Japan

I dag är det 70 år sedan den första insatsen av kärnvapen i krig, atombomben mot Hiroshima. Med anledning av det kan det vara interssant att läsa kärnvapenhistorikern Alex Wallersteins utvärdering av hans tjänst Nukemap från juli i år.

Antal detonerade kärnladdningar per land.

Atombomben mot Hiroshima var det andra detonerade kärnvapnet, och kom att följas av motsvarande mot japanska Nagasaki och därefter 2 343 ytterligare detonerade kärnvapen, även om Hiroshima och Nagasaki än så länge tack och lov är de enda som satts in skarpt i krig eller strid (Sydafrikas/Israels detonation till havs kan förstås rent hypotetiskt satts in mot ett skarpt mål).

Flest kärnvapendetonationer står för övrigt USA för med 1 153 detonerade laddningar.

Det kan vara av intresse att tänka på att prata om dessa vapen som kärnvapen. Idag finns det i princip inga atombomber, vilket brukar användas som benämningen på fissionsbomber. Istället är alla kärnvapen termonukleära, dvs vätebomber. Mycket små fissionsbomber används som detonatorer för en vätebaserad fusionsbomb, vilket kallas för termonukleär (eng thermonuclear), vilket också ger möjlighet till moderniteter som dial-a-nuke, genom att man styr hur mycket eller lite väte som finns i den termonukleära kammaren vid detonationen av tändhatten i form av en liten fissionsbomb liten som kanske en eller två nävar.

Alex Wallersteins utmärkta tjänst Nukemap har jag skrivit om många gånger förut, och är väl värd ett besök för att studera hur stor eller liten effekt kärnvapen har om de skulle sättas in.

Under rubriken So Long, Mom, I’m Off to Drop the Bomb: A Case Study in Public Usage of an Educational Tool utvärderar Wallerstein användandet av Nukemap. Generellt verkar man använt tjänsten för att “bomba sina grannar”, dvs mest tittat på mål i sitt eget land, eller rent av där man bor.

“First and foremost, it is clear that the users appreciated the ability to “nuke their neighbors,” as it was commonly put. The ability to easily situate the “ground zero” point at an arbitrary location, and to put in an arbitrary weapons yield, helped to personalize this tool (on the other hand, these features may have trivialized it for others). Many people refer to NUKEMAP as a “game,” which was not the intention (and there is no “gameplay,” strictly speaking). Many described using it as “fun,” which is not a term usually associated with targeting nuclear weapons and evaluating their effects. Still others, even when calling it “fun,” referred to it as “scary.” This fun/scary coupling is perhaps a novel way to approach the imparting of otherwise dry data about nuclear weapons.”

Wallerstein noterar att Sverige är avvikande, och konstaterar att det antagligen beror på mina länkningar, vilket ändrat förhållandet detonationer och besök:

“One anomaly is that Sweden makes up six percent of the detonations but only four percent of the visits; this is likely because a popular Swedish blogger took the time to render a very detailed, multiple-nuke attack plan with some 40 detonations on it, thus multiplying the number of detonations for each of those users considerably.”

Vilket i sig alltså kan bero på detta scenario.

Det finns fortfarande en debatt kring USA:s kärnvapeninsatser mot Japan kontra den långt planerade invasionen av Japan i Operation Downfall (Coronet+Olympic). Det handlar om huruvida Japan gett sig ändå, huruvida kriget kunde avslutas tidigare, eller om man hade varit tvungen att invadera Japan, med miljontals ytterligare döda som resultat.

Något svar på det kommer vi aldrig få, även om det skrivits flera böcker inom alternativ historia om vad som kunde hänt om USA inte satt in atombomben, t ex Death is Lighter Than a Feather. Men debatten om rätt eller fel kommer nog leva länge än.