Almega rapporterar om usel matchning på arbetsmarknaden. Det finns idag fler lediga jobb än under högkonjunkturen innan finanskrisen 2008, men arbetslösheten är avsevärt högre. De arbetslösa matchar helt enkelt inte de krav som arbetsgivarna har.
Enligt SCB finns det nu 432 000 arbetslösa, eller 405 000 när man säsongrensar (sorry, ni övriga 27 000, ni är inte arbetslösa, ni bara upplever det som så) och säsongsrensad arbetslöshet är 7.8%.
Medan 7.8% av arbetskraften är arbetslösa officiellt, så finns det lediga platser motsvarande 6.7% av arbetskraften. Men arbetsgivarna hittar helt enkelt inte personal till dessa jobb, då de arbetslösa inte matchar kraven på lämplighet, utbildning eller ens visar intresse för jobben.
Tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega publicerar nedanstående graf i sin Tjänsteindikator för andra kvartalet 2015 (PDF). Jag har ringat in hur det såg ut våren 2007, och hur det ser ut nu.
 |
| Lediga platser, samt arbetslöshet som andel av arbetskraften i åldrarna 16 – 64 år, säsongsrensat. |
Almega konstaterar också att arbetslösheten för personer med svensk bakgrund är fallande, medan andelen av de arbetslösa med utländsk bakgrund är stigande. Ca 40% av de arbetslösa har utländsk bakgrund, mot ca 20% av befolkningen, dvs arbetslösheten i gruppen är dubbelt så hög som för personer med svensk bakgrund. Almega skriver:
“De utrikes föddas andel av arbetslösheten har nästan fördubblats, från strax över 20 procent för tio år sedan. Med andra ord har en ökad andel utrikes födda av arbetskraften också inneburit att en växande andel av dem fått allt svårare att rekryteras till de lediga jobben.”
Tydligen fungerar inte invandringen för att fylla upp efterfrågan på arbetskraft. Tal om att invandringen ska rädda 40- och 50-talisternas pensioner verkar alltså helt felaktigt, då den istället höjer arbetslösheten. Första kvartalet var arbetslösheten bland utrikes födda 17.3% mot 6.2% för de som föddes i Sverige. Arbetslösa i april 2015 var 252 400 sverigefödda och 167 000 utlandsfödda. Jämför man exempelvis med motsvarande läge i konjunkturen, april 2005, så var de arbetslösa 279 800 svenskfödda och 78 600 utlandsfödda.
Uppgången i svensk konjunktur hämmas naturligtvis av arbetskraftsbristen, och jobb och tillväxt flyttar förstås någon annanstans där kompetens och lämplighet går att hitta. Istället skenar förstås lönerna och svenskarna får avsevärda reallöneökningar, medan det stora svaret på allt håller nere KPI-inflationen trots rusande löner för de som matchar arbetsmarknadens behov.
Oavsett har Sverige en historiskt sett usel matchning på arbetsmarknaden, med skyhög efterfrågan på arbetskraft, men också hög arbetslöshet, som inte passar (eller ens söker) de jobb som finns.
Många av er har läst debattartikeln från en av Arbetsförmedlingens psykologer, om att arbetslösa ungdomar helt enkelt inte dyker upp när man utlyser jobb.
“Jag är psykolog på Arbetsförmedlingen, låt mig återge några vanliga situationer från mitt arbete:* Ett Arbetsförmedlingskontor bjuder in 185 ungdomar till en rekryteringsträff. Arbetsgivaren vill anställa mellan 35-40 ungdomar. 12 personer kommer.
* Ytterligare en rekryteringsträff, denna gång bjuds knappt 50 ungdomar in. Ingen kom.
* Ett arbete finns med löfte om anställning med utbildning på plats. Inbjudningar går ut till knappt 30 ungdomar. Fyra personer kommer.
* En handfull ungdomar söks för sommarjobb. Drygt 50 ungdomar kallas. Ingen kommer.“
Jobb finns alltså. Men ingen som vill ha jobben eller har rätt kompetens.
Till en början är det nog dags att kraftigt reformera hela svenska utbildningsväsendet. Det är uppenbart att både gymnasier och högskolor samt universitet totalt misslyckats med att matcha samhällets efterfrågan. Istället handlar utbildning om att ha kul och förverkliga sig själva.
Må så vara, men skattepengar ska inte gå åt till folks personliga utveckling och nöjen. De kan man betala ur egen ficka, eller avstå från helt. Skattepengar för utbildning ska bara gå till det som samhället och arbetsgivarna faktiskt efterfrågar.
54 kommentarer
Matchningen kan säkert fungera bättre och en stor del av ansvaret ligger såklart på utbildningssystemet och de arbetslösa själva. Men jag har även en annan relevant infallsvinkel: Svenska företag efterfrågar fel saker och/eller har tramsiga krav. Lägg därtill en mellanhand i form av en rekryteringsbyrå som ska agera dörrvakt och visa att de tillför något så de kan ta betalt. Mycket tid och kraft läggs på detaljer. Jag har personligen blivit ombedd om referenser från sommarjobb jag haft 15+ år sedan, trots ca 10 år av relevant arbetserfarenhet och referens därifrån. Men tydligen kan man inte nöja sig med 2 referenser. Rekryteraren har krav på 3 st. Jobbet går till annan person med mindre relevant arbetslivserfarenhet men tre referenser från olika ströjobb.
Jag vet civilingenjörer med mångårig arbetslivserfarenhet som fått lägga lång tid på att redogöra för sina gymnasiebetyg. "Hur kommer det sig att du bommade franskan?"
