Börsveckan inleds positivt i de asiatiska tidszonerna. Kronan stärks rejält på lägre amerikanska räntor och svagare dollar via Trumps nominering till amerikansk finansminister. En relativt låg andel studenter tar examen från teknik- och IT-utbildningar och siffran är fallande inom teknik.
Stockholmsbörsen hade en blandad börsveckan där storbolagsindex OMXS30 gick +0.16% och breda OMXSPI gick -0.05%. Den svenska kronan återhämtar sig nu på morgonen till 10:97 SEK för dollarn efter att ha varit uppe på 11:06 SEK. Kronan stärks även mot euron till 11:51 SEK och guldpriset kommer ner från sitt prisrekord till 941:- SEK per gram.
Dollarn sägs försvagas på lägre räntor efter att Donald Trump nominerat Wall Streetmannen Scott Bessent som finansminister. Intressant är att det inte var Felon Muskovitjs kandidat och snacket går att Trump håller på att tröttna på wannebepresidenten Muskovitj.
Amerikanska räntor backade redan något i fredags, men 10-åringen rasar nu under måndagen enligt realtidsrapporteringen hos t ex Trading Economics. och ligger nu på 4.34% mot stängningen på 4.41% i fredags. Lägre räntor innebär alltså högre förtroende för amerikanska statens ekonomi, vilket motsägelsefullt försvagar dollarn eftersom dollarn handlas på räntan.
I USA var det en positiv börsvecka med +1.68% för S&P-500 och +.187% för Nasdaq 100. Bäst inom FANANGST var Tesla med +0.93% tätt följd av Netflix med +8.96%, medan Google gick sämst med -4.48% på beslutet att bolaget måste avyttra sin webläsare Chrome på grund av sin monopolliknande ställning inom sökmotorer.
I de asiatiska tidszonerna inleds veckan positivt utom i diktaturens Hong Kong där Hang Seng går -0.27%. ASX 200 är i skrivande stund +0.28%, KOSPI +1.39%, Nikkei 225 +1.30% och Straits Times +0.06%.
SCB rapporterar att låg andel av de som studerar yrkeshögskolans utbildningar inom teknik och IT tar examen, och för teknik är siffran fallande. Dessa utbildningar är mansdominerade och endast 55% tar examen från kategorin teknik och tillverkning, ner från tidigare 58%. Även inom IT ser man detta, även om examensgraden stigit från 59% till 62%.
I andra ändan har man högst examensgrad inom kvinnodominerade kultur, media och design med 81%.
Det framgår inte varför det är så, men även om kvinnor är smartare än män, så beror det nog snarare på att arbetsgivarna lockar med jobb före examen. Särskilt inom IT har man ofta skitit i formell examen och förlitar sig allt oftare på duglighetstester vid rekryteringar. Att andelen som tar examen inom IT ökat kan bero på att IT-branschen drabbats av lågkonjunkturen och att fler därmed slutför sina studier.
Detta gäller alltså yrkeshögskolorna och inte universitet och högskolor, även om jag illustrerar det hela annorlunda. Finns förmodligen likartade tendenser inom de högre utbildningarna. Vi får se hur många som hoppar direkt till kommentarsfältet utan att läsa detta stycke.
Tanken med yrkeshögskolorna är ju annars att man inte duger någonting till efter gymnasiet på grund av friskolornas slarv och betygsinflation, och med den ständiga kompetensinflationen i samhället därför måste studera vidare även för de jobb som förr inte krävde högre utbildning.
Gällande betygsinflation skulle det vara intressant med statistik på vad gymnasiestudenter har för meritpoäng och hur detta samvarierar med resultatet på högskoleprovet. Eller inte samvarierar. Kanske är det dags att helt stryka betyg som kriterie för att söka högre utbildning, utan där gäller endast att man har klarat behörighetsgrundande kurskrav. Sedan får alla söka på sina högskoleprpv
Visste ni t ex att det idag räcker med 1.5 på högskoleprovet för att komma in på läkarlinjen?
61 kommentarer
Själv fick man som mekaniker under högkonjunkturen innan krashen 2010, gå KY, för annars visste man inte vilket håll skruven skulle skruvas åt. Löste sig senare.
