Artikeln innehåller betallänkar för Adlibris, Bokus, Storytel och Bookbeat.
Den deserterade ryske VDV-desanten och yrkessoldaten Pavel Filatievs bok Zov – en avhoppad rysk soldat om Putins krig mot Ukraina (Adlibris för 229:-, Bokus för 199:-, Storytel och Bookbeat) är en brutalt ärlig redovisning av hur den ryska armén fallit samman redan innan invasionen för ett år sedan. Den skaver dock i sin välvilja mot Ryssland, även om det sista kapitlen vänder detta. Lärdomen – även om det är på anekdotnivå – är att tillståndet i ryska armén inklusive elitförbanden i VDV var och är långt värre än man ens kunde ana.

Filatiev tjänstgjorde i VDV efter andra Tjetjenienkriget och kommer från en soldatfamilj där även hans far tillhörde VDV. När han inte kunde hitta jobb på grund av pandemin tog han återigen värvning som anställd soldat, kontraktniki, hösten 2021 och hamnade sedan i Ukraina på Chersonfronten när den fullskaliga invasionen inleddes. Motivationen var jobb och lön, samt den soldatplikt han växt upp med men han uppger sig varit emot både annekteringen av Krym såväl som Donetsk och Luhansk-ockupationen sedan 2014 och verkar allmänt vara icke önskvärt ryskt soldatmaterial då han har mage att ifrågasätta.
Det som mötte honom på kasern när han tog värvning igen chockade honom. Jämfört med tidigt 2000-tal hade den ryska armén och elitförbandet VDV fallit samman helt. Det tog veckor innan han ens fick en uniform – kom ihåg att detta var hösten 2021 – och när han fick en trasig uniform köpte han till slut en egen för egna pengar. Han fick inte heller ens någon automatkarbin förrän kort innan kriget. Man övade heller knappt, och hade bara en enda vända till skjutbanan på flera månader, och då var detta ett kontraktsförband i VDV-eliten. När han hade varit i VDV innan 2010 så skedde övningar, utbildning och träning dagligen, en nu gick man bara och drog. När en hög general skulle inspektera ställde man förvisso upp sig, inklusive att bogsera fram icke fungerande fordon för att allt skulle se bra ut, men generalen pratade aldrig med trupperna om hur det egentligen stod till. Av en bataljon på pappret 500 man fanns det bara runt 150 i verkligheten och ur Filatiev menar i sin tur att det inte alls var 190 000 man som invaderade den 24:e februari, utan kanske 100 000 då verklig bemanning och den bemanning som gällde på pappret och rapporterades uppåt var två olika saker.
Man ska dock komma ihåg att skildringen i sin ärlighet och brutalitet bara är en anekdot ur en enskild soldats perspektiv och för ett enskilt förband, även om som eliten inom VDV så blir det extra talande.
Handlingen hoppar fram och tillbaka mellan kriget, tiden innan och vårdkedjan då han behandlades för ögoninfektion efter att ha fått jord från splittret av en granat i ögonen. Samtliga tre trådar är fascinerande, även om skildringen av offensiven mot Cherson och sedan den misslyckade anfallen mot Mykolajiv är höjdpunkterna.
De ryska trupperna hade ingen aning om varför de anföll utan det var rykten om att Nato anfallit Ryssland och alla andra möjliga förklaringar. Det fanns inget samband, officerarna visste lika lite, man förstod inte vad som hände när plötsligt en konvoj med ammunitionslastbilar gick i luften på Tjornobaijivkaflygplatsen och Filatiev menar också att mycket ryska förluster var ryska förband som sköt på ryska förband. Uppgifter om att luftvärnet sköt ner tjugo ukrainska drönare på någon timme ska nog tas som kvitto på att det var ryska drönare man sköt ner …
Boken skildrar krigets förvirring och oklarheter och visar på hur en soldat längst ner inte har en jävla aning om vad som pågår.
Detaljerna är intressanta, som att alla gradbeteckningar avlägsnades och att Fialtiev i ett läge tigger en cigg av sin divisionschef, eller hur Z-märket kom till. Först fick man order att måla ett horisontellt invasionsstreck på alla fordon. Sedan ett andra streck så det blev ett likhetstecken. Och på aftonen innan invasionen binda samman dessa med ett snett streck för att bilda ett Z, så det inte förrän då blev klart hur invasionsmarkeringen skulle se ut.
Intrycket av ryska armén och elitförbandet VDV är att det var en ren cirkus av inkompetens och att man alls nådde framgång på södra fronten berodde på att Ukraina inte var förberedda och saknade trupp vid invasionens inledning.
