Vem hjälper volontärerna? – Kriget pågår inte bara vid fronten, utan även i svenska hem (UPPDATERAD)

2.9K

Artikeln innehåller betallänkar för Adlibris.

“De uppvaktar henne som en skräckinjagande älskarinna, utmanar henne eftersom det får dem att känna sig mer levande än någonting annat. 
Krigare har gett henne många namn. Ishtar, Kali, Pallas Athena, Freja, alla var de aspekter för åtrån och fasan nära döden.
För andra var hon snarare en jobbig gammal släkting som man var tvungen att umgås med ibland. […]
Men det spelade ingen roll hur mycket hon än lockade och kråmade sig, för dem som inte undkom hennes förförelsekonster fanns bara sorg, smärta och död. Hon var en omättlig bitch som tog betydligt mer än hon gav och det bästa var att hålla sig lång borta från henne.” 

Johanne Hildebrandt, “Krigare” (Adlibris e-bok 64:- SEK)

“Qui volontariis pro voluntariis?”

Jag, via Google Translate

Kriget i Ukraina pågår inte bara vid fronten, utan också i ukrainska hem, men också långt bort från Ukraina, även i svenska hem hos anhöriga till volontärer såväl stridande som humanitära. Men medan Försvarsmakten har utvecklat en organisation för att hantera sina veteraner och det finns frivilligt veteranstöd i Sverige, vem hjälper de frivilliga svenskarna som lägger ibland all sin vakna tid på att kriga bakom frontlinjerna, från logistik och insamlingar i Sverige till de som direkt riskerar livet i Ukraina? Det saknas försäkringsskydd för hemtransport av skadade och dödade och för såväl fysisk som psykisk rehab, det saknas psykologer och terapeuter och det skulle antagligen behövas en konferens för erfarenhetsutbyte. Vem ställer upp som volontär för volontärerna?

Uppdaterad med en kommentar från en volontär.

Det är en förenklad bild att det endast är de stridande vid fronten som är i krig. Det totala kriget förs på alla plan och även den som sitter hemma i Sverige och samordnar logistik för hjälptransporter, den som levererar hjälp eller den som tar hand om flyktingar i Sverige befinner sig i krig. Det är bara det att risken för att få en bomb i skallen är reducerad.

Däremot lägger många all sin lediga tid på att stödja Ukraina aktivt, en del har rent av slutat arbeta och jobbar dygnet runt bara med att strida backoffice för Ukraina.

Detta handlar inte om att förringa de som riskerar livet varje sekund i fronten eller de som är på plats i Ukraina, både civila, ukrainare eller utländska volontärer. Problemet är att även i tryggheten i Sverige kan man befinna sig i ett mentalt krigstillstånd. För man är medveten om eller har uppfattning att om man slutar så kommer människor lida, skadas eller dödas i Ukraina, samt Ryssland segra och människor torteras, våldtas, mördas eller utsättas för etnisk rensning, förutom att bli av med frihet eller sina hem. Jag har tagit del om vittnesmål från personer som blivit av med jobbet, som har fått relationsproblem, ekonomiska problem, psykisk ohälsa mm, för de krigar för Ukraina i ett krig som inte ser ut att ta slut.

Kriget slutar inte vid Ukrainas gräns, och kriget slutar inte i morgon. Europa är i krig mot tyrannni, övergrepp, folkmord och diktatur, även om alla inte strider med vapen i hand.

Initialt kanske många trodde på det korta kriget, men så har det inte blivit. Och det ser inte heller ut att ta slut i närtid. Samtidigt är många volontärer djupt investerade i att stödja Ukraina och kan helt enkelt inte sluta. Ishtar, Pallas Athena, Kali eller Freja är en omättlig bitch och när hon väl bjudit upp till dans kan du inte sluta som Johanne Hildebrandt skriver om i sin bok Krigare om den svenska insatsen i Afghanistan.

Försvarsmakten såväl som de statliga organisationerna som Sida, MSB, UD mfl har rutiner för att hantera sina veteraner från utlandstjänst. Det är inte perfekt, individer faller mellan maskorna i skyddsnätet, men det existerar i alla fall ett skyddsnät. Det finns också svenska frivilliga hjälporganisationer för dessa som Sveriges Veteranförbund eller VRR. Det gäller även många av de stora traditionella 90-hjälporganisationerna, men det är inte de jag talar om nu, utan nya organisationer och initiativ som räknas i kanske hundratalet i Sverige. Samtidigt finns det många hundra svenska volontärer på plats i Ukraina i princip permanent. Det finns många svenskar som fått utmärkelser på plats i Ukraina, inklusive tapperhetsmedaljer i strid.

VRR och Veteranförbundet hanterar dock inte krigsfrivilliga i Ukraina eller volontärer.

