Drill, baby, drill!

Ibland skall man vara lite försiktig med vad man önskar sig. Önskningarna kan nämligen uppfyllas.

2008 såg vi som bekant rekordpriser på oljan, och priset på den amerikanska lätta oljan WTI var uppe över 148 USD per fat. Amerikanerna fick se över fyra dollar, lokalt över fem dollar, per gallon med bensin, vilket förstås var katastrofalt när man mer är inställda på att bara behöva betala två dollar, och tre dollar anses som skyhögt.

Republikanerna gick rent av till val med sloganen “Drill, Baby, Drill!” och att man skulle öppna upp för mer offshoreprospektering och borrning runt USA:s kuster. Republikanerna förlorade dock valet, men i våras meddelade så Obamas regim att man skulle öppna upp för prospektering i östra Mexikanska Gulfen och även längs USA:s östkust. De planerna har nu skrotats.

Men i grund och botten så ligger anledningen till borrandet efter olja till havs i den massiva efterfrågan efter mer och billigare olja omgående från konsumenterna, såväl i USA som i resten av världen. Ett citat från republikanernas vicepresidentkandidat Sarah Palin kanske är på sin plats:

“PALIN: Yes, Senator McCain does support this. The chant is “drill, baby, drill.” And that’s what we hear all across this country in our rallies because people are so hungry for those domestic sources of energy to be tapped into. They know that even in my own energy-producing state we have billions of barrels of oil and hundreds of trillions of cubic feet of clean, green natural gas.”

Det blir ju lite ironiskt att BP:s oljekatastrof skedde med demokraterna vid makten. Antagligen skriker fortfarande amerikanska folket efter olja. Ett litet klipp från YouTube följer.

Nu är ovanstående förstås också en partsinlaga, och miljölobbyn säger ingenting om hur många hundratals miljoner de själva ger till diverse amerikanska politiker. Muta som muta. Förlåt, donation som donation.

De som inte är speciellt insatta i oljesituationen kanske undrar varför man borrar efter olja till havs, och inte bara stannar på land där eventuella olyckor kan begränsas och bekämpas på ett helt annat sätt och inte snabbt når den omfattning som sker offshore.

Svaret ligger i att det helt enkelt inte finns speciellt stora oljeresurser kvar på land. När man skall plocka äpplen från ett träd så plockar man de lägst hängade frukterna först. Scener som ur den klassiska filmen Jätten är inte hur det ser ut på land längre.

Sådan såg man istället på 1800-talet och i början av 1900-talet. T ex i Lucas-källan i Spindletop år 1901, där olja sprutade ut i en fart motsvarande 100 000 fat om dagen (1 590 000 liter per dag), 46 meter rakt upp i luften. Detta med olja på ett djup av endast 347 meter.

(Bild från Wikipedia)

Idag sprutar inte oljan upp ur marken på land längre.

Det gör den däremot fortfarande på sina platser offshore.

Lucasgeysern i Spindletop motsvarar kanske BP:s havererade källa i Mexikanska Gulfen, där uppgifter även i gammelmedia nu talar för 60 000 – 100 000 fat om dagen (inget nytt under solen, bloggosfären var förstås snabbare, iofs även om en potential på upp till 150 000 fat om dagen). Med den lilla skillnaden att borrningen skedde på 1500 meter djupt vatten, och sedan ytterligare 5000 meter ner i marken. Inga lågt hängande äpplen här inte.

Just nu kostar en gallon bensin ca 2:70 USD i USA, med lokala och regionala variationer. Amerikanerna är därmed rätt nöjda och rynkar nog för tillfället på näsan åt de hemska oljebolagen som svarade upp på ropen om “Drill, baby drill!”.

Men en dag kommer priserna återigen vara för höga för USA och kraven på att borra kommer återigen höjas. Vi kan sitta här och slå oss för bröstet och vara självgoda här i Sverige, men vi importerar också offshore- och djuphavsolja till Sverige. Och även om man inte själv äger en bil, så är alla av oss och hela samhället helt beroende av att oljan flödar. Alla alternativ och alla moderna ting vi ser omkring oss förutsätter på ett eller annat sätt olja för sin existens, inklusive den dator du läser detta på och som förbrukat tio gånger sin egen vikt i olja från gruvan till din arbetsplats eller mysiga hörn i soffan.

Bloggrannen Livet efter oljan är återigen ute med nya inlägg efter några månaders isolation bakom The Great Firewall of China, och har nu börjat skriva om BP:s haveri med en ordentlig titt i backspegeln och om hur alla initialt tonande ner haveriets omfattning och konsekvenser.