Vad vi vet sedan dess är att Ukraina bara bedrev fördröjningsstrid medan man byggde upp ett försvar av Mykolajiv och där tog det också stopp för den rullande ryska cirkusen.
Fialtiev publicerade det första utkastet av boken online och fick fly Ryssland med 30 års fängelse som hotar för att både kallat kriget för ett krig och redogjort för det katastrofala tillståndet i den ryska armén.
Berättelsen skaver dock i Filatievs patriotism och hyllande av VDV samt eventuella krigsbrott i skildringen, även om han åtgädar detta genom att ta ställning för Ukraina och mot Putin i de sista kapitlen. Den tidigare delen av boken var riktad till ryssar i ett försök att få till en förändring i den korrumperade och värdelösa ryska armén, nu har boken en bredare publik och budskapet har anpassats på slutet.
Då det knappast blivit bättre sedan förra våren och tillståndet för mobiki måste vara ännu värre än för kontraktniki, så är det svårt till omöjligt att utifrån denna insiderberättelse se hur Ryssland kan nå framgång i kriget i Ukraina.
Stark rekommendation på boken, även om den ska läsas med kritiska ögon. Skulle säga att den är obligatorisk läsning för militärbiblioteket. Antagligen lämpar den sig väl som bokcirkel för personer i grönt eller blått, för att i små grupper kunna diskutera tillståndet i den ryska armén.
Filatiev som nu sökt asyl i Frankrike skriver att hans royalties från boken ska gå till Ukraina. Tillägg: Dessa uppgifter ifrågasätts och det verkar som han nu vill behålla pengarna själv.Se även här. Kanske blev det mer pengar än han trodde, och då tog girigheten över – förskotten på boken från alla länder där den ges ut ska ligga på över 300 000 euro. En del vill hävda att hela boken är en maskirovka från FSB, vilket jag dock har lite svårare att tro.
Du hittar boken hos Adlibris för 229:-, Bokus för 199:-, Storytel och Bookbeat men inte på Nextory.
Recensionsexemplar från förlaget Lind & Co.

39 kommentarer
Tack för dagens boktips!
Noterar även en väl tummad SoldF där i bokhyllan 🙂
Äntligen! Lyssnade på flera avsnitt av den i podden Fronten, när de plötsligt tvingades avbryta då ett bokförlag köpte upp. Försökte läsa vidare med originalet och Google translate, men gick sådär 😄
Total besvikelse (men förståelse) när den plötsligt slutade! 😀
Redan inhandlad. Blir bra helgläsning 😎
Hittade tyvärr den bara på spanska på Kindle.
https://bokon.se/ebok/zov-en-avhoppad-rysk-soldat-om-putins-krig-mot-ukraina_pavel-filatiev-2/
En liten avvikelse från ämnet, men ändå intressant. De två bästa böcker jag läst om dagens Ryssland skrevs redan 2017. Vi och dom samt Framtiden är historia.
Jag kan bara instämma. Framtiden är historia läste jag med stor behållning!
Kan det vara befogat att ställa sig frågan om författaren är en s.k. nyttig idiot, att boken handlar om en maskirovka, där sanning blandas med påståenden som inte alltid har fog för sig? Ju närmare sanningen en maskirovka är, desto lättare är det att vissa inblandade osanna teser accepteras av läsaren. Att rysk elimineringsgrupp inte redan har funnit författaren och gjort processen kort kan ju tala för en maskirovka. Också. Ryssland arbetar långsiktigt, väl värt att tänka på när innehållet ska bedömas.
Det är ju trots allt en enskild soldat som skrivit boken. Det säger sig självt att det är hans egna bild utifrån hans egna upplevelser. Men är trots allt det är intressant. Ingen kommer ju ta sina beslut baserat på hans bok direkt.
Tyvärr verkar det som att Filatiev ändå vill behålla alla pengar själv:
https://twitter.com/MDekhtyaruk/status/1600425069439696896
Han beskriver ju tydligt att hans drivkrafter för att gå med i armen var lön och ett arbete. Så att han vill tjäna pengar och få en livhank i sitt nya hemland är ju inte förvånande. Man ska inte vara naiv till folks drivkrafter.
Precis, hans budskap om att royalties ska gå till Ukraina verkar ju mest vara ett påstående för att få sälja mer böcker och tjäna mer pengar.
Det var en kritiskt artikel i en svensk tidning för inte så länge sedan (minns inte exakt vilken men det var iaf detta året), där han fick rätt stark kritik och andra flyktingar i Frankrike inte kunde fatta hur han fått en gräddfil till intervjuer med västmedia samt uppmanade att inte lita på honom. Det fördes redan då fram att det där med att stödja ukraina med pengar var en sent påkommen idé.
