Ny rapport belyser kända totalförsvarsproblem – men är ytlig

En ny rapport från Kungliga Krigsvetenskapsakademien har fått uppmärksamhet i media för t ex ord som svält och att svensk sjukvård inte klarar krig. Detta är inget nytt för bloggens läsare och det är bra att rapporten publicerats. Men om man faktiskt läser rapporten så är den väldigt ytlig, vilket gör att många av dess slutsatser kan ifrågasättas.

Reservkraftverk.

Ordet svält finns med i första stycket i rapporten.

“Sverige har idag inget civilt försvar – cyberattacker slår ut elförsörjningen i hela landet, vilket gör att det mesta stannar – telefonnät, mobilnät, betalningssystem, för att ta några exempel. Folk börjar svälta efter en vecka när livsmedelslagren är tömda. Angriparens utnyttjande av sociala media skapar panik, misstroende och uppgivenhet.”

Läser man djupare så finns det i själva verket ingen motivering till att svält skulle inträffa. Därtill är det fel att livsmedelslagren är tömda efter en vecka. Låt oss titta på vad som sägs om livsmedel. I själva verket väldigt lite, vilket talar för en analys med brister.

“Försörjningsfrågor som sjukvård, driv­ medel och livsmedel kan tidigt komma att försvåra eller till och med omöjliggöra Försvarsmaktens verksamhet, särskilt i dessa områden.
[…]
Till detta ska påföras den låga graden av självförsörjning vi har inom områdena livsmedel och olja, allra helst som våra beredskapslager för en krigssituation är avvecklade.
[…]
Livsmedels­ och drivmedelsförsörj­ ning samt sjukvård och räddningstjänst i krig är andra områden som kan lamslå eller allvarligt hämma våra försvarsan­ strängningar.
[…]
Det nns era kritiska områden där För­ svarsmaktens behov av stöd från det civila försvaret och samhället är avgörande för de militära operationerna – elförsörjning, telekommunikationer, transporter samt he­ la försörjningsområdet som livsmedel och drivmedel.”

Detta är allt. Fast inledningsvis kommer man med påståendet “svält efter en vecka”. Jag anmäler härmed avvikande uppfattning. Till en början tar det mer än en vecka innan man börjar svälta, ens när maten är helt slut. Människan är ett jägaresamlarallätande rovdjur. Vi är konstruerade för att klara perioder utan mat pga dålig jakt. Sjuka och små barn kan förstås fara illa rätt fort. Men framför allt – när maten på ICA är slut efter en vecka så finns det fortfarande mat hos hushålle, även de som inte preppat. I praktiken är det nog närmare två veckor innan det verkligen inte finns något att äta för de flesta.

Det är två veckor under vilken period vi i Sverige tydligen står helt handfallna utan att lyfta ett finger för att åtgärda problemen med livsmedelsdistributionen? Vi pratar här om kommersiella företag som kommer gör allt de kan för att degen ska fortsätta flyta in, dvs för att leverera produkter till sina kunder. Bara för att staten saknar resurser så betyder det inte att en massa företag tänker gå i konkurs.

Det är korrekt om logistik och distribution inte fungerar till dagligvaruhandeln, där maten kommer vara slut efter en vecka. Men i Sverige har vi livsmedelslager.

Hela Sveriges produktion av spannmål, potatis, samt färskvaror som betesdjurskött och mjölk finns lagrade i Sverige och tar inte slut på en vecka. I själva verket räcker de ett år givet att man kan få ut dem till konsumenterna. Problemet handlar alltså om logistik och inte om lager – livsmedelslager måste inte vara i statlig ägo.

Sverige är i princip självförsörjande på spannmål, och har rent av viss export av detta. Klimatet är utmärkt för odlandet av förädlat gräs, vilket spannmål just är. Därtill är klimatet utmärkt för potatis och andra rotfrukter. Samtliga dessa skördas en gång om året, och lagras sedan inom landet. Oftast distribuerat med t ex silon för spannmålsbönderna, från vilka spannmålet hämtas successivt till kvarnarna och görs om till mjöl. Distribuerad lagring är utmärkt ur totalförsvarshänseende, så länge logistiken fungerar.

