KÖPI – inflationsindex för samhällets utsatta?

Den officiella inflationen KPI används för att räkna upp olika brytpunkter och prisindex i svensk lagstiftning och även inom ersättningar som pensioner, sjukförsäkring och andra socialförsäkringar. Men KPI återspeglar en icke existerande KPI-Svenssons konsumtionsmönster, och kan ofta vara extra missvisande för samhällets mest utsatta – de som lever utan ekonomiska marginaler. Ett förslag är att införa ett inflationsindex för dessa, Konsumentöverlevnadsprisindex.

Bröd.

Konsumtionsprisindex KPI sägs återspegla den allmänna prisutvecklingen för hushållen, och påstås innehålla allt. Sverige och världen ändras dock hela tiden, vilket gör att man via SCB:s avsiktligt oklara redovisning av vad exakt man mäter kan vara starkt osäker på om KPI återspeglar dagens konsumtionsmönster. Är t ex strömmande musik- och videotjänster med?

Ett annat problem är att man kvalitetsjusterar. T ex kanske Spotify idag innehåller fler låtar än förr, och därmed kan anses vara en bättre tjänst. Således har priset fallit. Fast man kan fortfarande bara lyssna på tjänsten 168 timmar i veckan, givet att man skippar sömn. Men man får betala lika mycket oavsett, och kan inte välja att lägga mindre pengar om man vill ha tjänsten. På samma sätt anses t ex hemelektronik som platt-teve alltid bli billigare, eftersom upplösningen på skärmen blir större etc, trots att man inte kan se någon skillnad på bilden och innehållet inte ens finns tillgängligt i 4K-upplösning. Och de gamla sämre produkterna försvinner så man måste fortsätta lägga lika mycket faktiska pengar på en ny teve, och utgiften blir alltså inte lägre.

KPI utsätts även för substitution. Stiger Spotify i pris, men inte Apple Music, så ökar inte strömmande musiktjänster i pris, för SCB förutsätter då att alla byter till Apple Music istället. Lite trist för den som har alla sina spellistor på Spotify, men enligt KPI är vi alla homo economicus, som alltid väljer det billigaste alternativet. Stiger kollektivtrafiken i pris, så tar man bilen istället. Detta sker t ex genom att det som sjunker i pris viktas upp i beräkningarna och får större betydelse, medan det som stiger i pris får mindre betydelse. Ironiskt brukar jag formulera det som att man får suga näring ur hörnet på en platt-teve när maten stiger i pris, om man ska tro KPI (överdrift, men det är en illustration för att förklara vad det handlar om). Det rimliga hade varit att KPI beräknades på vad som faktiskt köps och inte på vad som är billigast. Musikströmningstjänsternas vikt ska vara utifrån antalet som faktiskt betalar för Spotify respektive Apple Music, och inte den fiktiva homo economicus som alltid byter till det billigaste.

Fast mest allvarligt är att KPI mäter allt. KPI mäter hela den privata konsumtionen i samhället. T ex utlandssemestrar, flygresor, bilägande, restaurangbesök, den där hemelektroniken, vad det kostar att bo i villa, vad det kostar att hyra sin bostad, vad det kostar att köpa kläder. KPI-Svensson har ett totalt orealistiskt konsumtionsmönster.

Och i synnerhet så kommer inte fattigpensionären med sin garantipension ha råd med flygresor, utlandssemester, köpa en ny bil eller en ny stor platt-teve. Men ändå ska KPI användas för att räkna upp pensionerna.

Istället bör man införa konsumentöverlevnadsprisindex, KÖPI (uttalas kö-pi, alltså som en lång kö med människor och sedan det matematiska begreppet pi), som innehåller det den som har dåligt ställt måste lägga sina pengar på. Indexet hålls alltså inte tillbaka av att platt-teve blivit billigare, eller att det är billigare än någonsin att flyga till Thailand.

Istället bör överlevnadspunkter som enbart mat av enklare typ, hyra av små lägenheter för låga inkomster i oattraktiva områden, el, kranvatten, kollektivtrafik etc ingå i KÖPI. För fattigpensionären, studenten, den arbetslöse, den utförsäkrade från försäkringskassan, socialbidragstagaren (försörjningsstödstagaren) har inte råd med regelbunden utlandssemester som håller nere de totala utgiftsökningarna när flyg blir billigare. Vederbörande har inte råd med bil, utan tvingas använda kollektivtrafiken.

KÖPI kan sedan användas för att räkna upp t ex garantipensioner, studiemedel med mera, istället för ett KPI återspeglande ett väldigt välmående hushåll som köper en platt-teve om året, och åker på utlandssemester flera gånger varje år.

Annars får vi kanske en dag den typen av situation som man nu har i Chile, där den officiella inflationen inte är vad vanligt folk faktiskt upplever.

Prisökningar är i allra högsta grad individuellt utifrån ett givet hushålls konsumtionsmönster, men KPI återspeglar hela den privata konsumtionen, inte vad specifika hushåll faktiskt har för utgiftsutveckling. Kanske ett mindre problem för den medelklass som har ett jobb, men definitivt ett problem för de som vänder på slantarna.

Fast våra makthavare kanske inte har lust att räkna upp garantipensionerna med fattigpensionärernas faktiska kostnadsökningar. Och då är förstås KPI lättare att hänvisa till.

På tal om vilket, så höjde just HBO Nordic sina priser med 10% från 99 till 109:- SEK för att erbjuda ännu fler internationella och lokala produktioner. Så med större utbud var det egentligen en prissänkning och KPI föll väl där, får man förmoda.

Kreditkortet SAS Amex Premium höjs från 85:- SEK till 100:- SEK per månad, en prisökning på 18%. Drabbar kanske ingen icke-kreditvärdig, men är en avsevärd prishöjning jämfört med officiell KPI på 1.5%.