Angående läkare, på den tiden det krävdes 2.0, fick jag berättat av vännes far som var läkare då, att anekdotiskt, 50% av de som kom in på läkarutbildningen svimmade när de såg blod, de 50% som var kvar, kunde 25% av dessa inte hålla en kniv i näven innan de skar sig…
Eller så har ungdomarna helt enkelt slutat bry sig om betygen, för det löser sig ändå genom att leva på knäckebröd, havregryn och doftvatten i några år, och låta fonder/aktier fixa med kapitalet.
“Eller så har ungdomarna helt enkelt slutat bry sig om betygen, för det löser sig ändå genom att leva på knäckebröd, havregryn och doftvatten i några år, och låta fonder/aktier fixa med kapitalet.”
Det är vuxna som ägnar sig åt FIRE och menyn består precis som du skriver av knäckebröd och havregryn och halva lönen går till sparande i globalfonder. Dock har de ett arbete som de hatar eftersom de längtar så fruktansvärt efter pensionärslivet.
Och sedan är det en artikel med promillen som uppnått FIRE, som flyttat till Karibien och … startat ett företag som de jobbar 80 timmar i veckan med.
Att vara pensionär vid 34 är rätt tråkigt.
Exakt så, ett jävla tjat om FIRE för att sedan växla upp och arbeta 80 timmar precis som förut.
Men tänk, det måste vara …. underbart att ha 80 timmars veckor i Karibien.
Till skillnad från 38 timmars veckor i Sveriges härliga vinter/höstväder.
Rätt nöjd med att ha kört FIRE vid 60. Påtar i jorden, tar ned något träd, eldar i kaminen och läser Cornu. Sämre kan man ha det. Dessutom biff en gång i veckan. 🙂
Jag gillar verkligen mitt jobb och sparar halva lönen i globalfonder.
Havregryn och egenodlade björnbär med en knäckemacka är guld en lazy saturday morning.
Om man är en av dem som har jobbet som en hobby och hellre är där än att ha mer fritid så har man ju vunnit så att säga. Men för de allra flesta är man ju inte där och är ju därför folk får betalt för arbete, om det hade varit så extremt roligt hade företagen kunnat hitta folk utan att betala dem.
Att folk sparar behöver ju inte handla om att man helt vill sluta jobba, kanske man kan tänka sig att jobba halvtid eller ta ut dubbel semester i året.
Men jag är enig att om man slutar jobba helt och inte har något man dagligen engagerar sig i så blir det väl fort tråkigt efter man gjort det i något år.
Personligen hade jag nog prövat att hitta ett riktigt roligt deltidsjobb och tränat en gång per dag. Blir ju hyffsad timpenning också om du samman med ränteavdrag hamnar under gränsen för inkomstskatt.
Nu har jag själv inte skrivit högskoleprovet, men tänker att det inte riktigt motsvarar de kunskaper som man behöver för olika utbildningar. Tillexempel så ställs betydligt högre krav på matematikkunskaper om man ska läsa en naturvetenskaplig linje på universitet än vad högskoleprovet testar.
Det är därför du ska läst de kurserna med godkänt på gymnasiet för att få behörighet, vilket jag skrev. Sedan läste jag matte på universitetet. Man repeterar allt, även om det sker på typ en dag.
Betygen man får på gymnasiet idag är strikt kommersiella och har inte så mycket med faktiska kunskaper att göra, åtminstone från friskolorna. Därav ska betygen bara användas för behörighet. Låt högskoleprovet vara det enda som man sedan söker på.
Hur kan man t ex få 22 i meritpoäng från gymnasiet men bara 0.5 på högskoleprovet?
Betygen är trots allt fortfarande en bättre prediktion hur du klarar högskolestudier än högskoleprovet. Om jag inte minns fel är korrelationen mellan resultat på högskoleprovet och resultat på högskolan för många utbildningar väldigt låg. En anledning antagligen att för att få höga betyg behöver man (generellt iaf) vara bra på att följa instruktioner, ha “grit” m m. Sådant är rätt viktigt även på högskolan och senare på arbetsplatsen.
Sen har väl högskoleprovet blivit bättre prediktor sen man minskade ordkunskapsdelen (som var särdeles dålig på att prediktera hur du klarar högre studier, och dessutom var väldigt åldersberoende – vilket inte är en bra egenskap för ett test som ska spegla “generell kapacitet” att klara de högre studierna).