Vad gäller betesdjurskött och mjölk så är de också lagrade. Under sommarhalvåret går köttet och mjölken och betar färskt gräs, gräs som också skördas till ensilage och läggs upp som lager för vinterfoder. Ensilaget är i praktiken lagrat mjölk och kött, som man stoppar i en sk grovfoderomvandlare (“kossa”) och sedan blir människoföda.

Vi kanske måste lägga om vår kost till bröd-kött-potatis-mjölk och skulle bli av med viss övervikt, samt tvingas klara oss utan importerat socker i form av frukt och grönsaker. Men när vi pratar om att Sverige importerar 50% av sin mat så handlar det om ekonomiska termer. Inte nödvändigtvis om kalorierna.

Problemet blir att med utslagen elförsörjning så kan förädling och distribution drabbas. Dock har t ex ICA:s stora lager egen reservkraft och klarar strömavbrott. Många industrier har faktiskt detta, speciellt inom livsmedelssektorn när man hanterar kylda produkter eller färskvaror. Det går säkert att förbättra avsevärt.

Nästa problem är att vi är beroende av olja för distributionen. Officiella lager ska vara 90 dagar, verkliga lager är betydligt större. OECD:s 90 dagars beredskapslager inkluderar inte raffinerade bränslen på mackar och i depåerna runt om i landet. Därtill exporterar vi nästan 50% av vår oljeimport (som bekant är vi inte beroende alls av rysk olja och kan helt sluta importera rysk olja utan andra konsekvenser än att lite folk blir av med jobbet i Lysekil). Vi sitter i praktiken på avsevärda tillfälliga icke-officiella lager av oljeprodukter som är avsedda för export. Lite förfogandelagen på de lagren så klarar sig Sverige i flera månader utan att en droppe olja importeras. Sedan har speditionsfirmor, kollektivtrafik och bönder sina egna bränsletankar. Det är inte så att de åker till macken efter varje busspass eller att bonden åker och tankar på lokala macken efter varje pass på åkern.

Det finns dock en del bra uttalanden i rapporten jag kan hålla med i.

“Positivt är dock att när vår försörjnings­ beredskap ska utvecklas, så sker det med ett starkt näringsliv som bas.”

Exakt. Det är detta näringsliv som redan idag håller Sveriges befolkning under armarna. De kommer inte lägga armarna i kors och gå i konkurs bara för att ryssen kommer. Tvärt om kommer de göra allt de kan för att fortsätta dra in sina pengar och leverera.

“Inom det civila försvaret fordras åtgärder inom i princip alla viktiga samhällsfunk­tioner. Ett avsevärt förstärkt cyberförsvar måste skapas – andra länder har organisa­ tioner med era tusen anställda. Planering och åtgärder för att hantera storskaliga elbortfall med dess sidokonsekvenser (transporter, tele, datatrafik m m) måste till.”

Absolut. Samtidigt ska man vara medveten om att just tele- och datatrafiken har reservkraft. Det krävs fungerande logistik för att hantera längre avbrott, men det är åtminstone teoretiskt möjligt.

Det väldigt tunna orden om livsmedelsförsörjningen visar i jämförelse med de mer utförliga texterna om sjukvården på att man inte har så mycket på fötterna kring livsmedel.

Krigssjukvården får istället för enskilda meningar faktiskt två sidor, och den är som bekant obefintlig i praktiken. Svensk vardagssjukvård ska hantera krigets skadeutfall, vilket alla vet blir i princip omöjligt med bibehållen patientsäkerhet.

Ja, vid ett omfattande angrepp kommer det bli problem. Men vare sig svenska myndigheter eller svenskt näringsliv kommer sitta på sina arschlen och inte göra något åt dem. Det krävs dock ledarskap och kompetens, och alla kommer förstås inte lyckas med detta.

Rapportens främsta värde är att den ger mediauppmärksamhet åt problematiken. Men jag ser fram emot en seriös rapport om livsmedelsförsörjningen vid kris, som inte baserar sig på att om det inte finns statliga lager så finns det inget. Det finns omfattande lager, distributionen ska bara upprätthållas.

Ni kan läsa rapporten själva här.