Det börjar nu bli tydligt vilka politska åtgärder (s) mörkar med innan valet, men kommer införa efter valsegern i september. Dit räknas den djupt orättfärdiga dödsskatten (även känd som arvsskatt), samt fastighetsskatten. Man överger också alliansens försök att göra det enorma svenska banksystemet stabilare.
Latest in arvsskatt
DagensPS har en artikel om mångmiljonären och fd finansmannen David Webb, en amerikan som hoppade av den amerikanska finanskarusellen och nu flytt till Sverige. Artikeln hos DagensPS är ett referat av en 15 sidor lång artikel i magasinet Filter, titulerad Flyktingfamiljen, som dock inte finns på nätet.
Som bekant har sittande alliansregim avskaffat arvsskatten. Tyvärr finns det röster som höjs om att denna orättfärdiga skatt skall återinföras. Motivet är förstås att det på något vis är osolidariskt mot de som inte lyckats så bra här i livet, att rika kan skicka vidare redan skattade pengar de byggt upp under livet utan att staten skall få ta dem när de dör.
För att ha pengar idag så skall du först betalat skatt på t ex arbete, och sedan investera dessa pengar. När du sedan gör vinst, så betalar du återigen skatt på pengarna, och från visst håll så vill man återinföra en skatt på döden.
Arvsskatten gör att t ex gamla familjeegendomar, t ex en familjegård, måste säljas för att kunna finansiera dödsskatten.
Men majoriteten som drabbas av arvsskatten är inte rika, utan vanliga Svenssons.
Ett fall gäller vanliga barnfamiljer. Man kan säga mycket, men är det något jag inte tycker man skall tumma på så är det barns välfärd. Barn är generellt helt oskyldiga till den situation de hamnat i. Jag skall nu ta ett inte helt ovanligt exempel på hur en återinförd skatt på döden kan slå för en ganska vanlig barnfamilj.
Familjen Svensson, med makarna Adam och Eva, är födda tidigt 70-tal, och köpte sin femrumsvilla på 90-talet. De betalade 1 MSEK för ett hus i ett storstadsområde, och finansierade detta med lån. Sedan dess har marknadsvärdet via bostadsbubblan stigit till 4 MSEK och taxeringsvärdet till 3 MSEK. Lånet är nu nedamorterat till 0.5 MSEK. Familjen har även 50 000:- sparat på banken och i fonder. Adam och Eva fick barn runt sekelskiftet, och barnen är nu 10, 7 och 5 år gamla. Nu återinför en socialistregim skatt på döden, 20% på alla tillgångar över 0.2 MSEK.
Tragiskt nog så omkommer Adam i en bilolycka och lämnar Eva och de tre barnen efter sig. Adams del av tillgångarna är taxerade till (3-0.5)/2+0.05/2=1.275 MSEK. Efter att ha betalat 10 000:- för begravningen så knackar nu Skatteverket på dörren. Det är dags att betala skatt som straff för att Adam har dött. Eva behöver betala 20% av 1.075 MSEK, dvs 215 000:- SEK som straff för att barnens pappa har dött. De här pengarna har inte Eva, efter begravningen har hon bara 40 000:- kvar och banken är inte villiga att erbjuda henne något lån som ensamstående med tre barn.
Istället måste hon alltså sälja huset. Inte bara har barnen just förlorat sin pappa, utan nu skall de också förlora sitt hem och tvingas flytta bort från sina skolkamrater, kompisar och sitt föreningsliv. Med pappans bortgång rycks barnens hela sociala nätverk undan, därför att socialistregimen tycker det är bra med en skatt på döden.
Eva säljer nu huset för 4 MSEK, vilket är en vinst på 3 MSEK, av vilken socialistregimen också bestämt att 20% skall gå i skatt. Tillsammans med arvsskatten ovan behöver nu alltså Eva betala 815 000:- i skatt därför att Adam dog. Kvar har hon visserligen nu 2.725 MSEK när lånen är lösta, men det räcker inte till en likvärdig bostad, utan familjen har nu att välja mellan en trerumslägenhet eller en villa med fyra rum 2 mil längre bort från Evas arbete. Dessutom kostar flytten 20 000:-. Banken är fortfarande ovillig att låna ut pengar till en ensamstående kvinna med tre barn.
