Bonnier/DI rapporterar om att en bolåneförmedlare gjort en undersökning som visar att 27% av de 90-talister som köper en bostad i Stockholm har sina föräldrar med på bolånen till lägenheten. Fast föräldrarnas stöd är ännu större, då detta inte omfattar de föräldrar som tagit lån på sin egen bostad för att ordna åtminstone bolånetaket åt telningarna.
Ska man kort sammanfatta en slutsats så är det att 90-talisterna har inte råd att bosätta sig i Stockholm utifrån sina egna inkomster och sitt eget sparkapital. Men det är förstås bara sunt och inte alls en bostadsbubbla…
27% av de 90-talister som skuldsätter sig för att köpa en bostad i Stockholm har alltså föräldrar med på bolånehandlingarna. I resten av landet är siffran 11%.
Som påtalas i artikeln omfattar detta inte kontanttillskott från föräldrarna. Ytterst få 90-talister har sparkapital nog för ens bolånetaket. Faktum är att medianhushållet i Sverige in har sparkapital för bolånetaket i Stockholm, och då knappast heller 90-talisterna, som i bästa fall nått 25 års ålder än så länge.
Till de 27% som får med sig sina föräldrar som låntagare till telningens bostad, ska läggas de där föräldrarna stoppat in sitt kapital – eget sparkapital eller belåning på föräldrabostaden – i bolånetaket till barnen. Man kan också tänka sig att man även stoppar in mer än bolånetaket för att pressa ner barnens boendekostnader.
 |
| “Stockholm, vår slutstation, vårt mål (templet i Jerusalem)” – Kent, Allt har sin tid |
Fler än 27% av 90-talisterna får alltså ekonomiskt stöd för att kunna skaffa en bostad och instegslägenheter är idag alltså för dyra för målgruppen.
Det är naturligtvis inte en sund bostadsmarknad och naturligtvis en bostadsbubbla när unga vuxna inte kan köpa ett klubbmedlemskap i en bostadsrättsförening. Däremot kan man ifrågasätta huruvida detta är ett problem för föräldrarna. Det varnas för “föräldrafällan” etc men motiveras inte varför det skulle vara ett problem för föräldrarna att de skuldsätter den där villan de köpte för 750 000:- på 90-talet för att äntligen bli av med ungjäveln. Möjligen ligger problemet i att föräldrarna därmed har för stora skulder för att klara sig som pensionärer, men problemet specificeras inte.
Snarare visar curlingen av 90-talisterna på ett systemfel. Dels i höga bostadspriser och dels i att man yngre än 25 år absolut måste ha en fast bostad. Om det är något tillfälle man ska flytta runt och prova vad man gillar, var man vill jobba, var man vill bo, så är det just när man är ung. Att som ung köpa en bostad innebär höga transaktionskostnader vid flytt, som garanterat kommer i takt med att man träffar en långsiktig sängpartner och rent av bildar familj, eller för den delen skaffar jobb på annan ort.
53 kommentarer
Ungarna borde lära sig dela bostad, det gör man utomlands. Eller bo mindre centralt.
Men troligen får de dela en hyresrätt långt ut. Eller acceptera att inte ha så mycket över efter boendet är betalt.
Men Hallå
Du tror alltså att du kommit på något nytt ?
Att det idag inte skulle finnas ungdomar som delar på en lägenhet i Stockholm
Skrämmande att någon har så lite kontakt med verkligheten
Det är just därför som priserna kan fortsätta att stiga, folk kan alltid bo trängre.
För 10 år sedan hade den välbetalde singeln råd med en 2a, nu med en 1a och om tio år en delad 1a med en room mate. Jämför t ex London och New York (jag gör inga andra jämförelser med Stockholm och dessa städer…).
Ungarna borde lära sig dela bostad, det gör man utomlands. Eller bo mindre centralt.
Men troligen får de dela en hyresrätt långt ut. Eller acceptera att inte ha så mycket över efter boendet är betalt.
