Med anledning av Libyens fd diktator Khadaffis död kan det vara aktuellt att ta upp en punkt jag berörde på tisdagens föreläsning hos Utrikespolitiska föreningen i Lund, nämligen att det var Libyens export av 1.5 miljoner fat olja om dagen till Europa som drev på att man faktiskt blev moraliskt indignerade nog att lägga sig i landets interna angelägenheter. I kontrast så har man inte gjort något åt Syrien eller Bahrain.
Latest in Brent
Den leverantör jag hämtar min terminsdata från, Barchart.com, har tyvärr inget rullande spotpris för Brent-oljan, men väl för WTI. Nu är det dock Brentoljan som berörs starkast av den rådande krisen i Libyen.
Jag skakar fram aprilterminen för Brent nedan. Undantaget en vecka efter nyår så har veckoklimatet varit köp sedan i somras, så det är bara positiv trading som gäller i oljan. Tyvärr levererar Barchart.com enbart closes, så det blir inga candlesticks här. Fet mörkblå linje är stängningarna på Nymex.
Under februari har MACD rört sig horisontellt, vilket inte ger någon bra trading utan omväxlande signaler om köp och sälj/neutral. Med en horisontell MACD skall man undvika affärer. Så det har jag också gjort. Någon riktig köpsignal bekräftades av MACD först i tisdags. Det innebär att man skulle köpa igår, och inte har tjänat många korvören än så länge.
Fundamenta på Libyens kollaps har i så fall varit bättre att köpa på. Hälften av Libyens oljeproduktion är nu nerstängd, läs mer hos Flute.
Nu har även Saudi-Arabien blinkat och höjer lönerna för alla statsanställda (något överdrivet i princip alla som har jobb i Saudi-Arabien) med 15% i ett paket om 36 miljarder USD (Pollyanna-artikel från Business Week, som sväljer påståendena om reservkapacitet med hull och hår och inte yppar en rad kritik mot diktaturen i Saudi-Arabien, en av världens hårdaste. Saudi-Arabien skall nämligen rädda världen.) för att “kompensera för inflationen”. Man skriver även av skulder för folk som sitter i fängelse för sina skulder och startar rent av en ny TV-kanal med sport. Bröd och skådespel. Kuwait och Bahrain har tidigare provat att ösa pengar över befolkningen för att hindra uppror. Det fungerade för Kuwait, men inte för Bahrain.
Återstår att se om det fungerar för Saudi-Arabien. För smäller det i Saudi-Arabien så är det exit alla positioner utom ädelmetaller och all in i ädelmetaller och speciellt pappersolja som gäller. Bevaka läget extremt noga.
En liten bubblare är Algeriet, som exporterar mer olja än Libyen.
För övrigt har det börjat bubbla uppror även i Nordkorea. Frågan man då får ställa sig är om upproren även sprider sig till Kina.
Nåja, OMXS30 ligger redan i sälj både i veckoklimatet och i dagscharten, så ni skall redan ha gått ur era svenska aktiepositioner inför den globala krasch som blir resultatet om Saudi-Arabien kollapsar. Men vi är alltså inte där än.
För övrigt har många oljebolag i genomtrygga Kanada gått väldigt bra på sistone.
Man får ofta höra att OPEC minsann skall rädda världen och att de kan försörja resten av världen med olja. Verkligheten är förstås en annan. Via den sk export land model har vi lärt oss att den inhemska konsumtionen av olja i OPEC-länderna stiger och att nettoexporten därför faller, och ännu snabbare när respektive land också når sin nationella peak oil.
Tittar vi på OPEC-ländernas nettoexport, dvs deras produktion minus deras konsumtion, så har den fallit sedan toppen 2005.
Graf inklusive de fd OPEC-länderna Gabon och Indonesien nedan.
Graf över nuvarande OPEC-länder nedan.
Toppen 2005 sammanföll väldigt bra med när den rådande platåfasen inom den globala oljeproduktionen inleddes mot slutet av 2004, och med utplanande oljeproduktion så faller därmed oljeexporten från OPEC. Detta trots att Irak under perioden har fått igång sin oljeexport igen.
Att exporten fallit sedan 2005 kan inte heller skyllas på finanskrisen, då 2006 såväl som 2007 var år med fortsatt stark världsekonomi.
För övrigt kan man se hur Saudi-Arabien förr hade kapacitet att fylla upp Kuwaits och Iraks oljeproduktion pga Kuwaitkriget och det efterföljande embargot mot Irak, men hur Saudi-Arabien sedan 2005 alltså inte har kunnat kompensera OPEC:s fallande export med höjd oljeproduktion.
Tittar vi på OPEC-ländernas individuella export ser det ut som följer.
De enda länder som ser ut att ha haft en någorlunda ökande export är Qatar, Angola och Irak, men det hjälper alltså inte på långa vägar.
Sanningen är att länderna i OPEC i allt ökande grad inte kommer kunna försörja resten av världen med olja. Enligt exportlandmodellen kommer de rent av inte exportera någon olja alls efter år 2030, vilket också gäller Norge, Kanada och Ryssland.
