Sveriges byggindustrier har beställt en rapport, som visar att minskad skuldsättning inte leder till minskad skuldsättning och att det inte finns några som helst problem med hushållens skuldsättning. Jag är chockad. Chockad! (Schibsted/SvD)
Rapporten menar att bolånetak, amorteringskrav, minskade ränteavdrag, höjda riskvikter och andra verktyg för att minska hushållens skuldsättning inte alls minskar skuldsättningen. Det enda som minskar skuldsättningen är om svenska hushåll lånar mer pengar och bjuder över varandra i sin kamp att få köpa ett medlemskap i en bostadsrättsförening i byggnader byggda utan någon livslängd att tala om.
Dessutom vill byggindustrierna att vi ska plundra AP-fonderna och stoppa in i byggsektorn. Vilket i sig kunde varit vettigt – hyresrätter ger stabila och trygga intäkter oavsett konjunktur, men då ska man inte bygga till dagens uppblåsa oligopolpriser och hutlösa markpriser.
Rapporten är naturligtvis ett beställningsverk och inte ett dugg objektiv, utan kan förpassas där den hör hemma, dvs soptunnan.
Notera att precis som för SOU 2013:78 så undviker man nämna fallande bostadspriser som en risk i Finansinspektionens stresstester. För om bostadspriserna faller 30% hamnar 52% av hushållen under vattnet med större skulder än bostadens värde. Istället pratar man om att hushållen “klarar” högre räntor. Ja, det beror förstås på definitionen av “klarar”. De klarar iaf inte av att leva som idag om räntan stiger.
8 kommentarer
De flesta av de enskilda hushållen kanske klarar högre räntor men vad händer om stora delar av hushållen börjar lägga en långt större del av sina inkomster på räntebetalningar och amorteringar samtidigt som nyskuldsättningen avtar. Effekterna på efterfrågan blir dramatiska. Den ekonomiska aktiviteten kommer att avstanna och den offentliga budgeten kommer med anledning av intäktsbortfall på grund av den avstannade ekonomin och ökade sociala transfereringar att underbalanseras. Möter staten ett sådant läge med IMF-receptet totalt utarmande ekonomiskt krig mot lönenivåer och offentlig sektor så väntar en ekonomisk och social katastrof.
De idiotiska budgetreglerna måste avskaffas! och offentlig sektor måste börja investera i ett framtida samhälle med mindre energi och ändliga resurser.
Samhället förändras. Vi har gått allt längre in i ett tjänstesamhälle-där vi byter tjänster med varandra vitt numera, dvs sätter av pengar i cirkulation till offentliga sektorn.
Din utgift är min och samhällets inkomst. Tjänsteindex avslöjar vad vi väljer att spendera på.
Var kommer skulderna in där?
Kanske lättare handla med pengar än med skog?
Om vi räknar bort byggtjänster(byggboom pga…) och tjänster direkt relaterat till byggboomen samt tjänster relaterade till konsumtion(och särskilt relaterat till arbetskraftsarbitraget) så har vi fångat upp ett par sektorer som dels är onormalt starka och som dels därför kommer att sjunka relativt övriga tjänster på sikt. Jag är även nyfiken på den andel av tjänster som utgör avknoppningar eller egentligen outsourcing från industrin och då inte minst de som kopplats till exportsektorn. Vi vet att företagen sparkade en mycket stor resurs från 90-talet och framåt. Denna resurs kallades förr för industri eller exportindustri(dvs tillverkning) men har sedan dess om-klassificerats till Tjänster. Så det vi kallar tjänstesamhället anser jag mer liknar konsumtionssamhället. Så frågan är vad händer när priserna stiger på outsourcad tillverkning och bygg-boomen lägger sig framåt 2016?
Någon som har bra statistik på den bristande statistiska konsistensen?
Om exempelvis AP fonderna köpte billig mark utanför Stockholm och byggde 20tusen lägenheter (hyresrätter )
så skulle inte skulderna öka och cornu skulle inte ha något att skriva om.
Just vad jag jagar hela tiden. Vad skulle en sådan lägenhet kosta att bygga. Rationellt hyreshus, plåtfasad, ett badrum med plastmatta på golvet, standard kök. Jag tror mindre än en miljon för en trea med låg driftskostnad.
Här i Täby går nu 90m2 radhus byggda på sent sextiotal, sandgolv, 16 mm träfasad, platta papptak, 140 m2 tomt för mellan 2 och 2,8 miljoner. Utanför storstäderna hade dessa hus rivits för länge sedan.
@Riga
Frågan är ifall det går att få byggt så billigt? Sålänge byggbolagen kan bygga dyrt så finns ju ingen anledning till att bygga billigt.
När det gäller priset och när man väljer att riva så tror jag du resonerar fel. Sålänge byggnaden har ett klart positivt värde så finns ju ingen anledning till att riva – du får ju inte loss några pengar på att riva (och är efterfrågan ljum så föreligger ju knappast motiv att bygga nytt – och ens om det gjort det så krävs väl inte rivning för att få loss mark till bygget?).
Cornu: Har du tittat på hur mycket av den ökade skuldsättningen som är pga obildning från hyresrätter till bostadsrätter?
/Hyresmuppen
Det finns ju faktiskt en punkt som är korrekt i rapporten; delvis har den kollektiva skuldbördan ökat bland hushållen p g a ombildningarna av hyresrätter till bostadsrätter. Om en större andel av befolkningen bor i bostadsrätter och egna hus, så ökar väl de totala skulderna i samma storleksordning.
Det verkar som om man på något sätt måstre göra skillnad på den individuella skuldnivån i problemhushåll, som blir för hög om priserna rusar, och den kollektiva skuldnivån som kanske måste öka om man ska kunna bygga, eller som tidigare, ombilda fastigheter. Pedagogiskt svårt kanske men ändå nödvändigt. Istället för den totala skulden bland hushållen borde nyckeltalet bli skulden hos de belånade hushållen, uttryckt i genomsnitt. När den ökar, som den har gjort, blir det problem. Om fler hushåll blir skuldsatta blir det inte nödvändigtvis problem.