Det är uppenbart att min analys var korrekt och att (mp) gick med bara gick med på den nya asylpolitiken för att få behålla makten. Partiet utsätts nu för mycket hårt press, och frågan är om regeringssamarbetet kommer hålla. Nedan får ni möjlighet att svara vad ni tror respektive vill ska hända av några realistiska alternativ.
 |
| MP ut i kylan redan till jul medan Löfven och AKB ägnar sig åt S&M?
Strip av Niklas Ericsson (Twitter: @KluddNiklas) fritt efter konceptidé av Lars Wilderäng. Publicerad förra julen, vilket kanske var ett år för tidigt. |
När den nya asylpolitiken presenterades skrev jag följande:
“Antagligen handlar det om “makten framför allt”. Löfven hotade nog med att kasta ut partiet ur regeringen om Socialdemokraterna inte fick sin vilja igenom till 100%, för det finns inga spår av Miljöpartiet i denna helomvändning, alls.
Enligt mediauppgifter var regeringen en röst inom Miljöpartiets riksdagsgrupp från att falla på grund av det asylpolitiska förslaget. (mp) hade sagt nej och regeringen hade spruckit.
Det asylpolitiska förslaget kan komma att falla på grund av att Miljöpartiets riksdagsgrupp röstar emot partiledningen, alternativt att man gör det senare på partikongressen i vår. Miljöpartiet, där både Åsa Romson och Gustaf Fridolin nu uttalat sig mer eller mindre tydligt att de inte står för denna politik och så att säga är opposition mot sin egen regering och sina egna ministärer. Partiet är som sagt inte regeringsdugligt och hör hemma i permanent opposition, även om man kan argumentera att partiet är regeringsdugligt som kan gå emot sig själva i den fråga de lagts mest och högst retorik på.
Enligt en snabb opinionsundersökning av Sifo stöder 70% av folket den nya politiken. Det inkluderar en majoritet av vänsterväljarna. Den sida som skriker högst i media har alltså inte nödvändigtvis folkets stöd.
Riksdagen väljer statsminister, som bildar regering. Riksdagen har valt Löfvén och han behöver inte avgå om inte riksdagen röstar igenom en missförtroendeförklaring mot honom eller röstar fram en annan statsminister (?). Han kan alltså sparka ut (mp) ur regeringen och bilda en ny utan att fråga Riksdagen. Notera att den överspelade budgeten har gått igenom även om regeringen avgår.
Det finns nu som jag ser det sex någorlunda realistiska alternativ.
- Regeringen håller, asylpolitiken går igenom. Man lär få stöd av (m) och rimligtvis även av (sd), då förslaget i princip är SD:s politik. Miljöpartiet lyckas hålla partipiskan igång eller så ignorerar ledningen kritiken. Genom att visa att man kan ägna sig åt klassisk svensk realpolitik istället för total frånvaro av verklighetsförankring visar Miljöpartiet att man är regeringsdugliga.
- Regeringen håller, men den nya asylpolitiken faller och den gamla politiken består.
- Regeringen spricker nästa år eller senare. Exempelvis för att Fridolin och Romson röstas bort som språkrör i en kupp på partikongressen eller får order från partiet att gå ur regeringen. Vad som händer därefter lämnas som ett tankeexperiment.
- Regeringen faller i närtid. Löfven bildar en ren (s)-regering i stor minoritet men blir inte bortröstad. Politiken får stöd av (m) och man gör breda och sunda uppgörelser inom bland annat försvar, energi och migration, samt de många näringspolitiska frågor man delar.
- Regeringen faller i närtid. En ny krisregering bildas med (s) + (m). Man gör upp betydligt bredare än inom bara försvar, energi och migration.
- Regeringen faller i närtid. Löfven avgår och utlyser nyval. Den nya asylpolitiken genomförs alltså inte och de skärpningar som en ny regering tvingas genomföra skjuts upp ytterligare 6 – 12 månader (och kan införas tidigast 2017) till och vid det laget är krisen fullständig i landet på grund av resursbrist.
Svara vad ni tror respektive vill nedan. Jag har med bägge alternativen, då en del alltid svarar vad de vill ska hända oavsett om de tror att det ska hända.
I övrigt är det värt att notera att den nya asylpolitiken handlar om asylpolitik. Det finns inga förslag på hur de grundläggande problemen med integration ska lösas, där Sveriges integrationspolitik är ett totalt misslyckande redan med forna tiders asylvolymer, det finns inga förslag på en bostadspolitik som kan bygga ens det tidigare behovet av 500 000 bostäder till (typ) 2020 än mindre det nya behovet, det finns inga förslag på hur infrastruktur och energiproduktion ska skalas upp för att hantera den snabbaste befolkningsökningen i Sveriges historia, det finns inga förslag på hur den redan existerande lärarbristen ska lösas osv osv. Ni vet, verkligheten. Och nej, att behöva söka asyl i ett annat EU-land än Sverige är inte, vilket vänsterdebattörer verkar vilja påskina, att dödas i inbördeskrig. Inbördeskrigen pågår i Afghanistan, därifrån majoriteten av de asylsökande kommer, samt i Syrien därifrån en mindre del av de asylsökande kommer. Ej heller innebär det döden att i enlighet med FN:s flyktingkonvention söka skydd i ett grannland, till krisen i det egna landet är över och man flyttar tillbaka, och där de särskilt ömmande fallen sedan flyttas till andra länder via FN:s kvotflyktingsystem, vilket regeringen nu avser att följa. Den sk asylrätten är något man i västvärlden tagit på sig helt på egen hand och handlar inte om några FN-konventioner. Asylrätten uppstod i en annan tid, när man i princip bara såg små grupper av t ex mysig kulturelit eller politiska dissidenter, som kunde fly långt nog för att omfattas av den. Den var aldrig avsedd att hantera en årstakt av ca 500 000 asylsökande, följt av 2-3x gånger så många anhöriginvandrare något år senare.
