Någon som glömt bort finanskrisen? Kanske tänkt att vi nu övergått i vanlig hederlig recession?
Inte då. Det amerikanska bolånepappershanteringsbolaget Freddie Mac begärde ytterligare 30 till 35 miljarder USD förra veckan, och nu begär systerbolaget Fannie Mae mellan 11 och 16 miljarder USD. Sedan förspelet till den akuta finanskrisens start i september har F&F tagits över att amerikanska staten, men det räcker uppenbarligen inte.
F&F har däremot frisedel för att förlora nästan hur mycket pengar som helst. Upp till 100 miljarder USD var utlovat vid räddningsaktionen tidigare i höst.
F&F har en central roll i grunderna till finanskrisen. De existerar för att köpa bostadslån av andra banker, och sälja dem vidare på marknaden. Tanken har varit att bankerna inte skall behöva oroa sig över att låna ut pengar till folk som inte kan betala, FF finns ju där och köper upp lånen. Sedan Clinton-eran har det ju varit förbjudet att vägra någon bostadslån baserat på bla bostadsområdet eller hudfärg. Låter kanske naturligt, men tyvärr är det inte sällan så i USA att bostadsområde eller hudfärg har ett starkt samband med betalningsförmågan, eller avsaknaden av denna. Och genom att tvingas ge ut lån de aldrig skulle gjort annars sådde man fröerna till finanskrisen 15 år senare.
Obamaregimens finansminister har nu svurits in. Inte för att det spelar någon roll, de 700 miljarder USD man nu skall trycka ut i ekonomin kommer förstås inte hjälpa, utan frågan är väl mest när nästa paket om 700 miljarder skall trollas fram från sedelpressarna.
På annat håll har nu Islands regering avgått. Till synes kanske det beror på gatans parlament, men samtidig har fd statsministern drabbats av cancer, vilket kanske kan bidra till att det är lämpligt med ny regering. Fd statsminister Haarde har dock sagt att han vill sitta kvar i den nya regeringen.
Det finns inte så mycket som Islands regering har kunnat göra. Landet är för litet för att kunna rädda sina banker, som vuxit sig oproportionerligt stora för landet. Handlade det bara om inhemsk skuldsättning vore det inget problem, det kan man alltid lösa med sedelpressarna och medföljande inflation och devalvering. Men utländska åtaganden försvinner inte då, utan förstärks vid svagare valuta. Samtidigt har Islands centralbank gjort sitt bästa de senaste åren, med skyhöga räntor för att dämpa inflation.
På motsvarande sätt är det med de svenska bankerna som SEB och Swedbank. Inhemska felsteg kan staten alltid fixa, men äventyr utomlands, som i Baltikum är vad som riskerar fälla dem. Jämför man med USA, så är de amerikanska bankernas problem mestadels inhemska, och kan därmed hanteras genom tryckpressarna som i fallet F&F, även om tusentals banker och bolåneinstitut har gått omkull sedan finanskrisens start våren 2007.
Håller man sig inom landet finns inga problem. På samma sätt kan inte ett land bli bankrutt om det inte tagit upp lån i utländska valutor. Oturligt nog för euro-länderna så är euron att betrakta som en utländsk valuta i det sammanhanget, eftersom man inte kan trycka upp nya pengar efter eget tycke och fylla hålen med. Kostnaden är en svagare valuta och inflation. Nu börjar riskerna med statspapper och eventuella inställda betalningar, alternativt höjda räntor och därmed fallande värde på obligationerna, påtalas i media också.
