Artilleristridsskolan och Försvarshögskolan har tillsammans tagit fram en preliminär rapport som utvärderar artilleriets roll under det nya ryska anfallet mot Ukraina och de 100 första dagarna med slaget om Kyjiv och sedan slaget om Donbas. Studien visar på att Försvarsmakten tittar på och utvärderar vad för erfarenheter det finns att dra av kriget, men tänker sig också att även Ryssland kommer göra det samma de kommande decennierna.
Rapporten heter “Artilleristridsskolans tentativa förstudie av indirekt bekämpning – de 100 första dagarna av Rysslands anfallskrig mot Ukraina 2022” och är inte sekretessbelagd, utan är säkerhetskyddsklassad som “ej sekretess”.
En inledande sammanfattning konstaterar att:
“Resultatet visar att den indirekta bekämpningen under den inledande offensiva fasen saknade ett förväntat doktrinärt uppträdande som troligtvis berodde på en numerär begränsning, en taktisk kraftsplittring, ett underutnyttjande av kombinerade vapen och system i samverkan samt att det fanns ett mycket begränsat operativt genomförande av den militära operationen. Den andra fasen av defensiv och begränsade offensiva operationer gav den indirekta elden en mer doktrinärt traditionell roll och gav för den ryska krigföringen en mer avgörande effekt.”
Samtidigt behövs djupare studier som rysk oförmåga att planera och genomföra stora operationer, kvalitetsbrist i personal och materiel, låg beredskap hos ryska stående yrkesförband och dålig flexibilitet och anpassningsförmåga.
Rapporten baserar sig på öppna källor och innehåller ingen sekretessbelagd information eller slutsatser, så det kan alltså finnas mer som är tänkt och sagt i ämnet. Bland primära källor som nämns är det ukrainska försvarsministeriets dagsrapporter, brittiska försvarsministeriet och ISW.
Dokumentet är en mycket bra sammanfattning av kriget. Ett av många möjliga citat:
“Den inledande ryska krigföringen visade sig oväntat oprofessionell med påfallande stora problem inom ledning, underrättelser, verkan, skydd, rörlighet och även avseende uthålligt (SIC!) efter ytterligare några dygn.”
Den ryska krigföringen sågas totalt med fotknölarna under krigets första 50 dagar, där det enda man lyckades med enligt doktrin var samtidigt strid över hela konfliktlinjen, i övrigt ettor på en betygsskala om 1-3 över hela linjen. Under krigets andra fas dagarna 50-100 har man skärpt upp sig från 1 till 3 i uthållighet, men är t ex kvar nere på en etta gällande manöverkrigföring och överraskningsmoment. Anfallstempo höjdes till 1.5 liksom gemensamma operationer över vapengrenar, men samtidig strid längs hela konfrontationslinjen sänktes från 3 till 1.5. Andra faktorer har stärkts till en tvåa. Ryssland skärpte objektivt till sig under den andra fasen, men kanske beror det snarare på att man krympte var man faktiskt genomför aktiv istället för reaktiv strid till främst Donbasutbuktningen.
Överlag är det en sågning av rysk krigföringsförmåga, även om det konstateras att bruket av artilleri under krigets andra fas mer begränsar Ukrainas förmåga att forma slagfältet, som mer flyttats över till Ryssland istället för Ukraina.
Samtidigt en varningens ord (bloggens fetstil):
“Stridsskolans uppfattning är att det är farligt att dra slutsatsen att ett framtida ryskt anfall mot ett annat land kommer att följa samma principer och genomförande som anfallet mot Ukraina. Det är även farligt att dra allt för långtgående slutsatser om de rapporterade bristerna i de ryska stridskrafterna utan att vidare analysera dessa djupare, bredare och i ett längre tidsperspektiv med solida och valida data om möjligt.”
Om Ryssland själva utvärderar och tar tag i sitt försvar kommer nästa ryska anfallskrig te sig annorlunda. Som bloggen har sagt genom åren – “vi förbereder oss alltid för förra kriget”. Efter andra världskriget förberedde sig Sverige fram till kalla krigets slut för en upprepning av detta. Sedan förberedde vi oss från 2001 för ett evigt krig mot terrorismen via Långtbortistandoktrinen. Sedan 2014 har det varit väldigt mycket prat om hybridkriget och anpassningar till detta, varpå Ryssland istället valde ett reguljärt frontkrig i stil med första världskriget. Man får bara hoppas att den ryska statsapparaten är så pass dysfunktionell och korrupt att man inte klarar av att genomföra för egen del nödvändiga åtgärder och trolla fram en tredje sorts krig inför nästa gång. Bloggens tidigare scenario om hur kriget kan sluta kan dock vara just en upprepning av första världskriget, med ett besegrat Ryssland (Tyskland) som tjugo år senare återkommer med full kraft och revanschlusta mot en omvärld förblindad av den eviga freden.