Svenska arbetsgivare är i själva verket ganska bortskämda med att ha ett stort urval arbetssökande. De är så bortskämda att de förväntar sig att den de anställer ska ha en skräddarsydd utbildning just för deras tjänst/företag, och arbetslivserfarenhet. Utomlands är företag mycket mer benägna att lära upp folk själva. Lägg därtill den svenska osäkerheten där chefer inte vågar fatta ett så trivialt beslut som vem de ska anställa. Lösningen blir då att betala en konsult/rekryterare vars jobb det är att sålla bland de sökande på diverse tramskriterier som ovan.
Ju flera led desto större risk för "dåliga filter" baserad på dålig kommunikation. Dessutom ska alla vara utåtriktade, serviceinriktade, stresståliga, ha social kompetens. Snacket i Sverige har varit att rekrytering kostar pengar och därför "outsourcar" man uppgifterna. Hur kommer det då sig att var 4:e person är en felrekrytering(stod i en rapport för en tid sedan)? Jo i Sverige blir trender sanning och allenarådande. Man ska inte avvika i arbetssätt. Under den tid då bemanningsföretagen växte så det knakade samtidigt som de nu breder ut sig inom olika yrkeskategorier(specialisering) så kan man berättigat undra om dessa företag hunnit med att göra ett bra jobb innefattande att också rekrytera bra personal. Skit in skit ut-risker finns. Populär-kulturer är vi mästare på(men visst ibland blir det bra) särskilt i näringslivet.
@ Unknown
Det där fungerar inte nödvändigtvis så som du har uppfattat, särskilt inte om det handlar om offentlig sektorn där policyn är att alla tidigare erfarenheter och utbildningar skall synas i lönekuvertet och lönen är offentlig handling. Hittar man någon som är kvalificerad, kanske t.o.m mer kvalificerad än folk man redan har, så vill man ju både ge den personen jobbet och en lön som gör att hen stannar kvar på sikt. En praktiskt duglig hen utan formella meriter (nyckelordet inom offentlig sektor är "formella meriter") som kommer in på organisatoriskt godkänd minimi-ingångslön upptäcker snart att den har sämre betalt än folk som kan och gör mindre – och drar vidare vid första bästa tillfälle. För att undvika detta går man 10-15-20-25 år tillbaka och tillgodoräknar varenda formellt användbar sketen kurs och varenda formellt litet ynkligt vikariat som PA-konsulterna kan vrida och vända på och använda för att motivera en bättre och mer korrekt ingångslön.
Man kan visserligen skylla mycket på utbildningssystemet, men samtidigt har arbetsgivaren ett ansvar att utveckla sin personal till det den skall användas för. Tyvärr verkar de svenska företagen gått in i tiggarrollen där de med muggen framsträckt bara accepterar färdiga allmosor från staten. Hur gick företagen in i den rollen? Vilket var det politiska incitamentet för att göra våra stolta företag till oföretagsamma tiggare?
+Neo Cortex
Sant
Jämför medTyskland. Där tar arbetsgivaren ansvar för sina anställda. Lojaliteten är ömsesidig.
Framförallt är rekryterare så hysteriskt dåliga på just det de borde vara experter på – rekrytering.
Jag hör inte till absoluta eliten på arbetsmarknaden, men är helt klart välutbildad, erfaren och lämpad för kvalificerade jobb. Många av jobbannonserna som verkar söka någon som mig är helt enkelt så uselt skrivna (dåliga beskrivningar av arbetsuppgifterna, extremt klyschig text, ingen info om var i regionen arbetsplatsen är, helt fel kategorisering/titel) att jag helt ignorerar dem. Vissa rekryteringsföretags annonser har jag helt slutat kolla på, trots att jobben kanske är lämpliga för mig. Jämfört med annonser som läggs ut av arbetsgivarna själva så är det slående hur ointressanta de gör sig. I synnerhet små och medelstora företag som inte borde vara experter lyckas mycket bättre med att sälja de lediga jobben.
Ibland undrar jag om det är avsiktligt, på samma sätt som nigeriabrev är dåligt skrivna. Ett första filter för att inte få napp från de som faktiskt kan något, men jag begriper i så fall inte det långsiktiga syftet. Jag slösar i alla fall inte min tid och energi på någon som inte värderar den.
@Peter Andersson: Det där låter ju väldigt märkligt. Lönen ska väl sättas utefter värdet på arbetet man utför? Kurser och utbildningar kan vara till god hjälp för att bli bra på något, men utbildningen i sig har ju inget värde för arbetsgivaren (såvida man inte är läkare etc). Låter som stort slöseri med mina skattepengar.
@A2 Ja, det där är en iaktagelse jag också har gjort. Även jag sorterar bort jobbannonser utan substand med med floskler och felstavningar. Det borde ligga i företagets intresse att se till att rekryteraren som representerar dem inte ger en bild av företaget som andas inkompetens…
Vad beror det på? Till viss del att människor inte kan skriva idag. Till och med journalister på de större tidningarna är dåliga på svensk grammatik och gör syftningsfel som ändrar artiklars innebörd. Varför skulle rekryterare vara bättre? Och snabbt ska det gå, så de återanvänder väl mest sina mallar fyllda med floskler och lägger mest i nödfall till något av substans.
Sen har du annonserna utan ett verkligen jobb bakom, som bara handlar om att rekryterarbyrån vill fiska efter CVn för sin databas.
Och företag som inte vill gå ut med sitt namn eller för nogrann beskrivning av tjänsten då man ska ersätta nån man sparkat på grund av "arbetsbrist".