.. och här sitter jag med en BR som jag hyr ut, bor i andre hand och fick precis ett erbjudande av ett förstahandskontrakt i Norra Djurgårdstaden.
Jävla bostadskris.
Vad är hyran på det objektet?
12 000 för en liten 2a är standard.
Linus, 11 000 SEK (ingår ej el, vatten – något muppigt miljöhustänk). Men det täcker jag med uthyrningen av min BR. Sedan om det är värt att ha den hyran så långt bort är en annan femma…
Det beror inte på att bostäderna är dyra utan på att 90-talisterna är odugliga dagdrivare.
Intressant…
Har du mer om detta?
För den där grabben i Trollhättan, som ansågs vara en rasist men som uppenbarligen var i riktigt dålig form psykiskt, var just i den generationen…
Vi har väl även grabbarna som far till Syrien i just den generationen.
Så har det hänt något under dessa år som just skapat problem för just denna generation?
För det har ju ändå varit goda tider hela tiden….
@Ben
Och hur mycket pengar är det rimligt att en genomsnittligt duglig icke-dagdrivare har jobbat ihop innan det är dags att köpa en första lägenhet?
@Thomas Gunnarsson
Så har det hänt något under dessa år som just skapat problem för just denna generation?
De kanske har haft dåliga förebilder?
Hela inställningen att man fanimig ska bo där man inte har råd är märklig.
Särskilt i ljuset av att Stockholm knappast erbjuder något unikt, alls. Vill man studera eller arbeta går det utmärkt att hitta ungefär samma i typ Västerås Lund, Gbg eller Malmö, det är jag övertygad om. Karolinska är väl ett undantag, det är en väldigt bra utbildningsinstitution men annars får man väl rätta mun efter matsäck helt enkelt.
Har det hänt något? Ehhh… hört talas om internet? Hört talas om att en genomsnittlig manlig tonåring tillbringar fem timmar per dag med datorspel och surf? Vi snackar alltså stillasittande leusure time motsvarande nästan ett heltidsarbete per vecka!
@ Ben
De som egentligen inte har råd att bo har inte heller råd med bil. Då gäller innerstad så att man kan låtsas att detta är något man valt bort på eget bevåg. Ekonomiska realiteter har en tendens att göra hip trend av begränsade förutsättningar, som t.ex när hipsters för något år sedan började äta havregrönsgröt för att det var "coolt" och baka själva med surdeg, men det var ju egentligen för att de inte hade råd knappt ens med nudlar.
@Peter Andersson
Jag är förvisso 80-talist men i tonåren satt jag nog så mycket framför datorn om inte mer. Jag har ändå jobb och har köpt klubbmedlemskap. Mina kompisar med liknande böjelse har likaså jobb och egen bostad. Lite väl enkelt att skylla på internet. Då bortser du även ifrån att de kan göra konstruktiva saker på datorn som att komponera musik, författa eller att lära sig programmera.
Jag vill snarare (nästan alltid när det gäller barn) skylla på föräldrarna som inte tog tag i problemet. Det finns gott om sätt att göra sina barns liv miserabla, för att få dem att göra som man vill.
@ Mattias J
Majoriteten av din generation har jobb och klarar sig bra. Den minoritetsgrupp som inte gör det verkar dock vara större än hos någon tidigare generation. Kanske är vi som samhälle på väg mot "peak verklighetsförankring" eller något dylikt…
I princip alla handpenningar är bolån på föräldrarnas kåk. Källa: mäklarbekanta, bankbekanta, min umgängeskrets (sen 80-talist och stockholmare).
Eller så kanske hyresrätter är bättre för unga. Men då får fastighetsbolagen ta risken istället för BLT.
Jag gissar att majoriteten av dessa handlar om att bosätta sig i socialt problemfria områden och då kostar det, så slutsatsen är inte helt korrekt.
Visst kan det påverka men tror inte detta är så viktigt. En sökning på Stockholms kommun på hemnet sade mig att den billigaste lägenhet en ute just nu kostade 1.3M vilket ger en kontantinsats på ca 200k. Inte helt lätt att spara ihop till det i ung ålder utan någon form av bidrag från föräldrarna (t.ex. donationer eller hyresfritt boende efter studenten).
