Arbetsgivarorganisationen Almega, som tidigare varit ganska duktiga på att gissa svensk BNP, sänkte idag sin prognos för svensk BNP under 2013 och gläds åt att arbetslösheten bland högutbildade tjänstemän förväntas öka (pressmeddelande, rapport som PDF).
Tidigare gissade man på mild lågkonjunktur och 1.2% tillväxt av BNP under 2013, men sänker nu till svårare lågkonjunktur och 0.9%. Sannolikt innebär det fortsatt fallande BNP per capita och minskat svenskt ekonomiskt välstånd.
Man räknar med stigande arbetslöshet inom tjänstesektorn, främst inom branscher relaterade till havererande svensk export. Samtidigt gläds man åt detta då det råder dålig matchning på den svenska arbetsmarknaden för högutbildade. Citat:
“Sverige är ett av de länder som visar försämrad matchning på arbetsmarknaden samtidigt som det är en av de mest kunskapsintensiva ekonomierna i världen. Sverige sticker ut med kraftig ökning av sysselsättningen inom kunskapsintensiva tjänstebranscher jämfört med andra länder och har en högre andel sysselsatta i denna sektor än flertalet OECD-länder. Almegas slutsats är att den svenska arbetsmarknaden inte anpassat sig tillräckligt snabbt för att kunna möta den stora och alltjämt växande efterfrågan på arbetskraft till de kunskapsintensiva branscherna.”
Översättning till svenska. Försämrad matchning betyder att det finns för få arbetslösa högutbildade inom kunskapsintensiva tjänstebranscher och helt i enlighet med NAIRU-teorierna har man alltså för få arbetslösa att välja och vraka bland på arbetsmarknaden. Med fler arbetslösa tjänstemän framöver kan alltså Almega glädjas åt att få bättre matchning.
Almegas slutsats (svenska arbetsmarknaden inte anpassat sig tillräckligt snabbt) är alltså att fler måste lägga 3-10 år av sitt liv på högre utbildning och studieskulder, så Almega kan välja och vraka och pressa lönerna i tjänstesektorn. Själva utbildningen ska förstås ske med skattepengar.
Så ni som blir arbetslösa högutbildade tjänstemän framöver, gläds åt att ni bidrar till bättre matchning på arbetsmarknaden!
Inte ens 2014 tror Almega att vi lämnar lågkonjunkturen, utan bara får 2.0% i BNP-tillväxt. Normalt ska det vara tillväxt över 2.0% för att kallas högkonjunktur, men Almega lägger fram 2.0% som något positivt. Tydligen accepterar även Almega nu en blodfattig ekonomisk tillväxt som normalläget. KPI-inflationen förväntas ligga “nära noll” eller 0.9% för KPI och 1.0% för KPIF och man väntar sig att styrräntan reporäntan ligger kvar på 1.0% vid årets slut.
Att konjunkturen inte återhämtar sig väsentligt under 2013 stöder tesen att det är rätt läge att gå in på börsen och i aktier nu när konjunkturen är riktigt usel. Sedan säljer man av när konjunkturen är på topp och alla tjatar om superkonjunktur, ny ekonomi och annorlunda nu.
26 kommentarer
Industrin har alltid tjatar om brister i yrken trots att det inte har upplevts så på golvet av den enkla anledningen till att man vi verkligen ha att kunna välja och vraka fritt, precis som du skriver. Industrin igår är ju tjänstesektor idag som servar industrin. Men jag fattar inte då tex ett riktigt high tech företag som HiQ varslade nyligen och flera andra följer efter. Däremot så startar många högutbildade eget företag och blir således bort ur statistiken men istället låg eller ingen fakturering alls, det så kallade F-skatte proletariatet.
Annars fattar jag inte aktiemarknaden. Den borde dippa mycket mer och vi ( enligt mig ) har inte på långa vägar sett botten än då när drar pluggen ur Euron då kommer de verkliga krisåren för oss då Tyskland kommer krascha.
Tänker jag fel här?
Enligt mig så ser jag det som ett sundhetstecken att du/gemene man inte fattar aktiemarknaden.
Vore det så enkelt som att vänta på närmaste konjunkturnedgång för att tjäna pengar på börsen så skulle alla göra det, och mönstret raderas ut.
I det här läget undrar jag om det inte är dags att ta till linjalmetoden? Ta ut en ganska lång (15-20 år) kurva på generalindex och lägg en linjal på högkant över. Böj linjalen lite så den passar kurvan någorlunda.