Så hur försvarar man ovanstående beskattning? Att den är ”rättvis”? Är det rätt att pungslå barnfamiljer därför att en familjeförsörjare har haft den dåliga smaken att gå och dö? Det finns inget rättvist med detta, och det finns inget solidariskt heller. Vad har Adam och Eva gjort för fel? Allt de gjort var att köpa en bostad billigt, och sedan amorterat medan bostadspriserna stigit. För detta skall familjen och barnen tvingas från hus, hem och sitt sociala nätverk när Adam dör.
Det här visar också hur skadliga stigande bostadspriser kan vara. Hade priset varit samma vid dödsfallet som vid köpet, så hade det fortfarande utgått lite arvsskatt, men endast 20% av de 70 000:- som ligger över frivärdet på 200 000:- (Adams andel av huset är värt netto 250 000:- efter lånen, och 25 000:- i övriga tillgångar), dvs 15 000:-. Det hade Eva kunnat betala från sparpengar. Det finns inget positivt med stigande bostadspriser.
Vad jag inte har tagit hänsyn till här är att även lösöre skall värderas och beskattas med dödsskatten. Eva skall också betala 20% av värdet på 50% av familjens inventarier, inklusive värdet på Adams kläder. En tämligen normal barnfamilj kan ha inventarier värde upp mot en miljon kronor, och det blir alltså en möjlig skatt på 200 000:- på detta. Man får alltså betala skatt på t ex möbler man redan äger och köpt för redan skattade pengar. Det här gäller alltså även den goa arbetarfamiljen som bor i en hyrd femrummare hos Allmännyttan. Även de skall pungslås med en straffskatt på t ex 0.2* (1 000 000/2 – 200 000)=60 000:- SEK för att en familjeförsörjare går och dör.
Man kan fortsätta med andra exempel, t ex när Adam och Eva är företagare, och har byggt upp ett företag tillsammans som står för familjens inkomst. Med arvsskatt tvingas Eva sälja företaget och blir alltså också av med sin försörjning.
Glöm inte att ca var sjätte man aldrig når pensionsåldern här i Sverige och inte heller var elfte kvinna. Döden är tyvärr vanligare än vad vi vill tro, och inträffar inte sällan medan barnen fortfarande är omyndiga och med en efterlevande som får ökad försörjningsbörda.
Ovanpå detta vill alltså socialisterna straffa de anhöriga med en skatt på döden.
Man bör som förälder ha en livförsäkring som åtminstone täcker upp möjlig framtida arvsskatt, samt möjligheten att lösa halva lånen på bostaden. Men glöm inte att förr lades också livförsäkringen ovanpå bouppteckningen, och var alltså även den föremål för arvsskatt.
Det är val i år. Socialdemokraterna vill återinföra den orättfärdiga arvsskatten, samt även lägga omedelbar reavinstskatt på försäljning av bostad, en sk flyttskatt. Flyttar man måste man alltså öka sina lån om man vill kunna köpa en likvärdig bostad, vilket är vad vi ser i exemplet ovan.
Så ligger du just nu döende i t ex cancer så bör du se till att dö innan årsskiftet 2010-2011, vilket kan spara onödigt lidande för din familj. Det finns en stor risk att socialisterna med Mona Stahlin i spetsen tar makten igen och från årsskiftet återinför straffskatten på döden.
Angående gårdagens inlägg om förvaring av guld och silver i bankfack, så hittar jag faktiskt inte ngn referens till att innehav av bankfack rapporteras till Skatteverket. Åtminstone står det inte något om ”bankfack finnes” när det gäller inrapporterade kontrolluppgifter på senaste deklarationen. Kanske har det gjort det tidigare, eller så spelar mitt minne mig ett spratt. Men om det inte föreligger rapporteringsskyldighet idag, så kan vi säkert förvänta oss att det kommer. Trots allt är alla som har bankfack elaka terrorister eller jobbar svart etc.
Däremot står det ”Sparas till deklarationen” på fakturorna för bankfacksavgifterna. Kostnaden för bankfack är nämligen avdragsgill om bankfacket använts till förvaltning, exempelvis förvar av just guld. Fast det är först när förvaltningskostnader överstiger 1000:- som de är avdragsgilla.
