I torsdags firade mitt förlag Norstedts 200 år och en A-kändis konstaterade från scen att festerna på Norstedts var vildare förr, vilket bekräftades av flera personer vid mingel såväl som efterfest. Orsaken kan nog dels härledas till att författare förr kunde debutera vid 20, men nu oftare debuterar vid 40, samt mobilkompromat – gör någon något skandalöst kommer vederbörande filmas av tiotals, kanske hundratals, vilket gör att alla håller sig i skinnet.
Nordstedts firade alltså som Sveriges idag 27:e äldsta företag 200 år exakt på dagen. Faktum var att firandet med sina 500 middagsgäsgter och 200 på eftersläppet skedde i exakt samma lokaler som 100-årsfirandet, som därtill var den första banketten som någonsin hållits i det då nybyggda stadshuset i Stockholm.
Som C-kändis var det förstås trevligt att sitta med på middagen, men man kan trots förekomsten av många A-kändisar så var det en väldigt lugn och vuxen tillställning. Vilket också en A-kändistalare som varit med redan som 20-åring på 80-talet konstaterade från scenen. Att festerna på Norstedts varit vildare förr konstaterades empiriskt och med vittnesmål i såväl minglet som efterfesten från de som både varit med på 80- och 90-talet.
Men då kunde alltså författare debutera fortfarande i 20-årsåldern. Nu är min ovetenskapliga känsla att man dubeterar först i 40-årsåldern, och definitivt efter att hjärnan vuxit färdigt i 25-årsåldern och (visst) omdöme samt konsekvenstänk har utvecklats. Undantag finns, men de är inte tillräckligt många för att kunna orsaka skandaler. Därtill så har ju hälsotrender blivit förhärskande och man får ju inte röka inomhus heller. Sedan har vi också blivit pryda sedan 80-talet. Plus att detta var en torsdag och den vanligaste repliken var “nej, nu måste jag hem, ska köra barnen till dagis vid sju i morgon”. Sade ingen 23-årig bad boi någonsin.
Men framför allt så fanns det antagligen 700 närvarande smartphones med kamera och inspelningsmöjilgheter. Vem vill i det läget bli förevigad, A-kändis som B- eller C-kändis?
Kort sagt har det ständiga hotet om kompromat från de allerstädes närvarande mobiltelefonerna gjort festerna lugnare och mognare. Antagligen gäller det även i privata sammanhang, såväl som på andra arbetsplatsfester (vilket Norstedts 200-årsjubileum nog i det närmaste kan beskrivss som).
Svårt att förneka allt för chefen när det finns på video och Internet glömmer aldrig …
Nä, jag ska nog inte publicera några foton annat än de jag redan lagt ut i sociala medier.
37 kommentarer
Yes, bummer, nu är det riskabelt krama Scandal Beauties, pröjsa 10 dollar för en Lapdance, eller bjuda en GoGo-girl på en Ladydrink. Såå trist, det går verkligen utför med världen… !!
Ja, du kanske ska fundera på att skaffa en tjej som vill umgås med dig utan att du betalar henne med pengar eller drinkar. Du kan få några tips om du vill, vet att sånt kan vara svårt i början.
Kan tipsa alla tråkmånsar om Nana plaza i Bkk, några år innan pandemin såklart.
Ben Dovers morsa var annars ett säkert kort.
Hon är avliden, men ändå roligare än dig.
Ändå komplex, då du tidigare önskat samvaro med andra kommentatorers mammor, just sayin’
Hungry Duck i Moskva var nice !!
Loke, vilket j-a mörker du sprider.
Tack Ben Dover för att du gränssätter.
När jag var i konsultsvängen i början av 90-talet så var en av uppgifterna (om man var i fest-kommitén) att på slutet av alla firmafester som hölls i “fina kontoret i Stockholm” gå runt i alla vilorum och påminna de sugna paren att det var dags att klä på sig och gå hem. När jag berättat detta för nuvarande kollegor drygt 30-år senare skakar dom bara på huvudet och tror mig inte. Då var principen “work hard – play hard”, dock inget som jag skulle orka idag.