Men du är inne på något viktigt, att det för rekryteraren handlar om att sålla. Kunden vill ha en så bra matchning som möjligt. Rekryteraren får däremot betalt sålänge en kandidat anställs och inte slutar inom viss tid. Så det viktiga är att få till en tillräckligt ok person med minsta möjliga arbetsinsats. Och då gäller det att sålla. Slutresultatet blir därefter.
Fortfarande så söker man ju inte jobbet som författare utan man söker jobb för att man tror att man kan klara av det, inget annat. Du kan ha usla papper men det kan betyda att du är en "Pain in the ass" för arbetsgivaren ej nödvändigtvis att du behöver vara riktigt dålig på ditt jobb.Som sagt företag söker efter liktänkare/liktyckande inte sådana som går emot deras ideologi och är smarta nog att våga ifrågasätta. Kolla runt på vilket kontor som helst där "HR",ekonomerna osv sitter, Alla tycker lika det finns inte två personer som tycker olika.
"dvs arbetslösheten i gruppen är dubbelt så hög som för personer med svensk bakgrund."
Säg något mer som man kan kan se/lista ut utan att titta i statistiken. Synd att inte politiker säger som det är! Boende, arbetslöshet, skolan, brottslighet/utanförskap, ja på alla områden finns problemen. Och det kommer att bli värre innan det blir bättre.
Matchnings-problemen har annars funnits under lång tid pga hela arbetsmarknadens nya innehåll. Många vill helt enkelt inte gå de utbildningar som haussas av media och AFM etc. IT t.ex kräver matte vilket allt färre intresserar sig för. Lärare tufft och låga löner men kräver lång utbildning. Vård o omsorg är dåligt betalt och likaså tufft. Hälsa i allmänhet verkar inte vara något för pojkar som numera inte ens får chans inom bygg eller bil/mekanik, dvs yrken med praktiskt inriktning. Flickorna verkar har bättre förutsättningar mht till "naturliga intressen". Och det syns i arbetslöshets-statistiken tror jag.
Många killar är också "passiviserade" av mångårigt sittande framför speldatorn, missbrukande sin tid.
Och lägg till att svenska arbetsgivare kräver eftergymnasial utbildning för nästan alla typer av jobb. Numera ska ju dagispersonalen ha högskoleutbildning!!! Många andra exempel på det finns och Sverige är ett av de västländer där det är svårast att få jobb utan eftergymnasial utbildning. Ok, att höja utbildningsnivån i befolkningen kan definitivt vara bra. Men att tvinga nästan alla skaffa sig högskoleutbildning även för jobb där det egentligen inte behövs eller ens tillför något är ett otroligt slöseri med samhällets resurser, samtidigt som det stöter ut stora grupper av människor från arbetsmarknaden helt i onödan.
Ja och å andra sidan om ser man tillbaka under "krisåren" 2008-2010 i synnerhet så valde "kadrar av arbetslösa" eller blivande arbetslösa "att gå på högskola". Inte minst på de nya lärosätena som vuxit upp i flertal med lägre intagningspoäng. De som insåg att timing för ett jobb just då var sämre valde att gå en utbildning utan att riktigt ha en plan. Men så har det nog varit under lång tid för en del påverkade av att våra myndigheter tryckt på behovet av just utbildning.
Sannolikheten för att ett företag skall få tag i en person som gör jobbet är förstås större och billigare om de väljer en överkvalificerad än en underkvalificerad som måste träna upp. Däremot finns det många aspekter som de då försakar som lojalitet och kontinuitet i verksamheten, vilket en person som fått något av företaget sannolikt har mer av än en som känner sig understimulerad och utnyttjad.
Problemet med att anställa överkvalificerade är att de tröttnar och drar vidare. Kanske den andelen ingår i "var 4´e felrekryterad"-statistiken enligt ovan. Det är dyrt om anställda bara jobbar typ ett år eller så. Vi vet ju alla att det tar ca 1 år att bli "riktigt varm i kläderna" om man har ett hyfsat kvalificerat jobb.
Angående delen med AF-psykologen. Det framgår såklart inte vilka jobb det handlar om när denna skrev av sig i Expressen (även om ursäkterna känns lama). Kanske inte helt otroligt rör det telefonförsäljningsjobb där "utbildning" ingår. Jag har haft min beskärda del av telefonjobb i början av min anställningskarriär men då svarade jag i telefon och ringde inte ut. Hade inte kunnat tänka mig det senare alternativet…
> Tydligen fungerar inte invandringen för att fylla upp efterfrågan på arbetskraft.
Så… rasism, eller?
Jag står på startlinjen redo att börja rasa. Måste bara invänta åsiktsbekräftelse från närmsta vänsterpress.
Som sagt, ge mig ett tungt fysiskt jobb i Örebro trakten som inte kräver B-körkort så tar jag det. Men tvinga mig o sitta i telefon eller framför datorn 8 timmar om dagen o vara super social och super upp o pepp, så kommer jag gå i väggen o bli sjukskriven ytterligare 2 år, har gjort det en gång, aldrig igen. 😉
Du hade inte gått in i väggen och blivit sjukskriven om din ersättning hade varit minimal både vid frivillig arbetslöshet eller sjukdom.
Om ditt alternativ när du väljer bort jobb eller blir låtsassjuk för att du inte orkar hade varit barackboende och kornvälling serverad i kantinen morgon, lunch, middag så hade du arbetat med det som erbjöds och försökt söka nya jobb som passar dig bättre.
Socialistiska välfärdsstater har blivit folks reservmamma som som säkrar folks ekonomi i vått och torrt. Bort med bidragen och ge folk en kraftfull spark i häcken istället.
