Sverige har visst livsmedelslager – problemet är distributionen och självförsörjningen

Sverige har avskaffat de statliga livsmedelslagren och i butikerna räcker maten på sin höjd en vecka. Men Sverige har i praktiken livsmedelslager för flera månader, men problemet är distributionen och att vi är beroende av just-in-time. Lagren är dock inte statliga.

I hemmen finns det normalt allt från 0 – 14 dagars livsmedel, även om färskvaror snabbt tar slut och de flesta ligger i intervallet 1 – 7 dagar beroende på när de sist handlade. Det går dock att överleva på t ex gröt från spannmål etc och lite fantasi.

I butikerna finns det sedan 1 – 7 dagars mat, där de större butikerna ligger på 1-2 dagar då de får dagliga leveranser, medan mindre butiker inte har råd med dagliga leveranser och klarar sig lite fler dagar.

Sedan finns det några dagars livsmedel hos distributörernas lager, varifrån man levererar till butikerna. Dessa lager sägs vara 3 – 8 dagar.

Dock, även om ca 50% av maten vi äter är importerad så har vi ett flöde av färsk mjölk och färskt kött, samt ett årsbehov av spannmål och potatis lagrat hos kommersiella aktörer inom landet. Däremot kan det vara problem med mat som är beroende av utländskt kraftfoder, som ägg och kyckling.

Bönder lagrar sk grovfoder (hö, i praktiken ensilage) för ett helt år. Detta omvandlas via grovfoderomvandlare (sk “kor”) till kött och mjölk. Även om vi importerar även där, så kommer det flöde av färskvaror vi har lagrat grovfoder till att fortsätta flöda även vid kris.

Därtill har vi hela den svenska spannmålsskörden – där vi är nettoexportörer av spannmål – lagrad inom landet. Det är både utsäde och det som finns i silon för leverans till våra kvarnar, där det förvandlas till mjöl. Därtill lagras hela den svenska potatisskörden i särskilda lager. Som bekant kan man köpa svensk potatis, om än inte färsk, hela året runt.

Det är så enkelt att vissa livsmedel bara produceras på sommar-höst, och sedan måste lagras för resten av året. Det sker även utan statlig inblandning.

I praktiken finns större delen av den svenska maten lagrad på ett eller annat sätt i Sverige. I praktiken ungefär hälften av vår mat, så förenklat och med en väldigt likriktad kost kan vi klara oss ett tag.

Problemet är distributionen och infrastrukturen. Det är tillgången till bränsle för transporter, samt fungerande elförsörjning och fungerande IT-infrastruktur för det just-in-time-system vi förlitar oss på som är den sämsta delen av svensk livsmedelsberedskap.

Kan vi få distributionen att fungera, vilket är tveksamt, så kommer det ta ett tag innan normalsvensken svälter ihjäl. Att ha centrala statliga lager av det som idag lagras distribuerat hos bönder, förädlare och inköpare är inte nödvändigtvis bättre. Statlig lagring gör ingen större skillnad. Faktiskt.

Sveriges främsta problem är den låga självförsörjningsgraden i takt med att vi maximalt motarbetat vårt jordbruk i våra försök att vara bäst i EU på att tillämpa och tolka alla regler så negativt som möjligt för svensk del.

Staten måste dock se till att lagra tillräckligt med livsmedel för försvarsmakten och krisorganisationerna, så dessa kan fungera avsedd tid. Vilket vi får hoppas är längre än enveckasförsvaret.