Ukraina nära befria hela Klischiivka – massiva ryska förluster av artilleri och logistikfordon – stor rysk terrorbombning med patrullrobotar mot Odesa och Dnipropetrovsk

Undvik ukrainska skyttegravsfötter!
Sponsra gummistövlar via Skicka vidare till Ukraina.
https://www.facebook.com/SkickaVidareTillUkraina/

Swish: 123 233 46 39
Märk med: Gummistövlar

400:- kr/par, men det går naturligtvis att skänka både en eller tre stövlar, eller något annat, om man vill.

14:11 En läckt rysk rapport om utrikespolitik föreslår att Ryssland ska överge alla internationella avtal, inklusive provstoppsavtal och icke-spridningsavtal av kärnvapen, bomba tillbaka Ukraina till ett bondesamhälle, och preventivt kärnvapenbomba Polen. Överlevande ukrainare ska deporteras till Sibirien och alla på ockuperat territorium ska hjärntvättas.

Den här sjuka artikeln skrevs redan i somras i rys-ka tidningen Profil.
Översatt med Google.
Ledsen, men den är väldigt lång.

2023-06-13 00:01
Sergey Karaganov

Användningen av kärnvapen kan rädda mänskligheten från en global katastrof

1339068 23-23 Karaganov-solnedgång
© Vasily Fedosenko/REUTERS

Jag kommer att dela med mig av några tankar som jag har närt under lång tid, och de tog form efter den nyligen genomförda församlingen för rådet för utrikes- och försvarspolitik, en av de ljusaste i dess 31-åriga historia.

Växande hot
Det förefaller mig som att vårt land och dess ledning står inför ett svårt val. Det blir allt tydligare att sammandrabbningen med väst inte kommer att upphöra om vi vinner en del- eller till och med en förkrossande seger i Ukraina.

Om vi ​​fullständigt befriar regionerna Donetsk, Luhansk, Zaporozhye och Cherson kommer detta att vara en minimal seger. Lite mer framgång kommer att bli befrielsen inom ett eller två år av hela östra och södra delen av dagens Ukraina. Men ändå kommer en del av det att finnas kvar hos en ännu mer förbittrad ultranationalistisk befolkning, upppumpad med vapen, ett blödande sår som hotar med oundvikliga komplikationer, krig igen. En nästan värre situation kan uppstå om vi till priset av monstruösa uppoffringar befriar hela Ukraina och förblir i ruiner med en befolkning som mestadels hatar oss. Det kommer att ta mer än ett decennium att “omskola” honom.

Vilket som helst av dessa alternativ, särskilt det sista, kommer att distrahera Ryssland från det akut nödvändiga skiftet av dess andliga, ekonomiska, militär-politiska centrum till öster om Eurasien. Vi kommer att vara fast i den föga lovande västerländska riktningen. Och territorierna i dagens Ukraina, främst de centrala och västra, kommer att dra på resurser – ledningsmässiga, mänskliga, ekonomiska. Dessa regioner var också djupt subventionerade under sovjettiden. Och fiendskapen mot väst kommer att fortsätta, den kommer att stödja det tröga gerillainbördeskriget.

Ett mer attraktivt alternativ är befrielsen och återföreningen av öst och söder och påtvingande av kapitulation på resterna av Ukraina med fullständig demilitarisering, skapandet av en buffert, vänlig stat. Men ett sådant resultat är möjligt endast om och när vi kan bryta västvärldens vilja att stödja Kiev-juntan och hetsa den mot oss, tvinga den att dra sig tillbaka strategiskt.