Skrämmande. Jag är i lite av en tvärtomsits. Jobbsökande sedan åtta månader men är för erfaren (dessutom civilekonom). Har sökt snart 90 jobb. Är dock snart 49 så nu är man för gammal. Även om jag vill får jag inte ett mer junior jobb.
Så är det
Har upplevt samma sak, jag är dock inte arbetslös. Men har hört att jag blir för dyr. 15 år som civ ing. Flera kollegor berättar samma sak. Till saken hör att en med fem åra erfarenhet kanske kostar 150 tusen mindre om året, och bara skrivbordet med allt omkring på ett ing jobb ligger lätt på 100 tusen. Kortsiktighet hos arbetsgivare.
Och en nyexad noob, som tar 10% av min tid i upplärning kostar 250000 mindre. Jag jämför nu ickechefsjobb . Klart att företaget inte vill betala för outnyttjad kompetens, men man sorterar bort många.
Så är det
Har upplevt samma sak, jag är dock inte arbetslös. Men har hört att jag blir för dyr. 15 år som civ ing. Flera kollegor berättar samma sak. Till saken hör att en med fem åra erfarenhet kanske kostar 150 tusen mindre om året, och bara skrivbordet med allt omkring på ett ing jobb ligger lätt på 100 tusen. Kortsiktighet hos arbetsgivare.
Tråkigt! Som det är nu så verkar företagen hyvla av med jämna mellanrum för att strax därefter anställa igen. Ett sätt att förädla sin arbetskraft misstänker jag. Således om man får/har ett jobb bör man se till att snabbt bli högt värderad och inte slå sig till ro förrän man uppnått den positionen.
Verkar som att arbetsgivarna erbjuder för dåligt betalt för den typ av arbete som ska utföras. Arbetsgivarna har både ansvaret och befogenheterna att rätta till detta.
Helt sant
Man vill ha arbetskraft som är mycket mer kvalificerad än den man har men vill inte betala mer.
En VD jag pratade med om detta sa att han gärna skulle betala mer för att få den bästa arbetskraften men det gick inte, för då ville alla andra oxå ha mer betalt
Oj. I finland blir du utan stöd då du inte dyker upp på ett möte du fått kallelse till. Sen tvingas vi iofs inte att söka x antal jobb varje vecka för att få stöd. I åbo söker de folk till löpande bandet, men rekryteringsföretaget är lite tveksam till mig då jag sa att allt för lätta och repetetiva jobb får mig uttråkad. Tackar fan för det. Nu sitter jag i NL med bättre lön o skönare jobb. Är ju lite av en bonus att ha rikssvenskt och finskt uttal i språket och att britter frågar om jag är engelsman.
problemet ligger till stor del i att det är.modernt att använda rekryteringafirmor, och deras mallar sorterar bort kandidater. sedan har svenska arbetagivare orimliga förväntningar iform av perfekt matchade kandidater med låga löneanspråk. Anektdotiska berättelser om arbetsförmedlingens träffar är just det , anekdoter utan relevans.
Vilka jobb är det ungdomarna inte tar?
Telefonförsäljare till ackordlön skall dom inte ta det är inte riktigt jobb.
vilken lön erbjuds?
Jag kan anställa en person jag betalar 10 kr per timme för städning, ett sånt jobb ska ingen ta.
Att det finns ungdomar som är bekväma är sant, men referenser till det som förs fram saknas, vad är det för jobb som ungdomarna inte tar?
Sen vill många att det ska vara en hög arbetslöshet för då kan man behandla arbetare som boskap.
NAIRU bestämmer arbetslösheten och dom tänker aldrig sänka arbetslösheten under NAIRU för då ökar lönerna för snabbt och det ger inflation.
Riksbanken tänker avsiktligt hålla arbetslösheten uppe, det är fakta.
Med fri lönebildning så kan bara arbetslösheten stoppa orealistiska löneökningar.
För stora löneökningar ger inflation.
Därför håller riksbanken arbetslösheten uppe.
Läs om NAIRU dom vill ha en högarbetslöshet, jag säger inte att alt han säger är rätt.
http://josefsson.net/arkiv/etc2_97sid26_37.pdf
http://www.svt.se/ug/den-dolda-formeln-bakom-arbetslosheten
Vill man sänka arbetslösheten så måste den fria lönebildningen begränsas då kan NAIRU sänkas.
NAIRU som förklaringsmodell fungerar inte om båda villkoren uppfylls:
(i) Arbetsköparna har ett lägsta kompetens-krav på arbetssäljaren för att denne öht ska kunna utföra det tänkta (kvalificerade) arbetet.
(ii) Arbetssäljarna ("arbetsreserven") på avbytarbänken inte uppnår lägsta kompetensnivå för att utföra kvalificerat arbete.
Arbetskraften delas så upp i två klasser: De åtråvärda priviligerade. Och de oönskvärda troglodyterna.
(a) De oönskvärda utgör 10 %. De önskvärda är till 100 % anställda.
Är det nu vi har "full sysselsättning"?
Är du lönsam, lille vän? (Vet att Cornu gillar popreferenser.)
Och om därtill arbetssäljarna har än mer arbete att sälja i ovan (a)-miljö, hur kan den situationen inte vara inflationsdrivande?
De oönskvärda 10 procenten borde kanske inte ens räknas in i arbetslösheten öht då de inte uppfyller villkoren för att engageras i arbete, på samma sätt som en 6-åring eller 102-åring.
En rask ungdom med bra framfötter kan överraskande snabbt arbeta sig upp i ett företag som många ser ner på, och komma upp i lönenivåer som andra bara kan uppnå i slutet av sin karriär, och dessutom komma att jobba med det de är utbildade för. Jag tror att det är det stora problemet, att alla utbildade tror att de måste börja direkt med det som de utbildats till, och det skapar en slags deadlock och ond cirkel för många. Att de är för fina för vissa jobb.