Anekdotiskt har jag sett en negativ korrelation mellan betyg och resultat på högskoleprovet. Det kan förklaras av andra saker än att betygen inte motsvarar kunskap, exempelvis motivation att plugga inför högskoleprovet.
Om jag minns rätt saknas också information om antal besvarade frågor. En person som fått 0,5 kan ha gjort sitt bästa på provet, men kan också ha gjort mediokert på första delprovet och tänkt att ”nä, jag struntar i det här, jag har ändå 22 meritpoäng, det finns roligare saker att göra på en lördag”.
“Faktum är att resultaten aldrig sjunkit så mycket från en Pisaomgång till en annan. I medeltal har OECD-länderna tappat 15 poäng i matematik och 10 poäng i läsning. Tio poäng motsvarar, i grova drag, ett halvt läsårs kunskaper.”
https://www.vilarare.se/nyheter/pisa-2023/pisa-2022–det-visar-resultatet/
Intressanta är dock att svenska Pisakurvan började sin dykning redan för 20 år sedan.
Och uppryckningen från 2012 skedde trots att antalet friskoleelever ökat konstant.
Sedan krashar allt under pandemin igen verkar det som.
Svaga elever gynnades inte av distansundervisning, så medlet föll naturligtvis. Det kommer de få dras med resten av livet.
svaga elever gynnas inte av att skolan får ta ett allt större samhällsansvar med allt mindre resuser och komplexare uppdrag.
Om jag fick 1 krona varje gång den politiska majoriteten skyllde på socioekonmisk bakgrund för att kunna skära ner resurser och öka skolklasserna ytterligare så… jag jag varit FIRE.
Det är intressant att notera att distansundervisning är en renodlad form av den pedagogik, baserad på bl.a. eget kunskapssökande och digitala plattformar, som dominerar skolan idag.
Om den moderna pedagogiken är bra borde pandemin ha inneburit ett lyft för studieresultaten.
För nyfikna och kunskapstörstane barn med föräldrar som uppmuntrar barns lärande är nog den pedagogiken mycket bra.
För barn med lågutbildade föräldrar gäller det knappast.
Det stora tappet såg man i mitten på 90-talet, sex år efter att man avskaffade uppdelningen i allmän och särskilt kurs i matematik och engelska. Men det var före PISA. Därefter har det fortsatt att dala nedåt.
Jag tror att det kan vara svårt för många att ta in hur lång tid det kommer ta att vända på det här skeppet.
Högskoleprovet testar inte dina kunskaper utan dina färdigheter. Det är inte 100% korrekt mot olika utbildningar, men som LW skriver är det nog bättre än dagens gymnasiebetyg.
Hmmmm. Jag är fortfarande inte helt övertygad. Problemet med att bara kräva godkänt i gymnasiekurser är att man inte kommer att motiveras till att jobba särskilt hårt på gymnasiet. Det hade varit väldigt enkelt för mig om jag bara ville få godkänt i alla gymnasiekurser. Det krävdes tillexempel typ bara hälften rätt på matteproven. Jag tror att en bättre lösning är nationellt rättade nationella prov. Eller något annat system som gör att alla examineras med samma måttstock på gymnasiet.
Själv är jag en klassisk drop out (gymnasiet var ju sjukt tråkigt).
Trots det har jag läst ekonomi, vård och it eftergymnasialt så på nåt jävla vis brukar det ordna sig även om det är stökigt i ungdomen.
Gled genom gymnasiet och ägnade mitt fokus åt annat – en kombination av rollspel, brudar och öl tro det eller ej. Det blev okej med mig ändå och fick precis de betyg som behövdes för matematisk-naturvetenskaplig linje, inriktning matematik, matematisk statistik och datalogi, som den korta benämningen på linjen var på den tiden (fd matematikerlinjen). Och till skillnad mot säkert 50% både slutförde jag studierna och tog min mastersexamen. De som hade väldigt bra gymnasiebetyg klarade generellt inte av utbildningen, medan vi medelmåttor (jag hade 3.8 i betyg, endast femmor i matte och engelska) klarade utbildningen.
