Repris: Ett hälsosamt, lycklig och långt liv

Dags för ett reprisinlägg om Blue Zones, vilket jag själv försökt leva efter utifrån egna möjligheter sedan jag skrev det ursprungliga inlägget 2012. Jag har åtminstone åldrats med viss värdighet sedan dess. Och tar trappan istället för hissen eller rulltrappan om man ska vara banal. Kan vara läsvärt för läsare som tillkommit sedan ursprungsinlägget.

Människan visar sig, föga överraskande, må bäst och leva längst, när vi får leva någorlunda naturligt. Dagens hälsoproblem beror till 90% på dagens onaturliga livsstil, oavsett om denna är frivillig, påtvingad genom samhällets struktur eller insåld via reklam och media. Endast 10% beror på de ärftliga eller muterade gener vi inte kan påverka.

I själva verket är det hur vi lever vårt dagliga liv i vardagen som är avgörande för hälsa och långt liv. Det är tämligen självklart, men det betyder att det inte är medvetna “kurer” som dieter eller motion som gäller, utan en annan livsstil.

Det handlar om naturlig och frekvent rörelse. Inga intensiva motionspass, utan ett liv där man inte sitter still och stötvis kompenserar med intensiv motion och träning. Naturliga rörelser som rörligt arbete eller banala saker som att sitta på golvet, vilket kräver mer rörelse än stolar, eller att man går mycket i trappor i hus byggda på höjden. Promenader och att odla sin trädgård.

Det handlar om attityder. Man varvar ner. Inte framför TV:n, utan stressar medvetet och regelbundet ner, t ex genom bön (eller meditation). Man helgar helt enkelt vilodagen fyra gånger i månaden. Och man har en målmedvetenhet. Man vet varför man lever och går upp varje morgon.

Kosten har en stor betydelse. Ett glas vin till maten varje dag. I huvudsak äter man mat från växtriket, även om mindre mängder kött och fisk kan finnas på tallriken, på hållbarare nivåer än dagens överkonsumtion av kött. Dessutom äter man sig inte mätt vid bordet. Det tar 20 – 30 minuter för hjärnan att fatta att man är mätt, så det gäller att sluta äta före. Det kan t ex åstakommas genom mindre tallrikar och att maten läggs upp på tallrikarna vid spisen och inte från skålar på bordet.

Och kanske allra viktigast så omger man sig med andra som har samma livsstil och värderingar i avgränsade grupper – man tillhör en samhörighet (eng community).

Mycket av det här skulle man hitta om man går tillbaka till 1800-talets svenska byar, men då levde man inte lika länge. Vad vi har idag är hygienen, rinnande vatten, moderna avlopp, moderna mediciner för enklare sjukdomar och modern sjukvård för tidigare vanliga dödsorsaker, samt betydligt lägre spädbarnsdödlighet. Kvinnor dör exempelvis inte i barnsäng i närheten så ofta som förr. Det är alltså inte frågan om att gå bakåt i tiden utvecklingsmässigt, men att förändra livsstilen.

Genetiskt är vi inte byggda för att bli gamla. Rent darwinistiskt räcker det att vi lever tillräckligt längre för att våra barn ska kunna bli självständiga nog för att själva kunna skaffa barn. Det betyder att hur bra eller accellerande dåligt vi mår efter säg 40 – 50 års ålder inte har inneburit något genetiskt selektionstryck – man har redan låtit sina gener spridas vidare.

Här finns en möjlighet när samhället ska förändras på grund av peak oil. Vi har kommer flytta oss kortare sträckor, dvs interagera mer med samma människor, samtidigt som vi kommer röra oss mer fysiskt. Vi kommer inte ha råd eller möjlighet att äta lika mycket kött som idag, även om djurhållning och medföljande kött, mjölkprodukter och ägg är helt nödvändigt i ett ekologiskt hållbart jordbruk. Men inte med dagens volymer.

Dan Buettner (Wikipedia) har tillsammans med National Geographic hittat vad man kallar blue zones, avgränsade grupper av människor som lever länge och med hälsan i behåll. De har hittats på t ex norra Okinawa eller bland herdarna i Sardiniens högländer. Och allra bäst hos sjundedagsadventisterna i USA, som för övrigt är av alla möjliga ursprung och alltså helt utesluter genetiska likheter.

Ovan är en sevärd TED-talk av Buettner kring detta. Se den. Tag er tiden. Ca 18 minuter, resten är annat.

Som påtalas så är det allra farligaste man kan göra födas respektive gå i pension. Man ska helt enkelt inte pensionera sig, och pensionen är inte en befrielse utan i själva verket en dödsstöt för många och en hälsomässig katastrof för andra.

Nedanstående TED-talk av Buettner är något år senare, när man tillämpat en del av det man funnit på en amerikansk småstad.

Bland effekterna var t ex att sjukvårdskostnaderna för de kommunalt anställda i staden hade minskat med 40% på något år.

Idag lägger man i princip 90% av hälsokostnaderna på sjukvård och medicin, medan man istället kan få 90% av effekten genom att förändra livsstilen. T ex genom att motverka bilism och gynna fotgängare.

Vi kommer inte på grund av peak oil tappa bort modern kunskap och modern teknik, men vi kan mycket väl få betydligt hälsosammare och lyckligare liv i västvärlden. Men det krävs att vi gör enkla och gratis livsstilsförändringar.

Ni som flyttar ut på landet och ägnar er åt hobbyjordbruk är inte helt fel ute vad gäller vägen till ett långt och hälsosamt liv. Men det kan gå lika bra med en kolonilott. På köpet får man en samhörighet att tillhöra. Hittar man många överviktiga bland odlingslotterna? Gissar på nej.

I övrigt gissar jag att dagens arbetsgivare med enkla (gratis) medel kan förbättra hälsostatus på sina tjänstemän. Men det passar nog bättre för ett separat blogginlägg.

Se även tidigare inlägg om hur man skulle kunna tillämpa deta på en hälsosammare arbetsplats.