Konjunkturbarometern fortsätter att stiga och även om landet som helhet är kvar i djup lågkonjunktur så upplever hotell, restaurang och tillverkningsindustrin högkonjunktur medna resebyråerna rent av är överhettade. Därmed bekräftar statistiken mina anekdoter om fullbokade hotell, restauranger och flygplan. Grafer nedan.
Konjunkturbarometern stärktes alltså i mars och samtliga huvudindikatorer steg, till och med lite hos de manodepressiva hushållen. Det råder högkonjunktur inom tillverkningsindustrin, även om det varierar per sektor.
Fordons- och maskinindustrin, samt elektronikindustrin och investeringsvaruindustri är överhettade, medan livsmedelsindustrin och byggvaruindustri som trävaror är i djup lågkonjunktur. Dessa tillhör de som drabbats hårdast av inflationen och det gäller även jord- och stenvaror samt möbelindustrin.
Detaljhandeln uppelver dock djup lågkonjunktur utan glädjeämnen, men i tjänstenäringarna är det alltså fest på hotell, restaurang, IT-konsulter och det är överhettning som råder inom resebyråerna. IT är visserligen inte överhettat, men verkar ändå klarat sig väl.
Så hushållen festar, går ut på restaurang, bor på hotell och åker utomlands, vilket också varit min anekdotiska observation – det är fullbokat på alla populära restauranger inklusive finkrogar med menyer för tusentals kronor, och det är fullbokat på många flygningar. Det kan också vara svårt till omöjligt att hitta hotellrum på önskad plats med kort varsel.
Själva konjunkturen är alltså kvar i djup lågkonjunktur, men klev uppåt två punkter till -11.8. Vid -10 så åker vi ur djup lågkonjunktur och är bara i lågkonjunktur.
Konjunkturbarometern baserar sig både på nuläget och vad man som företag eller hushåll tror om läget ett år framåt. Delvis kan t ex IT-branschens positivism bero på att man anser att det vänder längre fram.
Tillsammans med elektronikhandeln – som är lätt att skippa, man behöver inte en ny mobil just nu– så är hushållen de som är mest manodepressiva och är kvar på historiskt deprimerade nivåer för mikroindex, dvs uppfattningen om den egna ekonomn. Man är mer positiva till makroindex, dvs vad man tror om alla andra. Själv har man det pissigt, men tror att resten av ekonomin visserligen har det dåligt, men inte lika dåligt som en själv.
Hur exakt hotell, restaurang och utlandsresor går ihop med att hushållen är manodepressiva lämnas som en övning att diskutera i små grupper. Kanske finns det fortfarande en bostadskarriärlycklig medelklass i rätt ålder som än så länge inte upplever sig påverkade och kan driva hela dessa sektorerna som om inget har hänt?
Överlag är detta min erfaernhet hela senaste året – att hotell- och restaurang verkar helt osårbara. Det kan vara överkompensation efter pesten förstås, liksom hos resebyråerna. Annars finns det enligt tidigare statistikgräv bara två saker som hushållen drar ner på vid lågkonjunktur och det är bilköp och utlandsresor. Bilindustrin (=Volvo Car och industrins underleverantörer) är i överhettning liksom resebyråerna, så den tidigare slutsatsen var uppenbarligen en anekdot och inte fakta.
Att industrin och ungdomsarbetsgivarna inom hotell och restaurang går så bra kan för övrigt förklara varför arbetslösheten inte stuckit iväg än så länge, vilket är en annan kognitiv dissonans denna så förmodat destruktiva höginflationslågkonjunktur. Hög inflation skulle ju leda till dåliga frisyrer och pimpade fordon som från en Mad Max-film. Men ändrat mode kommer kanske?
Enligt konjunkturmodellen var det köpläge på börsen redan i november. OMXSPI har sedan dess i skrivande stund stigit drygt 3% oräknat utdelningar. Inget har ändrats där, utan snarare går ekonomin åt väntat och önskat håll.