Att man dock anpassade sig och krigföringen i slaget om Donbas visar på både vilja och förmåga till förändring och det även redan under ett pågående krig och med korta tidsramar. Givet fem till tio år av stillestånd så finns det definitivt en risk att Ryssland även skärper till sig in inför nästa anfall mot en granne.
Det är förstås svårt att ge rapporten rättvisa i ett referat, men det väsentliga är att Försvarsmakten alltså tittar på, utvärderar och drar slutsatser av det pågående kriget. Återstår att dessa slutsatser även går in i organisationen i doktrin, taktik, reglementen, men också förbandssammansättning och utrustningsnivå.
Alla närmast sörjande kommer förstås läsa rapporten i sin helhet, och den är även högst relevant för övriga stridskrafter och inte bara artilleriet. Intern beteckning är FM2022-16210:1 om det hjälper till att hitta den.
63 kommentarer
“Man förbereder sig för det senaste kriget” javisst men detta bör inte leda till att man avstår från att förbereda sig i väntan på bättre data.
Redan nu kan vi dra ett flertal delslutsatser, tex att diskussionen om Raketartilleri är över och det behövs långräckviddig sådan.
Vi måste kunna slå med artbek mot raketartilleri med 70 km räckvidd. Duger inte med 20-40 km haubitsräckvidd.
Det behövs kryssningsmissiler som kan slå på djupet så att de inte kan få fram förstärkningar över Östersjön och deras flyg slås ut på flygbaserna.
Det låter väldigt bra! Antar att det är en kostnadsfråga?
Vi har en kryssningsrobot, nämligen rb 15. Den senaste versionen är mycket potent och skulle lätt kunna utvecklas vidare.
Framförallt när Rb15 samtidigt hängs under en eller ett par divisioner JAS så att luftrummet blir mättat så börjar det hända saker.
Det innebär emellertid inte att utvecklingen får stanna av.
Om vi blir medlemmar i NATO så kan dock de ryska utskeppningshamnarna (varifrån de kan skeppa över enskilda kompanier eller möjligen reducerad bataljon till Sverige) bekämpas av polskt och finskt artilleri, samt polska mekaniserade manöverförband. Med Sveriges och Finlands NATO-medlemskap så blir Östersjön i praktiken ett innanhav för NATO och hotet för Sverige blir inte längre rysk överskeppning, utan strider längs den finsk-ryska gränsen och på Nordkalotten. Så flottan bör i framtiden skifta fokus mot att säkra transport av egen och allierad trupp och underhåll över Östersjön, flygvapnet bör fokusera på att stödja strider i Finland och Nordnorge ihop med f.f.a. det finska och norska flygvapnet, armén bör fokusera på strid i samma områden inom ramen för NATO-kårer, medan Amf bör fokusera på att tillsammans med sina finska kollegor, att säkra skärgårdarna i finska viken, Ålands hav, Uppland och Sörmland. Kryssningsrobotar bör vi ha en mindre mängd av, för att få verkan i målet under krigets första timmar, men över tid, så kommer USA ändå att leverera den stora volymen av markmålsvapen på fiendens djup, så vi behöver bara så att vi klarar oss i inledningsskedet. Vad vi bör ha desto mera av är HIMARS med förråd av ER-GMLRS och PrSM-robotar i norra Sverige och framgrupperade till södra Finland redan i fredstid.
Jag tycker att både du och “preliminär rapport” gör en dundertabbe i analysen av det första skedet. I det skedet var det troligen inte militärerna som bestämde utan politikerna som utgick från en Quick Fix. Den ryska politiska ledningen gav således fel ingångsvärden till “en speciell operation”. Många militärer hade med sig paraduniform.
–
Max 3 – 4 dagar sa Belarus president Aleksandr Lukasjenko och det var sannolikt direkt citat från Putin. Det var Putin som organiserade kriget, med stöd av den ryska befolkningen, inte den ryska militären. Det var Putin som med sin felbedömning förorsakade den katastrofala och det nesliga nederlaget.
–
Det säger mycket om det Ryska samhället att Putin fortfarande efter ett halvt år sitter kvar som Rysslands president.
Ja, hade ryssen följt sin egen anfallsdoktrin istället för att anta att man skulle hälsas som befriare och ta landet på 3 dagar, så hade läget sett helt annorlunda ut idag. I synnerhet som vi nu, med en del facit i hand, vet att inget land skulle skickat in egen trupp ens i det läget.
.
Om anfallet istället inletts med massiv förbekämpning över hela ytan, verkligt säkerställande av luftherravälde och sedan markanfall med massivt artilleristöd i anfallsformering på linje istället för vägkolonner, etc etc, så hade resultatet blivit ett annat.
.