Dock inte helt säker på att var sig jag eller Run DMC är representativa för snittet utan bara gubbanekdoter.
https://ekonomistas.se/2010/07/01/vardet-av-betygsintagning/
Jag har liknande bakgrund. Men låste faktiskt nyligen att Chalmers ska minska andelen som kommer in via högskoleprovet. Antar att de vill ha studenter som var duktiga och motiverade redan på gymnasiet, eller har gått på en skola som ger ut höga betyg..
2010. Betygsinflationen har exploderat sedan dess, Mikspik.
Alla vägar funkar – själv är jag en klassisk (och säkert ängslig med dålig självkänsla om någon psykolog får tycka) vägväljare. Pluggfokus på gymnasiet, natur, civ ing och civ ek samt en rätt lång stund tragiskt traditionell karriär…
Kul med lite anekdoter från dig RUN DMC och er andra.
Liknande för mig som er. Var omotiverad i gymnasiet och hade en rätt trist uppväxt med emotionellt frånvarande föräldrar (snittade väl typ 17 i snitt eller något till slut i gymnasiet).
Efter gymnasiet råpluggade jag i tre månader inför högskoleprovet. Kom därefter in på min drömlinje som jag sen parallellkörde med en annan utbildning och flyttade hemifrån innan dess. Never looked back.
Högskoleprovet är en fantastisk möjlighet/ventil än att man ska läsa upp betyg via Komvux.
Man vet att det är hausse när man läser följande:
”Volvo Cars kan gå några hundra procent”
https://www.placera.se/placera/redaktionellt/2024/11/22/strategen-lyfter-fram-6-spannande-aktier-volvo-cars-kan-ga-nagra-hundra-procent.html
Det beror väl på vilken investeringshorisont man har. Byrålådsaktie i 30 år till pensionen?
Skulle bli sjukt förvånad om Volvo Cars går några hundra procent.
Nr 1. Bolaget betraktas som kinesiskt.
Dvs en värdering som är långt under värderingen för västerländska bolag.
Nr 2. De är i världens mest konkurrensutsatta bransch så marginalerna kommer alltid vara låga.
Nr 3. Om 30 är inte Volvo Cars noterat på Stockholmsbörsen.
Nr 2.
Nr4. Ingår i jättekoncern. Det är väldigt svårt att förstå vad som händer på riktigt och vad som bara är bokföringstrix inom koncernen (typ: går VolvoC med jättevinst som försvinner in i koncernen eller köper koncernen ut VovloC’s innehav i andra delar för att sminka en döende VovloC?)
Hahaha, jovars…
Det är skillnad på högskoleproven. Jag skrev med 2,9 i medelbetyg 1,7 på högskoleprovet i början 90-talet, och har försökt hjälpa 5 ungdomar de senaste åren. Jag hade inte skrivit närheten av det idag på logik/mattedelarna. När jag skrev var det mycket statistik och diagram, vilket jag läst på segelflyg och motorflygteori. Så ser det inte ut längre utan det är mer ekvationer. Så mitt medelbetyg hade slagit genom bra mycket mer idag, och min statistik och diagramkunskap hade inte slagit genom. Om det inte är så att jag drabbats av minskande intellektuella förmågor på grund av ålder är min sammanfattning att det är mycket svårare att flöjta in en fribiljett till populära utbildningar på högskoleprovet nu, det är högre krav på gymnasiekunskap än bredderfarenhet nu.
Hade 2.0 en gång i tiden. När jag torrsimmade för några år sen (tryckte ut och testade ett prov) så gick det bara inte att få tiden att räcka till. Så jag röstar nog för att åldern spelar en ganska stor roll. Men blir bara långsammare.
Ekvationerna är på (klurig) högstadienivå men ingenting sitter i bakhuvudet längre så allt tar tid (typ: förenkla potens-uttryck).
Dessutom verkar dagens unga faktiskt lära sig överslagsräkningar på ett bättre sätt än vad vi med sifferbetyg gjorde.
Skulle nog säga att vad gäller IT gör jag mer analysen att många unga män söker sig dit för att det är ett fritidsintresse.
När man sedan pluggar det är det svårare/tråkigare än man trott.
Arbetsmarknaden är dessutom rätt svag om du inte har social förmåga. IT har senaste 10 åren ändrats rätt drastisk från att du kunde vara en “kodapa i källaren” till att kräva att i stort sett alla roller klarar av att prata med resterande kollegor.
