Med en dags kortare bestigning av Kilimanjaro än planerat fanns det tid över för safari i Tanzania. Billigt vore fel ord, men det var värt pengarna, även om vi bara hann med Tarangire nationalpark och Ngorongoro-kratern, kanske en av världens vackraste platser. Några foton och filmsnuttar nedan.
 |
| Nogorongoro-kraterns cirka 600 meter ner. |
Dags för en liten redovisning av vår bestigning av Kilimnajaro i februari. Lägger som vanligt ut lite bilder och redovisar dag för dag.
 |
| Kilimanjaro sedd från regnskogen på väg mot Mweka Gate. Där uppe på Uhuru Peak, cirka 4100 meter högre upp, var vi ett dygn tidigare. |
1800-talsuppfinningen järnvägen kan aldrig mer på lika villkor konkurrera med det betydligt mer moderna flyget, i synnerhet inte på långa distanser eller i glest befolkade länder som Sverige. Situationen kommer bara systematiskt bli sämre för järnvägen och höghastighetståg är ingen lösning.
 |
| Ett flygplan från u-landet Etiopiens flygbolag Ethiopian på Kilimanjaro flygplats |
De allra flesta bestigningar av Kilimanjaro kan klassas som charter, där man som turist har ett stort antal bärare och hjälppersonal. Vår bestigning skedde med egen kraft, utöver kravet på lokala guider, men kan vara svårt att arrangera då det kräver ett lokalt guideföretag som accepterar att man bär sin egen utrustning.
 |
| Teamet med full egen packning strax innan Lava Tower på 4 600 m höjd. |
Min högst anekdotiska upplevelse av Tanzania är att det är ett välordnat och lugnt land, där man bemöter turister med seriös välvilja och ordningssinne. De problem som existerar bemöts generellt med den informella devisen hakuna matata, motsvarande Australiens no drama. Nedan följer mina generella intryck av landet. Jag har även läst Utrikespolitiska Institutets 50+ sidiga landsrapport inför resan.
 |
| Gatubild Moshi, Tanzania. Lite bättre färger än i det svarta och grå Vintersverige. |
