historia

Nedanstående text är författad av Erik Melander, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala Universitet med anledning av att det idag den 8:e mars är den internationella kvinnodagen.

Rysslands förnyade anfallskrig mot Ukraina rasar vidare och tankarna går förstås till hur vi kan hjälpa försvararna och offren. För den som samtidigt vill ta ett analytiskt helikopterperspektiv finns många intressanta infallsvinklar. På internationella kvinnodagen kan det kanske vara passande med ett jämställdhetsperspektiv på kriget i Ukraina.

Jag har i en tidigare gästkrönika beskrivit den forskning som visar att mer jämställda samhällen är fredligare. Dagens utveckling illustrerar på ett kusligt sätt sambanden mellan den fascistoida Putin-regimens strävan efter herravälde över andra folk i nationens namn och ett ideal om krigisk manlighet som Putin försöker leva upp till och sprida i samhället. 

Den amerikanske historikern Robert O Paxton har identifierat vilka krafter som driver fascistiska rörelser, och pekar bland annat på en bakomliggande känsla av kris och förnedring, tron att ens grupp är ett offer, nödvändigheten av ett auktoritärt ledarskap (alltid en man), och riktigheten i att den egna gruppen använder våld för att dominera andra. Den våldsamme krigaren förhärligas, och kvinnor ska föras tillbaka till deras naturliga roll i hemmet och moderskapet, som ett led i att fördärvande främmande influenser trycks tillbaka. Som fascistledaren Mussolini sade i det italienska parlamentet: krig är för mannen som moderskap är för kvinnan. Det är lätt att känna igen mönstren i Rysslands utveckling, exempelvis hur Putin försökt framställa sig själv som den oomtvistade ledaren och macho-mannen, samtidigt som kvinnors rättigheter trycks tillbaka. Det är också intressant att notera att liknande tankegångar går igen i många andra våldsamma auktoritära rörelser, till exempel i den militanta islamismen. Eller i den norske massmördaren Anders Bering Breiviks manifest.

Undersökningar visar att våldsbejakande och intoleranta attityder och beteenden i hög grad samvarierar med att en individ förespråkar en mansroll som är fientlig till jämställdhet och föreskriver att män ska vara hårda, dominanta, och beredda att använda våld som svar på utmaningar och för att vinna respekt. Det gäller exempelvis benägenhet att begå våldtäkt och andra våldsbrott, att förespråka tortyr, överdrivet risktagande, politisk extremism, och deltagande i politiskt våld. Där denna typ av manlighetsideal är starka och uppmuntras blir samhället följaktligen våldsammare och mer intolerant. Samtidigt tilldelas män i kraft av sin verkliga eller föreställda krigarroll generellt sett en dominant och priviligierad roll gentemot kvinnor. Detta är en central aspekt av fascismen som bidrar till att motivera aggression mot andra grupper och länder.

Det finns en näraliggande föreställning att samhällen som är jämställda och toleranta inte kan vara effektiva i krig, och att krigsmakter som integrerar kvinnor, homosexuella, och andra grupper som traditionellt varit exkluderade, är underlägsna krigsmakter som bejakar en krigisk manlighet. Det finns inget stöd för den föreställningen i systematiska studier av länders effektivitet på slagfältet. Tvärt om finns det goda argument för att ett fritt och tolerant samhälle producerar bättre motiverade soldater, och att en krigsmakt som bejakar tolerans och mångfald kan bli effektivare genom att rekryteringspoolen blir större och destruktiva beteenden ovanligare. Det pågående kriget mellan Ukraina och Ryssland kan i viss mån illustrera detta. Ukraina är ett klart mer jämställt och HBTQ-tolerant samhälle än Ryssland. År 2020 tjänstgjorde mer än 31 000 kvinnor i Ukrainas väpnade styrkor, vilket motsvarade 16% av totalen. Av dessa var 4810 officerare, däribland 12 kompanichefer och 109 plutonchefer. Under striderna år 2014 i Donbas tilldelades 257 kvinnor utmärkelser för sina stridsinsatser, varav nio postumt. I den nu pågående förnyade ryska invasionen förefaller de ukrainska styrkorna vara mycket effektivare på slagfältet än Rysslands armé, som utmärks bland annat av hård behandling av soldater, pennalism, och ett unket manligt krigarideal. 

Kanske finns en parallell till de nordiska ländernas relativt höga försvarsvilja. De nordiska länderna har i forskning visat sig ha en “konstigt” hög försvarsvilja, och är i det avseendet outliers. Generellt finner forskningen en samvariation mellan samhällen med tolerans för olikhet, betoning av självförverkligande, emancipativa värderingar och LÅG försvarsvilja. Men de nordiska länderna kombinerar just dessa värderingar med ovanligt HÖG försvarsvilja. Forskarna för fram tolkningen att den ovanligt höga försvarsviljan i dessa fall kan förklaras av en vilja att försvara bland annat just dessa värderingar. Detta i kombination med närheten under lång tid till ett hotande imperium som står för en väldigt annorlunda samhällsmodell, dvs SSSR/Ryssland, skulle kunna förklara den annars svårförklarligt höga försvarsviljan i de nordiska länderna.

Det kommer rimligen att komma många viktiga lärdomar för Sveriges försvar från det fruktansvärda kriget i vår närhet. En lärdom ser ut att bli att försvarsmaktens arbete med värdegrund och breddad rekrytering är en framgångsstrategi. Vi torde ha goda möjligheter att rekrytera de som är allra lämpligast för varje befattning utan diskriminering. Förutsättningarna borde vara goda för att träna väl motiverade soldater som fokuserar på uppgiften istället för att leva ut skeva manlighetsideal. Vårt försvar är väl förankrat i breda lager av befolkningen och försvarsviljan god. Kritiker som gnällt om ”genusförsvar”, ”godhetssignalering”, ”wokeism”, och liknande verkar vara fel ute. Självklart kan det vara sunt att i specifika fall ifrågasätta sådant som mängden och innehållet av värdegrundsutbildningen. Men de som inte kan acceptera försvarets värdegrund och inkluderande hållning hör sannolikt inte hemma i ett modernt försvar, utan blir en belastning för sina stridskamrater.

Erik Melander
Professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet
Veteran fredsbevarande utlandstjänst i Bosnien-Hercegovina
Aktiv i hemvärnet