Under den strategiska blackouten inbillade sig så gott som alla ansvariga politiker och många generaler, mot bättre vetande, att Ryssland inte var något hot mot Sverige. Ryska flottan påstods ha rostat bort och Rysslands fokus var enligt våra oförlåtligt naiva politiker ”riktat österut”.
.
Terrorexperter talar om risk=intention*förmåga. Rysslands förmåga har just nu dippat. Ingen av oss vet när de kan ha återställt den till 2021 års nivå. Intention har Kreml uppenbarligen haft minst sedan 2004, när Putin deklarerade att han skulle skriva in sig inhistorieböckerna, men egentligen sedan 1999, när han kom till makten.
.
Vi får inte upprepa våra misstag nu och lura oss själva med önsketänkande. Så snart vi är med i Nato kan vi sänka axlarna en aning, men vi får aldrig mer underskatta ett auktoritärt grannland.
Så här tycker jag.
Viktigare än abek på långa avstånd är KA och andra typer av kustförsvar så att vi slipper fi art.
.
Nästa steg bör vara att försvara terräng i anslutning till ev. brohuvuden så att vi når fi art med vårt art.
.
Det kommer att ta viss tid för en anfallare att upprätta så stora brohuvuden att skottvidder på 40 km inte räcker för att bekämpa fi art. (Cirka 25 km2 måste tas vid kust och 50 km2 om det inte är kustlandstignin.)
.
Med det sagt håller jag med dig om att förmågan att bekämpa art på längre avstånd också behövs inom landet.
Första steget bör vara att sänka tonnage innan det lämnar sina hemmahamnar …
Vilket kan lösas av polskt och finskt artilleri så snart vi är medlemmar i NATO.
Norska Nammo har en 155mm ramjet artellerigranat som kan gå 150 km, väldigt intressant. Borde vara billigare och med betydligt enklare logistik än himars ammo.
Verkligen. Mycket intressant! Det skulle kunna ge en enorm verkan per satsad krona, jämfört med alla andra alternativ för 40-150 km! Plus att vi då kan hålla ner antalet olika avfyrningssystem, vilket ger stora synergier vad gäller utbildning, underhåll, logistik och ekonomi.
Stämmer det verkligen angående raketartilleriet? Det är effektivt i den första världskrigsliknande situation som uppkommit, men har det ett lika stort värde i manöverkrig? NATO och Sverige har snarare satsat på attackflyg för motsvarande mål. Den stora betydelse som HIMARS fått i det kriget verkar som jag ser det bero på en kombination av faktorer som jag tvivlar på uppstår vid en konfrontation mellan antingen Sverige och Ryssland eller NATO/västeruopa som helhet och Ryssland. Vi vill inte ha en krigssituation där Ryssland avancerar långt in på vårt territorium och tillåts sätta upp statiska baser, ammunitionsupplag och dylikt. Om det kommer till den situationen har strategin redan misslyckats. Ska Ryssland t.ex. invadera Gotland, vad är då bäst? HIMARS grupperade på fastlandet som kan beskjuta ryska ockupationsbaser, eller flyg, ubåtar och sjömålsrobotar som kan sänka invasionsflottan? Och i andra hand manöverförband med pansar och pansarskytte som kan slå till mot landstigningsstyrkor.
—
Offensivt ser jag nyttan med HIMARS, där det kan användas för att bekämpa ryska mål i Ryssland, men även där tror jag dels NATO hade använt flyg istället, och framförallt att NATO inte är intresserat att invadera ryskt territorium till att börja med.
Du tänker helt rätt, hamnar vi i ett läge där fi står på svensk jord så har vi egentligen misslyckats i det första läget.
Exakt min tanke. Fler ubåtar/USV’r och flyg. Samtliga med förmåga att slå mot ytmål. Eventuellt några snabba korvetter med potent luftvärn.
.
Pansar verkar mest vara en dyr logistisk mardröm. Perfekt när det är förplacerat på en begränsad yta som Gotland. Men på fastlandet?
.
Men det är min åsikt. Förhoppningsvis finns det folk som vet mer och bättre.
I fallet med invasion av Gotland, så är nyttan med HIMARS/MLRS att polska och finska HIMARS/MLRS kan skjuta bort alla de ryska hamnarna i Östersjön och därmed slå ut den ryska landstigningskapaciteten i Östersjön, som i dagsläget består i att de kan skicka över ett kompani eller en reducerad bataljon till Gotland i stöten. Från och med 2025 så kommer HIMARS och MLRS vidare att kunna bekämpa sjömål uppåt 500km ut med PrSM-roboten och därefter (ur minnet runt år 2030) uppåt 800km ut. Skulle Sverige år 2025 har HIMARS med PrSM på Gotland, Sydöstra Finland och Norrbottens län, så skulle vi inte bara kunna sänka skepp överallt i Östersjön med dessa, utan även slå mot ryska fasta och rörliga markmål i hela Kaliningradenklaven, hela Estland och huvuddelen av Lettland och Litauen, St Petersburg, Novgorod, Pskov och mot Murmansk och alla baserna däromkring. HIMARS är ett mycket potent vapensystem redan idag, men från och med 2023 och under ett antal år framåt, så kommer systemets förmåga att öka massivt. GMLRS med ~85km räckvidd ska ersättas med ER GMLRS och SLSDB med ~150km räckvidd, ATACMS med 300km räckvidd ska ersättas med PrSM med ~500km räckvidd, som inom ett par år ska ersättas i nyproduktion med steg 2 som ger förmåga mot rörliga mål och några år därefter med robotar med ~800km räckvidd.
