Sosseriet försöker skylla de höga bensin- och dieselpriserna på Donald Trump, men i verkligheten är större delen av prishöjningen vid pumpen sosseriets skattehöjningar på bränslen.
Latest in bensinpris
Det “låga” oljepriset är djupt olyckligt och har på kort tid slagit ut en lång rad projekt inom förnyelsebar energi. Problemet är, som påtalats här tidigare, att ett projekt kan ta 10-15 år från start till fullskalig drift, men det tar bara ett beslutsmöte på kanske en timme att lägga ner projektet.
Tidigare prognoser följs fullt ut. Diverse tekniknaivister har påstått att biobränslen kan ersätta fossiloljan, men i verkligheten räcker det med tillfälliga dippar i oljepriset, likt vi sett sedan hösten 2014, så slås de långsiktiga ersättarna till oljan snabbt ut.
Förnyelsebar energi för att ersätta oljan efter peak oil kräver långsiktighet och långa ledtider. När prisförutsättningarna snabbt ändras slår man ut all långsiktighet. Volvo slutar helt med etanolfordon. De stora svenska biobränslesatsningarna läggs ner.
Sedan står vi där igen om några år med ett skyhögt oljepris, men utan biobränsleprojekt. Tekniknaivisterna visar sig alltså ha fel och realisterna har rätt. Det är extremt svårt att ersätta oljan, just på grund av det kortsiktiga tänk som dominerar.
Samtidigt kan man konstatera att det var panikrubriker 2005, när oljan för första gången sedan 80-talet gick över 50 USD. Dagens oljepriser ansågs vara mycket dyra för tio år sedan. Men nu har vi vant oss och tycker istället att forna tiders skyhöga oljepris är billigt.
Även denna process kommer upprepas. I nästa prisryck kanske oljan går till 200 USD och stannar där ett tag. När priset kraschar den gången kanske det blir ner till 100 USD, vilket vi kommer tycka är billigt.
Vi fortsätter i full fart rakt in i peak oil-väggen, utan någon som helst långsiktig planering. Tvärt om gör vi samhället allt mer beroende av enkla biltransporter och förvärrar på sikt situationen. Scenariot fortsätter helt och hållet enligt prognosen utan några realistiska lösningar i sikte.
Som förutspått innebär Miljöpartiets inträde i regeringen dödsstöten för svenskt jordbruk och svensk landsbygd. Det senaste påfundet är höjningen av bensin- och dieselskatten, som dessutom nu automatiskt ska fortsätta höjas 2% snabbare än inflationen för all framtid.
Till en början är det naturligtvis nödvändigt att få upp priset på bensin och diesel, för att tvinga fram en nödvändig omställning på grund av peak oil. Men när man bara tar med ena handen utan att ge med den andra får man inte omställning utan avveckling.
Höjningen är alltså inte bara en engångshöjning, utan man ska därefter höja med BNP + KPI varje år, eller 4% om året om den ideala KPI-ökningen om 2% uppnås och 2% blir den årliga BNP-tillväxten över en konjunkturcykel.
Sverige har förvisso långt ifrån EU:s högsta drivmedelspriser, men istället har vi EU:s kanske längsta transportsträckor. Speciellt gäller detta jordbruket, där mejerier, slakterier, andra förädlingspunkter och exempelvis foderfabriker har utsatts för en extrem centralisering. Österrike har 5000 slakterier, med minst en slaktare per by, ofta flera. Sverige har kanske 50 stycken, varav färre än tio står för 95-98% av slakten. Då är ändå Sveriges yta 5x så stor som Österrikes. Vi kan prata och slå oss för våra moraliska stormaktsbröst över vår fantastiska djurhållning, men den slutar gälla så fort djuren ska slaktas – då ska de transporteras enorma sträckor.
Svenskt jordbruk har därtill högst beskattning, lägst pensioner och Sverige har avsagt sig EU:s bondepension för vi måste vara bäst i klassen, högst skulder, hårdast regler, nitiskaste och omutbara besiktningsmän. Teknik, utsäde, avelsmaterial mm är exakt samma som i resten av världen – det finns inga unika konkurrensfrämjande svenska fördelar, utom möjligen att vi sällan har brist på vatten.
Det enda svenska bönder kunnat vara måttligt nöjda över är relativt lågt dieselpris. Den lilla ljusglimten ser Miljöpartiet nu till att släcka.
Vad syftet är kan man fråga sig. Menar partiet att hipsters från Söder ska ut och spänna plogen över axlarna och plöja för hand? För något annat alternativ än att spänna hipstern framför plogen finns inte om vi inte ska få använda traktorer. Att avla fram arbetshästar tar många decennier, kanske hundratalet år, och tar dessutom en hel del jordbruksmark i anspråk, även om man förstås kan äta upp “traktorn” när servicebehovet blir för stort.
Därtill slår man direkt och stenhårt mot landsbygdens, och speciellt glesbygdens befolkning. Det finns inga alternativ – det går inte bussar, det finns inte järnvägar, och de järnvägsstationer som finns dras allt oftare in helt eller passeras av de flesta tågen. Det finns inte cykelvägar.
Men för Miljöpartiets hipsterväljare på Söder existerar all infrastruktur.
Så istället får vi en straffskatt på landsbygdens folk. Inte sker det heller någon grön skatteväxling för dem heller. Tvärt om ska inkomstskatterna höjas framöver och några undantag eller avdrag för att man bor utan den samhällsservice och infrastruktur man betalar skatt, precis som alla andra, för ges inte. Tvärt om följer ju regeringen nu nästan alla skattehöjarförslag från SACO, så snart slopar man även pendlingsavdraget, vilket SACO föreslog.
Siste man släcker ljuset på landsbygden. Avveckling inte omställning är målet. Omställning handlar om att ge och ta. Regeringen bara tar.
Bensinpriset är idag 11:52, varav 4:88 är skatt och 2:30 är moms. Skatten höjs nu med 0:44, vilket även ger 11 öre till i moms. Totalt blir skatten därmed 5:32 plus 2:44 i moms och ett totalpris på 12:07.
Till år 2030 kommer med 4% höjning av skatten om året, skattedelen ligga på 1.04^15*5.32=9:58, vilket även höjer momsen med 0.85 öre. 2030 kommer därmed priset på bensin, allt annat lika, att ligga på 17:18 SEK.
För att slå extra hårt mot bönderna höjer man dock inte dieseln med 0:44 SEK, utan med 0:48 SEK, eller 0:60 SEK inklusive moms. Släng på de höjda skatterna på konstgödsel så inser man att linjen är konsekvent – svenskt jordbruk ska läggas ner, och maten ska istället importeras i ännu högre utsträckning än de ca 50% som redan sker.
Som vanligt har Motormännen fel i sitt aktuella gnäll över bensinpriset. Oljepriset fall återspeglas fullt ut i bensinpriserna. Samtidigt är detta småpengar för de allra flesta.
Som bekant finns det en säsongsvariation i bensinpriset, som nästan alltid är som lägst vintertid. Nu när 2013 är avklarat så kan man intressant nog konstatera att 2012 och 2013 började och slutade på nästan exakt samma bensinpris, men att priserna 2013 annars var lägre än 2012.


