Gästskribent: Den egentliga kontroversen med Arlas Kefir (bonus: recept)

Nedanstående text är skriven av gästskribenten och den professionella äventyraren Lena Wilderäng, gift med bloggaren.

Verkar som att Arla slutar med kefir, i alla fall med det produktutseendet som de har just nu.

Själva handlingen kan diskuteras. Men det fanns ett annat problem med kefir, inte bara själva utseendet. Det är någonting som har funnits länge, men det är nog först nu Arla inser vilken kontrovers det har varit hela den tiden.

Problemet är att det har stått ”din ryska filkultur” på framsidan.

Baksidan upplyser om att kefirkulturen kommer från Kaukasus, där det ansågs vara hälsobringande. Hittills har då Arla inte tänkt på att Kaukasus inte är ryskt. Det är ett område som har varit mycket omstritt, med flera krig – även i närtid. (Georgien med den ryska ockupationen av Abchasien och Sydossetien i Georgien, Tjetjenienkrigen, samt Nagorno-Karabach – bloggens kommentar).

Att produkten försvinner från hyllorna ger ett stort symboliskt värde. Jag vet att den kommer tillbaka i en annan form, en annan förpackning, och förhoppningsvis med en annan text. Jag hoppas verkligen att Arla inte kallar Kaukasus för ryskt längre. Och tar tillfället att blicka tillbaka på områdets historia.

Kefiren kommer från Karatjaj och Balkarien (annekterade av Ryssland, med avrättningar och deporteringar), och Tjerkessien (invaderat av Ryssland som sedan bedrev folkmord, och dessutom fortfarande firar invasionen). Det vore intressant att se huruvida Arla informerar om detta på sina framtida Kefir-paket. 

Det finns andra leverantörer av kefir, och detta gäller även dem. Det är en bra möjlighet att göra ett ställningstagande för demokratin, samt visa respekt.

Eftersom jag har rysk bakgrund så har jag en speciell relation till kefir. Sedan min sovjetiska barndom har jag haft en bild av kefir som någon slags ultimat hälsodryck. Det dracks av de flesta som levde hälsosamt, och av väldigt många som levde ohälsosamt. En klassiker har varit att halsa kefir dagen efter en rejäl fylla. I själva verket var det ett slags återställare, då kefir ”back in the days” innehöll några procent alkohol. Nuförtiden är det sällan så, eftersom processen är industriell och kontrolleras noga.

När jag har seglat i Australien och Nya Zeeland har jag märkt av en härlig kefirkultur där. De har inte bara naturell kefir, utan fruktkefir. Nu menar jag inte smaksatta kefiren med smakämnen och en massa socker, utan en blandning av kefir och 100% frukt. 

Det har jag försökt återskapa i Sverige genom att blanda kefir och färdigköpt smoothie. Det krävs lite trixande för att få till rätt proportioner, det är bara att börja på 50-50% och jobba sig mot mer sötma eller mer syrlighet. Men resultatet blir en härlig probiotisk vitaminbomb.

Jag kan inte säga att jag har någonsin gillat smaken av kefir, inte heller av filmjölk – och märker inte heller någon skillnad. Finns det kanske någon som gör det? Svenskar älskar fil, oavsett om det äts med musli eller med krossade pepparkakor. Fil och kefir kan också användas i bakning, i kombination med andra medel än bakpulver. Det kan vara gott i dressingar och efterrätter. Men här ska jag dela med mig av mitt favoritrecept med kefir.

Okroshka är en rysk sommarsoppa som serveras kall. I grunden är det en fräsch sommarsallad med färsk gurka, kokt ägg och färska örter som dill osv, sedan späs det ut med en vätska. Egentligen så delas alla ryssar i två grupper: de som tycker att okroshka ska ätas med kefir, och de som tycker att den ska ätas med kvas. Nu ska jag inte ta sida här, speciellt med tanke på att kvas till okroshka ska vara mindre söt än det som brukar säljas i flaska i östeuropeiska butiker. Och om någon verkligen inte vill välja sida så är det bara att använda ayran, vassle, öl, eller kombucha istället.

Det receptet som ni får är med kefir. Den är besläktad med uzbekisk Chalap. Vissa blandar in en liten mängd mineralvatten i kefiren, för att få det lite mer flytande och ett litet bubbligt sting, precis som hemmalagad kefir.

När det kommer till ingrediensmängderna så finns det inget som är hugget i sten, satsa på att ha lika mycket av allt.

Börja med att koka potatis och ägg. Låt dem svalna, och skär i små bitar. Skär färska rädisor, färsk gurka, vårlök, och någon slags färdiglagat kött (tex kokt nötkött, kyckling, eller korv typ falukorv – vanligt är det att ta rester från en annan rätt) i lika små bitar. Hacka färska örter (dill, bladpersilja, grön lök). Salta efter smak.

Lägg upp på tallriken och häll på kefir. Dekorera med färska örter. Klart!