Ligger index under linjalen är det dags att köpa.
(men notera att jag inte bektraktar mig som en särskilt proffsig investerare, så ta det med en nypa salt. Tycker bara det känns vettigt… )
För mig känns aktiemarknaden något som lämnat jordelivet för länge sedan. Värderingarna för ett normalt företag borde inte ligga högre än P/E 6-7 dvs köper man bolaget tar det 6 till 7 år innan man för igen pengarna. Även det är en väldigt lång tid och mycket kan hända under denna tidsperiod. Det visar sig ju också att cirka 75% av alla företagsaffärer inte ger payback överhuvudtaget men genomförs i alla fall pga oftast ledningens kortsiktiga mål. Samma med kurser som inte har någon relevans i verkligheten. Vi kan ju lika gärna få uppleva en stagnation som varar lika länge som efter den stora depressionen dvs 30-40 år eller finns det för mycket kapital ledigt i världen som letar investeringar? Eller en total armageddon då vi uppnått skuldmättningspunkten i västvärlden och hela korthuset imploderar.
Det finns två faktorer som kan motivera ett högt p/e-tal, det ena är att det allmänt anses acceptabelt att få låg avkastning på satsat kapital. Ett p/e-tal på 6-7 innebär ju trots allt en avkastning på 14-17% vilket jag skulle betrakta som bra med tanke på senaste årens börsutveckling. Det andra är att man tror på att företaget skall växa, NB att detta innebär tillväxt för att kunna funka brett på börsen.
Så höga p/e-tal betyder antingen att marknaden tror att vi kommer få bra tillväxt igen såsmåningom, eller så har man gett upp hoppet om att få bra avkastning på kapital. Om det är det förstnämnda så kommer aktiekurserna korrigeras när marknaden ser att det inte längre är troligt med tillväxt inom överskådlig tid.
Hur ska börsen falla när sedelpressarna går för fullt?
@HejHopp
Börserna har fallit tidvis trots sedelpressarna, så det sambandet är inte helt klockrent.
Däremot har obligationsmarknaderna gynnats av sedelpressarna.
Inför året kalkylerade jag med stark börs, svag obligationsmarknad, sjunkande olje- och guldpris. 3 rätt av 4 får väl anses godkänt så här långt men det är mycket kvar av året.
Har dragit samma slutsats och är fullinvesterad sedan några veckor.
Dock ett orosmoment; slutet på pengatryckningen. Det är risk för minskad likviditet och avskuldifiering nästa år eller i slutet av detta år, innebär inte det risk för börskrasch?
Uppgående konjunktur med minskande arbetslöshet kan jobba i motsatt riktning genom att få fart på inflationen, då kommer nog aktier vara ett skapligt val.
Man kan aldrig pricka botten. Prickar man konjunkturbotten på +/- 1 år när, så räcker det oftast.
Nu finns det risk för en lång konjunkturbotten och rekyl på börsen, men på 2-3 års sikt ligger man antagligen plus iaf.
På tal om något helt annat:
Black pearl har svängt ganska ordentligt under de senaste dagarna. En minibergochdalbana. Har du några idéer om varför?
Även om du kanske har rätt ang. matchningen, så skulle man kunna tolka det som att rörligheten är för liten snarare än arbetslösheten. Om man är snäll..
Matchningen blir bara värre och värre i framtiden, med tanke på att alldeles för många vill bli journalister, genusvetare och annat skumt.
För någon vecka sedan läste jag hur många lärare som utexaminerades från utbildningar med naturvetenskaplig inriktning. Det var så få så jag först vägrade tro det …
http://www.svt.se/pejl/amneslarare-har-bristande-utbildning
"Lärarförbundet kom i höstas med en rapport över hur många lärare som utexaminerats för att undervisa i matematik, biologi, fysik och kemi i grundskolans äldre år. Vårterminen 2012 utexaminerades enbart fyra lärare i kemi och sju lärare i teknikämnet."
Problemet med läraryrket är att de är ett gigantiskt kollektiv där alla skall ha lika mycket. Individualisera lönesättningen för den yrkeskåren helt fritt och vi skulle ha en helt annan drivkraft för duktiga lärare att satsa.
Lönesättningen för lärare är redan individualiserad, en duktg lärare sätter höga glädjebetyg och får också högre lön
Återinför studentexamen!
Ibland känns det som du glömmer vad du själv skriver på din blogg.