"De önskvärda är till 100 % anställda."
Så är det inte nu folk med hög kompetens är även arbetslösa.
NAIRU ska inte folket förstå, många vill att det ska vara en hög arbetslöshet så man kan tvinga dom svaga att arbeta till för låga löner.
Om arbetskraften har rätt kompetens till jobben som finns och utbud och efterfrågan är lika stor så skulle det inte finnas arbetslöshet.
Men NAIRU skulle skapa arbetslöshet för facken skulle höja lönerna tills vi får ca 5-6 % arbetslöshet.
Arbetsgivarna vill ha arbetslöshet.
Om facken slutade att KRÄVA OREALISTISKA LÖNEÖKNINGAR SÅ SKULLE ARBETSLÖSHETEN MINSKA OCH REALLÖNERNA ÖKA.
Det är totalt meningslöst att öka lönerna, köpkraften ökar inte för att vi ökar lönerna.
Ökar lönerna så ökar priserna.
Noll löneökningar då sjunker priserna och köpkraften är lika stor, reallönerna ökar.
Detta är långt ifrån en nyhet, jag brukar berätta för stängda öron vilken enorm brist på arbetskraft vi har.
Eftersom man får vara rak och ärlig på internet vågar jag skriva att det i första hand handlar om att företag idag letar efter kompetens, och de flesta, eller åtminstone en väldigt stor andel människor är inte kompetenta.
Det handlar inte om kvalificerade arbeten för civilingenjörer. Ta "random" .Net tjänster – det är oerhört resursslöseri att sätta ingenjörer där, det kräver inte ett spår av teknisk utbildning. Det är – tvärt om – dagens "golvarbetare". Det finns dock två problem med detta, varav den andra ger mig en klump i magen:
1) vi har fått en helt enorm generationsklyfta. Unga människor (låt säga runt 30) förstår generellt inte enkelt scriptande om de inte arbetar med IT. De är så långt ifrån att förstå IT att de tror att det har något att göra med teknik, de tror att ingenjörsmässiga IT-lösningar är samma nivå som att "programmera" något random. De kallar just alla saker för "programmering".
I verkligheten är "programmering" bara att kliva in i den digitala världen, det är inte en tjänst, det är inget vi utbildar oss till ingenjörer för. Vad som avgör huruvida tjänsten är teknisk eller inte är vad du programmerar, d.v.s. exakt som IRL men i en ny dimension.
2) Även om en godtycklig .Net tjänst som inte innefattar machine learning etc är okvalificerat "golvarbete" så är det åtminstone än så länge så att vi vinner mycket på att plocka folk med exempelvis högt IQ. Huruvida detta lugnar sig i takt med standarder etc återstår att se, men i dagsläget är det alltså ganska svårt att få okvalificerade arbeten om man har 100 i IQ. Vilket är minst sagt problematiskt – så oavsett konvergens så har vi återigen en förlorad generation.
(för att inte göra detta till ett generationskrig kan ju faktiskt påpekas att kommande generation i just Sverige är ganska noggrant mätt helt dumma i huvudet).
Påpekande: det där med IQ mäter alltså idag ren "anställningsbarhet" inom okvalificerad IT, d.v.s. stor risk att företag inte anställer någon alls (istället skalar ned eller outsourcar) om de inte hittar någon som gör vettigt ifrån sig på IQ-testet.
Enligt min erfarenhet tar det ca 2-3 år innan en grön nyanställd, om den har mentala förutsättningar, kan börja agera självständigt som utvecklare med rätt systemtänk och så. Att "kunna" programmera är bara en väldigt liten del av vad en utvecklare behöver kunna för att man skall våga släppa lös den. Det är lite som att säga att man är doktor i fransk filsofi bara för att man kan beställa en hamburgare på franska på mac donalds i frankrike.
Kuriosa: Hade en chef en gång som fick sparken pga lågt IQ. Det var befogat.
De där åren av infasning är en generell sak som stämmer på de flesta positioner, det är inte exklusivt till IT. Du kommer i princip höra liknande resonemang av montörer till och med.
Det är just att IT i största allmänhet skulle vara speciellt tekniskt avancerat som har lurat en hel generation. Att utveckla IT-infrasruktur är avancerat (jämför tex att utveckla fundamenten i en supply chain). Att bygga optimeringsalgoritmer är avancerat (både på ett papper och via kod).
Vi har då en hel generation som tror att IT är något för "IT-experterna" (något påhejade av malplacerad kompetens, exempelvis just ingenjörer som bygger högnivå-scripts och pillar med queries).
Man tycker folk borde lägga ihop pusselbitarna när de påstår saker som att IT inte kräver utbildning, att KY är lika bra som en högskoleutbildning, etc. Ja, precis – det är för att deras tjänster är okvalificerade. Högskolan lär ut teknik, inte praktisk kunskap i det senaste verktyget.
Det finns mycket luft i siffrorna på lediga jobb. Exempel: När jag var datakonsult så klagade ledningen på att de inte kunde anställa fler konsulter. Dock ville man bara anställa personer som arbetade hos en konkurrent och som hade ett pågående uppdrag. Att det är svårt att anställa nyckelpersoner från konkurrenterna kan bero på att man inte vill betala högre lön än dem.