Och här kommer jag till den viktigaste, men nästan odiskuterade frågan. Den djupaste, till och med huvudorsaken till den ukrainska krisen, liksom många andra konflikter i världen, är den allmänna ökningen av det militära hotet det accelererande misslyckandet för de moderna styrande västerländska eliterna som skapats av de senaste decenniernas globaliseringsturné – mestadels kompradorer i Europa (de portugisiska kolonialisterna kallade compradors de lokala köpmännen som tjänade dem. – “Profil”). Detta misslyckande åtföljs av en aldrig tidigare skådad snabb förändring av maktbalansen i världen till förmån för den globala majoriteten, vars ekonomiska lokomotiv är Kina och delvis Indien, och historien har framställt Ryssland som en militär-strategisk pelare. Denna försvagning upprör inte bara de imperialistiska-kosmopolitiska eliterna (Biden och Co.), utan skrämmer också de imperialistiska-nationella (Trump). Västerlandet håller på att förlora sin förmåga att suga ut rikedomar från hela världen under fem århundraden, genom att först och främst införa politiska och ekonomiska ordningar med brutalt våld och etablera sin kulturella dominans. Så den defensiva, men samtidigt aggressiva konfrontationen som utplaceras av väst, kan inte förväntas ta slut snabbt. Denna kollaps av moraliska, politiska och ekonomiska positioner hade pågått sedan mitten av 1960-talet, avbröts av Sovjetunionens kollaps, men återupptogs med förnyad kraft på 2000-talet (milstolparna var amerikanernas och deras allierades nederlag i Irak, Afghanistan och ekonomisk modell). Så den defensiva, men samtidigt aggressiva konfrontationen som utplaceras av väst, kan inte förväntas ta slut snabbt. Denna kollaps av moraliska, politiska och ekonomiska positioner hade pågått sedan mitten av 1960-talet, avbröts av Sovjetunionens kollaps, men återupptogs med förnyad kraft på 2000-talet (milstolparna var amerikanernas och deras allierades nederlag i Irak, Afghanistan och ekonomisk modell). Så den defensiva, men samtidigt aggressiva konfrontationen som utplaceras av väst, kan inte förväntas ta slut snabbt. Denna kollaps av moraliska, politiska och ekonomiska positioner hade pågått sedan mitten av 1960-talet, avbröts av Sovjetunionens kollaps, men återupptogs med förnyad kraft på 2000-talet (milstolparna var amerikanernas och deras allierades nederlag i Irak, Afghanistan och ekonomisk modell).

För att stoppa denna nedåtgående nedgång konsoliderades väst tillfälligt. USA har förvandlat Ukraina till en chocknäve för att kunna använda den för att binda händerna på Ryssland, den militärpolitiska kärnan i den icke-västliga världen befriad från nykolonialismens bojor. Helst skulle amerikanerna naturligtvis vilja spränga vårt land i luften och därigenom drastiskt försvaga den framväxande alternativa supermakten Kina. Vi, antingen inte insåg det oundvikliga av en kollision, eller ackumulerade styrka, tvekade med en förebyggande attack. Och dessutom, i linje med modern, mestadels västerländsk militär-politisk tanke, höjde de oförsiktigt tröskeln för användning av kärnvapen, bedömde felaktigt situationen i Ukraina och inledde en speciell operation som inte var helt framgångsrik.

De västerländska eliterna misslyckades inombords och började aktivt mata ogräset som hade slagit igenom på jorden av sjuttio år av välstånd, mättnad och fred – alla dessa anti-mänskliga ideologier: förnekandet av familjen, hemlandet, historien, kärleken mellan en man och en kvinna, tro, tjänst för högre ideal, allt som utgör mannens väsen. Rensa de som gör motstånd. Målet är att mankurtisera människor för att minska deras förmåga att stå emot modern “globalistisk” kapitalism, vars orättvisa och skada mot människan och mänskligheten blir mer och mer uppenbar.

Längs vägen avslutar det försvagade USA Europa och andra länder som är beroende av dem, och försöker kasta dem in i konfrontationens ugn efter Ukraina. Eliten i de flesta av dessa stater har tappat fattningen och, i panik på grund av misslyckandet med sina egna positioner inifrån och ut, leder de lydigt sina länder till slakt. Samtidigt, på grund av ett större misslyckande, en känsla av maktlöshet, århundraden av russofobi, försämring av den intellektuella nivån och förlusten av en strategisk kultur, är deras hat nästan hårdare än i USA.

Utvecklingsvektorn i de flesta västländer visar att de går mot en ny fascism och (hittills) “liberal” totalitarism.

Vidare, och detta är det viktigaste, kommer det bara att bli värre där. Vapenvila är möjliga, men försoning är det inte. Ilska och förtvivlan kommer att fortsätta växa i vågor och med manövrar. Denna vektor för västvärldens rörelse fungerar som ett entydigt tecken på drift mot utbrottet av tredje världskriget. Den börjar redan och kan blossa upp till en fullvärdig eld på grund av slumpen eller den växande inkompetensen och ansvarslösheten hos de styrande kretsarna i väst.