Detta drabbar hårt de som har autismspektra diagnoser (ink gamla tiders Apbergers)
Dessutom lider ju utbildningarna av att studenter idag har väldigt låg läsförståelse och knappt läst en bok. Det är en stor omställning att gå från att koda lite och bygga ett ubiquitynätverk hemma och få föräldrarnas “oooh aaah” till att läsa tegelstenar till kurslitteratur.
De som inte har läshuvudet kan idag gå på en KY-utbildning/Nakademin och slippa Haskel.
Däremot upplever jag att de som faktiskt tar en examen från universiteten (nu räknar vi bort hittepå som mälardalen/mitthögskolan) idag är skarpa knivar.
När jag pluggade datavetenskap för en herrans massa år sedan så försvann många av mina kursare redan efter några månader i takt med att de förstod att utbildningen innehöll en hel del tråkig matematik, en hel del tråkig programmering, och att det inte fanns en enda valbar kurs som handlade om dataspel.
Några andra försvann ganska snabbt när de insåg att första 3-4 terminerna innehöll en hel del tråkig matematik och programmering som de redan behärskade och att det fanns begränsade möjligheter att hoppa över det grundläggande och gå direkt på de avancerade kurserna.
Jag är kluven inför högskoleprovet – å ena sidan är det en bra måttståck eftersom att det är en stor population som skriver det, å andra sidan gissar jag att en hel del smarta elever med bra betyg struntar i att skriva det, vilket i så fall ger en lite skev bild av verkligheten då en viktig grupp inte tas med. Skrev det en gång, kände spontant att den språkliga delen var löjligt enkel (jag fick 2,0) men mattedelen var klurigare (då har jag ändå haft MVG i många mattekurser genom åren). Landade på 1,85 till slut vilket hade räckt för vilken utbildning som helst.
Skrev du högskoleprovet som 20-åring då? Eller vad nu snittåldern för deltagarna är.
Omvänt gäller också.
Flera kompisar skrev 1,9-2,0 i tvåan på gymnasiet och slutade plugga.
Jag tycker inte betygsinflationen tas på särskilt stort allvar. När jag började på universitetet så märkte jag att flera med 20,0 från friskolor inte hade intellektuell kapacitet och inte heller lärde sig särskilt snabbt. Friskolorna verkade lära ut exakt vad som sedan kom på provet så att de kunde sätta så höga betyg som möjligt.
Hej, jag hade bra betyg på 90-talet på Teknisk linje och skrev motsvarande på högskoleprovet. Jag kom in på högskola på mitt resultat på högskoleprovet. Då krävdes 2,0 eller 5,0 till läkarlinjen. Jag blev ekonom som krävde mindre. Nu med söner i övre tonåren har jag sett att de varit ca 2 år före i allt utom typ slöjd och bild. Abstrakt tänkande kom in alldeles för tidigt för mina söner i text tex samhällskunskap, medan matten ändå varit mer lagom för åldern. Det skiljer sig enormt mellan betyg och nationella prov- resultat tills man tog bort möjlighet att jämföra skolor av konkurrensskäl. Då blev det garanterat värre. Det blir mycket intressant att se hur högskoleprovet ser ut nu. De som får mycket bra betyg i skolor av hög kvalitet (de som flest söker vilket i huvudsak är de kommunala) är mycket, mycket duktiga elever. Både ”tekniskt/teoretiskt” och vad som särskiljer Sverige kraftigt och inte mäts i Pisa; ”fritt tänkande, abstrakt tänkande, arbete i grupp och större projekt”. Det blir intressant att se vart detta bär! Däremot har barnen med sig engelskan helt automatiskt så det ser ut som att fler kämpar med första språket de lär sig i teorin. Tex hoppar många av franskan eller spanskan redan på högstadiet här vilket jag tror är chockartat för föräldrar i området jag bor i. Min son läser Samhäll och hans matematik är svårare vid samma ålder än min på Teknisk (rensade källaren precis och har mina gamla prov som bevis). Trots i många avseenden ett otroligt konstigt system i skolan tex nästan utan böcker och att man missar att kunna skriva och räkna för hand, så lyckas man få fram väldigt brett, duktiga elever i svensk skola. Men verkligen inte utan frustration och tandagnisslan och risk för psykisk hälsa. Min slutsats; Pisa skulle vi aldrig brytt oss om och vi skulle kört på lite mer som förr med penna. Men de som klarar situationen blir otroligt duktiga men många orkar inte och deras potential måste nyttjas. Räcker att man är liiite sen i utvecklingen så hamnar man efter utan stöd av föräldrar och läxkonsluter. Arbetslösheten bland akademiker och svenskfödda är ff mycket låg apropå detta med att ta ut examen eller ej. Men media rapporterar ju om arbetslöshet som att den gäller alla grupper, blandar andelar och antal tex, så jag tror man tar jobb om man får av rädsla för alla mörka moln som upprepas för att hålla tillbaka inflationen eftersom lönerna i många yrkesgrupper och många branscher borde rusa.
