Detta inlägg är ett betalt samarbete med Bokus
De två böckerna Ghost Fleet (Bokus 16 – 183:- SEK) och 2034 (Bokus 129 – 259:-) skildrar bägge en framtida storkonflikt mellan USA och Kina, som också får mer eller mindre hjälp av Ryssland. Böckerna skiljer sig rejält åt, både i form och handling, även om en del tveksamheter i researchen är likartade vilket inte bådar gott för verklighetens USA med tanke på meritlistorna hos författarna.
![]() |
2034 inbunden köpt från Bokus |
Ghost Fleet är en actionbaserad underhållningsroman, som utspelar sig i en nära framtid där alla vapenteknologier som idag finns på pappret eller i labben genomförts. Boken är enkelt skriven utan djupare karaktärsskildringar, och i högt och underhållande tempo, men kanske är lite utdaterad med tanke på att den skrevs 2015.
2034 är i kontrast helt ny, litterärt skriven med ett fantastiskt språk, och djupa karaktärsskildringar, men nästan helt utan action och utspelar sig istället i maktens korridorer. En kärnvapeninsats avklaras exempelvis med ett kapitel bestående av en enda mening.
Bägge romanerna är läsvärda, men det som förtar dem är brister i reserachen. I bägge framställs det ryska flytande vraket och så kallade hangarfartyget Amiral Kuznetsov som funktionsdugligt nog att gå i strid mot USA eller Nato. Att flygplanen i verkligheten bara kan flyga några minuter för att de inte kan starta med vikten fulla bränsletankar skulle innebära skippar bägge romanerna, och i 2034 verkar geografikunskaperna vara lite bristfälliga när man i en handvändning seglar från Barents Hav “söder till hemmahamnen Kaliningrad”. Inte för att man öht skulle ta in ett så stort skepp i den relativt sett insjö som Östersjön utgör i skarpt läge, för att inte tala om att man måste passera Sverige och/eller Danmark. Under omständigheterna i 2034 skulle inte hangarfartyget bli långlivat i Östersjön.
Dessutom är det inte bara med dumma bomber från flygplan man kan bekämpa ett hangarfartyg, även om det verkar vara så i 2034. Inte ens under andra världskriget var det så, detta trots att 2034 inleds med att Kina använder torpeder mot amerikanska robotjagare. Deras närskyddsluftvärn skulle mycket väl kunna klara av ett angrepp med sjömålsrobotar eller flyg, men mot torpeder i vattnet är det svårare …
Andra saker är att om man klipper fiberkablarna över Atlanten, så bryts visserligen Internetkommunikationen mellan USA och Europa, men inte tusan gör det att allt i USA slutar fungera. De flesta tjänster för t ex kritisk infrastruktur körs inte på en annan kontinent, sorry. Ja, det blir en massa problem om förbindelsen USA och Europa klipps, t ex pga DNS-problematik och även en del API:er mm som kanske körs någon annanstans, men t ex slutar knappast trafikljusen att fungera överallt i USA bara för det.
Sedan är det det där med kärnvapen, som i verkligheten inte alls är så kraftfulla som de generellt målas ut i populärkulturen. 2034 har rätt i att USA:s enda taktiska kärnvapen idag är B61-bomben, som maximalt har 340 kt verkan i sin dial-a-nuke om 0.3 – 340 kiloton.
Forskaren Alex Wellersteins utmärkta verktyg Nukemap ger 785 000 döda och nästan tre miljoner skadade om man släpper 340 kiloton mitt över Shanghai, men vid en taktisk insats så bombar man förstås en örlogshamn och inte centrala stan. I 2034 blir utfallet tiotals miljoner döda ögonblickligen. Kom ihåg att smällen i Beirut var i stil med runt 2.3 kiloton eller det nedre intervallet för en B61.
Sådan bristande research gör att 2034 tappar en del i trovärdighet, likt Ghost Fleet också gör med Amiral Kuznetsov. Framför allt bådar detta illa för USA i verkligheten, när inte ens medförfattaren till 2034, som varit USA:s militäre chef i Europa verkar ha koll på effekterna av kärnvapen, det ryska hangarfartygets förmåga eller ens Europas geografi. Att ha fina militära meriter kanske inte är en garanti för att innehållet och researchen är korrekt?