Införandet av artificiell intelligens, robotisering av krig ökar hotet om oavsiktlig eskalering. Maskiner kan komma ur kontroll över förvirrade eliter.

Situationen förvärras av “strategisk parasitism” – under 75 år av relativ fred har människor glömt det stora krigets fasor, de har upphört att vara rädda till och med för kärnvapen. Överallt, men särskilt i väst, har instinkten för självbevarelsedrift försvagats.

Jag har studerat kärnkraftsstrategins historia i många år och har kommit till en otvetydig, om än inte helt vetenskaplig, slutsats. Uppkomsten av kärnvapen är resultatet av den Allsmäktiges ingripande, som blev förskräckt när han såg att människor (européer och japaner som anslöt sig till dem) utlöste två världskrig under loppet av en generation, som krävde tiotals miljoner liv , och överlämnade till mänskligheten Armageddons vapen, visade de som hade förlorat sin rädsla för helvetet att han finns. På denna rädsla vilade den relativa friden under de senaste tre kvarts seklet. Nu är den rädslan borta. Det otänkbara ur tidigare idéers synvinkel om kärnvapenavskräckning sker – de styrande kretsarna i en grupp länder, i ett anfall av desperat raseri, släppte lös ett fullskaligt krig i underlivet av en kärnvapenstormakt.

Förstörelse i Hiroshima efter atombombningen
Hiroshima efter USA:s atombombning, september 1945

Stanley Troutman/AP/TASS
Rädslan för kärnkraftsupptrappning måste återställas. Annars är mänskligheten dömd.

Nu, i utkanten av Ukraina, inte bara, och inte ens så mycket, vad som kommer att bli Ryssland, beslutas den framtida världsordningen. Men också om den för oss bekanta världen kommer att bevaras i allmänhet eller bara radioaktiva ruiner kommer att finnas kvar på planeten.

Genom att bryta västvärldens vilja till aggression kommer vi inte bara att rädda oss själva, äntligen befria världen från det västerländska oket som har varat i fem århundraden, utan vi kommer också att rädda hela mänskligheten. Genom att driva västvärlden in i katarsis och att överge sina eliter från hegemoni, kommer vi att tvinga det att retirera innan en världsomspännande katastrof inträffar. Mänskligheten kommer att få en ny chans till utveckling.

Föreslagen lösning
Naturligtvis väntar en tuff kamp. Det är också nödvändigt att lösa interna problem – att äntligen bli av med västerländsk centrism i sinnena och västerlänningar i chefsskiktet, från kompradorer och deras karaktäristiska tänkande. (Men här hjälper väst omedvetet oss med makt och huvud.) Den trehundraåriga resan runt Europa har gett oss en hel del nyttiga saker, bidragit till att forma vår stora kultur. Vi kommer naturligtvis noggrant att bevara det europeiska arvet i den. Men det är dags att åka hem till oss själva. Börja, använd det ackumulerade bagaget, lev med ditt sinne. Våra vänner från utrikesministeriet har nyligen gjort ett verkligt genombrott genom att kalla Ryssland för en statscivilisation i det utrikespolitiska konceptet. Jag skulle tillägga – en civilisation av civilisationer, öppen för både norr och söder, väster och öster. Nu är den huvudsakliga utvecklingsriktningen söder, norr och först och främst öst.

Konfrontationen med väst i Ukraina, oavsett hur den slutar, bör inte distrahera oss från den strategiska interna rörelsen – andlig, kulturell, ekonomisk, politisk, militär-politisk – till Ural, Sibirien, Stora havet. Vi behöver en ny Ural-sibirisk strategi, som inkluderar flera kraftfulla andliga projekt, inklusive naturligtvis skapandet av en tredje huvudstad i Sibirien. Denna rörelse borde bli en del av den “ryska drömmen” – bilden av det Ryssland och världen som man vill sträva efter.

Jag har skrivit många gånger, och jag är inte den enda, att stora stater utan en bra idé upphör att vara sådana eller helt enkelt inte går någonstans. Historien är full av skuggor och gravar av makter som har förlorat den. Denna idé måste skapas från ovan, inte förlita sig, som dårar eller lata människor gör, på det faktum att den kommer underifrån. Det måste möta folkets djupa värderingar och ambitioner och, viktigast av allt, leda oss alla framåt. Men att formulera det är elitens och landets lednings plikt. Förseningen med att formulera och lägga fram en sådan idédröm försenades oacceptabelt.

