Fredagsmys: Offline i nästan två veckor

Dags för lite härligt fredagsmys. Och det är rätt härligt att i nästan två veckor i princip varit utan Internettillgång. En sorts själslig rensning. Vill passa på att utbringa ett tack till bloggens läsare, som med tre undantag har skött sig rätt väl under min frånvaro.

Bloggar- och författarjäveln i solnedgången vid Barafu-lägret på 4 600 meters höjd. Foto: Lena Padukova/Adrenalena.se

På Kilimanjaro var mobiltäckningen i allra högsta grad tveksam. Därtill fanns ingen möjlighet att ladda batterier, och medhavd batteribank användes för att fylla på mobilen, som bara användes som lättviktskamera.

Här och var kunde jag få in en signal, men inte ens mobildata, utan bara telefoni eller SMS på lägsta möjliga täckning. En gång andra dagen fick jag en EDGE-signal från grannlandet Kenya, men det gick inte att överföra något i praktiken.

Någon står med mobilen vid Shira II-lägret, inte för att ta foto på solnedgången, utan för att försöka få täckning.

Planen hade från början varit att inte kommunicera med omvärlden efter att vi lämnat hotellet i Moshi första natten, och så fick det också bli. För första gången sedan jag skaffade en iPhone 2008, var jag helt offline i åtta dagar. Enda undantagen var vid ett tillfälle på femton minuter vid Shira II-lägret på 3850 meter, där jag postade några bilder i sociala medier innan täckningen försvann, samt motsvarande vid Baranco-lägret på 3900 meter.

Breakfast Point i morgonsolen, efter att ha klättrat upp för 300 meter höga Baranco Wall från Baranco-lägret, med fulla 25 kg packning.

Överlag en väldigt befriande upplevelse att vara offline. Kan rekommenderas.

När vi kom ner igen valde jag att fortsätta vara offline, undantaget korta stötar där jag postade i mina officiella sociala mediakanaler för att upprätthålla intresse och aktivitet där. Men generellt var jag alltså passiv, och slussade in aktivitet successivt.

Sedan fanns över 1 000 kommentarer att läsa ikapp när jag väl gick online fullt ut.

Glädjande nog har ni bloggläsare hållit er i skinnet och hållit en rätt god ton i kommentarsfältet under min frånvaro.

Tre undantag finns till läsarnas goda uppträdande i kommentarsfältet. Det handlar om tre bannade personer, där två är vuxna svenska människor som inte är välkomna hit, men ändå fortsätter att både läsa bloggen och envisas med att kommentera. Antagligen har dessa två personer personliga utmaningar, men det får avgöras av rättsväsendet tids nog.

Den tredje har stora personliga utmaningar och är dessutom putinist och rysstroll, men jag har låtit vederbörande hållas eftersom personen återigen bekräftar att han tror att världen styrs av rymdödlor, vilket ger bra perspektiv på Putins diktaturkramares mentala hälsa. Vad det gäller de övriga två, så får jag väl lyfta sakerna till juridisk nivå och rättsväsendet. Finns ingen anledning att se mellan fingrarna på dessa längre om de envisas med fortsatta kommentarer. Hets mot folkgrupp, stalking mm.

Men nu är jag tillbaka. Bara en idiot tror att de kan posta kommentarer utan att dessa blir raderade, om de är bannade från bloggen. Vuxna människor lämnar när de informeras om att de inte är önskade. Och det är ni uppenbarligen inte, någon av er tre. Noterar att Näthatsgranskaren får finansiellt stöd av MUCF, så jag börjar väl med att lämna vidare kommentarerna i fallet hets mot folkgrupp till dem. Mest tragiskt med ensamma personer som håller på så här, män, incels.

Övriga önskar jag ett fortsatt underbart fredagsmys.