Du har i tidigare inlägg hårt kritiserat och ondgjort dig på utbildningar i "värdelösa" ämnen så som humaniora osv då de inte leder till jobb samtidigt som du sagt att utbildningen inom andra ämnen där det faktiskt finns ett behov ska öka.
Nu när Almega drar samma slutsats så ondgör du dig över det och säger att det bara är ett sätt att få ner lönerna och att kunna välja och vraka.
Hur ska du ha det?
Då missuppfattar du vad jag skriver. Almega vill att fler ska utbilda sig i "värdelösa" ämnen så att fler kan vara arbetslösa och högutbildade så Almega får fler att välja bland.
Men om det utbildas fler personer i värdelösa ämnen (dvs ämnen som inte efterfrågas på arbetsmarknaden) så blir väl matchningen sämre?
SKL chefsekonom stod precis och sa att lågkonjunkturen kommer sträcka sig till 2016, möjligtvis 2018.
Bra tider.
Nu tycker jag att du verkar spela dum, Cornu. Klart att en arbetsgivarorganisation vill se bättre tillgång på arbetskraft (högre arbetslöshet), men det är inte det som bättre eller sämre matchning handlar om. När det är en dålig matchning kan det vara arbetslöshet samtidigt som det finns stort behov av arbetskraft med annan specialisering än de arbetslösa. Detta åtgärdas genom satsningar som seriös jobbcoaching, som syftar till att se hur de arbetslösas färdigheter och förmågor kan användas och/eller kompletteras för att bättre svara mot de faktiskt utlysta tjänsterna, eller genom utbildning på arbetsplatsen, vilket dock riskerar att bli dyrt under LAS om man inte rekryterat rätt från början.
Detta problem blir givetvis större i en mer utvecklad och därmed högspecialiserad ekonomi. Det kan finnas arbetslöshet bland ingenjörer, men fortfarande saknas dataingenjörer med minst fem års erfarenhet av .NET. (En historiskt orienterad vän av ordning påpekar då att motsvarande specialiserad utbildning/erfarenhet för något halvsekel sedan i västliga ekonomier ordnades av respektive arbetsgivare, varför det kan tyckas missriktat att efterlysa statlig lösning på detta problem. ) Så att säga att Almega efterlyser fler arbetslösa högutbildade inom kunskapsintensiva tjänstebranscher är så tillspetsat att det blir osakligt; i själva verket klagar man över att det inte går att hitta rätt kompetens, trots att det finns arbetslösa.
Genom att jobbcoacha en långtidsarbetslös stuveriarbetare så får man inte en dataingenjör med fem års erfarenhet av .NET.
Självklart inte, men kanske får stuveriarbetaren nys om att hens erfarenheter är användbara på ett närliggande distributionscenter, och kan kopplas till rätt kontakter och utbildningar för att kunna hamna i arbete där.
Detta exempel är dock vid sidan om vad jag anser vara kärnfrågan, nämligen om den bristande matchningen på svensk arbetsmarknad och vad som kan göras åt den. Här är jobbcoachning ett av många möjliga förslag, och en lösning har förmodligen formen av ett brett pragmatiskt åtgärdspaket snarare än ett ideologiskt renlärigt alexanderhugg. Att uppfatta detta som ett enkelt problem som handlar om totala arbetslöshetssiffror inom grova segment tror jag dock är att göra sig själv en otjänst.
Stuveriarbetaren kanske får jobb på närmsta stuveri som stuvare där personen som utbildat sig i 5 år inom humaniora jobbar som stuvare om denna person istället utbildat sig till dataingenjör.
Det är en ny ekonomi vs den gamla, faktiskt, men hur den ser ut, ja det vette tusan. Och när började den? Kanske runt 1970, kanske 1980? Eller kanske 1990. Det beror ju på vad man menar, evig högre skuld med minskad avkastning, IT-eran, det totala övergivandet av en myntbas, felaktig statistik som alla bara anpassar sig efter, om några statistiker säger att blått är vitt så är det så i press, enligt "ekonomer" i ledande ställning osv.
Äsch såhär rörigt i ekonomin har det väl varit jämt. Tulpanbubblan, löntagarfonderna, 30-tals-depressionen, världskrigen, på 1800-talet var alla fulla hela dagarna, snäckskalsmyntfot, förvecklingarna kring spinning jenny, religionens hämmande av vetenskapen, osv osv.
Vi lever kanske inte i den bästa av alla världar, men det finns jädrigt många ljusglimtar för den som vill se dom och den som kan tänka klart kan göra goda investeringar.