Det blir som mycket med det här kriget, en dimma av oklara omständigheter. Jag tror fortfarande att boken kan vara värd att läsa, och de anekdoter han använder till stöd för berättelsen har visst stöd i det som vi sett sedan över ett års tid och framstår som sannolika även om det nog kan förekomma viss kryddning eller undanhållande av fakta.
Just av det skälet väljer jag att inte köpa hans bok. Lyssnade på de första avsnitten på Fronten, men sen tog det stopp då förläggaren hade andra planer.
https://bokon.se/ebok/zov-en-avhoppad-rysk-soldat-om-putins-krig-mot-ukraina_pavel-filatiev-2/
För er med Kindle
Finns på Storytel också nu.
Tycker dock att uppläsaren i Fronten var snäppet vassare !
Nätbokhandeln i all ära men den finns ju även i en bokhandel nära dig😉
Det var tur att korruptionen orsakad sådan skada på militären i RyZZland, med tanke på det katastrofala tillstånd som rådde/råder i många Natoländer (Tyskland, Spanien mfl med eftersatt underhåll på stridsvagnar, inga ammunitionslager och medveten nedrustning). Lyckligtvis verkar oförmågan hos RyZZland överträffa degraderingen pga slapphet och bristande underhåll till följd av “den eviga freden” i de västländer som inte direkt utgjort västcivilisationens motsvarighet till Nights Watch (baltstaterna, Polen, Finland, Ukraina).
Den stora skillnaden mellan väst och RyZZland får trots allt summeras i att “vi” medvetet tagit beslut om att nedrusta och hade en viss uppfattning om kvarvarande förmåga, medan RyZZland startar krig utan att ha en aning om förmåga annat än vad som redovisas på pappret. Fantastiskt egentligen.
Gud skyddar barn och tokiga. Satsa på att göra sig beroende av Ryssland för sin energiförsörjning eftersom vänstergröna radikaler vill avveckla kärnkraft och på samma gång har marknadsdårarna drivit på sk förnybar energi som kommer ställa krav på ökad energiintegration vilket gör att alla sitter i samma båt.
Antingen naiva barn, tokiga eller bara betalda av Ryssland.
Vi får nog, och med tanke på den milda vintern skicka en tanke uppåt att vi hade mer tur än vi förtjänade.
Marknadsdårarna? Det är väl snarare klimatfolket som drivit på för “förnybar energi”. Näringslivet vill ju ha kärnkraft. Wallenberg själv erbjöd sig ju att bygga nya reaktorer om bara staten lovar att inte förbjuda dem.
Sedan kan inte kablarna ta hur mycket el som helst, oavsett vad nu olika stollar nu tycker om hur den ska skickas fram och tillbaka, så hade man inte lagt ner den inhemska energiförsörjningen hade vi inte haft dagens problem. Det är ju samma sak med norrland, man får inte ner elen oavsett vad politikerna tycker, så de har en annan energimarknad där uppe.
Någon har sagt att ett lands väpnade styrkor är en reflektion av landet självt. Det tycker jag är en ganska bra förklaring till varför ryska armén ser ut som den gör.
Jag börjar fundera om inte Rysslands närmande till Kina och att det slutar med att Ryssland blir Kinas biatch .
Många i Ryssland kommer bli förbannade när Kina utnyttjar Ryssland och rikedomarna inte räcker till att hålla befolkningen nöjd. Det kommer fungera till en viss punkt att skylla på Väst/Ukraina/NATO osv men folket kommer reagera.
Frågan är vad som händer framöver. Uppror internt mot makten i Moskva, inbördeskrig med Kina på ena sidan, kärnvapenkrig med rebeller och Kina osv osv? Ryssland kommer på sikt gå sönder fullständigt.
Det är nog Kinas plan.
Kina går inte in i detta på samma nivå som Ryssland utan de ser nog det som ett ypperligt tillfälle att få en råvarokoloni.
Kina är duktiga på realpolitik och det här är ett tillfälle de inte haft på många år.
Ja, men de inser nog inte att de riskerar att allt exploderar rakt i ansiktet på dem.
Om ryssar får välja mellan Gayropa och Peking så väljer de Gayropa. De hatar kineser. Att sälja in detta kräver enorm propaganda och det blir väldigt instabilt.
Jag blir inte överaskad om rysk opposition uppstår som är beredda att förhandla med Väst mot Kina.
30-talet blir intressant.