Men för att framtiden ska kunna äga rum är det nödvändigt att övervinna motståndet från det förflutnas krafter – väst. Om detta inte görs kommer ett fullskaligt och förmodligen det sista världskriget för mänskligheten nästan säkert att börja.

Och här kommer jag till den svåraste delen av denna artikel. Vi kan kämpa i ytterligare ett eller två eller tre år, offra tusentals och åter tusentals av våra bästa män och mala tio- och hundratusentals människor som hamnat i en tragisk historisk fälla för invånarna i det territorium som nu kallas Ukraina. Men denna militära operation kan inte sluta med en avgörande seger utan att påtvinga väst en strategisk reträtt eller till och med kapitulation. Vi måste tvinga västvärlden att ge upp försöken att vända historien tillbaka, ge upp sina försök till global dominans och tvinga den att ta hand om sig själv, smälta sin nuvarande kris på flera nivåer. Grovt sett är det nödvändigt att väst bara “backar” och inte hindrar Ryssland och världen från att gå framåt.

Tester av interkontinental ballistisk missil “Yars”
Avkodningen av namnet på den inhemska “Yars” talar för sig själv – “Nukleär avskräckande missil”

Ryska försvarsministeriets presstjänst via AP/TASS
Och för detta är det nödvändigt att återställa den förlorade känslan av självbevarelsedrift i honom, övertygande om att försök att slita ner Ryssland genom att hetsa ukrainare mot det är kontraproduktiva för västvärlden självt. Vi måste återställa trovärdigheten för kärnvapenavskräckning genom att sänka den oacceptabelt höga tröskeln för användning av kärnvapen, försiktigt men snabbt gå uppför avskräcknings-upptrappningsstegen. De första stegen har redan tagits. Detta är motsvarande uttalanden från president Putin och andra ledare, och början på utplaceringen av kärnvapen och deras bärare i Vitryssland, och ökningen av stridsförmågan hos de strategiska avskräckningsstyrkorna. Det finns många trappsteg på denna trappa. Jag räknade två dussin. Det kan till och med gå så långt som att varna landsmän och alla människor av god vilja om behovet av att lämna sina bostadsorter nära föremål som kan bli mål för kärnvapenangrepp i länder ge direkt stöd till Kievregimen. Fienden måste veta att vi är redo att göra en förebyggande vedergällningsanfall för alla hans nuvarande och tidigare aggressioner för att förhindra en glidning in i ett globalt termonukleärt krig.

Jag har sagt och skrivit många gånger att om vi bygger en strategi för avskräckning och till och med använder korrekt, kan risken för ett “vedergällande” kärnvapenangrepp, och faktiskt alla andra angrepp på vårt territorium, minimeras. Endast om en galning sitter i Vita huset, förutom att hata sitt land, kommer Amerika att besluta sig för att slå till mot européernas “försvar”, att få ett svar, att offra ett villkorligt Boston för ett villkorligt Poznan. Både i USA och Europa förstår detta mycket väl, men de vill helst inte tänka på det. Ja, och vi bidrog till denna tanklöshet med våra fredsälskande uttalanden. Efter att ha studerat historien om den amerikanska kärnvapenstrategin vet jag att efter att Sovjetunionen fått en övertygande förmåga att hämnas ett kärnvapenanfall, övervägde Washington inte på allvar möjligheten att använda kärnvapen på sovjetiskt territorium, även om man bluffade offentligt. Om möjligheten att använda kärnvapen övervägdes, då bara mot de “framryckande” sovjetiska trupperna i Västeuropa. Jag vet att kanslererna Kohl och Schmidt flydde från bunkrarna så snart frågan om sådan användning uppstod under övningarna.

Du måste gå upp för inneslutningsupptrappningsstegen tillräckligt snabbt. Om man tar hänsyn till västvärldens utvecklingsvektor – degraderingen av de flesta av dess eliter – är var och en av deras nästa samtal mer inkompetent och mer ideologiskt förvirrad än de tidigare. Och än så länge kan man inte förvänta sig att dessa eliter kommer att ersättas av mer ansvarsfulla och rimliga. Detta kommer att hända först efter katarsis – förkastandet av ambition.