Hur förbereder man sig för nästa krig? Kontinuerligt utvärdera i alla krig? Bedriva egna småkrig?
Underrättelser och analyser? Krigsspel?
Ryssarna följde sin gamla välbekanta Deep Operations/Deep Battle-doktrin även under invasionen av Ukraina. Massanfall längs hela frontlinjen med tanks osv. Och helikopterfiaskot vid Hostomel (anfall på djupet) etc.
Sen misslyckades dom förvisso uppnå sina mål då dom var så usla på att kriga. Men dom försökte iaf.
Men nu när kriget har blivit mer av ett ställningskrig så är artilleriet så klart mycket viktigt.
Modernt artilleri med drönarspaning är inte att leka med.
Klokt resonerat, Man ska aldrig underskatta sin fiende och det är lätt att bli arrogant och högmodig, men jag är ändå skeptisk till Rysslands förmåga att ändra sin stridsförmåga i grunden, Vissa justeringar och förbättringar här och där avseende materiel, träning och taktik, Absolut.. men Ryssland är drabbat om så många ingrodda systemfel med värdelösa korrupta ledare på alla nivåer, Korruptionen är en integrerad del av hela det ryska samhället så jag är tveksam till att några radikala ändringar är att vänta..
Framför allt är det viktigt att inse att ett ryskt anfall mot Sverige skulle se annorlunda ut. Ukraina har ju nackdelen att ha en lång landgräns mot ryssland och dessutom det sovjetiska vägnätet som inte känns vid nationsgränsen. För Sveriges del handlar det främst om att freda oss på, över och under östersjön. Även om många tjatar om Himars nu, så vore GPS-styrt raketartilleri helt värdelöst för det syftet. För övrigt tycket jag att polanera var en lustig felskrivning, kanske ett nytt ord för att beskriva ryssarna gör när de försöker planera.
Norra flanken skulle kunna ha nytta av himars. Även för att fjärrbekämpa mål på Gotland.
Gotland ligger utom räckvidd för Himars från fastlandet. Norra flanken? Tror inte att ryssarna skulle bygga baser i Norrland.
Om man når Gotland eller ej beror väl på vad du har för raketer till HIMARS (och var man står givetvis).
ATACMS har en räckvidd på minst 300 km, vilket motsvarar sträckan mellan Slite hamn på Gotland och Skövde t.ex.
PrSM har en räckvidd på minst 500 km.
GLSDB containrar? Skall klara 15 mil, drygt 100 kg pang och Saab är inblandade.
15 mil är i kortaste laget, med tanke på att man inte skjuter från strand till strand. Man måste kunna gömma sig en bit inåt land och sedan är Gotland bred också. Tänk också på det svenska flygvapnet. Himars är en gamechanger för Ukraina för att deras flygvapen har varit blockat. I Sverige skulle griparna göra mycket av jobbet. Det är mycket bättre att satsa på sådant som gör att vi kan hålla oss i luften.
Gotland ligger absolut inte utom räckvidd för HIMARS från fastlandet.
Jo, Gotland ligger utom räckhåll för Himars standardraketer. Det är bara Atacms som kan nå dit. De är dyra att köpa in i hygglig mängd. Det vore bättre att satsa på sådant som gör att vi kan hålla Gotland, dvs. flyg, luftvärn, kustrobot.
Undra hur svårt eller dyrt det skulle vara att masstillverka något i stil med V1?
V1 hade 220km räckvidd och 850kg pang.
Större träffsäkerhet är mer värd än större stridsspets. Vi har Gungnir, som flyger över 300 km, träffar med stor precision, kan anfalla markmål och har en stridsspets på 200 kg. Om man jämför med att köpa in ett nytt Himarssystem med ett antal Atacms, så blir styckepriset nästan exakt detsamma för rb 15. Rbs 15 är mer mångsidigt, eftersom vi har ett grymt stridsledningssystem och kan skjuta den från flygplan, fartyg och marklavetter.
Jag har läst ett dokumentär-reprtage där de helt enkelt sköt Excalibur från Öland istället… Jag tror att den hette något med höst 🙂
Tror den hette Midsommargryning.