Eller så struntar man i det i hopp om att läsaren har noll koll. Eller som jag brukar säga om mina egna romaner – det är skönlitteratur, inte någon [svordom] manual eller reglemente.
Ghost Fleet är i alla fall helt medveten om att boken är science fiction, men är noga med att ge referenser till existerande tekniktutveckling, och brister väl egentligen bara rent faktamässigt kring Amiral Kuznetsov och tar inte sig själv på lika blodigt allvar som den litterära 2034. Mina egna böcker ligger förstås närmare Ghost Fleet än 2034.
Likväl är både 2034 och Ghost Fleet läsvärda för den som gillar genren och intresserar sig för Kinas massiva uppbyggnad av sin flotta, som nu är störst i världen beroende på hur man räknar och byggs ut snabbare än USA gjorde under andra världskriget. Ghost Fleet läser man för popcorntugg, action och underhållning; 2034 för språket, karaktärerna och det politiska spelet.
Tidigare recension av Ghost Fleet här. Och kinesiska flaggan är med på omslaget av min kommande roman Drönarhjärta …
15 kommentarer
https://endtimeheadlines.org/2021/03/wargame-simulations-suggest-us-unprepared-for-war-with-china/
Som det är just nu har USA inte mycket att sätta emot.
Frågan är väl hur mycket mer amiralen gjorde i författandet än satte namnet på framsidan mot en bunt pengar?`
Annars kan man ju bli mörkrädd över bristande kompetens på högre nivåer.
Här har du redan vunnit slaget, Wilderäng …
Kinas nya ballistiska sjömålsrobotar är en game changer.
Gällande 2034 så nämns väl inte vilken typ av bomb som Wedge fällde över Shanghai?
Minns inte exakt, men dödssiffran, var den inte refererad som "millions" bara?
Tror det var 13 eller 30 miljoner. Jodå, tactical nuke, så B61. Dessutom verkade det inte vara en luftbrisad, vilket isf ska sänka antalet dödade ytterligare.
Nu kan de ju ha utvecklat en ny bomb innan 2034, men annars helt rätt.
Kan även rekommendera Fire on the Water på samma tema. Dock är den mer faktabaserad och utgår från olika strategier och scenarion.
https://www.bokus.com/bok/9781612517957/fire-on-the-water/
Tack för din recension, jag ska läsa dem båda dock med dina kommentarer i huvudet.
Tyckte bägge var underhållande. Även jag reagerade på kuznetsov samt den överdrivna effekten av att klippa kabeln.
Gällande små drönare så har Rogoway på The war zone ett antal gånger belyst hur oförberedda USA är på det hotet.
Såg en blänkare på axios innan idag om kriget i rymden.
https://www.axios.com/russia-military-space-weapons-06048e91-d509-45d9-a3ab-60324c61b864.html
https://www.thedrive.com/the-war-zone/39913/multiple-destroyers-were-swarmed-by-mysterious-drones-off-california-over-numerous-nights
Hmmm de finns inte översatta till svenska väl? Jag anser mig var duktig på engelska i både tal (med stark dialekt) och skrift (så länge det handlar om det jag jobbar med) men läsa vill jag göra på svenska.
Delar av 2034 går att läsa gratis här, om man vill ha ett smakprov?
https://www.wired.com/story/2034-novel-next-world-war-editors-letter/
Är det ingen här inne som läst The Next 100 Years av George Friedman? På samma tema
Jodå, men Friedmans förutsägelser tror jag inte riktigt på i synnerhet inte när han beskriver hur Mexico ska utvecklas ekonomsikt och militärt till att utmana USA men jag har ofta fel så vi får se. Men visst som rent tidsfördriv är den inte helt bortkastad.
Vill slå ett slag för The Bear and the Dragon av Tom Clancy. Här är det Kina och Ryssland som är i luven på varandra med jänkarna som ställer sig vid ryssens sida. Detta är en fortsättning på Jack Ryan-romanerna så relationen Ryssland-USA är mycket kärvänligare än i verkligheten. Riktigt välskriven i mina ögon.
Vill man bara ha lite Öst-Väst porr så anser jag att Red Storm Rising (också Tom Clancy) är obesegrad i sin genre!
Dags att läsa Midvintermörker igen kanske…