Det är omöjligt att upprepa det “ukrainska scenariot”. I ett kvarts sekel lyssnade vi inte på dem som varnade för att Natos expansion skulle leda till krig, vi försökte fördröja, att “komma överens”. Och resultatet blev en svår väpnad konflikt. Nu är priset på obeslutsamhet mycket högre.

Men tänk om de inte backar? Har du helt tappat känslan av självbevarelsedrift? Då måste du träffa en grupp mål i ett antal länder för att få de som tappat förståndet till sinnes. Detta är ett moraliskt fruktansvärt val – vi använder Guds vapen och dömer oss själva till allvarliga andliga förluster. Men om detta inte görs kan inte bara Ryssland gå under, utan troligen kommer hela den mänskliga civilisationen att upphöra.

En bil med en imitation av den ryska raketen “Sarmat”
Den senaste ryska interkontinentala ballistiska missilen “Sarmat” är ett verktyg inte bara för militär utan också för psykologisk påverkan

SERGEI ILNITSKY/EPA/TASS
Du måste göra detta val själv. Även vänner och sympatisörer kommer inte att stödja till en början. Om jag var kines skulle jag inte vilja ha ett alltför snabbt och beslutsamt slut på konflikten, eftersom den drar av amerikanska styrkor och tillåter Kina att bygga upp styrkor för en avgörande strid – direkt eller i enlighet med Sun Tzus bästa föreskrifter , så att fienden tvingas dra sig tillbaka utan kamp. Jag skulle också motsätta mig användningen av kärnvapen, eftersom uppgången av konfrontationen till kärnvapennivån innebär en övergång till ett område där mitt land (Kina) fortfarande är svagt. Dessutom är beslutsamma åtgärder inte i linje med den kinesiska utrikespolitiska filosofin, som betonar ekonomiska faktorer (samtidigt som militär makt ackumuleras) och undviker direkt konfrontation. Jag skulle stötta en allierad, ge honom en rygg, men jag skulle ta skydd bakom hans rygg och inte blanda mig i kampen. (Men kanske Jag förstår inte denna filosofi tillräckligt och tillskriver kinesiska vänner motiv som är ovanliga för dem). Om Ryssland använde kärnvapen skulle kineserna fördöma det. Men jag skulle också glädja mig i min själ över att ett kraftfullt slag har utdelats mot USA:s rykte och positioner.

Och vad skulle vår reaktion vara om (Gud förbjude!) Pakistan attackerade Indien eller vice versa? Låt oss bli förskräckta. Låt oss beklaga att kärnkraftstabut har brutits. Och sedan kommer vi att ta itu med att hjälpa offren och motsvarande förändring av vår kärntekniska doktrin.

För Indien, andra länder i världens majoritet, inklusive kärnvapen (Pakistan, Israel), är användningen av kärnvapen knappast acceptabel både av moraliska skäl och av geostrategiska skäl. Om det lanseras och “lyckas”, kommer kärnvapentabut, föreställningen att sådana vapen aldrig bör användas och att användningen av dem är en direkt väg till kärnvapen Armageddon, att devalveras. Vi kan knappast räkna med ett snabbt stöd, även om många i den “globala södern” känner tillfredsställelsen av att besegra sina tidigare förtryckare som rånade, begick folkmord, införde en främmande kultur.

Men i slutändan döms inte vinnarna. Och tack till räddarna. Den europeiska politiska kulturen minns inte det goda. Men i resten av världen minns de med tacksamhet hur vi hjälpte kineserna att befria sig från den brutala japanska ockupationen, kolonierna att kasta av sig det koloniala oket. Om vi ​​inte blir förstådda till en början kommer det att finnas ännu fler incitament att engagera sig i självförbättring. Men ändå är det stor sannolikhet att det kommer att vara möjligt att vinna, att resonera med fienden utan extrema åtgärder, att tvinga honom att dra sig tillbaka. Och om några år, ta ställning bakom Kina, som det nu står bakom vårt, och stöd det i en kamp med USA. Då kan denna kamp klara sig utan ett stort krig. Och tillsammans kommer vi att vinna till förmån för alla, inklusive invånare i västländer.

Och då kommer Ryssland och mänskligheten, genom alla törnen och trauman, gå mot en framtid som jag ser som ljus – multipolär, mångkulturell, mångfärgad, vilket gör det möjligt för länder och folk att bygga sitt eget och gemensamma öde.

Författare – Hedersordförande i Presidium för utrikes- och försvarspolitiska rådet (SVOP)