Får mig också att tänka på den skidresa där man hade ett par ton sand i skidresortens restaurang för att göra ett beach-tema och inte tänkte på att den byggplast man lagt under för att skydda det fina trägolvet snabbt blästrades igenom och själva blästrings-processen fortsatta på fina trägolvet. Enligt rykten fick min dåvarande firma ersätta ett helt nytt golv och blev förevigt portade på resorten men att vår dåvarande chef konstaterade bara “Värt varenda krona …”
En sådan kommentar idag ger nog avsked på grått papper. Så instämmer i LW kommentar; ser inte att något av detta skulle kunna hända i något av mina senare företag! Naturligtvis oförsvarbart beteende , men var bitvis roligare!
Även i offentlig sektor var personalfesterna betydligt mer actionfyllda förr. På de ställen jag arbetat på det senaste dryga decenniet är de numer så städade när de ens förekommer att man kan undra om man ens är på en fest. Folk börjar drypa av hemåt vid 21-22 typ. Tur man inte är ung längre, men dagens unga generation förstår kanske inte poängen med jobbfester.
Jag är gammal och går hem senast kl 22, men det är inte alls ovanligt att de yngre (och nån enstaka äldre) festar vidare en bra bit in på småtimmarna, antingen på kontoret eller ute på människobyn. Vilket alternativ de valde brukar man kunna avgöra genom att nästa arbetsdag observera mängden (halv)tomma ölburkar och champagneglas som missades i “städningen” innan de lämnade kontoret.
Det väl på att det är svårt och långsamt att slå igenom som författare. Kolla på tonåringarna i rapscenen istället, där har du skandalösa bad boys som upprör. Yung Lean vet nog hur man festar.
Ett annat sätt att uppröra med litteratur är att läsa den. Offentligt, på ett bibliotek, iförd klänning. Då blir det fart i GP-kolumnerna. Dom tanterna (nåja) vet nog också hur man festar.
När Nikanor Teratologen debuterade på Norstedts festade han inte alls. Han satt mest i sin lägenhet i Lund och läste. Men skandaliserad blev han ändå.
För de som inte känner till … Bas-slingan i “Bliss” (Yung Lean ft. FKA twigs) är hämtad från den sovjetiska syntpop-låten “Альянс – На заре” från 1987.
Vi rör oss längs en rakknivsegg mellan “1984” och “Du sköna nya värld”. Vi övervakar oss själv, varandra. Storebror hade varit stolt.
Kan det bero på att många tycker att böcker är tråkigt och att det inte finns en naturlig rekrytering som back in the days?
Böcker var som hetast runt 2003. Sen fick folket nya intressen i takt med digitaliseringen.
Ja troligtvis, finns knappt någon 90-talist som läst en bok i vuxen ålder.
Farsan var där. F d ekonomichef…
Heter han Planering? 🙂
Såg den namnskylten i det mer anrika huset med snedtak tvärsöver vattnet för många år sen, på en kurs som jobbet betalade. “Det måste vara ett taget namn” tänkte jag först.
Finns nog gott om lediga fantasinamn kvar: Tomtelius, Dimlius, Bromselius, Varselius … Hellius vete fan. Backström och Läckström var dock upptagna redan för 50 år sen.
Nä. Han har samma efternamn som advokaten i Ondskan av Jan Guillou… 🙂
Spelad av Kjell Bergqvist i filmen.
Läs förståelse är en superkraft. Video och ljudboks manian är fördummande om det tar över. Varför? Jo text har ett minne och man kör i sin egen fart och det är lätt att se igenom falsk information och vara kritsik och har mer möjlighet att vara objektiv. Personligen läser jag sällan skönlitteratur, men när jag läser det, läser jag långsamt för att det är så fruktansvärt mycket som händer i huvudet. Ord som man inte förstår kan man slå upp vilket aldrig händer med ljud böcker, man får överblick över längre och mer komplexa meningar och för att förstå teknik och vetenskap väl är litteratur a.o. med tillhörande läsförståelse. Vill man ha vassa ingenjörer i samhället måste vi satsa på läsförståelse i skolan. Däremot är de andra medierna ett komplement som t.ex. att kunna lyssna på en ljudbok när man inte har möjlighet att läsa, att se på en film med av en fantastisk föredrags hållare som kan entasuiasmera. Men var sak har sin plats och jag blir vansinning över att mer och mer nyhets artiklar kommer som små filmsnuttar mer och mer där text saknas. Ibland i mina mörkaste timmar kan ja få en vision hur samhället gör knut på sig själv för att man lämnat allt kritiskt tänkande (Som kräver text) och bara demagoger likt Hitler regerar.