Jag föreslog att man skulle anställa någon nyutbildad och fick svaret: Det här är inte ett sådant bolag
Enligt min erfarenhet tjänar de flesta IT-konsulter mindre än de flesta tillsvidareanställda sedan ett decennium eller så tillbaka. Dessutom ser man till att anställa de konsulter som är bra. Övriga får fortsätta att hanka sig fram som tillfälliga gästarbetare under överinseende av sina tidigare konsultkollegor, som i sin nya mer permanenta roll med ansvar och så dessutom vet vad de nuvarande konsulterna går för.
Jag har inte den bilden och då driver jag mindre företag i branschen (ca 20 anställda konsulter och 10 tal underkonsulter) men de flesta är över > 10, brukar ta in junior då och då men aldrig i storstäderna, mellan stora orter i Norrland är bättre då de kvar längre tid. Tror det skiljer lite mellan dels storlek på konsultbolagen och eventuellt vad för bolag det är. De som är riktiga duktiga och vågar ta risken startar egna företag eller jobbar mot ett mindre bolag (säg under < 50 anställda) som ger ut mesta av vad en konsult drar in (vet att upp till 75% – avräknat social.avgifter/omkostnader som telefon förekommer dock med en usel eller ingen garantin lön alls) räknar man på normal timtaxa ligger på ca 90EUR/h (enligt diverse undersökningar) och då till bolagen (efter ev konsultmäklaren tagit sitt) så kan man komma upp i ersättningar. Men som sagt det är finns helt klart ett A-lag, B-lag som båda nog ha det bra men även C-lag och till och med D-lag. Men har även fått kunder eller oftast mellanhänder (oftast utländska sådana) som kommer med erbjudande som ligger mer än 1/2 under priset vad de flesta större företag betalar för folk med 3-5 års erfarenhet.
Annan erfarenhet är att det frågas mycket runt ca 5 års erfarenhet och att det blir svårare att få ut ett premium för folk med 15-20års erfarenhet.
Att det är så dålig matchning mellan de lediga jobben och arbetssökande/arbetslösa får man också lasta statsmakterna för. Statsmakterna signalerar hela tiden och har ett synsätt att det är genom att urskillningslöst ta in folk från hela världen som vi ska lösa allehanda problem i Sverige. Ingenting kan vara mer felaktigt!
Detta synsätt har emellertid också kommit att spridas bland de normalbegåvade ekonomerna och personalcheferna på våra företag, och till och med bland våra tekniska högskolor för att fylla ut utbildningsplatserna. Synsättet har lett till att en stor del av Sveriges befolkning, som redan finns i landet, är arbetslös. Jag uppskattar genom okulärbesiktning på byggarbetsplaster i Stockholm att en tredjedel av alla arbetstimmar som görs inom byggbranschen, görs av utländska firmor eller utlänningar som förmodligen inte betalar någon inkomstskatt i Sverige.
Jag minns en tid i Sverige när man hade synsättet att den inhemska befolkningen är Sveriges och företagens främsta resurs när man utbildade den (både av staten och inom företagen) och, på ett optimalt sätt, tog tillvara på dess kraft.
"Fisken ruttnar från huvudet", skämt åsido men visst är det en pyramid vi har där lönsamhet och aktieägarvärde styr på kort sikt vilket drabbar "väl utfört arbete". Jag menar därmed nödvändigtvis inte att arbetskraften är sämre idag utan istället att arbetet måste gå fortare. Där hittar vi sannolikt en hel del att önska. Ingenting år kosta gäller inom flera branscher.
@rttck 01:03
Kloka ord!
Om jag bara får utvidga mitt resonemang gällande den teknik- och kunskapsintensiva industrin som har varit industrinationen Sveriges adelsmärke.
Jag vill dela in Sveriges ingenjörer och civilingenjörer de drygt senaste 100 åren enligt i vilken tidsperiod de har utbildat sig och varit yrkesverksamma, beroende på vilka matematiska hjälpmedel de har haft att tillgå. Först har vi räknestickeingenjörerna, sedan miniräknaringenjörerna och slutligen datoringenjörerna.
De förstnämnda var generellt sett helt suveräna på överslagsberäkningar och rimlighetsbedömningar. Deras hjärnor var nog de mest matematiskt tränade av alla ingenjörskategorierna. Det fanns mycket att uppfinna och utveckla i en anda av teknikgrundad, optimistisk framtidstro. Många av våra snilleblixtföretag startade under denna period och blev förvånansvärt långlivade, mycket till följd av en målmedveten teknisk utveckling inom företagen.
Vi får komma ihåg att under denna tidsperiod, i en internationell utblick, genomförde både Tyskland, Sovjetunionen och USA enastående bedrifter inom rymdtekniken.
Miniräknaringenjörerna med början på 1970-talet, fick med miniräknaren ett slagkraftigt verktyg för att räkna fram resultat med stor noggrannhet, men tappade litet av förmågan att göra rimliga uppskattningar. Den tekniska optimismen fanns där och utbildningsnivån var fortfarande relativt god. (Jag tillhör miniräknaringenjörerna.)
Datoringenjörerna har till sin hjälp kraftfulla beräkningsprogram och kan göra enastående tekniska utvecklingar på redan gjorda konstruktioner. Å andra sidan har dessa tappat litet av tekniska hantverksskickligheten. Deras tekniska och matematiska utbildningsnivå efter genomförd civilingenjörsexamen kommer uppenbarligen inte upp i samma klass som tidigare svenska ingenjörer, om man ska lita på vad matematikexaminatorerna vid Chalmers tekniska högskola antyder. Det verkar som att när man är så bunden vid datorn så ges man sämre möjligheter att vara skapande. Man vet i mindre utsträckning hur beräkningsprogrammen arbetar. Man blir slav under datorn vilket inte kan vara bra för den tekniska kreativiteten.