Om ni såg SVTs inslag om gränsbefolkningen vid russki – Kina så inser man att det finns väldigt dåliga förutsättningar för fredlig samexistens. Intressant också hur kineserna beskriver russki. Man uppfattar att russki har väldigt låg ambitionsnivå och att dom är avundsjuka på kineserna som jobbar hårt och har framgångar. Dessutom glömmer aldrig Kina vad Russki gjort mot dom tidigare…
Om författaren inte helt förmår ta avstånd från ryska armén och rysk patriotism, så behöver inte boken bli mindre läsvärd för det. Det är inte helt lätt att ompröva sina värderingar, särskilt inte när man sannolikt blivit marinerad i indoktrineringsvätska under många år. Utan att ha läst boken än, så tycker jag att det verkar som att den följer ett narrativ, som beskriver hur författaren ändrar syn under resans gång. Så det är ju slutklämmen som speglar hans åsikter idag.
Precis. Man får läsa böcker, oavsett författare, med en viss källkritik och faktagranskning.
Denna bok ska sättas i det sammahang som den informationshämtning alla andra källor innebär.
Samma med Babtjenkos “Krigets färger”. Den är inte perfekt. Men i ett sammanhang där man läst analyser av kriget och dess skeenden så fyller den ut och ger en bakgrund.
Ja, boken ger en unik inblick i en rysks soldats perspektiv och för det är den läsvärd.
Tack för boktipset. Läste en intervju med honom (SvD el. DN?) där han framstod som en kontroversiell figur, och han hade svårt att övertyga folk i sin närhet om att han var en bona fide rysk avhoppare.
—
Ett annat boktips, som inte rör kriget men väl är en utmärkt studie av Putin-regimen, är Bill Browders böcker “Red Notice” och “Freezing Order”. De visar diktaturen i all sin girighet och omänsklighet.
Saknar dock “Operation Darkheart” och “Not a good day to die” i samlingen men dom kanske döljs bakom?
Nä, de har jag inte. Saknas massor om man vill vara sådan. Det mesta handlar ju om andra länder och har varit mindre relevant för mina böcker. Dessutom läser jag primärt skönlitteratur – jag är skönlitterär författare. Källor för svenska förhållanden är det sämre med i litteraturen.
Just nu har jag lyckats styra upp arbetsbelastningen så jag börjat kunna läsa böcker igen i önskad takt om 1-2 titlar i veckan, där varannan är skönlitteratur.
Så är det och jag vill inte vara sån, 2 bra böcker dock som jag tror skulle kunna vara av intresse. Speciellt ”Operation Dark Heart” även om den är censurerad. De första 9-10.000 kopiorna som var ocensurerade förstördes på ”uppmaning” av Pentagon.
Har nu läst klart boken och tycker att den var läsvärd. Intressant att läsa om det ryska försvarsmakt förfall av pennalism och korruption
När jag var på körresa i Israel under gymnasietiden var vår guide en svensk som hade åkt ned och tjänstgjort som fallsjärmsjägare i IDF, bland annat i Libanon. Hans analys av IDF i krig var krass: “Det är precis lika mycket kaos i ledningen hos oss som hos alla andra arméer. Vår största fördel är att vi har valt våra fiender med omsorg för de är ännu sämre.”
Apropå det upplevda kaoset ovan.
God lördagsförmiddag alla trevliga bloggare!
Om man tänker att russki trodde på en väldigt kort militär intervention och sannolikt inte planerade för mer fullskalig insatts så förklarar nog det också en hel del kring den förvirring som uppstod bland de egna trupperna. Plötsligt blir man beordrade att byta strategi och börja kriga på riktigt. På detta kommer (som redan beskrivits av flera) en redan uselt fungerande militärapparat. Det tråkiga i det hela var ju att UA inte mobiliserade i tid. Kanske man hade kunnat stoppa betydligt mer av invasionen i ett tidigt skede…
Läste den i går kväll. Förvånande välskriven för att komma från en vanlig basse som inte skrivit förut.
Skildringen är såklart subjektiv men framstår ändå som realistisk, inte minst psykologiskt. T.ex. när han ser alla ukrainska flaggor så ser han positivt på att de är stolta över sitt land, samtidigt som han också betraktar dem som symboler för den fiende som det är hans plikt att bekämpa.
Jag tycker denna bok visar på att ryzzland inte alls har Sovietiska armens förmåga. Moskoviterna har blivit ett genvägsland, ett korrupt land, ett tjuvland. Det är supertrattigt och det kommer sluta i superbonk och internkollaps. Systemet är inte korrupt, korruption är systemet.
Var på krogen igår träffar en datanörd som är ihop med en ryska om har flytt, hon jobbade restaurang i St Petersburg, gissa vem som var chef?
Brain drain är ett vapen helt klart, skicka hem de nyttiga idioterna, anställ all intelligenta ryzzar som avsäger sig putiain och hans regim.
Boken håller ungefär samma kvalitet som den ryska armén. Bland det sämsta jag läst.