Thihi.
Ett klaga på folks läsförståelse, inte själv kunna stava till ordet och sen skriva en raljerande text full med tvivelaktiga ordval och grammatik är episkt 😀
Nu vet jag inte om du har dyslexi (och i sådana fall ber jag om ursäkt) men…. Sten och glashus och sånt där.
Läsförståelse och att stava är helt olika saker, Jag antar att min hjärna helt enkelt skiter i att texten är perfekt 🙂 och fattar vad som sägs ändå.
Raljerande? Knappast! Det är inte jag som klagar på läsförståelsen. Svenska lärare över hela Sverige vittnar om problemet och jag lägger fram lite anledningar till varför det kan vara en tillgång till landet och varför det är viktigt om vi ska undvika att folk blir lättlurade. Men varför ska du lyssna på nån nick här? Read and enjoy 🙂
https://larare.at/svenska/moment/lasforstaelse/lasforstaelse.html
Jag har också noterat att troll på nätet har särskilt svpårt för felstavade ord, och alltid retar det någon och efter som jag i grund och botten är en retsticka så låter jag det ofta vara och skiter i korrekturen så att säga. Sedan i mera seriösa sammanhang så utnyttjas editeringsmöjligheten och lite korrektur läsning några gånger så fixas biffen. Det är ofta som en skrattar gott åt alla små buggar i texten och jag har upptäckt att livet blir lite smilyare genom att låta de få krypa omkring lite hos läsaren. En annan sak som jag noterat är att flöde (flow) är viktigare än perfektion.
Du har helt rätt Lars. Det är ett symptom på det större problemet med mobilkameror + sociala medier som tyvärr summerar till total övervakning och ett samhälle som inte är speciellt trevligt eller förlåtande.
Ett problem med det är att när det privata och det offentliga flyter ihop och kostnaden för att göra bort sig har blivit skyhög vågar ingen längre ta några risker, med följden att samhället blir rätt platt och innehållslöst. Ett bra exempel är komiker. Historiskt har komiker testat nytt och mer vågat material på mindre klubbar i någon lokal håla och så ser man vad som blir bra och vad som blir dåligt. Idag är det omöjligt eftersom det alltid sitter någon jävel och filmar och du alltid har en potentiell publik i miljonklassen. Följaktligen får man en stor försämring.
Jag tror personligen att hela fenomenet är extremt destruktivt i längden för ett samhälle. Det hjälper inte heller att folks hela liv i övrigt också ligger lagrat på nätet som ett enda stort Stasi-arkiv, så det numera är nästan omöjligt att återkomma från tidigare fel och misstag. Hamnar du snett i livet är det numera nästan kört p.g.a Google. Man kan i det ljuset diskutera om det i dagens miljö ens är någon idé att t.ex. rehabilitera fångar överhuvudtaget när ingen får en andra chans.
Yep, mina studenter gjorde ett prosjekt inom just detta før cirka 5 år sedan. De skulle ta reda på anledningen till att alkoholkonsumtionen hos unga gått ner. (vilket den hade då under flera år, har ej koll på trenden nu)
De fann 3 førklaringar:
– unga vældigt upptagna av hælsa och træning
– gaming (dricker energidryck istællet, alkohol ger inga førdelar, samt behøvs ej som socialt smørjmedel)
-samt LWs poæng ovan, att de pga rædsla att gøra bort sig och tappa kontrollen samt bli filmade – således ej dricker.
Finns æven publicerad forskning på ett delvis liknande fenomen på social media (chilling effect typ) dær man inte vågar Like:a før att andra ser vad man gillar och føljer och man censurerar sig sjælv (typ, lite fritt från minnen).
Det är lite tråkigare. Men att nån inte är otrogen, spyr ner sig eller gör propellern (Hej Anders!) kanske är ett tecken på att vi blivit bättre?
De där konsultäventyren som folk höhöar om där ovan kanske satte sönder människor (jag vet ett par exempel). Och framstår som mer tragiskt när folk ska minnas tillbaka än något eftersträvansvärt.