Kort sagt behövs det en volontärorganisation för att stödja volontärer. Det skulle behövas proffs som erbjuder frivilligt stöd till volontärerna på hemmaplan, t ex stödgrupper, terapeuter och experter, även familjeterapeuter.

Ja, det finns den svenska allmänna offentliga sjukvården, men som bekant är det vissa väntetider hos den och den är sällan anpassad för ändamålet.

I övrigt så märks de flesta svenska frivilliga inte i sociala medier. Det gäller både stridande och humanitär hjälp. Man har enskilda frontfigurer och en del har inte ens det utan hanterar allt privat. Det finns företag i Sverige som i tysthet gjort enorma insatser för Ukraina, men av olika skäl håller tyst om detta. Och svenskar strider med risk för livet dagligen utan att posta selfies i sociala medier. Det är inget fel med att vara aktiv i sociala medier, utan det behövs för att få stöd och visa behov och att det går att göra motstånd eller stötta Ukraina, men de flesta är tysta.

Nästa fråga är den om försäkringar. Med UD:s reseavrådan gäller inte försäkringar i Ukraina. Här skulle det behövas en separat Ukrainaförsäkring.

Man får förvisso utmärkt krigssjukvård och även sjukhussjukvård av Ukraina om man skadas på plats, men den kommer inte täcka långsiktig rehabilitering och inte heller anpassning hemma i Sverige för funktionshinder, vilket normalt din försäkring är till för om du t ex blir rullstolsbunden. Blir du funktionsvarierad på grund av händelser i Ukraina står du på bar backe i anpassning av din vardag i Sverige. Hemtransport bekostas inte heller, varken av dig som skadad, funktionsbegränsad … eller dödad. Det kan handla om kostnader på hundratusentals kronor för att få hem en svårt skadad svensk och även stora summor bara för en kropp.

Någon borde räkna på detta och kanske erbjuda en försäkring. Kanske ett engångsbelopp på några hundra kronor varje gång man besöker Ukraina, och som iaf ska täcka hemtransport av skadade eller döda. Man kan även utlova att överskottet från försäkringsverksamheten ska doneras till återuppbyggnad av Ukraina när kriget är över, så man kan ta ut lite högre avgift för att vara på säkra sidan. Men någon måste erbjuda detta och administrera detta. Någon seriös försäkringsaktör som har ett varumärke som även finns kvar efter kriget och alltså riskerar goodwill och även tar bort risken för bedrägerier.

Slutligen ska man inte underskatta kraften hos volontärerna och deras förmåga till självhjälp. Till en början vore det önskvärt att det skulle genomföras en större volontärkonferens för Ukraina.

Seminarier, föreläsningar, paneldebatter, erfarenhetsutbyte. En session om alla problem man kan råka ut för vid gränsövergången och hur man ska hantera dessa eller undvika dem. Många volontärer med erfarenhet från dussintals gränsövergångar menar att det är lika spännande och en ny upplevelse varje gång.

Men någon måste ta tiden och även bekosta att arrangera en sådan konferens med lokaler och förplägnad.

Det finns mycket mer att säga om det här och en hel del detaljer som nog får vänta till efter kriget är över (eller hamna bakom fiktionens slöjor), men kom ihåg att även hon eller han som samlar in kläder åt Ukraina mentalt befinner sig i kriget. Krig är inte bara fronten. Ha väldigt stor respekt för volontärerna, särskilt de som inte slutar utan snart kämpat på i ett år, dag ut och dag in. Deras arbete är nödvändigt för segern och alla hjältar bär inte kamouflageuniform och automatkarbin, men alla hjältar är krigare i ett krig.

Organisationer och projekt för att stödja Ukraina hittar du här.

Uppdatering: Nedanstående är en kommentar från en aktiv volontär. Kommentaren har förkortast och anonymiserats.

“Läste din post om behovet av psykosocialt stöd och avlastningssamtal samt försäkringar. Jag tycker du har många bra poänger. Hur många små mikroinitiativ finns det inte nu med syftet att hjälpa Ukraina? Det är väldigt behjärtansvärt men jag hör också om folk som går in i väggen och är helt utmattade pga att man jobbat för mycket och försakat familj och vanligt arbete. Man har viljan men inte förmågan att skapa en stabil organisation och mycket på grund av att det saknas tid för att sköta planeringen. Jag tror att man ägnar sig åt en form av självbedrägeri när man säger att man inte har några OH-kostnader men problemen samtidigt hopar sig för att man inte prioriterar att sköta det administrativa. Jag tror att man behöver ha anställda som sköter admin och planerar resor ner på ett bättre sätt. Bara att exportera ett fordon är ju ett helt kapitel i sig. Jag ser överallt i de här små initiativen att hjulen uppfinns på nytt med varje resa. Det största felet många gör är att man inte kollar med mottagaren vad som behövs först innan man sätter igång.”