Almega

Almega rapporterar om usel matchning på arbetsmarknaden. Det finns idag fler lediga jobb än under högkonjunkturen innan finanskrisen 2008, men arbetslösheten är avsevärt högre. De arbetslösa matchar helt enkelt inte de krav som arbetsgivarna har.

Enligt SCB finns det nu 432 000 arbetslösa, eller 405 000 när man säsongrensar (sorry, ni övriga 27 000, ni är inte arbetslösa, ni bara upplever det som  så) och säsongsrensad arbetslöshet är 7.8%.

Medan 7.8% av arbetskraften är arbetslösa officiellt, så finns det lediga platser motsvarande 6.7% av arbetskraften. Men arbetsgivarna hittar helt enkelt inte personal till dessa jobb, då de arbetslösa inte matchar kraven på lämplighet, utbildning eller ens visar intresse för jobben.

Tjänsteföretagens  arbetsgivarorganisation Almega publicerar nedanstående graf i sin Tjänsteindikator för andra kvartalet 2015 (PDF). Jag har ringat in hur det såg ut våren 2007, och hur det ser ut nu.

Lediga platser, samt arbetslöshet som andel av arbetskraften i åldrarna 16 – 64 år, säsongsrensat.

Almega konstaterar också att arbetslösheten för personer med svensk bakgrund är fallande, medan andelen av de arbetslösa med utländsk bakgrund är stigande. Ca 40% av de arbetslösa har utländsk bakgrund, mot ca 20% av befolkningen, dvs arbetslösheten i gruppen är dubbelt så hög som för personer med svensk bakgrund. Almega skriver:

“De utrikes föddas andel av arbetslösheten har nästan fördubblats, från strax över 20 procent för tio år sedan. Med andra ord har en ökad andel utrikes födda av arbetskraften också inneburit att en växande andel av dem fått allt svårare att rekryteras till de lediga jobben.”

Tydligen fungerar inte invandringen för att fylla upp efterfrågan på arbetskraft. Tal om att invandringen ska rädda 40- och 50-talisternas pensioner verkar alltså helt felaktigt, då den istället höjer arbetslösheten. Första kvartalet var arbetslösheten bland utrikes födda 17.3% mot 6.2% för de som föddes i Sverige. Arbetslösa i april 2015 var 252 400 sverigefödda och 167 000 utlandsfödda. Jämför man exempelvis med motsvarande läge i konjunkturen, april 2005, så var de arbetslösa 279 800 svenskfödda och 78 600 utlandsfödda.

Uppgången i svensk konjunktur hämmas naturligtvis av arbetskraftsbristen, och jobb och tillväxt flyttar förstås någon annanstans där kompetens och lämplighet går att hitta. Istället skenar förstås lönerna och svenskarna får avsevärda reallöneökningar, medan det stora svaret på allt håller nere KPI-inflationen trots rusande löner för de som matchar arbetsmarknadens behov.

Oavsett har Sverige en historiskt sett usel matchning på arbetsmarknaden, med skyhög efterfrågan på arbetskraft, men också hög arbetslöshet, som inte passar (eller ens söker) de jobb som finns.

Många av er har läst debattartikeln från en av Arbetsförmedlingens psykologer, om att arbetslösa ungdomar helt enkelt inte dyker upp när man utlyser jobb.

“Jag är psykolog på Arbetsförmedlingen, låt mig återge några vanliga situationer från mitt arbete:* Ett Arbetsförmedlingskontor bjuder in 185 ungdomar till en rekryteringsträff. Arbetsgivaren vill anställa mellan 35-40 ungdomar. 12 personer kommer.
* Ytterligare en rekryteringsträff, denna gång bjuds knappt 50 ungdomar in. Ingen kom.
* Ett arbete finns med löfte om anställning med utbildning på plats. Inbjudningar går ut till knappt 30 ungdomar. Fyra personer kommer.
* En handfull ungdomar söks för sommarjobb. Drygt 50 ungdomar kallas. Ingen kommer.“

Jobb finns alltså. Men ingen som vill ha jobben eller har rätt kompetens.

Till en början är det nog dags att kraftigt reformera hela svenska utbildningsväsendet. Det är uppenbart att både gymnasier och högskolor samt universitet totalt misslyckats med att matcha samhällets efterfrågan. Istället handlar utbildning om att ha kul och förverkliga sig själva.

Må så vara, men skattepengar ska inte gå åt till folks personliga utveckling och nöjen. De kan man betala ur egen ficka, eller avstå från helt. Skattepengar för utbildning ska bara gå till det som samhället och arbetsgivarna faktiskt efterfrågar.