ATACMS, 300km. Norra flanken som hjälp till Finland.
Men ATACMS är fruktansvärt dyrt..
Utifrån det pris som Finland betalar så kostar det 20 miljoner kronor att få iväg en Atacms.
Faaaan. Det var för länge sen jag läste 🙁
Pratar vi Norrland så handlar det om att ryssen vill komma åt atlantkusten för att ge sina norra Marina styrkor en säkrare utfart till världshaven …
Uppgift 1: Ingenting som flyter/eller under, på Östersjöns vatten -> skall sopas bort
Uppgift 2: Allt som “flyger” ovan Östersjöns vatten -> skall sopas bort
Uppgift 3: ALLA Marin och Flygbaser fram till Moskva, skall raderas ut (vi är ju i krig)
Uppgift 4: Hjälpa NATO landet Finland med ALL vår förmågor
Uppgift 5: Se till att “Hangarfartyget” Gotland, blir helt fri från anfallande trupper
Uppgift 6: Strid mot alla “Turister” som infiltrerat landet med strategiskt utplacerade “Containers” med SOF mtrl.
Uppgift 7: Underrättelser om läget, drönare räcker inte, troligen någon typ av Rymd övervakning (NATO ?)
Uppgift 8: Cyberkrig, utökad förmåga
.
Detta gör att vi behöver Armen, Flottan, Flyget, Und. förband -> Sedan gäller det att välja rätt vapen (vad får vi för pengarna) ?
Jag förstår förvisso din liknelse med Tyskland efter första världskriget men det finns också tydliga skillnader som talar mot Ryssland/för väst. USA förbereder sig för ett potentiellt krig med Kina. Övriga gränsstater mot Ryssland aähar fortfarande tydliga minnen av Rysk ockupation och är så här långt oskadda och mer motiverade än någonsin att bevara sin frihet. Polen säga planera att köpa i storleksordningen 1000 moderna MBT:s. Även nytt koreanskt artilleri står på inköpslistan. Det finns en giltig parallell i en besegrad stormakt som känner revanchlusta men omgivningen är väldigt annorlunda. Svenska politiker kan man tänka sig följer sina tyska kollegor och somnar om efter ett tag men visegrad lör inte göra det.
Tack för en fantastisk rapportering från Ukraina.
Tror inte att man vill riskera att vårt kära grannland Finland skulle råka ut för något så jag tror det görs mer än det sägs. Hoppas.
Kan alltid hoppas att liknelsen med första världskriget blir som Österrike Ungern istället. Precis som Ryssland så omfattande Habsburgmonarkin ett stort territorium med etnisk mångfald, en stor men underfinansierad armé, och ingen framstående nationalekonomi. Det inledande angreppet mot det mindre grannlandet Serbien resulterade i enorma förluster och begränsade framgångar. Ledningens svar på det dåliga ledarskapet var en stormvind av avskedanden, vilket skapade osäkerhet. Efter fyra års krig kollapsade stormakten.
Drönare och artilleri är den nya flugan. Men kan man få luftherravälde så kan man köra in B-52:or och bomba strategiskt. Jag vet inte vad som är mest kostnadseffektivt i förstörelse…jag vet bara att förintelsen är stor från den makt som fritt kan bomba med stora bombplan. Känns konstigt att ryssarna användt sig mest artilleri.
Gissar att de har sånna enorma förpd av artilleri att det varit onödigt med stora bombplan?
Man ska alltid ligga steget före. Lärdom av det som varit och räkna med att även FI har tagit lärdom. Även fast jag är skeptisk till att Ryzzarna gör det! Men vad tror vi om deras nya s.k hypersonic missil dom påstår går ×10 ljudet? Funkar den mer än på försökstadiumet? Och måste vi hitta motmedel i så fall?
Ryssland saknar lufthärravälde. De har bombat mha kryssningsrobotar avlossade från flyg men alla försök till klassisk bombning skulle leda till höga förluster för det ryska strategiska bombflyget, något de inte har råd med.
Man kan tänka sig att rysssarna aldrig antagit att man skulle kunna få luftherravälde och har en doktrin därefter. Mot USA kan man nog räkna med att de aldrig skulle få övertag i luften och därmed fokuserar på att försvara sig. De har ju (nominellt) väldigt kompetenta luftvärnssystem med lång räckvidd.
Blir genuint glad av att analyser görs. Hoppas förmågan finns att implementera lärdomarna inom försvarsmakten!
Undrar om rykten rörande 777 skörhet stämmer? Man kanske måste bygga allt för att tåla en del bekämpning i framtiden?
Splitterskydd är helt nödvändigt. Även NBC-skydd är viktigt eftersom det gör motståndaren mindre motiverad att tillgripa den typen av vapen. I framtiden kan vi nog se olika typer av aktiva motmedel för att motverka styrda eller målsökande vapen.