Med tanke på beskedet att Saudi-Arabien skall sluta prospektera efter olja för att spara tillgångarna till framtiden, så kan man inte förlita sig på några illusoriska produktionsökningar från det landet, även om det förstås är nödvändigt för deras egen säkerhetspolitik att påstå att de närhelst de vill kraftigt kan öka sin oljeproduktion. Annars får förstås inte den extrema diktaturen i Saudi-Arabien något fortsatt amerikanskt stöd.
Se även Business Insider som menar att den som förlitar sig på OPEC:s förmåga att exportera olja lever i en drömvärld. Jag håller förstås med.
Med fallande export till bland annat västvärlden så är det förstås inte underligt att oljepriserna steg åren efter 2005, eftersom mängden olja tillgänglig för västerländska referensoljepriser som WTI och Brent stadigt minskat. Bland världens största oljeexportörer kommer förstås inte alla från OPEC, utan vi hittar här även Norge, Ryssland och Mexico. Men de uppvisar i stort sett samma minskande export som OPEC. Mer om det i ett senare inlägg.
En liten fotnot är att en del likställer OPEC med araber eller muslimer. Det är förstås helt fel. Karta från Wikipedia nedan.
Till OPEC hör t ex Ecuador och Venezuela, som liksom Angola, Nigeria och Iran inte är några arabländer. Vare sig Ecuador, Venezuela eller Angola kan på något sätt kallas för muslimska länder, medan Nigera är ungefär 50-50 muslimskt-kristet.
Vi ser som bekant årshögsta på oljepriset just nu, med amerikanska WTI på 86:86 USD under måndagen, och brittiska Brentoljan på 86:21 USD i skrivande stund. Därmed hade Daniel Yergin återigen fel, men det finns ju ingen som blir överraskad av det.
Oljepriset stiger förstås på förväntningar om ekonomisk återhämtning, så det kan vara på sin plats att jämföra årsmedlen på WTI-oljan med GWP, gross world product, bruttovärldsprodukten, dvs BNP för hela världens länder tillsammans.
Korrelationen mellan oljepris och global ekonomisk tillväxt är hög, 0.65, och tittar man på de utvecklade ekonomierna så blir korrelationen 0.84. Detta kan jämföras med korrelationen mellan svensk oljeförbrukning för transporter och den svenska ekonomiska tillväxten, där korrelationen är 0.95.
Men nu talar vi istället om pris.
Skulle de felaktiga hypoteserna om att marknaden ordnar fram all olja som behövs stämma så skulle förstås kvoten mellan oljepriset och GWP vara ganska konstant, men så är som bekant inte fallet om man tittar ovan. Eftersom det pga peak oil inte går att öka oljeproduktionen nämnvärt längre, så utvecklas istället oljepriset med hävstång på världsekonomin. Faller ekonomin så faller oljepriset desto fortare, och stiger världsekonomin så drar oljepriset iväg.
Värt att notera att kvoten mellan WTI-oljan och världsekonomin redan är uppe på nivåer som gällde år 2007, mitt under brinnande högkonjunktur, trots allt snack från OPEC om välfyllda oljelager och låg efterfrågan på olja. Jag vill nog hävda att marknaden har börjat prisa in peak oil och att det blir extremt svårt att öka oljeproduktionen för att svara upp mot den efterfrågan som finns i världsekonomin. Helt klart råder det iaf en skillnad mot den kvot som gällde 2005 vilket var något år in i förra högkonjunkturen.
Vi börjar alltså den ekonomiska återhämtningen med betydligt högre oljepriser än tidigare. Det signalerar en brist på olja.
OPEC-länderna vet mycket väl om detta, även om de aldrig medger det offentligt, och tar förstås gärna pengarna nu när det är uppenbart att marknaden tvingar upp oljepriserna för att sålla bort vilka som inte skall ha råd att köpa.
Som sig bör slår bensinpriset vid pumpen årsrekord tillsammans med oljepriset och priset förväntas stiga till över 14:- per liter till sommaren.
Om inte världsekonomin dyker igen de närmsta året, så får vi nog vänja oss vid betydligt mer än 14:- per liter. Räkna på både 15:- och 16:- för 2011 och 2012, minst. Kanske 18:-. Den som överlever får se.
Relaterat så börjar nu det amerikanska energidepartementet försiktigt medge att det kanske ligger något i det där med peak oil.
Efter att WTI-oljan steg över 60 USD tidigare under dagen, så gick nu även Brent-oljan över 60 USD.
Därmed är min prognos om att oljepriset skulle nå intervallet 60-80 USD under 2009 uppfyllt, och vi har fått se oljepriset dubblas sedan det bottnat runt 30 USD pga avbelåning. Nu är det slut med avbelåningen, och fundamenta får råda igen.
Nu kommer oljan förstås fortsätta uppåt som vi går in i högkonsumtionsperioden över sommaren, men prognosen var iaf korrekt.c
Oljan handlas alltså till priser vi såg mitt under brinnande högkonjunktur 2005-2007, fast världen är inne i den värsta recessionen och finanskrisen i mannaminne. Man kan ju också notera att dollarn är relativt stark och kan alltså inte förklara stigande oljepris, och i svenska kronor är vi nu på god väg mot att få se 13:- SEK per liter bensin till sommaren.
Anledningen stavas peak oil.