Så jag skulle vilja höja ett varningens finger för kompetensen, vad gäller det tekniska hantverket och även den matematiska kunskapsnivån, hos dagens utbildade svenska ingenjörerna/civilingenjörer.
Detta anser jag. Andra här kan säkerligen tycka på annat sätt.
Ett par kommentarer har redan berört detta men… Du skriver inget om lönen Cornu. Ofta finns det nog arbetslösa med rätt kompetens men de är inte villiga att ta jobbet för den lön som erbjuds. Det finns flera skäl till det. Ett stort skäl är att ungdomen är bortskämd och har stora krav på att få ett "drömjobb" samtidigt som de är ovilliga att offra något för jobbet, fritid och intressen går före. Ett annat stort skäl är att det inte tillräckligt lönar sig att jobba, dvs straffar sig att inte jobba. Det var typ det enda Fredrik R var rätt ute med. Arbetsgivarna brukar plädera att marknaden ska styra allt, rimligen borde de då höja lönerna för tex sjuksystrar så att folk inte emigrerar eller byter karriär hellre än att ta jobbet med en för låg lön. Istället gnäller de på att det inte finns personal… Det de menar är att det inte finns personal som vill jobba för den lön de erbjuder.
En annan sak jag funderar kring är att vi klumpar både arbeten och arbetssökande när vi redovisar statistik, tex mismatchning. Vi borde kanske särredovisa enkla arbeten och okvalificerade arbetssökanden. Skulle också vara intressant att särredovisa arbeten som kan flytta utomlands och arbeten sommar låsta till landet. Exempel på arbeten som är låsta till landet kan vara städare, sjukskötare, lärare osv. Där kan inte arbetsgivare hävda att jobben kommer flytta utomlands om de inte kommer ner i pris/lön.
Vi borde styra upp arbetsinvandringen. Det är sjukt att man kan importera städare som jobbar nästan gratis. Det borde vara så att om man inte hittar folk som vill göra jobbet för den lön man erbjuder så får man höja lönen och då kanske också sina priser. Vi borde fortfarande ta emot kvalificerad arbetskraft, läkare, ingenjörer, mjukvaruutvecklare osv, där borde vi nog underlätta migration. Dels för att de berikar Sverige och dels för att de hjälper till att ge en positivare bild av migranter.
Jag tror att Tino är inne på rätt spår
http://www.realtid.se/ArticlePages/201409/16/20140916154104_Realtid981/20140916154104_Realtid981.dbp.asp
Den där psykologen tycker jag mest försöker försvara sitt skattepengdiande trots sin inkompetens att hon inte ens klarar motivera ungdomarna att ta givna jobb.
Den stora frågan är om AMS verkligen är värd de extrema summor skattepengar de varje år suger i sig. Är de verkligen något bra på att utföra sitt uppdrag, eller visserligen är huvudsysslan numera invandringshandläggare och jobbförmedlare i andra hand.
Det finns bra exempel från t.ex. Södertälje att privata initiativ faktiskt kan fungera mycket bra bra och ge bättre resultat än staten.
Visserligen och både alliansen och svamparna också till viss del förstått i och med jobbchoachning och sen efterföljaren Stöd och Matchning. Bägge projekten kan/kunde bli bra med rätt politisk styrning och blev delvis bra i de tillfällen förutsättningarna var rätt. Tyvärr lät man ju också diverse rubrikskapande pajaser sko sig på det hela så det fick oförtjänt dåligt rykte.
Det bästa kanske vore om AMS helt fick ägna sig åt diverse dagisverksamheter åt nya asyltagare och lata skitungar (finns ju alltid en liten procent) och sen låta näringslivet fixa resten på entrepenad, gärna med resultatbaserad ersättning. Till skillnad från AMS har de duktiga välbetalda säljare som fixar fram jobben på ett helt annat sätt än en statlig tjänsteman kan göra.
AMS är en kvarleva som funkade bäst när staten var absolut största arbetsgivare, idag vetefan om alla myndigheter ens använder platsbanken.
Varje "oanställningsbar" man faktiskt får i arbete borde generera en rejäl bonus (bonusen i statskassan blir destro högre) vilket verkligen kan motivera att de gör sitt bästa, några blir såklart över – då kommer AMS in i bilden.
Naturligtvis under strikta riktlinjer och ordentlig kontroll så inga fuskare lyckas stjäla pengar.
Tror AMS lider av att vara en myndighet som skall göra allt. Dels kostar det jävligt mycket pengar och dels får man väldigt många "primära uppdrag" att fokusera på.
Tanken är väl inte ny antar jag.
Tanken är inte ny nej. AMS är vår kära koloss på lerfötter som man sedan 70-talet försökt ge vingar. Men det har som du förstår varit omöjligt. AMS är politikernas vapen för att ha någon att skylla på när deras jobb-politik inte fungerar. AMS omorganiseras alltid med jämna mellanrum men är ändå den myndighet som jag tror är minst drabbad av nedskärningar. Jag kan förstå varför. Sedan 70-talet är politikernas största maktkälla att "ordna jobben".
Kan man anta att företagens rekryteringsbehov går att likna vid bostadsbristen/bostadsköerna? På samma sätt som arbetsgivarna vill anställa ("Krav: under 25 år med 10-års erfarenhet och relevanta examina.") vill folk bo: ("Jag vill bo i en hyresrätt på Södermalm för under 2500kr i månaden").
I brist på detta fortsätter man med befintlig personal eller soffan hos päronen.
Jo, antalet övertidstimmar är stort. Då endast dokumenterade sådana.