Oavsett hur duktig ingenjör/tekniker/ekonom etc. man är kan avsaknad av en examen vara en stor nackdel då storföretag många gånger använder/utnyttjar avsaknad av en examen för att kunna sätta en lägre lönenivå.
Jag rekommenderar ungdomar många gånger att hur segt det än kan vara – se till att gå ut resp. utbildning. Man har definitivt en fördel av att ha den “lappen” i bakfickan i en hårdnande konkurrens.
Om inte annat får man vänner för livet, och ett stort kontaktnät vilket är en enorm fördel på arbetsmarknaden.
En mycket god och gammal vän är lärare. Han fick jobb på en av de stora gymnasiefriskolorna i en mellanstor svensk stad. Han upptäckte rätt fort att den klass han var mentor för hade glädjebetyg i ett av de ämnen han får betygsätta i. Dessutom var han den enda på skolan som var behörig i just det ämnet efter att läraren han ersatt jobbat sig upp i organisationen. Det första han gjorde på jobbet var att sänka hela klassens betyg med ungefär ett steg. Sen var det bara att bänka sig vid köksbordet ett par dagar med telefonen i ena handen och läroplanen i andra för att möta skitstormen från föräldrar. Sen blev han självklart uppkallad till en mycket orolig rektor där han fick försvara sitt agerande. När han sen fick möjligheten tog han tjänst vid en kommunal skola.
Kommer själv från en lärarfamilj och har många vänner som sökt sig till yrket. Tre saker jag har lärt mig är.
1. Alla mina vänner som är lärare säger att de stora börsnoterade friskolekoncernerna inte är roliga att jobba för om man vill ha integritet i sin yrkesutövning.
2. Min mor arbetade i närmare 40 år som lärare och tyckte mycket om sitt arbete, däremot om man vill få henne att se rött behöver man bara nämna Göran Persson. Kommunaliseringen är tillsammans med friskolereformen det som i hennes mening förstört den svenska skolan mest. Kommunaliseringen var enligt henne. bara ett sätt att kunna skära i skolan utan att partierna ska behöva ta debatten på riksdagsvalsnivå. Det är ju bara att skylla på kommunerna när staten inte vill skjuta till pengarna. En inte orimlig analys.
3. Min mor brukar raljera att generellt så bryr sig de föräldrar som inte behöver bry sig för mycket och de föräldrar som borde bry sig för lite om deras barns insats i skolan.
+1
Ja är tillräckligt gammal för att ha haft sifferbetyg. Även om de ambitiösa hatade de relativa betygen (buhuu- det är orättvist för jag går i en bra klass/skola) så slapp man betygsinflationen och lärarna behövde för det mest inte hantera obstinata föräldrar. Ungarna accepterade liksom att Maria och Pelle faktiskt var bättre så 5:orna var slut.
Egentligen är väl de “kunskapsbaserade” betygen mer logiska. Men man kan inte ha det samtidigt som ett konkurrensutsatt privatiserat skolsystem. För att motverka betygsinflation och cherry picking måste man ha någonting i stil med de relativa betygssystemet .
Relativa betyg, ja. “Du kan inte få en femma fastän du är värd det, för femmorna är slut”.
Missuppfattningen att betyg skulle sättas relativt andra i samma klass tycks ha varit ganska utbredd i lärarkåren.
“Those who can, do. Those who can’t, become teachers”.
