Valet till riksdagen är nu avslutat och räknat, och arbetet med att rösta fram en ny statsminister är nästa på dagordningen. Den nya riksdagen samlas först måndagen den 26:e september då ny talman och vice talmän ska väljas. Det är också första teoretiskt möjliga datumet att rösta in en ny statsminister. I veckan som kommer ska talmannen ha samtal med partiföreträdarna och en första pressträff planeras till i morgon måndag 14:30.
Talmannen Andreas Norlén (M) inleder i morgon 10:30 enskilda samtal med riksdagspartiernas företrädare, förutom Socialdemokraterna där han samtalade med avgående Magdalena Andersson (S) när hon lämnade in sitt entledigande den 15:e september.
En pressträff är planerad av talmannen till 14:30 där det första officiella beskeden om hur processen att utse en ny statsminister går.
Oavsett om saken skulle vara – mot förmodan – avklarad där och då så samlas den nya riksdagen först den 26:e september för upprop i kammaren och för att välja talman och vice talmän. Återstår att se om Norlén får fortsatt förtroende, men det vore förstås lämpligt om rollen tillfaller det ledande oppositionspartiet och Socialdemokraterna istället. Samtidigt ska man komma ihåg att regeringsbildningen inte var given när Norlén valdes och Moderaterna trodde kanske att de skulle lyckas bilda regering 2018 när han valdes in. Så kanske får han fortsatt förtroende.
Om jag förstått det rätt kommer riksdagens ålderspresident att hålla i talmanvoteringen. Sedan 2020 är det Tuve Skånberg (KD). Tillägg: Skånberg är inte invald i år, och vem som är ny ålderspresident har jag ingen aning om. Ålderspresident är den som suttit längst i riksdagen och om flera suttit lika länge går man på ålder.
I teorin kan den nya talmannen hålla en votering om statsminister redan måndagen den 26:e antar jag. Det blir oavsett första teoretiska datumet, då det först är då den nya riksdagen gäller. Tills dess leder Magadelena Andersson (S) en övergångsregering och om jag förstått det gäller fortfarande förra riksdagen i händelse av akutläge, t ex krig. Men jag kan ha fel där.
Samtidigt pågår förstås förhandlingar och diskussioner mellan de olika riksdagspartierna kring valet av statsminister och hur dennes regering ska vara sammansatt. Riksdagen väljer bara statsminister, som sedan utser sina ministrar och vilka partier som ska ingå i regeringen. Detta är generellt förstås överenskommet innan voteringen, där kutym är att de partier som ska ingå i regeringen röstar för, och övriga som stöder regeringen lägger ner sina röster. Som bekant måste det vara en majoritet mot talmannens förslag till statsminister, inte för och att lägga ner sin röst innebär därmed ett stöd till valet av statsminister.
Vad gäller riksdagsledamöterna på ett personilgt plan, så ska en del lämna och andra in, även bland partier som ökat. Det blir pysslande med att fixa bostad för de som inte bor i Stockholmsområdet eller de som vill fuska och skriva sig någon annanstans för att få sin ordinarie bostad betald, och andra ska ta sitt pick och pack och flytta hem om de inte som belöning får någon tjänst som statlig utredare, generaldirektör, statsråd, politisk sakkunnig eller kanske en ambassadörspost eller landshövdingeroll någonstans. En del går förstås rakt in till det näringsliv de stött under sin tid i riksdagen och stannar kvar i Stockholm av den anledningen, t ex vårdföretag, friskolekoncerner eller serverhallbolag. Andra får jobb på lobby-, bransch- eller intresseorganisationer och några börjar jobba på PR-bolag. Och några säger åt helvete med den här skiten, klipper sig och skaffar ett riktigt jobb utanför maktens labyrinter.
Ovanstående är min bild av saken, och det finns garanterat sakfel på detaljnivå om inte även på makronivå.
