Dags för lite fredagsmys. Med nya elbilen körde jag till Stockholm från Sätila (motsvarar Göteborg i avstånd) utan att ta någon laddpaus trots att bilen inte var fulladdad. Jag stannade dock ändå två gånger för att ta kaffe respektive lunch.
Egentligen var det tänkt att som oftast ta tåget till Stockholm för förra fredagens signering hos SF-Bokhandeln, men det är sommar och därför spårarbeten och det skulle tagit över sex timmar med två byten, vilket dels innebär att man hade behövt starta enormt tidigt, och sedan sannolikt inte kommit fram enligt tidtabell. Vilket inte fungerar när det är annonserat offentligt framträdande.
Så det blev nya elbilen.
Jag hade glömt ställa om laddningen till full innan avresa, så morgonen inleddes med laddning på solkraft istället för att sälja den. Laddstyrkan hölls låg då det var bitvis molnigt och laddningen hamnade inom högeffektstaxatider, så avresan skedde till 94% laddning. Man kan för övrigt se hur laddningen stoppades av hemautomatiseringen på 94% eftersom solen gick i moln och det därmed skulle bli väldigt dyrt att ladda dagtid.
Första stoppet på ca 15 minuter blev på Circle K på riksväg 40 innan Jönköping, där kaffe och fika införskaffades samt toaletten besöktes. Eftersom det inte fanns något behov av laddning laddades inte heller bilen.
Nästa stopp blev på ca 20 minuter, denna gång på Shell, St1 eller Ploq eller vad det heter numera mellan Linköping och Norrköping (eller var det efter Norrköping?) och sedan fortsatte resan.
Prognosen var hela tiden att nå målet med runt 7-8% i laddning, eller runt fyra mils räckvidd. Att fastna i köer (bilen drar ca 1 kWh per timme stillastående med kupékylningen och systemen igång, men det kan också vara lägre och jag har bara högst anekdotiskt kolla upp detta), så med runt 6-7 kWh kan man fastna i köer på Essingeleden rätt länge i Stockholm utan att oroa sig. Annars finns det laddare överallt numera – fler än bensinstationer – så om stillastående hade ökat förbrukningen hade det bara varit att hoppa av på nästa avfart och ladda några minuter.
Bilen klagade dock med start 20% och ännu mer när man gick under 10% och navigatorn började föreslå att jag skulle köra en massa omvägar och ladda, så jag stängde av bilens egna och gick över till Apple CarPlay istället. Nådde slutligen målet på 7% laddning. Men visst, en oerfaren elbilsförare kanske skulle bli stressad över att bara ha 40 km kvar i räckvidd, men elbilarna är väldigt exakta och inte som brännbilar att de säger “nu är du på reserven och vi tänker inte berätta hur nära det är till soppatorsk”.
Poängen här är att även utan att ladda så stannar man av naturliga skäl. Första benet var lite mer än en timmes körning och det andra ungefär en timme och tjugo minuter Sista långa benet var drygt två timmars körning. Mycket mer är knappast lämpligt utan paus av trafiksäkerhetsskäl. Google Maps listar detta som 447 km och fyra timmar och 37 minuter.
Sedan laddades bilen på en gatuparkeringsladdare i Stockholm. En fördel med elbil är att det är extremt enkelt att hitta parkering i Stockholm, då så många gatuladdare är reserverade endast för detta plus att laddapparna därmed ger besked om var det finns lediga P-platser, inget man kan se som fossilbilist. Annars finns det ju gott om P-hus med hundratals laddare vardera, även om de då inte är reserverade.
I morgon signerar jag böcker hos SF-Bokhandeln i Linköping 12:00 – 13:30. Att åka kollektivt till Linköping går fetbort, svensk järnväg är byggd för att ta alla till Stockholm, det går betydligt snabbare att ta bil om man ska på tvären i landet och inte traktar efter Vita Stockholmia*.
Jägarhjärta låg förra veckan #3 på Förfläggareföreningens och Svenska Bokhandlarföreningens nationella topplista över all sorts skönlitterat.
Kommer eventuellt inte behöva ladda alls för att köra dit och tillbaka, men ställer mig förmodligen på någon destinationsladdning ändå, även om det är billigare att ladda hemma. Chargefinder rekommenderas som tjänst och app för elbilsladdning om ni inte redan upptäckt den och ger besked om lediga (parkerings)laddplatser. Fossilbilister varnas dock för tjänsten, för den punkterar tramset att “det finns inga elbilsladdare”. Och ja, du har inte råd att köpa en elbil och den bästa bilen för miljön är en 40 år gammal Volvo osv och dessutom är Miljöpartiet positiva till elbilar och de saknar knappar och du gillar när det låter och luktar, samt måste kunna köra 1 000 km utan att stanna ens för att kissa. Tursamt nog finns det de som har råd att köpa nya bilar såväl för 40 år sedan som idag, så det existerar begagnade bilar efter några år. Utan nybilsköp, inga begagnade bilar.
Med det önskar jag alla damer och herrar ett härligt fredagsmys.
*obskyr popkulturell referens