Den dragna haubitsens tid är hursomhelst förbi.
Tror många, i sken av ryssarnas miserabla spektakel, lite för lätt tror att krig bara är siffror och enkelt, och samtidigt överskattar Sveriges förmåga att samverka för att få verkan i målet. Enstaka mirakelvapen vinner inga krig, det är på inställningen vid fronten det hänger, och vi alla måste träna som vi skall strida.
Det är lätt att man önskedrömmer och inte är ödmjuk samt inte tränar, tränar o tränar hela vägen.
Vi har haft det för bra för länge och är inte tillräckligt trängda mot väggen, och flertalet i den svenska befolkningen har ingen aning vad som krävs eller vilka uppoffringar som måste göras på mycket bred front.
Verkligen tur för oss att ryssarna och deras kleptokrati beter sig som ormen som äter upp sin egen svans, gäller bara att se upp så vi inte beter oss likadant 😉 Jag hoppas naturligtvis att vi är redo den dagen det behövs, men inget går med automatik eller bara för att man hoppas det.
Sen måste man ju planera utifrån en NATO-kontext. Även om Turkiet obstruerar antagningen länge kommer vi “intensifiera” samarbetet så mycket att vi i praktiken kommer vara medlemar ändå.
Personligen tror jag vi ska upp till en ok nivå militärt. Sen har vi två andra stora utmaningar. Dels vår försörjning. Tex verkar Kina satsa på monopolisering och binda flöden till sig. Vi måste vara aktiva med att säkra handeln. Båda med maktprojicering och diplomati.
.
Sen psykologisk krigsföring. Tex Svensk och tysk politik verkar ha varit väldigt duktigt på att specifikt försvaga samhällets resiliens de senaste tio-tjugo åren. Hur mycket och hur kan främmande makter ha påverkat oss? Man kan också se på brexit och Trump med de här glasögonen. Det nya medielandskapet är en av mänsklighetens revolutioner. Det ger möjligheter men också sårbarheter som vi behöver kunna tackla.
Den största överraskningen tycker jag har varit så här långt Rysslands brist på samordning och koordination av sina attacker. Borde först och främst lugnat sig med sina marktrupper. Låtit sitt flyg och missiler slå mot militära mål och på ett mer strategiskt och strukturerat vis innan man gick för fullt med sina Marktrupper. Sedan gick man alldeles för djupt och smala. Det blev kolonnkörning och då svårt att få övertag och för att inte säga omöjligt för samordning av sina förband med attackflyg och artilleri som mjukar upp innan man släpper fram sitt pansar och infanteri. Det är egentligen rätt horribelt hur mycket som Ryssland har kastat in och fått ut så lite av. Det är egentligen bara södra Ukraina som de har tagit mark. Det skall bli intressant och se ifall Ryssland kan sätta mot Ukraina nu när de vänder på steken med förbekämpning avvapendepåer, baser strategiska knutpunkter. Det kan bli så att Ryssland tappar Krym. Det kan isåfall bli början till slutet för missfostret Putin.
Vill minnas att någon Ukrainsk soldat flinade in i kameran och sa att “de skulle vinna för att de satsat på modern krigföring, till skillnad mot…” Han stod stolt bredvid en Bayraktar. Hittar tyvärr inte tillbaka till klippet men orden har etsat sig in hos mig. Modernt, strategiskt, inte bara kanonmat. Men det är väl bra om Ryssen INTE lär sig det bådar gott för oss andra.
Hmm.
Apropos ovan kommentarer
1995 kom jag med interna förslag inom flyget om hologram, 3D, interaktiva kartor, drönare, bättre raketer, splitterskyddade brandbilar, minröjningssimulator, cockpit-simulator, bla bla bla.
Nu har det gått ett kvarts sekel sen förslagen lades.
Fortfarande…. Bättre raketer????
Varför skickar usa en raket till månen på 60 talet och välja var man ska landa, och z militären kan inte 70 år senare göra en engångs-raket som tar sig 70 km?
Det handlar inte om teknik utan vilja. Sorry.
Förslag är sällan välkomna, speciellt om de är välgrundade, genomtänkta och motiverade.
På min tid lämnade jag in några förbättringsförslag i förslagslådan och fick faktiskt en ost till jul i belöning för ett av dem, som hade med HR att göra. Andra genomfördes i tysthet. En kollega hade ett mycket bättre förslag, ekonomiskt och miljömässigt, som inte genomfördes förrän han slutat och gått vidare. Detta på en annan statlig myndighet, i vid bemärkelse.
Satt en tid i nån beredning för skyddsombud. Huvve i vägga.
Initiativ? Nejtack. Berettiget kritikk frabedes. Jante vettu.
Coolt.