För den som har guld och silver för att säkra sig mot extrema händelser så är det dock viktigt att veta att tillgången till ditt bankfack stryps om du dör, tills dess en bouppteckning är färdig efter att vilka som har del i dösboet fastställts. Banken kan dock, mot kvitto, gå med på att t ex ett testamente eller annan liknande handling hämtas från bankfacket. Men banken har samtidigt rätt att vägra även detta. Ditt testamente bör därför inte förvaras i ditt eget bankfack!
Skall man riskhantera korrekt bör ett gift par ha två bankfack, en till varje person, i vilket hälften av eventuella nödsituationstillgångar delas upp, liksom kopior på eventuella testamenten. Bouppteckningar kan ta tid, och åtminstone när det gäller män så skall dödsfallet utlysas i Post- och Inrikes Tidningar och en viss tid passera så eventuella okända barn hinner höra av sig innan arvet kan skiftas. Har jag iaf för mig. Så är efterlevande helt beroende av tillgångar som finns i bankfacket bör man alltså sprida ut dessa på annat sätt. Det samma gäller förstås dig själv om du förvarar dina egna tillgångar i anhörigs fack. Dör den anhörige kommer du alltså inte åt dina egna tillgångar längre, och det finns dessutom en risk att de tillfaller dödsboet om du inte kan bevisa att de är dina.
Förr, innan arvsskatten slopades, var det förstås relevant att ingen förde bort tillgångar ur bankfack, t ex aktiebrev eller statsobligationer. Skatteverket och staten hade ju trots allt rätt att straffa de efterlevande för dödsfallet genom att ta en andel i dödsboet som arvsskatt.
Men även idag är reglerna om att spärra bankfacket relevanta, eftersom man annars kan föra bort tillgångar från rättmätiga arvingar.
Bra att tänka på iaf. Inte alla ägg i samma korg alltså.
Det gäller egentligen också bankmedel och finansiella tillgångar. Om tillgångar är väldigt snett fördelade hos ett gift par, så finns det en risk för inlåsning till arvsfrågan är färdig. Kapitalförsäkringar och livförsäkringar kan däremot antagligen falla ur relativt fort, särskilt om det är specificerat vem förmånstagaren är.
Mitt förra inlägg om bankfack och guld var så intressant att det lagts ut en länk till det på Skatteverkets Intranet, så jag vill passa på att fråga samhällsbärarna på Skatteverket om de kan bringa klarhet i eventuell rapporteringsplikt kring bankfacksinnehav.
Enligt E24 så skall nu arvsskiftet efter Jan Stenbeck vara klart. Vad som är intressant är att den hemlige utomäktenskapligen femte sonen får ca 10% av skiftet. Detta är alltså helt korrekt. Som jag uppfattat det har en bröstarvinge, ett barn, alltid rätt till hälften av sin arvsrätt. Med fem barn är den rätten 20%. Hälften av 20% är 10%.
Nu har naturligtvis E24 inga exakta uppgifter, men spontant ser allt ut att ha gått rätt till. Och tillgångar på ca 240 miljoner bör åtminstone göra att det hemliga femte barnet bör ha en chans att klara sig rätt väl.
Risken är förstås dåliga rådgivare, för nu lär väl gamarna kasta sig över bytet för att få äta upp kakan genom ”diskretionär förvaltning” och ”private banking”. Man får hoppas att sonen och hans mor har bra rådgivare, och sprider riskerna. Några av de större skogsegendomar som finns till salu borde som realkapital åtminstone föra bort några miljoner från rådgivare och bankers klåfingriga och giriga klor, tillräcklig länge för att sonen skall hinna bli myndig. Förvaltning av skogen kan man lägga ut på t ex Skogssällskapet, och Skogsstyrelsen är ivägen för de värsta klantigheterna som en förvaltare kan hitta på.
De övriga fyra barnen får också tillgångar via en stiftelse där de är förmånstagare, men det är inte så mycket att orda om utan också antagligen i enlighet med lag och ordning, och de är nog uppfostrade och utbildade för att kunna förvalta sina arv.
Men jag kan se hur gamarna nu cirklar över en ensamstående servitris med 12-årig son och 240 miljoner.