Dock så är ju siffran 27% endast de där föräldrarna antagligen både har hostat upp till kontantinsatsen och behöver vara med på lånet för att banken ska säga ok. Den siffran påverkas säkert av önskan om att slippa vissa områden. Men de flesta behöver nog hjälp för att köpa en lgh i Stockholm innan 25 oberoende av om man vill bo i Rågsved eller på Söder.
Jag har en inkomst på 90e – 95e percentilen i Sthlms län men likt förbannat kan jag ej köpa en 3:a i Sthlms innerstad pga att jag ej gjort bostadskarriär. Tydligen är bostadskarriär mycket viktigare än arbetskarriär i dagens bubbelsamhälle…
Lösningar:
-Skaffa svartkontrakt på HR?
-Bo i andrahand för evigt?
-Köpa BR efter kraschen?
-Vänta på marknadshyror så jag kan betala 20,000 kr/mån för en 3a i innerstan?
-Flytta till annat land där lönerna är högre och hyrorna / bostadspriserna lägre?
Situation Sthlm:
Min inkomst: ca 50,000
Önskad bostad: 3a i Sthlms innerstad
Pris för BR: 5-6 miljoner
SBABs lånelöfte online: max 3,3 miljoner, (behöver alltså 2 miljoner kontant)
Kötid för HR: 20-30 år (har några års kötid endast)
Svartkontrakt för 3a innerstan: 500,000-1,000,000 beroende på storlek och adress.
Som ni ser så räcker det inte att tillhöra "eliten" i form av hög inkomst om man inte har 1-2 miljoner i sparkapital för att köpa antingen BR eller HR-svartkontrakt.
Är inte detta ett tecken på att priserna är kraftigt övervärderade och borde halveras?
Du tar på problemet själv. Det är det faktum att det är Stockholms innerstad som anses vara paradiset som driver priserna. Om du får bort det ur ekvationen så hittar du betydligt billigare också i Stockholm. Du nämner att flytta till annat land, förmodligen menar du en huvudstad i ett västligt land, då är det betydligt dyrare än Stockholm
Jag har inte studerat åratal på universitet och jobbat upp mig till 95e percentilen i löneskala för att bo i nån rutten förort och dela pendeltåg & tbana med kreti o pleti. Tillhör man 95e percentilen ska man ha råd att bo därefter, dvs i innerstan eller motsvarande villaområden.
Sthlms bostadspriser är mycket högre än t.ex. Oslo, Köpenhamn och Berlin trots att lönerna ligger på samma nivå eller högre på dessa orter. Det är dessutom mycket enklare att skaffa hyresrätt i nämnda huvudstäder.
Din självgodhet är löjlig och dessutom obefogad. Med dina inkomstpercentiler jämför du dig bl.a. med sjukpensionärer, arbetslösa och studenter – sen slår du dig för bröstet för att du tror dig tjäna mycket? Verkligheten är att din inkomst är högst medelmåttig i jämförelse med de som köper bostäder i de områden du anser dig ha rätt att bo i. Förövrigt är inte bostadspriserna i Stockholm väsentligt högre än i Oslo.
@gustav
Skulle gissa att även med en svag NOK så är lönen bättre i Oslo, och skatten lägre.
Det enda som saknas är väl insatsen då. För 4Mkr får du en tvåa på söder.
Att tillhöra 95 precentilen med 50k visar bara på hur löjligt komprimerad lönebildningen är i Sverige.
Samtidigt illustrurar det situationen rätt galant. De som helst inte vill ta lån och har hög inkomst har ändå inte råd. Något är ju uppåt väggarna. Samtidigt som kritiken är befogad.
Vad exakt är det som motiverar en tvåa på Söder att kosta så mycket?
Läget är ju fint och centralt, liksom att det finns en del butiker att välja på – men man måste ju ha råd att handla där.
