Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg konstaterar att världsmarknadspriserna på livsmedel som t ex kaffe faller, men det återspeglas inte alls i svenska butiker och han beklagar sig över de dominerande oligopolen inom svenska livsmedelskedjor. Han missar dock dels effekterna av den svenska valutan, och framför allt att oligopolen kräver att deras leverantörer anmäler prisändringar upp till sex månader i förväg. De svenska matpriserna kommer därmed fortsätta stiga, och det är oligopolens fel.
Anders Lindberg har således rätt, även om det inte handlar om att ICA, Coop och Willys inte sänker priserna när priserna faller och täljer guld, utan det handlar om att oligopolen kräver upp till sex månaders förvarningar om ändrade priser från leverantörerna inom livsmedelsindustrin. Därtill kör man ofta med rätt fina faktureringstider på upp till flera månader, så i praktiken finansierar leverantörerna butikernas lager av varor som kan ses som att de är till låns och inte betalade för när de står på hyllan, åtminstone inte hos de större butikerna med sin höga rotation av varor.
Men det är onekligen så att världsmarknadspriserna på ett antal livsmedelsråvaror har fallit och faller, exempelvis det heliga svenska kaffet. Men världsmarknadspriserna mäts i dollar, så för en korrekt analys måste man titta på priset i svenska kronor. Den alltid saktfärdiga riksbanken har ju på sedavnligt vis segat sig med räntehöjningarna, vilket har urholkat den svenska valutan i onödan och leder till att allt där priserna sätts internationellt (=det mesta utom lokala tjänster som frisören) blir dyrare för svensken.
Men den stora anledningen är fördröjningen i anmälan av priser.
Jag vet företag i livsmedelsbranschen, som i september anmälde 20% i prishöjningar till de stora livsmedelskedjorna. Med sex månaders fördröjning innebär det att priserna höjs först i februari – mars. Eventuella prissänkningar man anmäler nu kommer alltså först märkas av i maj. Så räkna lätt med 10-20% dyrare mat de kommande månaderna.
Huruvida livsmedelskedjorna sedan sänker sina priser lika mycket framåt sommaren återstår att se. Det finns ju även exempelvis elpriserna som existerar separat från livsmedelspriserna – en ICA Maxi förbrukar en del ström om vi säger så, och de tillfälligt lägre elpriserna i oktober består som vi ser inte.
Alla ägare av livsmedelsaffärer tvår förstås sina händer och intygar dyrt och heligt att de inte tjänar några som helst pengar på sin verksamhet, som mest verkar drivas av ren altruistisk välvilja mot sina medmänniskor. Vad som står i bokföringen vet alla egna företagare är något man väljer, t ex blir det ju ingen vinst om man istället tar ut en fet egen lön eller fakturerar affären för lokalhyra, managment- och administrativa tjänster via ett annat bolag, sk Lex Friskola Med Förbjuden Vinst (TM).
Överlag är livsmedelsbranschen intressant eftersom alla bestämt hävdar att de inte tjänar några pengar. ICA-handlare är ju kända för sin påvra livsstil, små bostäder i oattraktiva områden och gamla rostiga bilar.
En liten ledtråd kring konsumentprisinflation – någonstans hamnar pengarna. Pengar försvinner inte för att priserna stiger. De försvinner bara ur din plånbok som slutkonsument, och omfördelas till någon annans plånbok. Något för en journalist att gräva i är var hamnade pengarna egentligen. Fast det kräver kanske domänkunskaper och att man hittar någon villig att erkänna att de faktiskt täljde guld pga inflationen.
