Nissan Leaf – elbilar fungerar utmärkt på landsbygden

2.2K

Jag har provkört Nissan Leaf som ägaren av gårdagens 15 kW solcellsanläggning innehar. Bilen visar sig fungera utmärkt för den som bor på landsbygden med 4 – 5 mil till staden och är inte ens speciellt dyr. Dessutom kommer den med ytterligare räckvidd efter årsskiftet, vilket ger en i princip exponentiellt förbättrad användbarhet.

Årets Nissan Leaf, som är den uppdaterade versionen från 2013, har ett batteri på 24 kWh, vilket sägw räcka till 170 km, men med 1.5 kWh per mil räcker till 16. Faktiskt räckvidd beror förstås på körvanor, terräng, antal personer i bilen, värme- eller kylbehov och vad för vägar man kör på. Efter årsskiftet kommer nya batterier, som kommer innehålla 30 kWh och därmed ge en räckvidd på 200 km vid 1.5 kWh per mil. Detta innebär en markant förbättring i vad man kan göra utan att behöva ladda bilen.

Nissan Leaf vid rast- och utsiktsplatsen i Sätila. Skulle vara en bra plats för en laddstation, med fikamöjligheter på bykrogen eller mataffären inom 100 m.

Jag har fått förmånen att träffa en ägare av Nissan Leaf, som tillika äger en stor solcellsanläggning som producerar överskott till elnätet. Hushållet använder numera sin Leaf till i stort sett alla persontransporter, och med hushållets förhållanden ligger räckvidden runt 140 km. Boende på landsbygden utanför Göteborg blir det inte så mycket långsam stadstrafik, men det är ändå fullgod räckvidd för de allra flesta resor.

Egentligen är inte räckvidden ett större problem för elbilarna. Problemet är att det än så länge kan vara glest mellan främst snabbladdstationer, vilket kan leda till räckviddsångest. Men infrastrukturen blir snabbt bättre och kan jämföras med om man tar bort en stor andel av alla bensinmackar, vilket också skulle ge räckviddsångest för fossilbilister.

Nissan Leaf.

Elbilar är en mycket lovande lösning för svensk del på problematiken kring peak oil. Sveriges elsystem är idag till större delen icke fossilberoende, men med kommande nedläggningar av kärnkraftverk och rivande av 10% av svensk vattenkraft kommer detta förstås ändra sig och vi kommer importera allt mer kolkraft och tvingas köra på oljekraftverken i Karlshamn och Stenungsund. Eller tvinga kontinentala Europa att göra motsvarande när vi inte kan exportera svensk vattenkraftel och kärnkraftsel längre.

Men som elbilsägare på landsbygden har man gott om plats på villatak, ladutak eller för den delen på ställningar på marken att komplettera sin elbil med solceller och därmed inte bidra till ökad fossilelförbrukning.

Ladduttaget hittas under denna lucka.

Bor man på landsbygden kan man dessutom ofta köra relativt lite på motorvägarna, vilka snabbt kortar elbilars räckvidd på grund av högt luftmotstånd vid högre farter.

Jag har tittat på de sträckor jag själv kör, och skulle utan problem klara mig med en Leaf och 140 km räckvidd på de allra flesta sträckor jag kör. I princip är det bara vid tre tillfällen de senaste månaderna jag ens skulle behöva ladda batterier för att komma hem.

Mina vanliga körsträckor är

• Till Sätila och tillbaka: 5 km (ja, jag går eller cyklar också, men ibland tar jag bil)
• Till Skene och tillbaka: 38 km
• Till Kinna och tillbaka: 44 km
• Till Kungsbacka och tillbaka: 62 km

Ingen av ovanstående skulle innebära något behov av laddstation.

Ovanligare men förekommande resor är följande:

• Till Göteborg och tillbaka: 92 km (tar oftast bussen)
• Till IKEA Kållered och tillbaka: 76 km (finns gratis snabbladdare på IKEA)
• Sätila-Göteborg-Kungsbacka-Sätila: 107 km

Enskilda ovanliga resor de senaste månaderna är:

• Till Landvetter Flygplats och tillbaka: 50 km
• Till Alingsås och tillbaka: 122 km
• Till Aeroseum och tillbaka: 116 km
• Till Oscar II:s fort och tillbaka: 116 km

Samtliga ovanstående resor skulle inte kräva ens laddning vid destinationen, även om man förstås laddar ändå om möjlighet finns. På många platser är laddning, rent av snabbladdning, gratis och oavsett finns ofta lediga parkeringsplatser för elbilar.

Över till de enda två resor jag gjort sedan i juni, som faktiskt kräver laddning. Bägge dessa var resor i tjänsten, där jag kunde hyrt en bil på företaget.

• Skövde och tillbaka för studiebesök Arméövning 2015: 153 km
• Signeringsturné Helsingborg-Lund-Banjosödern-Malmö-Löddeköpingen: Många kilometer. 205 km till första destinationen Helsingborg. Dessutom motorväg större delen.