Då hade man kanske tur som gick på en skola som tillämpade på rätt sätt. Centrala provet i matte i 2:an hade klassen (4-årig T) 4,6 i medel på. Vi slog grannklassen (N) med, om jag minns rätt, tre tiondelar. Ska kanske även nämnas att den interna konkurrensen inom delar av klassen var rätt hård, det var ett personligt misslyckande om man slarvade och råkade få ett fel.
Alltså hela detta inlägg känns som skrivet för Hannibal, är han kickbannad..?
Han kanske har fått jobb?
Rofl!
🙂
Hade det inte varit för högskoleprovet hade jag nog stått kvar på det där bygget jag hamnade på till följd av en slump efter studenten (vill vara tydlig med att jag inte ser något fel med det, men det var inte för mig), gled min väg genom gymnasiet med låg närvaro och ännu lägre intresse. Blev (knappt) godkänd i många ämnen enbart för att jag ansågs duktig på bollsport och gick på ett RIG-gymnasium så lärare samt skolan såg mellan fingrarna på i princip allt. Ingenjörsutbildning på ett vettigt universitet var egentligen inte på tapeten med mina betyg men högskoleprovet öppnade den dörren åt mig. Till allas stora förvåning blev det vidareutbildning tack vare HP, sprang på en gymnasielärare något år efter min examen och han tappade nästan hakan när jag sa att jag hade en ingenjörsexamen.
Tycker artikeln tar upp ett intressant ämne som fick mig att tänka tillbaka på min resa genom livet som verkligen är fullt av vändingar. Kan inte låta bli att tänka på det Lars Winnerbäck sjunger i sin låt Elden, “är det jobbigt att tiden går å man blir äldre eller är det kul att vara med?”
Människors mognad i hjärnan sker också väldigt olika. Man kan vara en helt annan person om man är 17 än om man är 25. Vissa som är ”hopplösa” i skolan kan förändras mycket med åren. Det får man inte glömma bort.
Jovars, jag har i ett tidigare inlägg för länge sen belyst mig själv och ska man vara ärlig hade jag inte velat umgås med mitt 17-18 åriga jag…
Gymnasieåldern är ju särskilt för killar inte direkt den bästa tiden för ansvarstänkande, konsekvenstänk och långsiktighet. Bäst för killar är nog att först studera efter 25 års ålder när hjärnan är färdigvuxen och någon form av mognad inträffar.
Blir mörkrädd när jag tänker tillbaka till vilken jävla idiot man var i den åldern. Jösses.
Amen!
Stod på DatE-IT fair på Chalmers idag, varit där flera tidigare år, men sällan pratat så mycket svenska som idag, trend eller slump?, ingen aning, men så var det…..sen om de klara sina studier i slutändan är ju en helt annan fråga
Sen på bollen idag men Tysklands kräftgång fortsätter med sämre siffror än väntat…
Grundskolan som jag gick ut -86 gled jag igenom på en räkmacka. Skrev i stort sett alla rätt. Förstod senare att det berodde på en viss eidetisk förmåga och läser fort men pga betygen så var trycket stort att välja antingen natur eller tekniskt. Blev tekniskt.
Upptäckte på gymnasiet att det inte riktigt funkade att bara snabbläsa. Utan man var tvungen att plugga ordentligt. Och måste erkänna att jag prioriterade kompisar, fester och en jäkligt ball tjej. Vi hade riktigt kul förhållande innan vi gick skilda vägar efter gymnasiet.
Gick ut med 2.9. Släkten förfasade sig över betygraset. Blev tvungen att skriva högskoleprovet. 1.8.
Räckte till det mesta men jag fasade för skolbänken. Ville jobba med händerna. Lumpen räddade mig måste jag säga, efteråt tog jag sabbatsår och jobbade med allt möjligt från diskare till olika obehöriga byggjobb.
Testade två gånger till under nittiotalet och engång 2003 nåt pga tävlan med en vän. 1.7, 1.8, 1.9. Det lustiga med högskoleprovet är att för mig var mattedelen lättast som ung men svårast som äldre. 2003provet hade jag alla felen inom just matten och då hade jag en liten sejour på högskolan i syfte att plugga datalogi. Matten jag kuggades på.
Vad jag gör idag? Jag bygger hus. Med händerna.