Jag lade i samma låda när det begav sig en fullständig beskrivning på en avståndslagd RSV för att röja minor med runt skadad personal . Den döptes till OXA3…. Noll cred på den, men jag fick utvärdera om den fungerade?
Samma med ryggburen vattenpump. På den tiden gällde vård80, och då tog det ungefär 5 timmar att vårda pumpen, men efter ombyggnad ca 10 min. Samma där,” öh vi har en ny pump.., är den bra?”””
25 år senare, har jag ett fullt ut top notch fungerande krypterat system för ljud bild och data att erbjuda och har så gjort…. Gratis. Noll respons.
Skitviktigt att ha på drönarna !
Just saying. Fick det just bekräftat av mupparna som filmade sig själva.. haha.
Nåväl. Inte bitter, men vore kul om tekniken kunde utvärderas i realtid och inte 30 år efter som ofta blir i militära sammanhang. Partisana aktiviteter är mil före, och där ser jag en anledning att tex ta tillvara hemvärnets civila styrkor och inte bara ge en inkallad VD för ett multinationellt teknikföretag som vill göra skillnad en spade och radio 180 för att vakta ett vägkors 3 veckor i ett tält med OBSLÖSA som huvuduppgift. 🤪
Syftesfel ovan. Vi förbättrade OXA3.
Vi uppfann den inte. Det var typ en colaburk som hade en RSV i botten.
Cool grej. Undrar om den finns kvar i sortiet? En sån är nog bra för sjukvårdare och brandmän vid fronten som snabbt måste spränga skit i vägen ASAP..
Nån som vet mer om FM status på minröjning idag får gärna berätta. Den där lilla runda röda burken var på nåt vis genialisk, enkel, billig, nyttig,tillgänglig, etc.. skulle va kul att få veta om den använts.
Att planera för en upprepning av det senaste kriget är ett grundkrav för militär planering på kan-knyta-skorna nivå. Nästa nivå är att planera för alla föregående krig som över huvud taget kan genomföras med möjliga fienders förmågor. För Ukraina har det varit relevant med taktiker inklusive fortifikationer som härstammar från första världskriget för över hundra år sedan. Med det som grund och förråd och logistik för detta lägger man på det kreativa och hittar på nytt och försöker komma på vad man själv skall överraska med eller bara gradvis förbättra.
Den som bara vill förbereda för sin vision och avfärdar föregående krig kan få rätt men det är risk att det är egot eller en fientlig agent som talar.
Fråga angående bilden som Lars lagt upp, är det haubits 77 på bilden?
Jag tror försvaret behöver tänka ett steg djupare än vilka förmågor man ska ha, och titta på det hela mera holistiskt. Just nu så ignorerar vi Rysslands joker – kärnvapenhoten. I slutändan bygger nuvarande strategi på att Ryssland inte ska använda kärnvapen mot Sverige.
Så här tror jag att vi kan hantera HELA hotbilden.
Sätt upp en svensk produktionslina för containerbaserade kryssningsrobotar som producerar 2500 robotar varje år. Dessa sprids sedan ut och döljs på ett stort antal platser i den svenska terrängen. Kostnaden borde bli ca 25 miljarder varje år. Robotarna skall ha följande egenskaper.
– Underhållsfria med 40 års livslängd. Containrarna skall kunna stå i skogen under en presenning
utan att någon bryr sig om dem på 40 år, och man ska sedan kunna aktivera dem och skicka dem mot en angiven koordinat oavsett om GPS-systemen är aktiva eller inte.
– Olika stridsspetar anpassade för olika typer av mål. Fartyg, militärbaser, fordonskolonner, marktrupp, flygbaser, byggnader, bunkrar, luftvärn, etc.
– Varianter med lång räckvidd som når hela Ryssland.
– Nätverksförmåga så att de kan styras in av spaningstrupper, flyg, drönare, etc.
– De varianter som produceras uppgraderas löpande, så att vi alltid har ett antal toppmoderna robotar för att slå mot de hårdaste målen.
Huvudsakliga argument för detta:
– Möjligheten till massiv precisionsattack är en skarp avskräckning mot kärnvapen. Den ryska duman har 500 ledamöter, kommer de att gå med på ett ryskt kärnvapenangrepp om de har sitt namn på en robot var? Kommer Putin att våga beordra ett kärnvapenanfall mot Sverige om hans och hans familjs namn står på 250 av robotarna? Kommer försvarsledningen att våra anfalla när samtliga ryska generaler har 10 robotar med sitt namn på sig. En stor skillnad på en strategisk kärnvapenattack och en massiv strategisk precisionsattack är att den sista kan genomföras med mycket mindre internationella konsekvenser. De civila förlusterna bland vanligt folk kommer att vara små när man dekapiterar den politiska och militära ledningen.