I Skövde finns det snabbladdare där bilen kunde stått i 20 minuter innan hemresan från Arméövning 2015 påbörjades. Dock kan man vid 140 km räckvidd behövt ladda även på vägen, t ex tagit frukost vid en snabbladdare i Borås eller en paus i Falköping.

Ladduttagen. Snabbladdaruttaget för ChaDeMo till vänster. Bilen laddas just nu i standarduttaget med 6.6 kW från en privat laddstation hos ägaren, vilket alltså tar ca 4 timmar till full laddning. En sådan halvsnabb laddstation kostar 10 000 – 12 000:- och kan vara en lämplig investering för elbilägaren.

På vägen till Helsingborg kunde man tagit en fika och en bensträckare i t ex Falkenberg, där det finns snabbladdare. Väl nere i Skåne finns det gott om laddplatser.

Ibland har jag dock dragbehov, men min nu 10 år gamla Honda CR-V diesel har 24 000 mil under hjulaxlarna, och skulle kunna ställas av och sedan ställas på tillfälligt när man faktiskt behöver en dragbil för landsvägsbruk. Något andrahandsvärde att tala om på den gamla bilen finns knappast, särskilt som även AC:n gett upp runt 23 500 mil. 

Det är via Trafikverkets app Mina Fordon gratis och blixtsnabbt att ställa av och på en bil idag. Ett alternativ är att hyra bil vid de få tillfällen man behöver dragbil eller köra väldigt långt och kollektivtrafik inte är ett bättre alternativ. Jag föredrar att ta tåget längre sträckor, då tåg inte är slöseri med min tid, eftersom jag kan jobba under tiden. Att köra bil är däremot improduktivt tidsslöseri.

Att ta en paus då och då är bara bra för trafiksäkerheten, och med elbilar finns det inte bara juridiska fördelar med att hålla hastighetsgränserna, utan räckvidden påverkas den med. Helt klart är att med mina körbehov så räcker en Nissan Leaf för alla normala resor och även en del onormala.

Leaf har en del användbara genomtänkta finesser. Man kan via tillhörande app ställa in kupétemperaturen i bilen när den är på laddning, så nätströmmen används för att värma upp eller kyla ner bilen, så en resa påbörjas med rätt temperatur utan att el omedelbart ska behöva gå åt till värmesystemet eller kylningen. Detta gör att man med fördel använder elbilparkering när det finns, även om det bara är ett vanligt vägguttag.

Bilen var en fröjd att köra och i princip helt tyst i farter under 50 km/h, varefter visst vägljud kunde höras vid högre farter. Med relativt hög markfrigång gick det utan problem att ta sig fram på mycket dåliga grusvägar och den fungerar alltså utmärkt på privata vägar på landsbygden.

Priset på en Nissan Leaf är inte ens aggressivt. Med supermiljöbilpremiens 40 000:- SEK kan man köpa mellanmodellen för 249 190:- om man hyr batteriet eller privatleasa för 3 099:- SEK i månaden.  Då landar sedan den rörliga energikostnaden per mil på runt 2:- SEK om man laddar hemma, eller motsvarande en dieselbil med en förbrukning på 0.16 liter per mil (givet 12:50 SEK per liter diesel).

Om man ständigt kör långa sträckor är Leaf kanske inte en lösning, men det går utan problem att pendla dagligen fem mil i en riktning, utan att ens behöva ladda på jobbet.

Jag är personligen väldigt lockad av att byta till en Nissan Leaf när de större batterierna kommer. 200 km hade räckt till Skövde utan paus och nästan till Helsingborg, som dock är motorväg. Men en bensträckare på 20 minuter hade inte gjort något. Längre än så tar jag tåget.

Nedanstående karta från Uppladdning.nu visar ChaDeMo-snabbladdare, som fungerar med Nissan Leaf och ska ladda batteriet till 80% på 20 minuter. Detta är platser lämpliga att stanna för en fika eller bensträckare och ladda bilen på.

Till detta stöder Nissan Leaf förstås 230V Schuko, dvs vanliga eluttag, och Mode-3 Type 1. En adapter för 230 V 16A CEE kostar några hundralappar och för runt 3 000:- kan man också köpa en Mode-3 Type 2-adapter. Med dessa tillköp ser kartan ut som följer, men kan mer betraktas som parkeringsplatser än fikapauser.

Som synes finns det relativt gott om laddstationer. Så många att man måste zooma in för att se detaljerna.

I takt med att elbilarna blir allt fler måste förstås antalet elbilparkeringar såväl som snabbladdningsstationer successivt byggas ut. Är det fullt finns det för få platser. Man ska nog inte heller räkna med att det kommer vara gratis för evigt på en del platser, men på köpcenter och IKEA är det fullt rimligt att man fortsätter ha gratis laddning som kundservice.

Ingen form av ersättning från Nissan har utgått till mig eller till mig närstående för detta inlägg.