan de befinner sig just-in-time ombord på lastbilar.
Hur kan då ett stopp av transporter inträffa? En variant är förstås blockad och krig. Eller för den delen EMP-angrepp mot t ex Europa, vilket dock är att betrakta som krig, då man behöver ballistiska kärnvapenbärande robotar för att få önskad effekt med EMP-detonationer högt uppe i atmosfären. Detta förfogar knappast terrorister över.
En annan variant är förstås politiska sanktioner mot Sverige. Till skillnad mot självförsörjande Ryssland skulle vi klara sanktioner kanske någon vecka innan folk börjar dö.
En annan variant är en solstorm av Carrington-styrka, vars effekter på det moderna samhället är okänt. En sådan missade jorden med några dagar härom året, och det halvklot som träffas av en sådan solstorm kommer över en natt kastas tillbaka till 1800-talet. Även om fordon kanske kan klara sig (okänt – aldrig testat), så är dessa beroende av fungerande elförsörjning och logistiksystem, både för sin egen bränsleförsörjning och för just logistikhanteringen.
Det räcker dock med mycket omfattande cyberangrepp, som tar ner Sveriges nervsystem – kommunikationerna – så upphör logistiken att fungera och med det slås transporterna ut.
I slutändan är dock poängen att Sverige och svenskarna enbart överlever genom omvärldens goda vilja.
Ni hittar artiklarna hos ATL här respektive här.