bostadslån

Bonnier/DI rapporterar om att en bolåneförmedlare gjort en undersökning som visar att 27% av de 90-talister som köper en bostad i Stockholm har sina föräldrar med på bolånen till lägenheten. Fast föräldrarnas stöd är ännu större, då detta inte omfattar de föräldrar som tagit lån på sin egen bostad för att ordna åtminstone bolånetaket åt telningarna.

Ska man kort sammanfatta en slutsats så är det att 90-talisterna har inte råd att bosätta sig i Stockholm utifrån sina egna inkomster och sitt eget sparkapital. Men det är förstås bara sunt och inte alls en bostadsbubbla…

27% av de 90-talister som skuldsätter sig för att köpa en bostad i Stockholm har alltså föräldrar med på bolånehandlingarna. I resten av landet är siffran 11%.

Som påtalas i artikeln omfattar detta inte kontanttillskott från föräldrarna. Ytterst få 90-talister har sparkapital nog för ens bolånetaket. Faktum är att medianhushållet i Sverige in har sparkapital för bolånetaket i Stockholm, och då knappast heller 90-talisterna, som i bästa fall nått 25 års ålder än så länge.

Till de 27% som får med sig sina föräldrar som låntagare till telningens bostad, ska läggas de där föräldrarna stoppat in sitt kapital – eget sparkapital eller belåning på föräldrabostaden – i bolånetaket till barnen. Man kan också tänka sig att man även stoppar in mer än bolånetaket för att pressa ner barnens boendekostnader.

“Stockholm, vår slutstation, vårt mål (templet i Jerusalem)” – Kent, Allt har sin tid

Fler än 27% av 90-talisterna får alltså ekonomiskt stöd för att kunna skaffa en bostad och instegslägenheter är idag alltså för dyra för målgruppen.

Det är naturligtvis inte en sund bostadsmarknad och naturligtvis en bostadsbubbla när unga vuxna inte kan köpa ett klubbmedlemskap i en bostadsrättsförening. Däremot kan man ifrågasätta huruvida detta är ett problem för föräldrarna. Det varnas för “föräldrafällan” etc men motiveras inte varför det skulle vara ett problem för föräldrarna att de skuldsätter den där villan de köpte för 750 000:- på 90-talet för att äntligen bli av med ungjäveln. Möjligen ligger problemet i att föräldrarna därmed har för stora skulder för att klara sig som pensionärer, men problemet specificeras inte.

Snarare visar curlingen av 90-talisterna på ett systemfel. Dels i höga bostadspriser och dels i att man yngre än 25 år absolut måste ha en fast bostad. Om det är något tillfälle man ska flytta runt och prova vad man gillar, var man vill jobba, var man vill bo, så är det just när man är ung. Att som ung köpa en bostad innebär höga transaktionskostnader vid flytt, som garanterat kommer i takt med att man träffar en långsiktig sängpartner och rent av bildar familj, eller för den delen skaffar jobb på annan ort.