– Den ryska österfjöflottan blir ett latent rev. Flottan består av ca 130 fartyg. Så fort vi vet var den finns så tar det högst en timme innan vi har ett nytt grund i Östersjön. Skjuter vi av 10 moderna robotar per fartyg så finns det inte en chans att mer än ett fåtal fartyg klarar sig även om de lyckas fixa riktigt vasst luftvärn.
– Vi kan leverera motsvarande 10 bombkapsel 90 mot samtliga ryska mekaniserade förbands förläggningsplatser inom några timmar. Största delen av ryska krigsmakten kommer att bli till skrot de första timmarna i kriget mot Sverige.
– Om Rysslands skulle göra en luftlandsättning av VDV på Visby flygplats eller rulla in marktrupp i Slite via någon fint så svarar vi direkt med 500 kryssningsmissiler mot deras brohuvud. Om det mot förmodan finns några överlevare kvar så kommer hemvärn och polis att kunna ta hand om detta.
– Om Ryssland skulle skicka ett markanfall genom Finland så kan vi direkt stödja Finland med tusentals robotar riktade mot hela den ryska marktruppen.
– Man kan inte vinna ett krig med kryssningsrobotar men syftet är inte att vinna ett krig, utan att göra krigshandlingar från rysk sida så kostsamma att de inte ens kommer på tanken att försöka.
– Genom containerformatet så behöver man inte ha särskilt många specialbyggda militärfordon. Robotarna kan transporteras på vanliga lastbilar, tåg och fartyg och döljas bland tomma containrar. Till och med traktorsläp borde fungera.
– Genom underhållsfriheten så blir det minimala underhållskostnader. I princip så kommer underhållskostnaderna att handla om att flytta runt containrar, testskjuta några dussin robotar varje år och se till att det finns ordentlig bevakning. Containrar äldre än 40 år behålls som skenmål eller reservvapen, chansen är ju god att de fungerar även efter att den planerade livslängden gått ut.
– Den enorma numerären är en viktig kvalitet. Har vi 25000 robotar år 2035 så kan Ryssland slå ut 90% i ett inledande anfall men vi kan ändå slå tillbaka och dekapitera deras ledarskikt och sänka deras flotta med kvarvarande robotar. Det har dessutom visat sig i moderna krig att det går åt väldigt mycket mera ammunition än planerat. Har vi en enorm numerär så kan vi dessutom slå med robot mot lågvärdiga mål vilket vore orimligt om man hade ett fåtal robotar och behöver tänka på kostnadeffektiviteten. Stor mängd är också viktigt för att överbelasta luftvärn.
– Robotarna kan användas utan risk för svensk trupp i kombination med spaning från drönare och sattelit. Svenska liv är extremt värdefulla – med robotar så behöver vi inte riskera soldater, piloter, fordonbesättningar osv – för att hålla rysk trupp borta från svensk mark. De kommer det att göra själva, eftersom stadsledningen inser att det är en jäkligt dålig idé med ett anfall.
– Vi kan använda robotarna som en förhandlingsbricka gentemot Ryssland för att få till stånd en kärnvapenavveckling.
Låter i mina öron toppen.
Hade ett liknande förslag uppe för ett tag sen. Det gick ut på att göra pulsjetdrönare och inte raketer dock, men med andemeningen att kunna få iväg sisådär uppåt 200.000 flygande rör med nätverk och styrning på med predesignerade stationer som mål.
Kanske inte lika troligt och bra som din idé, men såna pulsjetdrönare kan göras i printer, eller av lite vikt plåt och rör till en kostnad som är mindre än 1000kr styck.
Låter intressant med pulsjetdrönare, de är ju enkla att bygga. De flesta kryssningsmissiler verkar ha jetmotorer för att få bra räckvidd, men det viktiga är att långtidslagringen fungerar bra och att bränslet inte degraderar, samt att man kan få iväg en stor mängd missiler på en gång.
Sverige har aldrig varit en del av INF-avtalet så markbaserade kryssningsrobotar är inte ett problem för oss. Och Saab är ju bra på det där med flyg, så de kan säkert bygga bra kryssningsmissiler på ett kostnadseffektivt sätt.
I slutändan så tror jag inte att komplex tillverkningsprocess är ett problem. I princip så kommer produktionsanläggningen att ha en engångkostnad för uppförande, en fast kostnad för personal och utveckling samt en rörlig kostnad för råmaterial. Om de fasta kostnaderna blir lite högre för att tillverkligen är komplexare så spelar det inte så stor roll och producerar man ett mycket stort antal missiler så kommer kostnaden per missil att närma sig kostnaden för råvarorna. Och vad kostar stålet och kemikalierna till en missil? Ett ton rostfritt stål kostar några tusenlappar, och kemikalierna borde inte vara mycket dyrare. Borde vara max några hundra tusen i materialkostnad för en missil.