Jaha… Cornu skriver om detta 10 år efter att det blivit allmänt känt via avpixlat och politiskt inkorrekt. Vem i Sverige visste inte att det är så här? Trodde någon verkligen att invandringen skulle hjälpa oss att betala 40-talisternas pensioner? Varför har vi i åratal haft en politik som ökar problemen med rekordfart? Läs Westerholm istället (ledarsidorna.se)! Pengarna är slut. Bostäderna är slut. Samhällsresurserna är slut. Tålamodet är slut.
Till att börja med passar "allmänt känt" och avpixlat/pollitiskt inkorrekt inte riktigt ihop. Vidare gällde jämförelsen just 10 år och var knappast huvudtesen i Hr. Wilderängs inlägg. Men visst är det trevligt när lagen om fem infrias.
Arbetsförmedlingen är också också en moraliserande idiotisk verksamhet. När ja själv var ung så var jag länge officiellt arbetslös och jobbade svart. Vissa fritidsintressen tog även mycket tid. På den tiden hade nog byråkratin mindre sysselsättningsterapi och det var lättare att hämta pengarna. Hela förmedlingsbyråkratin borde ersättas med matpengar som i USA. Skribenten är politiskt korrekt och låtas inte om att många arbetar svart.
Det sticker i ögonen när jag läser så jag måste kommentera ett statistikfel i texten:
”Ca 40% av de arbetslösa har utländsk bakgrund, mot ca 20% av befolkningen, dvs arbetslösheten i gruppen är dubbelt så hög som för personer med svensk bakgrund”
Arbetslösheten i gruppen med utländsk bakgrund är inte bara dubbelt så hög som för personer med svensk bakgrund, förhållandet är: 40/20 mot 60/80 dvs. 2,67 gånger så högt
Än mer intressant blir det när man beaktar att gruppen personer med utländsk bakgrund är mycket heterogen och inkluderar personer med ursprung i allt frånTyskland, USA, Japan eller Norge som Eritrea, Irak, Syrien etc.
Det gör att de ”flyktingar” som vi tar emot av humanitära skäl, men våra politiker försöker klä i en skrud av lönsamhet, framstår som bättre integrerade i statistiken än de är i verkligheten.
—
Se så, upp med rasistkorten nu och skrik, allt annat än att se på situationen som den faktiskt är och agera på fakta för att förbättra verkligheten.
Invandring kan fungera för att få samhället att fungera bättre och till och med få ner arbetslösheten. Men det måste vara rätt typ invandring. De som har den kompetens som efterfrågas helt enkelt.Oftast högt utbildade med språkkunskaper etc. Sverige borde gå över till ett meritbaserat system för invandring. Ett poängsystem likt Canada eller Australien har.
Jag föreställer mig att alla, lite mer kvalificerade jobb tillsätts genom personliga kontakter eller på annat sätt än genom AF! Dock vet jag att när AF i enlighet med vad Cornu skrev och vad AF-psykologen försökte bevisa så handlar det om rekryteringsträffar där de "gästande" företagen i regel inte behöver nån arbetskraft alls eller i varje fall intre seriöst. Man är bara ute efter lite gratis eller subventionerad arbetskraft, därför att den man redan har, har ett ugående "bästföredatum". Många seriösa arbetssökande låter sig intervjuas och lämnar välskrivna och omfattande CV samt blir lovade att företagen skall höra av sig viket dom aldrig gör. Andra av AF annonserade löften om s k säkra anställningar vid rekryteringsträffar visar sig vara företag som hyr ut arbetskraft och som behöver fylla på sina "väntelager". Väldigt mycket handlar också om telefonförsäljning utan fast anställning och lön! Man jobbar helt på provision.
Samt också en del företag som vill ha folk som skall "provjobba" en månad som blir tre- sex månader så snart AF släppt ärendet. Om de blir sjuka under "provtiden" så hänvisas till en miniatyrtext i kontraktet att dom omedelbart skiljs från " anställningen".
Det finns mycket mer att säga. Men det viktiga är att AFs rykte har sjunkit ner till en nivå där ungdomar/arbetslösa inte ens går dit när man kallas eftersom man "vet" vad det är som erbjuds. AF är inte längre seriös, helt enkelt! Dom har inte längre några synpunkter på de jobb som ebjuds. Dom bryr sig inte längre om vad för sorts företag dom går ärende åt! Och AF anser sig inte längre skyldiga att tillse att de lagar som är förenade med arbetsförmedlingen och de birdag man delar ut, följs! I vissa fall hänvisar man helt korrekt till att de inte fått några pengar av regeringen ( OBS: den förra ) till att följa upp och kontrollera bidragsprojekten! Jag har exempel på företag som helt och hållet och ganska öppet lever på att enbart ha "anställda" som har från 70 till 100% lönebidrag från AF i ett antal månader. När de månaderna är slut så får de anställda sparken och AF levererar nya med lika mycket bidrag. AF vet om detta men anser sig inte vara skyldiga att stoppa detta. Och tex facket får inte lägga sig i heller! Deras statistik blir dock bra då det gäller att placera lönebidragsanställda. Men att de blir arbetslösa några månader senare bryr man sig inte om och det syns inte tydligt i statistiken! Så länge AF inte är seriösa så kommer de arbetslösa inte att ta dom på allvar!
Jag vet inte men jag tänker att det borde bli en ganska uppenbar missmatch när andelen som går ut högskolan är 68% kvinnor och 32% män. Och kvinnor blir fler och fler i förhållande till män i de traditionellt sett mansdominerade yrkena.
Men män väljer inte "kvinnoyrken" i någon nämnvärd omfattning. Andelen utbildade fritidspedagoger och vårdpersonal t.ex. sjunker ju. Det borde väl bli lite knasigt i slutändan. Eller?