Hade inte det funnits de som gjort bodtadskärriar och lägenheter i periferin kostar mellan 1-3 miljoner hade den där tvåan varit billigare.
Om man inte vill dela offentliga rummet med kreti och pleti kanske (stor)staden inte är något för dig. Du kanske kan hitta något enslig stuga för en billig peng…
Visserligen får föräldrarna göra en sista curlinginsats och vara med på lånen eller kanske till och med låna upp på villan, med det är bara en temporär situation. Dagens ungdomar är framåt och efter några år klarar de lätt av att ta hela lånet själva.
För att kvala in på top10% i inkomstligan under 26 tjänar man 30kkr i månaden före skatt. Så skall man ha en chans att ordna med lån för någon liggvänlig adress är det föräldrar som gäller…
Exakt, bor du utanför tullarna blir det svårt att föra vidare generna.
Lösningar:
-Skaffa svartkontrakt
-Bo i andrahand i innerstan.
-Hyra Air-bnb lägenhet nära Stureplan på lönehelgerna och fejka att du bor där. Är bruden tillräckligt full kommer hon inte ifrågasätta att det står ett annat namn på dörren. 🙂
Vill du verkligen föröka dig med någon som promt måste tro att du bor i innerstan?
7mdr bor utanför tullarna och många av dessa klarar att föra sina gener vidara…
Nu får du väl ge dig? Att fjortisar (= alla under 25) inte har råd att köpa lägenhet utan föräldrarna är väl inget bevis på att vi har en bostadsbubbla? Snarare ett tecken på att bankerna fungerar. Det som däremot INTE fungerar är den generella välfärdsstaten. Men den har väl heller aldrig varit en liberal's prio? Det är "synd" om alla som inte har föräldrar som ser efter dem (det är ju själva poängen med en generell välfärdsstat – att utjämna livschanserna). Men nu tycker väl majoriteten av Sveriges befolkning att det ska vi INTE ha (Allians + SD är överlägsna i opinionen), så därför är det each to his own. Eller tillbaka till klanen! Sänk skatterna! Avskaffa ROT, RUT, TUT, föräldraförsäkringen, ränteavdragen, statlig a-kassa, all sjukvård utom akutvård, och avgiftsbelägg universiteten. (OCH då skulle man dessutom kunna ha öppna gränser – eftersom väldigt få skulle vilja komma hit.)
Jag är 30+, tjänar 50+ före skatt/mån men har ej råd att bo i innerstan. Är inte det ett tecken på bostadsbubbla?
Du kan tjäna 150k/månad. Det intressanta är hur länge du har gjort det och hur mycket du har sparat. I steg ett. På 50k får du väl ut ca 34(?) och kan tänka mig att du bränner en hel del på att äta ute, krogen, kläder, resor och annat. Men du kanske är en sparsam typ.
@pink: jaha? hur lyckas du INTE ha råd med innerstaden? Det finns ingen som kan göra dina prioriteringar. Eller vill du att soc ska komma hem och torka dig i arslet också?
@pink igen: jag såg din tidigare post. Ja, det är för jävligt att det lönar sig mer att bo men inte att arbeta. Återinför fastighetsskatten.
Måste man bo i Stockholms innerstad ? Finns det inga andra alternativ ?
Jo, Djursholm, Stocksund och Lidingö funkar också.
Varför det? Varför inte Stora Essingen, Sigtuna, Saltis eller säg Dalarö? Det låter som du inte är från Stockholm. Tyvärr är det hela lite som med båtar: Det finns alltid någon som har en dyrare båt. https://m.youtube.com/watch?list=PLAqegtQeNgWjgXirVL2jPRB30ZOJsSOVU&v=MEssP-jg4jY
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det blir lite för mycket fördigblandat dravel tillsammans med anekdoter och en hel del rimliga poänger.
Låt oss kolla på det.
Och chilla lite. Visst @Pink kanske tjänar mer än de flesta men han/hon?hem har väl haft det som mål och kämpat sig dit. Har ditt mål varit att tjäna massvis med pengar i form av lön?
Sen.
