En sammanfattning av Arméövning 2015 visar att trots en del brister så övar Sverige nu på brigadnivå försvar av nationen i kamp mot en kvalificerad motståndare. Samtidigt finns det förstås övningstekniska begränsningar, men man är på väg i rätt riktning.
Arméövning innebar att man på brigadnivå, med tre manöverbataljoner, funktionsförband som artilleri, underhållsbataljon, ingenjörförband och luftvärnsbataljon, samt med understöd av attackflyg och helikoptertransport övade försvar av landet.
Eftersom övningen i princip endast innefattade kontinuerligt anställd personal, dvs GSS/K och inte GSS/T eller reservofficerare, innebar övningen att man inte övade full brigad med fyra manöverbataljoner, och även att det finns luckor i bemanningen på kompaninivå i den mån man inte ännu rekryterat full personal. Längre fram kommer dock de värnpliktplacerade som fyller dessa luckor att börja kallas in för repövningar. Samtidigt ska man generellt ändå haft samtliga fordon på kompaninivå, med allt vad det innebär för problematik och understödskrav.
Av övningstekniska skäl anföll den svenska brigaden på bägge sidor om Vättern, dvs på Markstridsskolan vid Kvarns övningsfält, respektive Skövde övnings- och skjutfält. Övningsledningen konstaterade dock att man i en skarp situation inte skulle dela upp brigaden på det viset, utan kraftsamla och anfalla på en sida om Vättern. Detta belyser dock svagheten i den svenska armén – att vi med två brigader bara kan genomföra motanfall mot landsatt trupp på två platser samtidigt. Relevant är också att den svenska armén är så svag att lagt kort ligger, vilket påtalas av bloggrannen Jägarchefen – skickas en svensk brigad genom vilseledning till fel plats har vi inte mycket att sätta emot vid ett angrepp.
Stabsgruppchef på mekskyttekompaniet Sigurd Johan. |
En av de tre manöverbataljonerna spelade röd sida, men leddes fortfarande från brigadstaben, som likväl fick full belastning övningsmässigt.
Det finns alltså mer kvar – helst vill man se en full övning med bägge brigaderna fullt bemannade med GSS/K, GSS/T och framtida GSS/P, samtidigt som berörd regional stabs samtliga hemvärnsbataljoner övas. Likväl innebär ändå Arméövning 2015 ett avsevärt steg mot ett återtagande av svensk nationell försvarsförmåga mot en kvalificerad motståndare.
Stridsfordon 9040 från Sigurd Johan under Arméövning 2015 |
En fullstor övning skulle ställa krav på större övningsområden än vad som finns i södra Sverige. Därmed skulle övningen bli avsevärt dyrare, då samtliga förband skulle behöva transporteras längre sträckor över landet.
Nästa stora övning blir Försvarsövning 2017, då armén, flottan och flygvapnet kommer övas tillsammans och inte främst separat. Under tiden lär vi få se fortsatta bataljonsövningar, likt Vintersol.
Stridsvagn 122 från I 19 under Arméövning 2015. Röd sida. |
Medan kapaciteten för motanfall mot fiendens brohuvud på svensk mark och återtagande av svensk terräng är begränsad, har svensk försvarsstrid en mycket stor kapacitet. Två fulla brigader mobiliserade och grupperade för försvars- och fördröjningsstrid, skulle med kvalificerade medel som artilleri, luftvärn och minstrid och med visst flygunderstöd göra det mycket svårt för en angripare att ta ytterligare svensk terräng.
Det förutsätter dock att en svensk mobilisering genomförs och genomförs i tid. Det är främst ett politiskt problem, då en full mobilisering är ett beslut som faller på regeringen. Inflytelseagenter inom politik och media, samt psyopsoperatörerna och de nyttiga idioterna på Internet blir därmed avgörande för att via opinionsyttringar fördröja svenska motåtgärder vid förhöjd konfliktrisk, så det strategiska överfallet kan genomföras. Vilseledning kan också spela bort hela den svenska armén, så endast hemvärn återstår att försvara där ett angrepp faktiskt genomförs.
Nedan följer länkar till mina reportage från Arméövning 2015, vilket förstås bara representerar en liten del av övningen, främst fokuserad på mekbataljons strid. Moment från luftvärn, lätta bataljons helikopteromgruppering mm saknas här.
Läs inledningsvis på om Stridsträningsanläggningen STA och hur denna används under övningar. Därefter får man följa mekskyttekompaniet Sigurd Johan (även känt som Skånings kompani från Midvintermörker, även om man där går under beteckningen Romeo Lima) från kompanisamlingsplatsen, via stridstrossens avmarsch (film), dold gruppering och framryckning i terräng, svensk bokstavering och signalering vid radiotrafik (film) och minstrid (film).
Du kan också läsa om hur bataljonsartilleriet kommer dubblas och utvecklas med nya fordon, den nya bandvagn 410 för sjukvård och ingenjörplutonerna samt ett test av den mjukmat på påse som personalen äter i fält.
6 kommentarer
Bra att de inte övade på bombanfall på andra länder eller invasion från hav/luft.
Ang övningsfältens storlek? Hur stora är övningsfälten? Skulle Kusträsk eller Boden Södra funka eller är de av samma storlek?
Tack för dessa goda reportage. Kanske den bästa artikelserie bloggen haft.
Det här verkar också ha pågått:
http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2015/09/gripen-pa-kortbaana/
Stort tack. Mycket uppskattat.
Nulli secundus
Är det ingen fler än jag som anser att Sverige bör ha minst 10 kvalificerade brigader…två är liksom för lite och för tunnt.