Haha, det där är inget nytt. Det började på filten i Slottsskogen för 20 år sedan. Nån skaffade Bilddagboken, och sen var den satans kameran framme i tid och otid, och det gick inte längre att göra vad som helst. Därifrån har det eskalerat.
Säkert på både gott och ont.
Förlagen behöver lära sig av partierna. Moderaternas ledning hade otaliga fester, trots förbud, under pandemin.
Det löstes genom att mobilerna stängdes av vid ankomsten och förvarades på lämplig plats under festligheterna.
Ganska intressant när man visste om att det var fest och på sociala medier såg “När mobilerna tystnade”.
Källa: trust me bro.
Holy makaroni, kommer ihåg Sonys PS2 fest, montrar, Silicon Graphics arbetsstationer, dricka galore.
Var ett disco i samma lokal, 15 år senare kom denna kommentar som klockrent beskriver..
If Pac-Man had affected us as kids, we’d all be running around in dark rooms, munching pills and listening to repetitive electronic music ~ Marcus Brigstocke
Om nu Sony vill stämma mig efter detta, ber jag deras marknadschef beskriva lokalen och agendan som dåvarande 2-år gammal..
Jo, lite tråkigt klemigt folk numera,
‘på min tid’ på taklagsfesterna , så fick laget dagen efter inte sällan offra några gubbs i någotsånär brukbart skick , att återvända till . . . ‘platsen’ för att återställa bardiskar , småväggar som råkat stått i vägen , men inte längre, hotellrumsdörrar (den där förbaskade gipsen är ju inte mycket till att stötta en karm då ‘anläggnings-grappar’ lutar sig mot , då inte sällan åker ju blad o karm med en del av skivan ut och det kan bli ett sjujäkla hål) .
Jo det fanns naturligtvis även stabila ställen som tålde , spec. på senare tid, kvalitén blir ju naturligtvis bättre o bättre ??.
Då jag bor i Filippinerna så har jag hamnat på “kändisfester” utan att riktigt veta om det. Som vit blir man medsläpad överallt. Så vi var på ett av de finare ställen och blev bjuden på efterfest på en memberonly ställe.
Där fick man snällt lämna ifrån sig sina mobiler och allt som det kunde vara möjligt att filma med. Mina glasögon blev kontrollerade med.
Sedan släppes man in. Där satt det till och med kändisar jag kände igen med tjejer som inte var deras fruar.
Blev presenterad för en väldigt känd boxare som sa att han kände igen mig från UFC. Fast jag har då aldrig varit med där. Men ja. Det finns sådana ställen fortfarande för känt folk.
Jag har arrangerat en del grejer genom åren på olika platser och saker och ting har definitivt blivit tråkigare. Det positiva är att det blivit mindre efter roddande och damage control. I Hallsberg Hotell Stinsen hölls övriga gäster vakna hela natten. Snöbollskrig på taket i Ljungby Hotell Garvaren, nån byggde bokmärk framför hissen i Örebro samt fick igång brandlarmet, en lekte med skumsläckaren på Sko Kloster, i Vänersborg försvinner tre klockradion helt mystiskt, fulbad i Ronneby Brunn, nån skapar en mindre pol på toan med översvämning som brev på posten, ingen har en aning om vem dom tömde minibaren (diverse lokaliteter)… And its goes on for ever!
Nu får man vara nöjd om nån råkar vara lite “wild and crazy” och gå och lägga sig senare än kl 20.00 😀
Alla fester var roligare förr fram till år 2000. Efter det så finns allt dokumenterat på sociala medier och det sparas bilder i mobilen. Hur roligt är det att för en rolig kväll, så får man allt dokumenterat som socialt livstids straff. Man behöver inte veta allt man gjort och inte gjort efter en blöt kväll. Det här med sociala medier och kameran i telefon har rätt mycket nackdelar när allt har spridits till världen innan man har vaknat upp från en blöt kväll. Fråga Anders Borg.
Jag tycker det är tråkigt när fester slutar tidigt. Det ska vara goda drinkar, bra musik på hög volym och mycket dans. Helst inget fotograferande. Mat är överskattat.
Man kan ju också tänka sig att vuxna människor kan ha roligt utan att bete sig som svin, utan att vara rädda för att bli dokumenterade på sociala media.
Kanske folk helt enkelt har vuxit upp?