Varför kanske föräldrar gör en sista curlingansträngning och utökar sitt bolån för sina telningars skull?
Några exempel:
1. De kanske har settvärdeökningen på sit hus eller tidigare amortering som ett bättre alternativ än att på traditionellt vis spara på konto (tänk USA) för barnen boende/utbildning etc. Räntan är obefintligt så att amortera och/eller låna sen på värdeökningen är ju en mycket bättre kumulativ effekt?
2. De ser inte att de har något val för de vill inte att barnen skall
a) bo för långt bort för då kanske de stannar där.
b) Det är "i Stockholm jobben och möjligheterna finns". (Även ligga då tydligen enligt uppgift.)
c) det är här man kan vara stolt över barnen
Sannolikt är det så att de flesta hellre vill hyra något som är billigt. Men liksom Lotta Trouble påpekar så känner folk sig rika och allmännyttan har i allt mindre omfattning handlat om utjämning och mer om klättrande på en socio-ekonomisk pyramid och slå sig fram. Ett sort egocentriskt navelpillande drivet av billiga krediter på befintligt bostadsbestånd.
(När jag skriver det här påminner det hela lite om en centralamerikansk civilisation som tros ha bott på byggda "öar" där eliten bodde högst upp och var så avgudade att de inte behövde lämna "än". De tros ha varot prästerskapet och levde i lyx, medan de övriga då slavade för dem, mot att de skötte kontakten med gudarna för att det inte skulle bli översvämning, jordbävningar osv andra läskigheter. Givetvis gick det åt skogen, men det måste även det ha varit en enorm egotripp så länge de varade för de som,hade det bra utan att förstå vart det var på väg. )
Samtidigt skapar vi ju framtida problem för de unga kanske inte kan spara.
Ett lite dåligt exempel. För flera år sen på ett tåg till Västmanland pratade jag med en lärling (Björklunds lärlingsprogram ngt sånt). Denna person pluggade bygg på gymnasiet, eller så hade han gått it gymnasiet, jobbade som lärling och fick ut enligt egen utsago ca 4-5 tusen att leva på. Han hade inte heller riktigt råd att bo någonstans och hade säkert framtidsplaner. Anledningen var att det fanns inte bostäder som var tillräckligt billiga och enkla och sågs inte som tillräckligt intressant att hyra ut till. Det gjorde givetvis att han inte kunde spra heller. Så på det viset var han potentiellt lite fången i en sorts modern fattigdomsfälla.
Så till problemet.
Det är i sig visserligen problematiskt att personer med hög inkomst inte heller kan hitta vettigt boende enligt egna kriterier, men det är nog ett större problem att personer som har lägre till normala inkomster har antinge. Alldeles för orimligt stora lån som de inte klarar av att komma ur utan kan bara ge service på om marknaden sätter sig, och att utjämningsfunktionen och solidaritetspoängen med allmännyttan försvunnit. Liksom att ungas möjligheter att spara är kraftigt kringskuren.
Det finns säkert mycket mer utåt borgerliga länder som har trots det uthämningsmekanismer i samhället. Och sen: Varför är det egentligen nödvändigtvis dåligt att en höginkomssttagare vill hyra? Vederbörande kanske har andra prioriteringar.
Jösses, jag har varken lön, utbildning eller något annat för att ha möjlighet att bo i en stad som huvudstaden. Ändock är jag glad: jag har snappat upp ett ord som uppenbarligen ingår i allmänbildningen: percentil. Dessvärre är jag aningen osäker på betydelsen…
En förklaring: http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Statistikskolan-Percentiler-visar-fordelningar/
"Stockholmare är smartare än lantisar" – AKB.
Varför är det så fult att bo på landsort? Det kanske är den frågan man skall ställa sig istället för "varför vill så många bo i innerstad". Varför har vi en kultur i Fjollträsk som ser ned på folk utanför tullarna? Varför drar denna kultur till sig ungdomar nästan som om den var en sekt?
Vad kan man säga ? , Tack Pappa !!
Vad kan man säga ? , Tack Pappa !!